Sommar i franska Pyrenéerna

Efter några intensiva veckor med ena omgången barnbarn åker jag och mannen i mitt liv en liten sväng till Pyreneérna innan det blir dags för nästa omgång av barnbarn. Det franska sommarvädret har, efter många veckor av regn i maj-juni, bjudit på hetta och torrväder sedan vi kom. Ett och annat värmeåskväder får man dock räkna med när termometern visar uppåt 32-34 Celsius. Eller som vår franska lärarinna Nelly konstaterade när vi fick avboka vår lektion "Oh Pyrenéerna, så skönt med litet sval luft". Så rätt hon har, samma fina molnfria klarblå himmel men runt 25 mitt på dagen. Helt perfekt, men nu går jag händelserna i förväg.
Innan vi kommer upp i bergen stannar vi till i två dagar på ett av våra favorithotell, Hotel les Elmes i Banyuls. Kanske är det läget som är det allra bästa! I princip på stranden i en fantastiskt liten bukt av Medelhavet och med 10 minuters promenad till vinorten Banyuls. Rummen är ganska ordinära men funktionella och det är rent och prydligt. Men restaurangen är värd en resa! Här har vi bott flera gånger och vi kommer alldeles säkert att återvända.

Middag med havsutsikt

 Frukost med havsutsikt

Så blir det dags att åka upp i bergen. Meteorologerna varnar för kraftiga regn och åska så det är med blandade känslor som vi överger vår fina badvik. Men eftersom vårt boende är inbokat i Saillagouse så är det bara att ge sig iväg. Vägen är slingrig och brant i vacker natur och ännu inget regn....

För några år sedan så bodde vi i en av grannbyarna men kom inte direkt ihåg denna by även om den är en av de större. Mest känt för ett jättefint familjecharkuteri. Borgmästarens hus är som vanligt i detta land imponerande, här är det till och med rätt charmigt. Så här på gränsen till  Katalonien så ser man ofta både den franska flaggan och den katalanska i långrandigt rödgult.

Hotellfasaden är inte riktigt lika charmig och hotellet ligger i en gatukorsning. Det som är charmigt är att det har drivits som hotell/restaurang av släkten Planes sedan 1864! 

Vi får ett rum med balkong mot baksidan och med utsikt över lägre hustak men också litet berg i fjärran. Vi anar att meteorologen kanske har litet rätt i sina väderförutsägelser....

Men klockan är mycket och det är dags att intaga dagens huvudmål. Även denna restaurang visar sig vara värd en resa. Häftig matsal, på fotot syns bara en liten del av rummet som är dekorerat med uppstoppade djur. En mäktig kronhjort på öppna spisen och till vänster om leker två små svarta björnungar...

De bjuder på en otroligt vällagad och god mat, alla olika grönsakerna har exakt rätt tuggmotstånd och allt är så vackert upplagt. Titta bara på denna efterrättstallrik. Allt på den högra delen av porslinet är olika sorters pureér och krämer. 

Till matmenyn kan man beställa en vinavsmakningsmeny. Fyra rejält fyllda glas med lokala viner kostar hela 9 euro.

Nästa dag har meteorologen fel - vilket gläder oss. Vi väljer en vandringsled som både har arkeologiskt och botaniskt intresse. Det är lättgånget men vi stannar hela tiden ändå - mest för att njuta av den fina blomsterprakten. Det är det enda jag riktigt saknar i Skåne och som jag vuxit upp med i Bohuslän och i Roslagen - alla dessa vilda blommor.

Ni som vandrat i Europa känner kanske igen den översta lilla skylten som visar att man går på en del av någon av alla leder som tar en till Santiago de Compostela.

Vi passerar många olika arkeologiska fynd, flera dösar och bautastenar och en bro som också är byggd av stora stenblock som dösen på fotot. Hela tiden är vi omgärdade av de vackraste blomsterängar man kan tänka sig.

 

När vi kommer tillbaka till bilen ser vi att huset bredvid parkeringen är en turistinformation med tillhörande restaurang. Här sitter flera vandrare och njuter av den höga luften och fransk lunch al fresco - och så gör även vi!

Här finns massor av skidbackar på båda sidor om dalen. Att det är snösäkert förstår vi när vi informeras om att skidskyttekungen Martin Fourcade är bosatt i grannbyn Font Romeu. I morgon ska vi kolla in skidorterna....

