25 januari 2019

Minimala Miljöer

Jag och mannen i mitt liv har börjat döstäda.... igen. Detta verkar vi göra varje januari. I alla fall så påbörjar vi varje år en viss döstädning och röjer bland undanstuvade saker. Har man bott i samma hus i 38 år och tillsammans med samma partner i 44 år så har man samlat på mycket trevligt och då tar det tid att röja och det blir litet svårt att säga när man är helt klar.
Vi började på allvar förra året och det var rätt trevligt att gå igenom gamla minnen. Det var inte särskilt svårt att veta vad som skulle kastas, skänkas, säljas eller sparas. Läs om det här.
Nu är det alltså dags igen. Skillnaden att nu är det jag ensam som ska gå igenom vissa saker eftersom det är mina pryllådor som har kommit ner från vinden. Lådorna är fyllda av miniatyrer till tittskåp. Ett tittskåp är som ett rum i ett dockskåp men med fastlimmade saker och glasskiva framför. Allt i skala 1:12. Bara gjort för att titta på. Det är så otroligt roligt att göra! Under en period i livet var jag som besatt av detta. Jag har säkert gjort 100 olika tittskåp med olika innehåll. Allt från apotek, franska och italienska och svenska kök, bagerier, tomteverkstäder, herrum, barnkammare, bibliotek, resebyråer, konditorier, syateljéer, restauranger, klassrum, linneskåp, vinkällare, trädgårdsbodar och snickarverkstäder  - ja, det är svårt att komma ihåg alla olika, men här är ett axplock.
Korsvirkeskök
Apotek
Trädgårdsbod
Konditori Lergöken

Tråd och Trä - presentbutik i Hbg
Snickarverkstad
Jag har varit med som utställare på Tjolöholms julmarknad och på utställningen Kvinnor Kan i Malmö. Även på några andra mer lokala utställningar under mina 6 år som tittskåpstillverkare. Ett och annat tidningsreportage hanns också med liksom utställningar arrangerade av olika företags konstföreningar. Men när jag gick upp på heltid i mitt ordinarie jobb, det som gav mig en regelbunden lön, då hann jag inte längre med min roliga - men inte särskilt inkomstbringande hobby. Det mesta som var värt att spara åkte ner i lådor och upp på vinden. Ända tills för några veckor sedan när julpyntet skulle ner och jag fick syn på mina lådor.... Vad innehöll de där egentligen?
Himlans, säger jag bara... Jag har packat upp, sorterat, kastat allt "bra att ha" och packat ner en del i en mindre låda. Det tänker jag spara för att kanske göra ett par skåp någon gång i framtiden. Mitt femte barnbarn är en flicka, kommer hon vilja ha ett dockskåp? Eller det är kanske bara äldre flickor som tycker sådant är roligt? Resten - jaq det säljer jag på Tradera. Denna fantastiska försäljningskanal där man kan hitta nya användare av det man själv inte längre vill ha, bara man har rätt pris på det man säljer.
Försäljningen via Tradera började jag med förra vintern när jag gick igenom hyllan för "urvuxna" barnböcker och mitt tygskåp, där det gömdes rätt mycket "bra att ha". Jag får inget betalt av Tradera för denna reklam, men det fungerar så himla bra att jag vill informera om ett sätt att få avsättning för fullt fungerande grejer som man själv inte längre behöver. Hållbart och helt i tiden! Senaste året har jag haft ute ungefär 80 annonser på miniatyrer, 10 annonser för olika inredningstyger och 10 för barnböcker. Det mesta av det jag velat sälja har faktiskt blivit sålt via Tradera. Man kommer överens om det är köparen eller säljaren som ska betala portot och man skickar inte sin sålda sak till köparen förrän man har pengarna på kontot. Det bästa av allt är att annonserna är helt gratis, det är bara om varan blir såld som man betalar 10% av försäljningspriset till Tradera. Att jämföra med en av Traderas konkurrenter där varje annons kostar minst 30 kronor. Jag är nu inne på den fjärde försäljningsrundan sedan jul. Inte hade jag en aning om att så många var så intresserade av miniatyrer 1:12.
När jag har fått ordning på allt jag inte behöver (läs sålt allt) så kanske miniatyrerna jag la i min egen hög kommer fram och jag gör en fransk vinkällare....





