Axplock från den franska sommaren

Dagarna i Frankrike går mot sitt slut för denna gång och det känns bra att tänka tillbaka på alla trevliga dagar och allt som vi har gjort tillsammans med släkt och vänner.
Äldste sonen med fru och de tre småtrollen har åkt hem för att planera sitt nya hus och för att få mysiga svenska sommardagar med mormor och morfar. Innan de for hann vi besöka Réserve African i Sigean, en riktigt fin djurpark med safari bland rovdjur och på savann.

Det var bra att det också fanns djur som man kunde klappa....

Petanque var kul, nu börjar de bli så stora att vi kan spela tillsammans....

  ...och flodens forsar funkar med farbrors vågsurfingbräda.

Så var det 14 juli och efter borgmästarens tal och skål för republiken var det gatufest med paella och rosé och musik av dels två engelska killar som spelade blandad popmusik från "vår" tid och dels en fransk duo som hade alla sångtexter på en kareokeskärm. Ville man sjunga så gjorde man det och ville man dansa så gjorde man det!

Vi var några kvinnor som i dagarna två provade på tovning under Rakels goda råd och handledning. Svårt och kul men ett hyfsat resultat tror jag alla skulle sammanfattat kursen. Det tillverkades hatt och vinkylare och ängel och påskhöna, en dörrstoppsvovve och ett par fåglar. Här är min fågel i tre steg, först skumgummistommen, sedan när den börjar kläs med vit ull...

 

     

 och så det färdiga resultatet. Nu hänger den i trappan i lilla huset i C. 

Vädret har varit blandat denna sommar. En dag då vi var vid havet så kom det mitt i all sommarvärme en dimma från havet som ingen brydde sig om utan alla låg kvar. Det blev konstigt nog inte alls kallare utan det var fortfarande fint... men dimmigt...

En annan dag då vi var ute och bilade så kom en annan bil rätt nära oss på en smal bro. Braaak (!) sa det och båda bilarnas backspeglar gick sönder. Skillnaden var att vår tyska bil klarade sig med bara en trasig spegel medan den franska lilla bilen blev av med hela sin backspegel och de fick leta delarna till den i diket. Det var en söndag eftermiddag och det franska paret (särskilt hustrun som inte hade suttit bakom ratten) var väldigt noga med att "skadorna var lika stora på bägge bilarna" och "inget skulle anmälas"... vi tror nog att den sedvanliga franska långa söndagslunchen på restaurang hade ett finger med i spelet. Det är inte första gången som vi kan konstatera att man kör bil trots att man druckit flera glas vin till maten.

Vännerna E samt U-K och R kom för att hälsa på här i Languedoc för första gången och vi hade fyra roliga dagar då vi själva fick tillfälle att turista och njuta av våra franska trakter. Här vid  ett kloster nära oss finns denna vägvisarskylt... en dag ska vi gå på pilgrimernas väg till Compostela. Kanske inte hela, nästan 130 mil tar väl ett par månader eller så att gå... Men det finns ju kortare avsnitt som passar bra för bara några dagars vandring. 

I Capestang finns en av områdets häftigaste trompe l'oeuil och den blir inte mindre häftig när vännen E testade sina skidåkarmuskler.

L'étang de Montady - en imponerande "byggnadskonst" konstruerad av munkar på 1200-talet för att samla upp vatten i detta solrika landskap. I mitten samlas det regn som ändå faller - trots många soldagar per år.

Platanerna längs med Canal du Midi har drabbats av någon svampvirus och dör. Nu planterar men nya träd längs kanalen - men oj, det lär ta tid innan de växer upp och skänker den välbehövliga skuggan.

Etang de Thau från ostronbodarnas vinkel....här plockade vi ostronskal minsann - kan användas till mycket!

Se så'n stil han har.... B som är Sveriges representant i petanquetävlingen i lilla byn C. Trots vår svenska anslutning - dock utan hejaklack (är inte säker på att det hade uppskattats, ibland känns det som tystnad är lika viktig i pétanque som i golf...) så gick hans lag inte till final.