Konst i Ceret

Så här i franska körsbärstider vill vi fara till Ceret - körsbärsstaden ganska nära spanska gränsen. Men inte såg vi blommande körsbärsodlingar som vi trodde.... Det är dessutom oklart om de har blommat över eller inte har börjat blomma - men inte i något av fallen kan vi säga att vi såg körsbärsträd.

Vi tröstade oss med en totalt oväntad konstupplevelse istället. Ceret har en riktigt fint litet konstmuseum med verk av Chagall, Picasso, Miro i den fasta samlingen. Men den stora överraskningen var gästutställaren Joan Ponc, en avantgardistisk katalan från Barcelona. Jag måste säga att konst kan vara  helt fantastiskt! Utan att förstå hans budskap (för det hade han säkert) så kunde vi gå omkring och bara njuta av underbara färgkombinationer och fantastisk teknik. På bilden nedan som är en detalj är de minsta prickarna knappt en millimeter, själva tavlan är 1 x 0,5 meter.

Denna tavla är ännu större och ljusspelet maffigt. Bara alla dessa miniprickar på ett solbränt landskap. Fast det fick man bestämma helt själv, inte en enda av Joans målningar hette något....

Här ytterligare en detalj av en större tavla men med en helt annan teknik - små små tunna streck! Vi undrade om han arbetade med förstoringsglas.

Jag tror utställningen omfattade 4-5 stora salar och vi vandrade runt helt fascinerade av detta konstnärskap. Det var andra gången vi besökte detta museum och det kommer absolut tillhöra ett av våra fasta utflyktsmål.

Antikt eller loppis - det är frågan

Pezenas, en liten stad i min franska närhet, är känd bland annat för sina antikvitetsbutiker och den två gånger om året återkommande antikmarknaden. Butikerna känns dyra och inte alltid så roliga att besöka, men en antikmarknad där affärerna har flyttat ut på gatan och något hundratal till har kommit resande - det låter kul det!
Men innan jag besöker marknaden med några goda vänner, blir det en stopp i en av grannbyarna som har annonserat om vide grenier dvs "tom vind" eller det är snarare vad man får om man lyder rådet och deltar i byns loppis. Här fäller man upp ett bord eller slänger ut en presenning  på marken och så placerar man sina föremål. Mycket är rent skräp som borde har åkt i soptunnan direkt. En del är riktigt fina och användbara saker - om man hade behövt fler glas, stora fat, ja köks- och porslinssaker. Och så finns det roliga, knäppa och obegripliga saker - som folk faktiskt köper. Vilket också är roligt, knäppt och obegripligt! Ren underhållning med andra ord.
Här kan man verkligen göra fynd. Ni vet vad som kännetecknar ett fynd? Jo det är oftast något som man inte behöver men till ett pris som man inte kan motstå!
Jag hittar en fin vattenkaraff och glas från Pernod, ett av de franska pastismärkena. Det blir kul att ta fram när det är dags för en fransk drink. Jag kan inte heller leva utan fyra jättegamla och stora nycklar. Som vanligt så hittar jag också en handväska i en snygg och bra modell. Allt för 30 euro - typiska fynd! Fast nycklarna var förhållandevis litet dyra och kanske inte ett fynd. Men jag har ett projekt på gång med nycklar så...
Nu när man har tränat litet på handlingen är det dags för den omtalade antikmarknaden. Det är fösta gången för mig, vi brukar inte stanna så sent på säsongen. Det som förvånar mig är att det är minst lika mycket icke antika saker som visas upp. Jag trodde innan att det bara var antikviteter, men icke. Men till skillnad från ett loppis så är här allt glas och porslin diskat, silvret är putsat och mycket är uppställt på ett trevligt sätt.

Fina glaskaraffer hade kunnat få följa med hem.... men njae inte denna gång.

Vännerna tittar på en möbel till sitt B&B - men det blir ingen affär här heller.

Fågelbur är kul, har man ingen fågel finns de i porslin. Lyssna här hur kanariefågeln låter - det är min absoluta favorit av de som brukar sitta i bur. Det är så fint att man vill gå ut och inhandla både fågel och bur omedelbart.

Små söta hästar skulle absolut kunna pryda en fönsterbänk. Men damen som sålde blev jättesur för att jag tog ett foto så jag kom av mig med köpandet...

Kanon och barnvagn - otrevlig kombo men samtidigt litet typisk för loppis. Utbudet är varierat. Men den som ville sälja detta kunde nog ha tänkt till litet innan föremålen placerades ut.

Kan detta vara något för Kreatöserna? Stolar som både behöver lagas och kläs om. Kanske också få någon färg på sig. Men projekten hemma är många så det räcker till och blir över.

