23 februari 2013

Franskt Hus med Franska Hus del 3 - ett stort beslut

Från tidigare inlägg: "När vi klättrat uppför de gamla, höga och ojämna trapporna upp till takterrassen var vi helt övertygade - detta var verkligen vårt hus."

Vår lilla terrass syns faktiskt inte alls när man står på torget utanför huset. Många borgmästare i dessa små byar ger inte längre bygglov för att öppna upp taket för att bygga en terrass, särskilt inte när man som vi bor absolut mitt i byn och när huset är ihopbyggt med kyrkan. En del byar ger tillstånd om man bor i periferin av byn och andra inte alls. Vår lycka var att förrförre ägaren, en holländsk konstnär, lyckades få tillstånd att bygga denna terrass för mer än 20 år sedan. Terrassen är verkligen till stor glädje men har även gett oss bekymmer och några fler gråa hår....

Åter till vårt första besök hos lilla huset i C. Om ni har sett de engelska tv-programmen på TV8, "Ett hus i solen" m fl, så lämnar programledaren husspekulanterna för att de ska få prata sig samman. Precis så gjordes även när vi tittade på huset, vi kunde efter första titten gå runt själva och prata ostört.

Exteriört hade huset en hög mysfaktor, ganska slitet, urgammal fasad med luckor efter en del stenar och på några ställen andra inmurade saker som flaskbottnar och tegelpannor. Men om nu huset har stått så i flera hundra år, så kanske det skulle hålla även vår tid tillsammans. Husets fönster var enkla och med vackra blåsor i glaset. Behövde kittas om.... någon gång. Inte så stort jobb. Fönsterluckorna var vackert blåblekta men ganska gistna och torra, kanske att de måste bytas. Dörrarna och grinden vid trappan behövde lasyr eller olja.... inte heller det ett stort jobb. Terrassen läckte något, fick vi veta, och säljarna hade tagit in en offert från en firma i Montpellier för att lägga om terrassgolvet. Montpellier, det verkade onödigt långt att köra från för att göra ett standardjobb som att lägga nya klinker. Kunde man lita på säljarens intresse för detta jobb och låta dem ombesörja allt - eller skulle vi pruta på huspriset med motsvarande ganska höga summa och själva ta ansvaret för att detta arbete blev gjort på bästa sätt..?

Inomhus var det mycket som var helt ok, sovrummen behövde målas om, inga problem.... den typen av arbete gillar vi. Badrummets väggar var flaggblå pärlspont. Trä i ett våtutrymme - för en svensk reser sig nackhåren, detta fick nog göras om, först skulle i alla fall det flaggblå ersättas av en något ljusare färg, kanske vitt. Det kunde vi fixa själva. Golven på sovrumsplanet var urgamla, enfärgat mörkt brunröda, gropiga och nötta och skavda - härligt att man hade sparat en del "ursprungliga" detaljer! De bägge trapporna inomhus hade klara spår av ålder, bland annat olika höga trappsteg. Lilla vardagsrummet innanför terrassen behövde målas om och golvet av träplank var torrt och i behov av olja. Alla innerdörrar var handgjorda med infattade glasrutor som släppte in vackert ljus i de utrymmen som inte hade fönster. Både fönster och dörrar var gjorda av bysnickaren på den holländska konstnärens tid. På markplanet fanns ett trist litet utrymme där det stod en tvättmaskin och resten (c:a 30 kvm) var en "cave" med välvt tak och stampat jordgolv. Vad kunde vi göra med detta utrymme? När vi tittade på vår kravlista som den gode L hade tipsat oss om (se tidigare avsnitt) så saknades ett sovrum nr 3 och ett badrum nr 2. Kunde detta kanske få plats här på markplanet och skulle vi då kunna få en gästvåning? 

Vågade vi verkligen ta till oss vad vi kände inför detta möte med huset? Kunde vi verkligen göra de förändringar vi kände var väsentliga för oss? Räckte vår franska till? Tänk om det bara blev som i Peter Mayles böcker, franska hantverkare hade man ju läst om....  

Den gode L på Franska Hus blev ett utmärkt bollplank, han hade ju verkligen sett marknaden och förstod prissättning och efterfrågan och även ett kommande värde. Många hårda faktorer att ta hänsyn till mitt i vårat känslorus. Han kunde också försäkra oss om att de flesta franska hantverkare är mycket duktiga, punktliga, hederliga och yrkesstolta.