Och så flera luncher och kalas.... här söndagslunch i Berlou med syster och svåger

Skaldjurskalas i grannbyn

Pool- och grillparty i grannbyn

Fin födelsedagslunch i Beziers med våra "franska" släktingar

Sommarresa del 3 - Franska alperna

Från Jura kör vi via autoroute förbi Annecy, Chambery och Albertville och nu är vi alltså i Savojen, Savoie, en region i Frankrike som består av två departement, Savoie och Haute-Savoie. Vädret är inte så roligt på vägen dit och vi undrar litet om vår önskan om att få se Mont Blanc kommer uppfyllas eller inte....

Men vår förväntan på hotellet som äldste sonen hade rekommenderat blir verkligen uppfylld. La ferme du Chozal har absolut allt! Fint läge med utsikt, ett mysigt châlet-hus med familjär touch (ägarna bor själva i huset med barn och hund), mysigt inredda rum, bibliotek, vardagsrum och ett litet kök enbart för hotellgästerna, bastu och pool (allt efter vilken årstid man är där) ett fantastiskt värdfolk där frun i huset faktiskt är svenska, uppmärksam personal och inte minst en otrolig kock.

OCH.... när vi vaknar nästa morgon så bjuds vi på ett superfint väder, inte ett moln på himlen och vindstilla. Till frukosten njuter vi av den fantastiska utsikten över Mont Blancmassivet och sedan får vi en picknick med oss från köket som vi packar i våra små ryggsäckar. Bilfärden går från 1200 meter, där hotellet ligger, på mycket smala slingriga vägar upp till 1900 meter där det finns en mindre alpstation och en bra parkering som i princip är full. Fint väder = många som vill vandra.

Vi börjar vår vandring med ett följa en led på 6-7 km, mestadels lättgångna stigar, alla väl utmärkta, men vi går inte särskilt fort. Vi stannar ofta för att artbestämma alla vackra blommor, ta foton eller bara njuta och efter en ganska brant stigning som mest var som en klättring - så inser vi att med vår njutarfart skulle denna vandring inte ta de planerade 2 timmarna utan snarare drygt fyra... Så vi gör vår egen led och slipper så så sätt de flesta andra vandrarsugna och får oss dessutom i slutet av vandringen en härlig espresso på en toppstation med tillhörande utsikt. 

Rhododendron, två sorters gentiana, tjärblomster, midsommarblomster, smörboll, rödklöver, smörblomma, vit anemon, olika sorters veronika, blåklockor (så blåa som jag aldrig tidigare sett) plus ett gäng till som vi inte vet vad de heter. Några av dessapressas för att examineras med hjälp av floran hemma. För att inte tala om alla små låga buskar av olika sorter.... Hemma finns det vide och kråkbär - här fanns det ett tiotal andra....

                         

Dessa kobjällror som hänger på hotellet får symbolisera alla kossor som vandrar till synes fritt uppe på blomsterängarna. På hotellet berättar Anne-Christine att de flesta kossorna vandrar själva uppför ängarna men till de mest svårtillgängliga så åker de lastbil. Även i dessa trakter gör man sin egen ost, Beaufort (en hårdost som påminner om den schweiziska osten Gruyère) och också den har kvalitetsbeteckningen AOP med tillägget alpage om kossan betar på höjder över 1 500 meter, annars heter den d'été.  Vi ser endast kossorna på ganska långt håll, men nära vägen finns mobila mjölkstationer som drivs med generatorer så man snabbt kan ta hand om den värdefulla mjölken...

Sommarresa del 2 - Franska Jura

Från trevliga och småmysiga Deutsche Weinstrasse far vi vidare söderöver in i Frankrike och Alsace. Det som möter oss är ännu mer vin och ännu mer pittoreska byar och hus. Märkligt nog, på den stora rastplatsen vid Haut Königsbourg, hittar vi massor av storkar - de tigger mat av picknickätande turister som glatt matar fåglarna med halva smörgåsar och chips. 
Vi matar inte och blir istället litet beklämda. Denna ståtliga och färgstarka fågel, som man tidigare bara har sett som en sagofigur på stora vagnshjul på taken, går nu omkring som i en dåligt skött djurpark och tigger mat. Det finns visserligen ett vagnshjul på stolpe där det sitter en ungfågel i sitt bo - men mitt på parkeringsplatsen... Jag hittar ingen information om att boet är placerat här för att befrämja storktillväxt eller liknande. Det finns ju projekt för storkar i Skåne och det är verkligen behjärtansvärt, men detta känns mer som ett turistjippo.