19 januari 2019

Att ha barnen på andra sidan jordklotet

Nuförtiden är många av dagens barn och barnbarn vana att resa till exotiska resmål. Till Thailand över jul och nyår, till New York på höstlovet och till mormor i Spanien på sommaren - ja, bara några exempel. Sådant vi i min generation inte gjorde förrän vi var etablerade vuxna och kanske inte ens då...
Våra egna barn fick tidigt se Europa från bilfönstret och åkte till Storbritannien på språkresa och till Österrike med buss för att åka skidor. Både var utbytesstudenter, en i Frankrike och en i Australien. Nu när de är vuxna innebär deras jobb resor både inom och utom Europa, 3 månader i jobbet i Shanghai, 6 månader som utlånad expert i Bryssel och ibland en konferens där solen skiner.

Men - ingen av dem har lämnat Sverige för värmen någon annanstans i världen över jul och nyår .... förrän nu 2018.

Svärdotter nr 1 har varit utbytesstudent på Nya Zeeland, de har hållit kontakt under dessa 24 år och de nyzeeländska föräldrarna har hälsat på i Sverige de gånger de varit i Europa. Hösten 2017 kom en inbjudan till julen 2018 - välkommen, kom med din familj till oss på NZ för att fira jul och nyår! En inbjudan som så klart måste hörsammas.

Semester, skolledigt, sparpengar - mycket ska fixas innan man kan flytta en fempersonersfamilj till andra sidan jordklotet under fem veckor.

Vi följde med till flygplatsen en kall och blåsig decemberdag, vinkade av dem och så drog de ... med sommarkläder, kepsar, solglasögon, hörlurar och julklappar till den elvahövdade släkten på NZ.

Vilka fantastiska äventyr de har fått uppleva! Tack och lov för alla sociala media! Vi som är kvar på hemmaplan får möjlighet att i nutid ta del av allt som är så olikt Sverige - trots att båda länderna har ett tempererat klimat. Men så här på södra halvklotet blir det mesta annorlunda - spektakulära miljöer, fascinerande natur, färgglada växter, ljud från okända fåglar samt också några konstiga djur - allt kan förmedlas via dator och telefon rakt in i ett skånskt hem i decembermörkret.

                                   
Tänk om dessa media funnits när vi skickade iväg våra egna barn - särskilt bra hade det varit med den yngste som for till Australien. Ett brev kunde ta fyra veckor från Melbourne... Visst kunde man ringa. Men det var rätt dyrt och 9 timmars tidsskillnad gjorde att någon av oss gjorde det mitt i natten.

Nu är resenärerna på hemväg. Det ska bli roligt att höra hur den yngste upplevde ett liv helt på engelska, vad han den djurtokige helst ville ta med sig hem för djur och vad tonåringen tyckte var mest häftigt, en trädtoppsvandring eller besöket hos hobbitarna.

En sak är jag alldeles övertygad om - det kommer bli fler besök där på andra sidan klotet....



                               

15 januari 2019

Fransk lektion

När vi är i Frankrike går både jag och mannen i mittt liv på språkkursen "franska för utlänningar" som  är arrangerad av grannkommunen och som leds av läraren Nelly i grannbyn. Hon är utbildad lärare i francais pour ètranger. Det fungerar urbra och eftersom vi är så många svenskar runt om i byarna så är det i stort sett bara svenskar på våra lektioner. Nelly talar bra engelska så när franskan inte räcker till så händer det att det dyker upp ett engelsk ord, fast vi försöker verkligen med franskan. De svenskar som är bofasta har sina konversationsdagar och sina grammatikdagar, men vi som kommer och går som flyttfåglar har vår lektion en gång i veckan allteftersom det passar. Betalar gör vi med ett klippkort vilket är väldigt bra!