Vi gjorde också ett trevligt stopp hos Ulrika på Trois Soeurs.  En svenskägd butik med en supertrevlig mix av franskt och svenskt. Titta gärna på deras hemsida här! Jag köpte ingen fågelbur till min önskade kanariefågel, men hos Ulrika hittade jag en läcker grön papegoja på en pinne. Varken levande eller uppstoppad och den kommer passa utmärkt i svenskt fönster nära mig!

Un tour de Corbières

En trevlig tradition vi har så här på den franska vårkanten är att göra en utflykt tillsammans med ett kompispar från grannbyn. Vi turas om att hitta ett nytt område (inte så svårt i dessa trakter) och vilka vinodlare som ska besökas (kan vara riktigt svårt i dessa trakter - med tanke på hur många odlare det finns). Vi är alla fyra lika intresserade av att uppleva nya saker, både i byar vi passerar och i naturen. Ofta stannar vi för att examinera en okänd växt eller läsa på en informationsskylt eller bara gå ett varv i en "ny" by.

Denna gång är det dags att åka till Corbières, ett stort vinområde söder om floden Aude. Området ligger mellan Narbonne i norr och Fitou i söder samt från Medelhavet in till Carcassonne. Det är ett ganska obefolkat område, många fantastiska naturupplevelser, små vägar som klättrar och slingrar med nya vyer runt varje kurva. 

Här finns såklart massor av vinodlare, en speciell kanske känns igen då hans viner serverats på Nobelfesten - Gerard Bertrand. Förr var han Frankrikes mest kända rugbyspelare, nu är han en världsberömd vinodlare - som inte vanligt folk kan besöka.Men det finns många andra....

Vårt första planerade stopp är på Cave Coopèrative i Castelmaure, en tripp på knappt två timmar. Eftersom vi startar ganska tidigt är förmiddagsfikat viktigt. I gassande vårsol blir en mur vid vägkanten ett perfekt ställe för kaffestunden. Passerande bybor hälsar vänligt, som man gör på landet i det här landet, och man hälsar även på helt okända människor som man möter.

Väl framme i Castelmaure faller delar av sällskapet i trans över den fantastiska gamla franska lastbilen som tydligen fortfarande kan köras eftersom maskinen på flaket skulle iväg någonstans.

Jag och mannen i mitt liv besökte detta Cooperative för 4 år sedan och då blev vi väldigt väl emottagna. Coopérativet är ett av de minsta i  området men får ofta fina omdömen om sina viner.
I år är entrédörren låst trots att det ska vara öppet och efter ett tag lyckas vi hitta en ung man från cavens innersta som öppnar för oss. Men han blir uppenbart nervös av att vi inte pratar obehindrad franska och när vi försöker blanda in litet engelska, så blir resultatet - att han tystnar helt. Jättejobbigt, vi får dra ur honom det vi vill veta och efter en bra stund så tinar han upp litet men han är fortfarande otroligt ointresserad av att prata vin med oss.
Då uppstår ett konstigt fenomen som jag har råkat ut för tidigare, nämligen det att vinet smakar som det mottagande man får. Egentligen är vinerna rätt goda, särskilt de yngre som fortfarande har fin frukt. Men här och nu - i en lokal som inte städats på många månader och med vin i glas som inte heller diskats på lika länge -  tappar jag lusten både att köpa vin och att fotografera. Vi köper trots allt några flaskor av deras billigare sorter. Förra gången vi var där var det rent och prydligt både på disken och på golvet och de hade ett gäng designstolar uppställda för besökare. Då var killen bakom disken en vinpraktikant med stort intresse av både viner och att få nöjda kunder. Jag tror att det dröjer ett tag innan vi besöker detta ställe igen.
Men ingenting kan påverka den otroliga utsikten från gårdsplanen bakom caven - mandelträden är helt otroliga i år!

Lunchen är inplanerad i Lagrasse. En vacker by med 600 innevånare och ett kloster från medeltiden men kanske med en mångtusenårig historia från Tautavelmänniskans tid. Vi har alla ätit här tidigare och det finns trevliga ställen att välja på. Alla är inte öppna så här års och det är fortfarande för svalt att sitta utomhus men en inglasad terrass känns nästan som ute. Snart är det fullsatt och vi äter som vanligt både gott och prisvärt. Efter lunchen går vi in i de medeltida kvarteren, här hittar vi bland annat en traditionell marknadsplats...

en vacker dörr....

och en utsikt över floden mot klostret Abbaye Lagrasse.