I Jura bor vi i Passenans, en liten by som ligger mellan höglänta ängar med kossor och grönskande vingårdar - det är verkligen ett gränsland. Här har vi varit vid flera tillfällen och alltid tidigare bott hos Félix och hans hustru på Auberge de Rostaing. Vi var där senaste gången 1996 så vi är förberedda på att de kanske inte längre driver sitt lilla hotell. Så är det också - det gulliga hotellet är omgjort av nya ägare till en gite de france. Så istället bor vi på ett modernt hotell med pool i samma by.

Det fungerar bra men är inte alls lika charmigt som det familjeägda... där frun i huset gjorde marmelad på kvällen av hemmaplockad frukt, där vi kunde lämna kvar en son (som inte ville åka med på vår utflykt) i trädgården under monsieur Félix vakande öga och där jag blev ordentligt uppskrämd av ett häftigt åskoväder och kunde gå ner från vindsrummet med takfönster till det upplysta och ombonade vardagsrummet. Vi har fina minnen som vi bevarar väl och vi skänker en tacksamhetens tanke till Félix som på sin ålders höst nu bor i den stora staden, kanske hos ett barn eller på la maison de retraite.

Arkitekturen i småbyarna runt omkring är annorlunda, trappstegsgavlar har ett annat utseende här jämfört med Skåne/Danmark.

 

  

Här ett par annorlunda tak, ett med en säregen skorstensvariant.....

Jura är ett departement som ligger i regionen Franche-Comté. Kossan som levererar mjölk till den goda hårdosten Franche-Comté heter Montbéliard. För att göra en stor ost krävs det 500 liter mjölk... Den ska helst vara lagrad 12-24 månader. Osten är, bland många andra ostar, kvalitetsmärkt AOP på samma sätt som de franska vinerna.

                       

Efter en trevlig vandring till en av grannbyarna där vandraren hela tiden informeras om historiska skeden i trakten och förklaringar till hustyper och byggnationer intar vi vår lunch i den högt belägna bergsbyn Château Chalon med god mat och en fantastisk utsikt.

   

Vin inhandlas hos Grand Frères i Passenans. De har ett stort utbud av goda viner och de har, förutom de mer vanliga matvinerna, även tre sorters mousserande och de speciella viner som Jura är mest känt för; vin Jaune som görs på druvan Savagnin - ett sherryliknande vin (dock inte förstärkt med vinsprit) som lagras på fat i 6 år innan de tappas på flaskor på 62 cl, vin de Paille - ett sött vin där duvorna torkas 3-4 månader på halmmattor före vintillverkningen och Macvin - ett starkvin som görs på vin och marc i en trevlig blandning. Alla annorlunda och absolut värda att provas i något sammanhang.                                         

Nästa dag styr vi mot de franska alperna, mer om det i ett annat inlägg.....

Sommarresa del 1 - Deutsche Weinstrasse

Ibland gör vi en omväg till lilla huset i C. En lång omväg... eller en kort omväg... Ibland stannar vi ett par dagar här och ett par dagar där, innan vi kommer till lilla huset i C. Denna gång vill vi andas litet alpluft och njuta av bergslandskap med allt vad det innebär. Så via Hannover kommer vi snart till tyska vinvägen, en turistväg, utmärkt med skyltar, på drygt 8 mil genom Pfalz ner mot Alsace. Detta är det varmaste vinområdet norr om Alperna med sina 225 soldagar per år och de har en årsmedeltemperatur på 11 grader.. Vägen slingrar sig mellan de pittoreska byarna, landskapet böljar fram och tillbaka och vinbergen syns över slättlandskapet.