När vi är i Sverige så behöver ju franskan underhållas. År 2003 var vi en liten grupp damer som träffades ffg på Folkuniversitetets uppfräschningsfranska. Efter 4-5 år så blev vi färre och eftersom det krävs ett miniantal för att hålla lektioner på detta sätt så försvann vår grupp. Nja, inte riktigt, vi försökte samla ihop oss och en i gruppen kände en kvinna som var lärare i franska på gymnasiet och "hon skulle nog snart gå i pension". Så vi anlitade henne privat och träffades en gång i månaden hemma hos varandra efter ett roterande schema. Sedemera gick damen i fråga verkligen i pension och nu träffas vi på samma sätt men inte på klassiska lektioner utan mer som en grupp vänner som träffas. Efter alla dessa år så har vi ju faktiskt lärt känna varandra. När vi träffas så försöker vi prata franska, vi läser en gemensam fransk bok hemma som vi sedan pratar om när vi träffas, vi leker ordlekar och ibland pratar vi om aktuella saker. Vi är på rätt olika nivåer men det fungerar och vi trivs med varandra.
I veckan var det min tur att fixa en träff. Den vi är hos brukar ha kommit på något vi ska prata om eller göra. Eftersom jag egentligen är mer matematiker än språkmänniska så hade jag denna gång gjort ett korsord. Jätteroligt, men ganska tidsödande. Det visade sig också att det fanns en och annan felaktighet men vad gjorde det...? Frågorna var om himmel och jord och många med fransk anknytning. Vi hjälptes åt att lösa det och efter en dryg timmes hjärngympa så fick vi pausa med kaffe och fralla.
Nu blir det inte min tur förrän till hösten, då får jag hitta på något annat skoj att göra tillsammans....




11 januari 2019

Årskrönika juli-december 2018

Juni gick solig, varm och torr över till lika soliga, varma och torra juli. Då var vi i Frankrike tillsammans med alla barn och barnbarn i lilla huset i C. Vi hade verkligen härliga dagar!
Bad med flamingosarna hos Chez Amis

De flesta dagarna i lilla huset i C är ju en sorts vardag och man försöker hitta på roliga saker som barnbarnen kan minnas. Så plötsligt dyker det upp en oplanerad händelse som vi alla kommer minnas. Den dagen vi hade en stor fågel inomhus....

Till vardagen i Frankrike hör också att åka på utflykt. Endagars eller flerdagars. Denna sommar blev det en liten veckas utflykt som bland annat innebar några härliga vandringar i Pyréenerna.

Vi inte bara vandrade utan hann även ta till oss de olika försöken man gör i Valleé d'Eyne med förnybar energi - mycket intressant blandning av sol och snö på dessa höjdmeter.

Väl hemma i Sverige igen i augusti försöker vi hantera det rätt jäktiga liv som uppstår när vi varken är i Frankrike eller i Sverige utan antingen precis har kommit tillbaka eller är på väg söderöver igen. Helt självvalt och som det blir när man vill få ut det bästa av både fransk och svensk sommar. Detta året var augustis svenska kalender inbokad med en helg på Legoland, ett par middagar med kompisar, en födelsedag med släkten, tjejträff, några dagars barnbarnpassning på hemmaplan, Diggiloo i Båstad, en hajk på Hallandsåsen, besök hos ett par läkare, tandläkare, optiker och sjukgymnast.
Det brukar också innebära en tripp till Stockholm och yngste sonen med familj. Detta året var vi där samtidigt med rätt stora segelfartyg.
Lika stressig som augusti kan vara med alla måsten som hopat sig denna månad, lika lugn och tillbakalutad blir september. Nu startar snart höstens resa söderöver. Inget är akut i trädgården, inget ska startas upp eller avslutas... Man bara njuter av ljuva september och packar så småningom väskan för att åka.

Denna höstresa blev ju egentligen något jag helst vill glömma. Först hade vi rätt lugnt och mysigt i lilla huset i C och sedan fick vi besök av Stockholmsvännerna. Det var roliga dagar med olika utflykter och luncher och kvällar på terrassen med många skratt och roliga samtal.

Men sedan blev jag sjuk och sedan konvalescent så de fyra veckorna därefter försvann i ett töcken.

Första tecknet på att livet kanske skulle bli normalt igen fick jag när vi gjorde en promenad genom den lilla byn och jag tänkte att det finns kanske ett liv efter detta eftersom tanken "undrar hur det ser ut när vi kommer tillbaka till våren" slog mig när jag fotograferade grushögar och uppgrävda gator.