Beslutet kändes stort och viss rädsla infann sig därför. Vi beslöt att åka tillbaka nästa dag för att försäkra oss om att våra sinnen och vårt omdöme spelade samma säkra melodi.

Kvällen tillbringades med hotellägarna B och L. Vi åkte till Pezenas och åt en mycket trevlig middag tillsammans. Ytterligare ett enastående tillfälle att få ställa våra 1000 frågor och få kloka svar av de bofasta svenskarna.

Nästa dag stod vi inför ett av vårt livs större beslut och vi undrade om vårt första intryck skulle bestå? Det var en lika fin vårdag som dagen innan, klart lysande sol och friskt i luften. Den första person vi såg när vi klev ur bilen var en äldre man som satt på en mur vid torget. I Sverige hade han platsat i A-laget... Han undrade vilka vi var, varifrån vi kom och varför vi var i byn. När han förstod att vi skulle titta på ett hus som var till salu i byn så hälsade han oss chevalereskt välkomna och hoppades att vi skulle trivas! Tänk, han skulle veta hur glada vi blev och hur hemma vi kände oss!

Huset var faktiskt lika fantastiskt även denna dag! Vi bestämde oss för att vara modiga och klarsynta och följa våra hjärtan och vi meddelade gode L att detta hus skulle bli vårt! Mäklaren blev kontaktad, köpekontrakt kunde upprättas trots att det var lördag och huxflux satt vi i hotellets matsal och skrev på papper efter papper. Så fort detta var avklarat kom kära B och L med champagne för här skulle det firas!! Jag har något svagt minne av att vi ringde våra söner P och S och berättade att vi var franska husägare och allting kändes som i en drömlik film fast med ganska välbekanta skådespelare.

Säljarna var ett engelskt par som hade köpt ett betydligt större hus i byn. Detta kändes som en extra garanti, att de efter att haft ett "maison secondaire" i 16 år väljer att bo kvar i byn resten av livet - det kan bara inte bli fel....

Ett fel gjorde vi dock, vi prutade på huspriset och tackade nej till offerten på terrassrenoveringen. Vi ville själva hitta en lokal förmåga till detta jobb - vilket vi gjorde, men det blir en senare historia.



19 februari 2013

Heta sydlänningar

För drygt ett år sedan fick jag av goda vännen S ett par plantor av en chilisort, Amarillo, som ännu (?) inte finns att köpa i Sverige. Hon hade tagit med sig hem från Sydamerika några färska frukter och sedan sått fröna. Dessa plantor vårdades med stor omsorg, de fick följa med i bilen till Frankrike under sommarsemestern - planterade i kruka som de var kunde man ju inte lita på att de skulle överleva hemma. Att det var vatten som det skulle finnas mest av i Sverige under juli visste vi ju inte, men tur för våra chiliplantor att de faktiskt fick fem veckor av sol och värme. I september fick de åka med till Frankrike på resa nr 2, jag tyckte att de hade mognat dåligt - kanske var det sol och värme som saknades även denna period.... Under senhösten har de stått i vårt glasade uterum och under november-december kunde vi skörda 8-10 st fina och mogna frukter med en underbart fruktig smak och lagom hetta.

Dessa två plantor har verkligen givit mig mersmak på att utvidga min chilikunskap och även hemmaodling. Nu så här efter vinterförvaringen med några plusgrader i vårt "orangeri" kan jag konstatera att bara en av plantorna som har klarat sig. Men den är stark och kraftig och har redan skjutit massor av nya skott.

Jag kan också konstatera att det verkar ligga i tiden med intresse för chiliodling. I vår lokala tidning fanns förra helgen en flera sidors artikel om en butik på nätet vars specialitet var just chili, de hade mer än 120 olika sorter. Om man, mot förmodan, skulle få en större skörd än man kan äta upp - så är ju frukterna enkla att torka. 

I senaste numret av Allt om Trädgård finns en artikel om fröer och bl a skojiga chilisorter, vad sägs om Sweet Chocolate, en brun frukt som är söt, krispig och aromatisk eller Black Jalapeno, en svart blank frukt med saftigt milt kött?