Här i Pfalz är man inte hänvisad till bestämda druvsorter som klarar läget norr om Alperna, utan man kan välja druvsorter baserat på mikroklimatet på respektive odlingsplats. Riesling dominerar bland de vita druvsorterna, men här finns också Silvaner, Kerner och Müller Thurgau. Bland de röda druvorna är Dornfelder dominerande och man dricker det till kraftiga maträtter och smakrik ost. Speciellt för Pfalzområdet är den röda druvan Sankt Laurent som dricks till skinka, korvar och viltkött. Vi hittar faktiskt en flaska i ett skyltfönster och innehållet i flaskan verkar av texten att döma ha varit ett vitt vin gjort på den spanska rödvinsdruvan Tempranillo. Tekniskt sett fungerar det ju, massor av champagne är gjort på Pinot noir, men man kan fundera på varför en tysk vinbonde vill göra ett vitt vin på en rödvinsdruva när det finns så många superfina gröna druvor. Synd att butiken är stängd annars hade jag kunnat få veta...

Vi bor i den lilla orten Kallstadt, på det gamla värdshuset, mycket välskött och tyskt prydligt med vänlig personal och en fantastiskt god mat. Jag tror att kocken har haft fransk läromästare....

Det var också lätt att prova och handla, i byn finns ett vinotek som har alla byns viner både till provsmakning och till försäljning. Föredömligt!!

Vi fastnar denna gång för en Riesling från en mycket kalkhaltig jord, en Grauburgunder (Pinot gris) och en precis lagom parfymerad Gewürztraminer. Alla tre sorterna ska få följa med hem till Sverige!

Vinfestival i Faugères

Andra söndagen i juli är det vinfestival i vinområdet Faugères. Det ligger granne med "vårt" vinområde St Chinian och trots närheten så tycker jag att det är ganska stor skillnad på vinerna. 

Vinfestivalen är trevlig att besöka! Man går "stora"gatan in i byn genom dessa vinröda draperier, köper sitt vinglas för några euro, tar en förteckning över de deltagande vinodlarna och så promenerar man sakta genom gränderna och var tionde meter står en en vinbonde som vill bjuda på sina viner. Här finns inte bara vin, här finns till exempel getosttillverkaren Mas Roland som gör goda getostar och deras bergerie är ett mycket trevligt utflyktsmål.

Här säljs också snabbmat - jo det finns i detta landet också. Här kan det vara en hoprullad crêpe med fyllning som man kan ta i handen och gå vidare eller en croque baguette eller pizzabit. Man kan köpa olika sorters oljor, marmelader, senap, vitlökar och bakverk. Konsthantverkarna syns här också, av skiftande kvalitet som det brukar. Här hittade jag det jag har letat efter, ett languedoc-kors att hänga på vår terrassvägg. På marknaderna finns det ibland i keramik men de är rätt grälla i färgerna. Detta var gjort av sandsten i en fin beigerosa ton, precis som stenen ute i naturen. Du som undrar vad ett Languedoc-kors är kan klicka här!

              

Gränderna är charmigt trånga och emellanåt kan det bli tvärstopp... om vinodlaren är populär och vinet välrenommerat så får man får snällt köa och vänta på sin tur.

En av odlarna vars viner vi blev förtjusta i är Domaine Valambelle i Laurens. Deras viner är vin bio alltså ekologiska. Det känns extra trevligt eftersom vi oftast försöker handla ekologiska matvaror.

När man kör bil och ska prova vin så är det bra om vinodlaren tillhandahåller en crachoir det vill säga en spottkopp. Hemma hos odlarna är detta alltid ombesörjt men så här på en marknad är det litet si och så med den saken. Det är inte helt kul att spotta i rännstenen när det skvätter rödvin på fötterna.... Här var dock en vinodlare som hade med sig en stor tunna och i den inmonterad en crachoir i koppar - mycket elegant!

Högst upp i byn hittade vi denna destilleringsapparat och en gäng killar som gjorde Fine Faugères. Det är helt enkelt som en konjak, gjord på vin och sedan lagrad många månader på ekfat. Vinodlaren får ju inte bränna sin egen sprit (här heller...!). Han lämnar antingen sitt vin (för att få en Fine) eller druvrester (för att få en Marc) till byns destilleri som har en speciell licens för att bränna sprit. Vinodlaren kan få tillbaka en produkt som är gjord på de egna druvorna eller så gör destilleriet en mix och odlaren får sin andel. I detta fall så verkar destilleriet i Autignac få ett överskott som de kan sälja vidare. Visst låter det litet som hur våra lokala äppelmusterier arbetar?