Konvalescenttiden fortsatte på svensk mark med många promenader och inte så mycket annat värt att skriva om. Så  här års vill jag mest gå i ide... När min blogg i princip låg nere nästan två månader så ökade oönskade besökare på min blogg och jag behövde fundera på bloggens vara eller inte vara. Ska jag blogga eller ska jag sluta blogga? Inför det nya året får man funderingar på hur det ska bli. Vad ska hända med Moder Jord och vad kan vi göra i det lilla?
Nu är vi 11 dagar in på det nya året och väntar otåligt på något som liknar en regering. Hur man än vänder och vrider på sakfrågorna och vad man än tycker om blått eller rött eller världspolitiken eller ekonomin eller invandringen eller miljöfrågor - så kommer det nog tyvärr bli ett rörigt och oroligt år. 


06 januari 2019

Årskrönika januari-juni 2018

Så här i början av ett nytt år ser man årskrönikor överallt. TV visar nyhetsdito och sportdito, tidningar har kulturdito och politikdito. Några bloggar nära mig har också årskrönikor, så nu provar jag för att se hur det blir. Om inte annat så blir mitt eget minne litet uppdaterat....

Inläggen i januari 2018 ägnades till döstädning respektive prepping. Att röja bland sina sparade saker som man inte behöver (men som kanske någon annan behöver) känns ännu mer rätt så här ett år senare. Att tillhöra prepparna visar sig efter Alfridastormen vara riktigt bra. Rätt många hushåll är fortfarande strömlösa efter en vecka.

I februari var det sport, dvs vinter-OS samt egen skidåkning med barn och barnbarn som gällde. Visst elände uppstod då mer än halva gänget fick influensa i snöriket. Även en och annan som var vaccinerad... Denna vinter var det många som ville vaccinera sig men vaccinet räckte inte till alla. Jag ringde runt till alla vårdcentraler den dagen min egen vårdcentral hade slut på vaccin och vi lyckades få var sin dos. Vi hoppas därmed slippa den värsta varianten av influensan.
I år är det inte OS men väl VM i flera vintersporter som längdskidor, alpint och skidskytte. Vi hoppas på roliga tävlingar med fina svenska insatser.


Mars mars måne, jag kan lura dig till Skåne! Jo visst, i mars kom det ordentligt med snö (!) och det var tjäle och av vårbruket blev intet.

Jag längtade till varmare tider och planerade några frösådder, besökte Stockholm och gick på teatern och startade min reseblogg Hit och dit genom Europa. Nu ligger resebloggen litet i träda. Jag inser att, trots att jag har så mycket att skriva om, så får jag inte tiden att räcka till. Kanske att jag stänger den, kanske att jag spottar upp mig och tar mig tiden... Förra årets mest besökta inlägg på resebloggen handlade dels om ett franskt slott  och dels om en liten belgisk stad.

April - Äntligen blev det Frankrike för hela slanten! Fast inte det där superfina vädret som i april kan vara sommarvarmt på våra breddgrader. Eftersom ett högtryck hade parkerat vid Skandinavien så blev det mer ostadigt  vid Medelhavet på flera sätt. Men vad gör det när man kan göra roliga vinutflykter eller se nya pittoreska byar tillsammans med goda vänner.

Maj i Frankrike kan också innebära att slicka såren efter en tuff vintersäsong - läs regnig!!! Ett gammalt franskt hus kan läcka som ett såll eller också kan det vara som vårat - bara läcka litet grand. Men fasaden vittnar bara om vackra stenar och hög mysfaktor, vilket man gärna vill föreviga när man stöter på en eller två gåramålare.

Juni, då gjorde vi en härlig utflykt till Bohuslän och fick vårt lystmäte på konst av olika former tillgodosett. Roligast var mötet med arkitekten Wingårdh och hans olika projekt. Idag är både Nationalmuseum och Helsingborgs vattentorn högaktuella. Vattentornets tillkomst kan vi se varje vecka strax utanför Helsingborg.

Det var första halvåret 2018. Fortsättning följer...