Så nu ska här sås chili!! Om jag bara hittar dessa roliga sorter..... Fröbutikerna på nätet har ett otroligt sortiment men jag ska också titta hos trädgårdsmästaren i St C. Kanske att de har ett större utbud på andra ovanligare sorter alternativt att de har plantor.....

Man ska komma ihåg att det är bara vissa tåliga sorter som tål att sås på friland i södra Sverige, men när plantorna vuxit till sig, så kan man plantera ut vissa sorter efter midsommar. Så det kan bli ett vågspel om inte sommaren blir bra.... växthus ger väl både en säkrare, större och tidigare skörd. Tyvärr har jag inget växthus utan får, i avvaktan på sol och värme utomhus, förlita mig på köksfönstret rakt i söder och det glasade uterummet. Hm, undrar om vi ska ha chiliplantor med i bilen fram och tillbaka till Frankrike även denna sommar....    




18 februari 2013

Stockholmskt vinterbesök

Efter att ha varit 5 dagar i Stockholm kan jag bara instämma med släkt och vänner, tidningsartiklar, tv-nyheter bloggkompisar mm - så fruktansvärt mycket snö det fortfarande finns kvar! Särskilt när man kommer bort från innerstaden. De plusgrader som ändå funnits har väl packat ihop snön något, men där yngste sonen S och hans fästmö C bor, strax öster om storstaden, där är det fortfarande alldeles för mycket snö. För att inte tala om alla dessa enorma högar som nattliga snöröjare med stora maskiner har skottat upp. Vi passerade flera stora parkeringsplatser där snöhögarna var 2- 3 meter höga. Det kommer att ta tid innan de är borta...stackars stockholmare. Dessutom kom det ännu mer snö, hela söndagen var en enda snöyra!
Innan dess hann vi med att träffa kära gamla vänner, vänner sedan många år tillbaka, en del sedan 40-45 år, och de är inte alls gamla utan precis så som de alltid har varit - unga i sinnet, varma, omtänksamma och roliga!
Viss shopping hör till våra stockholmsbesök. Denna gång blev Svenskt Tenn av med en stuvbit som kommer att passa utmärkt på en rund pall i TV-rummet. Precis så här hade jag tänkt mig pallen, tyg Mirakel brun.

Kulturen fick också sitt - Fotografiska museet har stått  högt på vår lista och denna gång fick vi tid. Hela museet ägnades David LaChapelle och många roliga fotografier - kan verkligen rekommenderas!

"The Rape of Africa", en pastich av en Botticellis "Venus och Mars".

När vi kom ut från museet på Stadsgårdskajen  så var Stockholm verkligen i sin blå timme. Man kan ana litet snöyra även här...


Nu är vi tillbaka i Skåne, här har det hällregnat i många timmar och nu försvinner nog den sista snön. Det passar bra för i morgon vi ska ut i trädgården och klippa ner några buskar som behöver föryngras (tänk om det vore så lätt att bli litet yngre!) samt städa bland perennerna. Detta måste göras innan scillan och krokusen kommer eftersom vi reser iväg ett tag.

14 februari 2013

Franskt hus med Franska Hus del 2 - här kan jag bo

"Jag tror att jag har hittat ert hus".....

Med hjärtat i halsgropen detaljstuderade vi mailet vi hade fått från L. Det innehöll 8 foton och en husbeskrivning. Takterrass med fin utsikt över berg och vackra tak. Ett litet rum innanför, två sovrum, stort kök, ett badrum, en cave med något outnyttjat utrymme, ja  fyra våningar och allt i ett beboeligt skick och i princip bara att flytta in.

Den gode L hade tipsat oss om att tidigt i vår köpprocess göra en lista med 5 absoluta krav med detta semesterhus och 5 saker som vore bra men som inte var livsviktigt. Om man hittar ett hus som uppfyller 7 av ens 10 önskemål så ska man slå till, man kommer nämligen aldrig hitta ett hus som har allt. Med detta hus kunde vi klicka i 7 av våra önskemål - jaha ska man bestämma sig då? Men var i hela friden låg detta hus....? Byns namn syntes bara på detaljerade kartor och vi kunde konstatera att vi på våra rekognoseringsresor nog hade varit i grannbyn - men hur såg det ut där då?