Turen fortsätter till Boutenac, en by som numera är en egen AOP. Här besöker vi Chateau Voulte Gasparets, en välrenommerad odlare sedan 6 generationer tillbaka. 
Vi får ett fantastiskt mottagande och känner oss som hans viktigaste kunder den dagen (kanske att var vi de enda...) och så viktigt detta är! Vi får höra om slottets historia, får de historiska redskapen förklarade för oss och så klart också smaka på vinerna. Monsieur pratar en ganska långsam franska och inflikar med engelska ord när vi ser ut som fågelholkar. Vinerna är mycket goda och vi handlar några lådor var. En del får stanna i den franska caven men några tar vi med till Sverige.

Nu är det ganska sen eftermiddag och eftersom vi vill köra småvägar hem har vi att göra ett par timmar. Fantastiska vyer med alla dessa mandelträd och flera söta byar som börjar vakna upp efter vinterdvalan. Helt plötslig kommer vi på att bara hälften av oss har sett väggmålningen i Capestang och vi gör ett oplanerat stopp i byn. Målningen är hur kul som helst, trots att vi står nära så är det svårt att se att husväggen den är målad på är helt rak.

Kanske att vi fyra gör en ny tur redan till hösten - här finns ju obegränsat med saker att se, besöka och uppleva!

En utflykt till AIx

Om man har ett par tomma dagar i kalendern så kan man åka iväg någonstans.... Varför inte till en ort som man aldrig tagit sig tid att besöka på riktigt. Så var det för oss häromveckan när vi bestämde oss för att fara till Aix-en-Provence.. Extra roligt att vi kunde göra denna lilla tur tillsammans med två av våra franskboende släktingar.
Aix-en-Provence är en universitetsstad och här finns många utländska studenter. Det är en gammal stad och man kan kanske jämföra den med med Lund, fast Aix är större. Det är en av Frankrikes mest förmögna städer och har ett framgångsrikt näringsliv. De centrala delarna av staden är från romartiden och det är lätt att gå vilse i de vindlande gränderna. På varje öppen plats finns en fontän och de gamla husen är vackert restaurerade - man förstår att detta är viktigt.I de centrala delarna finns små elbussar för pensionärerna och gatorna vattenspolas varje natt av en särskild städpatrull. Allt är väldigt välskött och genomtänkt.

Här en stor fontän på Cours Mirabeau. Där finns också denna trevliga och anrika restaurang Les Deux Frères (med anor från slutet av 1700-talet) och här åter vi lunch, riktigt god mat men inte helt billigt....

Viktigt i allmänhet i Frankrike och för oss när vi besöker nya ställen är att få ta del av kulturen. Ett av de roligaste sätten (tycker vi) är att gå på konstmuseum. Det finns ofta ett par lokala konstnärer "världsberömda" i hela trakten vars tavlor finns att se, men har man litet tur så finns det verk även av riktigt kända konstnärer. Så är det också i Aix. Konstmuseet är uppkallat efter den lokale målaren F.M Granet, verksam som målare och även indentent på Louvren under tidigt 1800-tal. En av hans små målningar är denna som verkar vara ett skolexempel på perspektivmålning.

För övrigt finns här en hel del modern konst, fina verk av Pierre Jacob, alias Tal Coat och Giacometti.

Nästan granne med konstmuseet ligger en kyrka numera ombyggd till en konsthall. Sedan 2010 visas här Foundation Planque som innehåller det schweiziska konsthandlarparet Planques samlingar.

Här finns den stora konsten, impressionisterna Cézanne, Monet, van Gogh och Dégas samt konstnärer som representerar 1900-talet som Bonnet, Picasso, och Léger. Roligt att se men också litet märkligt i denna ommålade kyrka. Här en något annorlunda och vilsam Picasso.

Efter konsten så är det dags för litet shopping. Mest fönsterdito men vi köper också en specialité från Aix, Calissons som är  något mittemellan en godisbit och kaka av fin mandelmassa och glasyr. Här finns ursprungsfabriken.

Middagen intas på Cote Cour, en restaurang uppbyggd på en innergård vid Cour Mirabeau. Här har man byggt upp ett glashus på halva utrymmet och har uteplatser på resten. En ful grannvägg är pyntad med massor av små julbelysningar - väldigt dekorativt. Maten är fantastiskt god och personalen på rätt ställe!

Dagen därpå är det marknad längs hela Cour Mirabeau, förutom alla matförsäljare så finns kläder, väskor och skor i många av stånden. Här finns också textilier i provencalska tyger och vackra sängöverkast. Jämfört med många andra marknader jag har besökt tycker jag att här har många av försäljarna riktiga kvalitetsvaror.

Sanden och havet mellan Agde och Sète

På sommartid är stora delar av de fina stränderna vid Medelhavet inmutade av turisterna. Men eftersom här finns många mil sandstrand så hittar man ändå alltid en fin plats .... När vi var nere senast så bestämde vi oss för att rekognosera litet bland stränderna från Agde och norrut. 

Vi startar strax söder om Agde, på Vias Plage eller Farinette Plage som den också heter. Här en lång, men inte så bred, sandstrand med många stenpirar ut från stranden och några vågbrytare på tvärs. Vi hittar en ganska liten parkering precis innanför klitterna. Det finns kanske fler parkeringsplatser, men här bor ju många människor som har gångavstånd till havet. I den norra delen av stranden ligger en jättestor campingplats och en Beach Club, som öppnar när säsongen börjar.

Nästa stopp är vid Grau d'Agde. Det visar sig vara ett levande fiskeläge. Byn ligger längs med floden Héraults mynning och fiskebåtarna kantar kajerna. Mycket folk är i farten, här finns en hel del restauranger. Man undrar hur badvattnet är vid den stora sandstranden precis norr om flodmynningen... Héraults vatten ser ju inte så kul ut när man kommer en bit in i landet.

Som på flera andra ställen längs havet så har bilen fått bästa platsen. Lägenhetshus med utsikt över parkeringsplatsen och sedan stranden och havet..

Le Grau d'Agde går över i Cap d'Agde utan synlig gräns, varken i bebyggelsen eller vid stranden. Många vågbrytare en bit ut i havet och små u-formade "badvikar" har bildats tack vare vågbrytarna. Innanför finns flera campingplatser och ett stort Aqualand strax söder om hamnen i Cap d'Agde. Här är stranden väldigt bred och parkeringen är stor, men det är litet krångligt att ta sig dit. Man måste åka över den lilla ön som ligger i Etang de Luno. En ganska ocharmig strand i mitt tycke.

                                     

Vårt favoritbadställe - om man vill ha restauranger i närheten, är den lilla stranden med de svarta stenarna strax norr om stora piren i Cap d'Agde. Som omväxling kommer här en sommarbild.

Om man fortsätter "runt hörnan" norröver blir landskapet ganska dramatiskt. Man kan lätt ta sig till La Conque, stranden som syns här nedanför och går man norröver så finns det ytterligare ett par bra stränder, dock inte lika tillgängliga för oss som kommer med bil. Men här är ju bebyggt hela vägen med lägenhetskomplex, så på sommaren är stranden nog full med badande turister.

Därefter börjar den strand som Cap d'Agde kanske blivit mest känd för - för några årtionden sedan - nämligen naturistområdet. Vi tycker det skulle vara intressant att köra en sväng och se detta "historiska" område. Också att göra det i februari när man kan besöka området utan att bli stämplad som fluktare. 

En bit in från havet är det fullt med småhus, campingplatser och lägenhetshotell, men man kan inte komma ner till vattnet. Vi blir stoppade av skyltar som denna. Man kan gå till fots men man måste ha ett passerkort annars får man vända tillbaka. Stranden ser förmodligen ut som de vi redan har tittat på - så vi vänder tillbaka, passerkort eller ej...

Norr om naturistområdet kommer Marseillan Plage. Här har vi varit många gånger, ganska mycket folk, trevlig restaurang på stranden och allt verkar ganska familjärt. Jag tror att många av de som kommer hit är stammisar. 
Marseillanstranden fortsätter norröver i en fantastisk strand ända upp till Sète. Hit far vi oftast om vi ska stanna en del dag. Här är det renaste vattnet och den minst skräpiga stranden. De senaste åren har man plöjt ner otroliga summor av EU-pengar för att förstärka klitterna och sanddynerna på ett sätt som ska förhindra att havet bryter igenom till Etang de Thau där det finns stora ekonomiska intressen i ostron- och musselodlingarna. I samband med detta arbete har det blivit ett par stora parkeringsplatser med duschar och toaletter och man har hägnat in de känsliga sanddynerna och planterat strandråg och annan växtlighet för att binda sanden. 
En annan gång kommer vi rekognisera litet bland stränderna söder om Agde ner till Narbonne.