Mannen i mitt liv kunde inte resa till Frankrike förrän tidigast i början av mars på grund av sitt jobb och när vi meddelade L detta så tyckte han att kanske fick vi ha is i magen och hoppas att huset skulle finnas kvar när vi kunde komma ner. Märkligt nog spelade ödet oss i händerna och säljaren drog tillbaka sin försäljning av privata skäl. Nu blev jag faktiskt riktigt upprörd, här fanns ju antagligen vårt drömhus, vi hade bollen och skulle bara boka resa - och så finns helt plötsligt inte huset....

Nähä, vi skulle ju ändå inte köpa hus nu...fast jag tyckte att detta hade känts så rätt för oss. Så vardagen tog över, vi var litet tilltufsade och försökte låta bli att tänka på franska husköp. 

I slutet av februari kommer ett nytt mail från L - nu är huset ute till försäljning igen!! Tjohoo!
Biljetter bokades, semester beviljades och så var vi på väg!

Hyrbilen gick först hem till L som skulle visa oss huset och sedan till ett svenskägt hotell, Maison Trigon i Roujan, som ägdes av kompisar till L och J. Där vi hade bokat in oss några dagar och på väg till huset checkade vi in och pratade litet om trakten. Sedan bar det av, denna gång körde L. Spänningen i bilen var ytterst påtaglig, jag kommer ihåg att L pratade mycket om allt vi for förbi, men jag kunde bara se de fantastiska blånande berg som låg framför oss och där någonstans fanns detta lilla hus till salu. Solen sken skarpt från en vårblå himmel och man behövde inte ha några ytterkläder denna fina fredag i början av mars.

Lilla huset låg på Place d l'Eglise, vägg i vägg med kyrkan. Torget såg ut som en operettscen, tre husfasader och en kyrkfasad, rosettfönster, slitna fönsterluckor, alla hus med stenfasader, "vårt" hus hade massor av murgröna klängandes längs trappräcket. En raggig katt satt på kyrktrappan och tvättade sig i solgasset. Den orkade inte ens titta efter svalorna som flög  i allt det vårblåa ... 

Tiden existerade inte längre, precis så här hade det sett ut i några hundra år...kanske ännu längre...   


Mäklarens bild på lilla huset i C
Lugnet och friden lade sig över oss och när vi klev in i det ljusa och stora köket sa mannen i mitt liv "här kan jag bo...". När vi klättrat uppför de gamla, höga och ojämna trapporna upp till takterrassen var vi helt övertygade - detta var verkligen vårt hus.

Fortsättning följer.....







12 februari 2013

Tutankhamun - graven och skatterna

I elfte timmen kom vi , jag, mannen H och sjuåriga barnbarnet J, så iväg till den unika utställningen om Tutankhamun. Utställningen har rest runt i världen och visat upp denna fantastiska historia om engelsmannen Howard Carter som ledde utgrävningarna i Konungarnas Dal och vad de hittade. Besökarna fick audioguidning och det fanns en särskild guide för barn (!) och tillsammans med flera filmer blev vi lotsade in i det gamla Egypten och de svunna civilisationernas makt och prakt.

Tutankhamuns mumie låg innerst i den minsta av tre olika stora guldsarkofager med lock format efter kroppen med ansikte och händer i relief. Den ena vackrare utformad än den andra, i guld med ädelstenar och emalj i vackra mönster och betydelser.  Dessa tre kistor fanns i sin tur, som ryska dockor, i tre stora fyrkantiga guldkammare, alla lika vackra i guld med hieroglyfer över alla ytor.   

Idag finns alla original kvar på museum i Kairo och kommer aldrig att kunna flyttas, men inför denna utställning har man gjort exakta kopior - som nu kan resa runt och visas upp. Här fick man också en mycket tydlig bild av hur det såg ut när arkeologerna fann grav- och skattkamrarna. Allt var uppbyggt precis som det såg ut när de tog sig igenom den ena igenmurade väggen efter den andra, de forcerade fyra väggar innan de var framme, vilket tog flera veckor. Sedan tog det ytterligare tre månader att tömma grav- och skattkamrarna och bära ut alla skatter (mer än 7000 föremål) för att forsla dem till Kairo för fortsatta undersökningar.

Förutom den otroliga prakt som var rent bländande - allt detta guld (!) så blir man otroligt imponerad av hantverkarnas och guldsmedernas skicklighet för drygt 3000 år sedan. Här kommer ett par bilder som visar något av allt det fantastiska vi upplevt.

en av guldkamrarna c:a 3,5 m lång




En av sarkofagerna



11 februari 2013

Reseminnen 1 eller "Alla vägar bär till lilla huset i C"

Vi brukar oftast ta bilen när vi ska till vårt lilla hus i C. Ibland sätter vi bilen på tåget, ibland kör vi hela vägen. Men nästan alltid så väljer vi att bila någon sträcka genom Frankrike. Ibland väljer vi att utforska ett nytt område, ibland återvänder vi till något smultronställe.

Senaste resan valde vi att passera Loire, det var 21 år sedan vi senast var där. Nu skulle vi vara turister några dagar och besöka några slott och ett par vinområden.  Ett av slotten var Villandry vars slottsträdgård  var något av det mest imponerande jag har sett. Tack för tipset kära E. Köksträdgården gav en massa nya idéer till den egna trädgården och ögat fick lika mycket som magen skulle ha kunnat få - om man nu hade varit slottsherre och kunnat skörda alla läckerheterna. 

Här ett av de nio kökslanden, detta  med begonia, verbena, chili, selleri, svart rädisa, rödbladig mynta och någon sorts vitkål, allt omringat av prydliga buxbomshäckar. Folket man ser på bilden arbetade med att ansa och rensa....
Här svävar perovskaja som lila skyar över buxbom och annat formklippt grönt
Ett annat trevligt slott var Cheverny extra roligt för att det var så vackert inrett. Det ägs och bebos av den ursprungliga familjens ättlingar, som delar med sig av sin bostad till besökarna. Man får också tillträde till trädgård, köksträdgård och även hundgårdarna om man vill se de jakthundar som familjen föder upp. Allt görs, kan man ana, för att få möjlighet att hålla ett stort hus från 1600-talet på fötter.


Detta är en barnkammare, av alla leksakerna att döma kunde här ha bott ett barn på 6-8 år...

Man kan notera att många franska slott helt saknar inredning och om det finns möbler "från tiden" så är det sparsamt möblerat. Däremot ser man i de bebodda slotten många möbler och konstverk från tidigt 1800-tal eller senare. Kan detta vara ett resultat av den franska revolutionen eller har arvsreglerna genom åren splittrat de samlingar som borde funnits på slott även i Frankrike?

Vi körde längs Loire uppströms denna gång, målet var Sancerre och Pouilly-sur-Loire , två härliga vinområden med mycket goda viner på druvan Sauvignon Blanc. Byarna ligger vackert på mjuka kullar med vinodlingarna runt omkring. Som vanligt i Frankrike så var det lätt att hitta odlare och bara att knacka på för att få prova deras viner. Inte heller kostar det något i detta land, jämfört med Italien och Spanien, där man kan få betala en provningsavgift eller entré. 


Från Loire är det ett stenkast till motorvägen A77  och via Clermont-Ferrand tar man A75 som  förbinder Paris med Languedoc,. När denna relativt nya motorväg byggdes så skrevs historia. Över "la vallée du Tarn"  byggde man nämligen en bro vars typ nu är både högst och längst i världen med sin höjd på 343 och längd på 2,5 km. Jag har försökt ta ett bra foto men inget slår de häftiga vykort man kan köpa vid brofästet. Det finns flygbilder där man ser  vackra molnformationer under bron.

Längs motorvägen kan man också hitta en järnvägsbro, den är inte alls ny, men även den var märkvärdig och uppmärksammad när den byggdes. Visst kan man se att den är ritad av M Gustave Eiffel?

När man har passerat Millau - ja då känns det som om jag redan är hemma och så bar även denna väg hem.....




08 februari 2013

Franskt hus med Franska Hus, del 1 - jag har hittat ert hus!

I dagarna har vi haft vårt lilla hus i C i 11 år.... helt obegripligt lång tid - särskilt när man tänker på hur jag fortfarande hackar mig fram på detta vackra språk. Men det är en annan historia.

Att bli husägare på franska hade aldrig varit möjligt utan Franska Hus, på den tiden inte drivet av Ewa utan av käre L, men likaväl med samma fina hemsida, utomordentligt goda råd och erbjudandet att hållaihandenvidbehov. Tack vare detta vågade vi göra slag i saken och uppfylla vår dröm om ett semesterhus i Frankrikes absolut mysigaste del.

Egentligen skulle vi vänta med att köpa hus, vänta till dess vi blev pensionärer 10-12 år senare. Idag undrar jag varför... Kanske att vi trodde att vi skulle bli tvungna att sälja vårt hus i Sverige, kanske skulle bli tvungna att flytta ut och lämna Sverige, kanske att vi inte förstod att man faktiskt kunde ha två hus. 
Men jag dagdrömde, eller rättare sagt kvällsdrömde, över många vackra hus som var till salu i tidningar och på nätet. Så hittade jag Franska Hus och helt plötsligt upptäckte jag att drömmen om ett eget franskt hus kunde bli verklighet redan nu. Det var inte så dyrt och man kunde numera, tack vare EU, ta ett lån i Frankrike med säkerhet i det franska huset. 

När jag våren 2001 hade skickat otaliga mail till L på Franska Hus och ställt frågor om hus efter hus så föreslog han att vi skulle träffas. Var det inte så att vi skulle semestra i trakten? Jo, det skulle vi ju, precis som tidigare år. Så en sommardag 2001 kördes vi runt av L och kära J och tittade på 5-6 hus som var till salu just då. Alla inblandade visste ju att vi inte skulle köpa något hus nu, vi skulle bara bilda oss en uppfattning om vad man faktiskt fick för pengarna och hur husen kunde se ut.  

Under en trevlig lunch i Roujan så upptäckte vi dessutom att vi hade gemensamma bekanta i Skåne och detta kändes extra tryggt och bra. Innan vi skildes för kvällen så ville L veta litet mer om vad vi egentligen ville ha, antal rum, läge, pris mm och så skulle han höra av sig om det dök upp något som passade. Jaja, vi skulle ju fortfarande vänta till dess vi blev pensionärer ... trodde vi i alla fall.

Hela hösten gick och L hörde faktiskt inte av sig... jag fortsatte att ställa mina mailfrågor och fick varje gång till svar; nej detta ligger som i en gryta, nej detta har ingen utsikt, nej detta är inget för er. Ok, vi skulle ju inte köpa nu så vi bidade vår tid. 

Helt plötsligt i januari 2002 får vi ett mail från Franska Hus och som inleddes "Jag tror att jag har hittat ert hus...."   


(fortsättning följer)

04 februari 2013

Möbelrenoveringsdags

I kväll är det dags att träffa mina hantverkskompisar E och U-K igen. Vi har i mer än 20 års tid träffats en kväll varannan vecka under terminerna och vi träffas för att renovera, klä om, måla om, dekorationsmåla, laga och försköna (?) olika möbler. Vi arbetar mest med stolar och pallar och en och annan soffa förutom rent textila inredningsaccessoirer som kuddar, gardiner mm. En del gör vi till oss själva eller vår närmaste omgivning men vi gör också på beställning och inför olika utställningar. Vi kallar oss Kreatöserna.

Vi har olika färdigheter, vi har litet olika smak och vi har genom åren haft olika mycket tid att ägna denna hobby. Oftast arbetar vi på våra olika projekt i respektive hem och de kvällar vi träffas är oerhört viktiga. Då tankar vi  inspiration från varandra, har åsikter och råd om varandras projekt och ofta sträcks det ut en hjälpande hand när ens egna två inte räcker till. 

Det var ett tag sedan vi hade ett gemensamt projekt, men nu ska en stor tung gammal fåtölj tas om hand. Ägaren kan inte avvara stolen mer än ett par veckor och den ska stoppas om och kläs med nytt tyg, vilket kan ta ganska lång tid. Eftersom det nu är litet bråttom så ska vi hjälpas åt och i kväll skall detta arbete planeras. 

Det egna projektet just nu är en sänggavel som ska kläs samt en förvaringskista som ska få nya dynor så den kan fungera som en sitt- och avlastningsbänk vid sängens fotgavel. 

Mitt senaste alster är en sypuff inredd och klädd med tyger från Laura Ashley.