Har ni hört talas om Mme Laissac?

Det är roligt att höra talas om duktiga kvinnor som fungerar som förebilder för andra kvinnor.  

Häromdagen berättade en av mina tjejvänner om en fransk kvinnlig borgmästare, verksam i första halvan av 1900-talet i den lilla franska byn Saint-Nazaire-de-Ladarez. 

Kvinnan hette Madeleine Laissac och föddes 1900 i Béziers, den närmaste stora staden till lilla huset i C. Som många andra kvinnor på den tiden, som skulle välja yrke, så valde hon att utbilda sig till lärare. Hon tog sin examen i Montpellier 1920 och fick ett vikariat i Saint-Nazaire-de-Ladarez.  Hon var den lilla byn trogen hela sitt yrkesverksamma liv, först som lärare och sedan som skolchef. Hon träffade sin man Paul, vinodlare, och de gifte sig 1922. Hon blev politiskt aktiv från 1925, under 30-talet var hon politisk aktivist i Biterois och fick smeknamnet "röda jungfrun" bland annat för att hon alltid bar en röd klänning på kongresserna. Hon startade en socialistisk sektion för ungdomarna i byn  och kandiderade till fackföreningsrådet. Som socialist var hon långt till vänster och förlorade ett val 1939 då hon representerade kommunistpartiet. Under andra världskriget engagerade hon sig i motståndsrörelsen och gick med i le maquis i Laurens. 

Maquis eller garrigue är den låga städsegröna vegetationen som täcker bergen i vår del av Frankrike. Den fick alltså ge namn till den del av franska motståndsrörelsen som bildades efter tyskarnas invasion av landet.

Madeleine gick därefter in i l'Armée secrète (hemliga armén) och då som ansvarig för sektionen i Murviel. 

Vid befrielsen blev hon chef för det socialistiska partiet SFIO i Hérault som ett resultat av sitt starka engagemang som aktivist, i fackföreningen och i motståndsrörelsen och där hon drev krav på rösträtt för kvinnor. Hon var också medlem av Nationalförsamlingen under några år. 

Men det var om Mme Laissac som borgmästare som jag börja att skriva om. Hon blev borgmästare i sin by 1947 och blev kontinuerligt omvald fram till sin död 1971. Under hennes ledning renoverades byn, gatorna cementerades, dricksvatten och avlopp byggdes in till husen och byn var en av de första i departementet som hade ett eget avloppsreningsverk. Hon lät bygga en kommunal idrottsplats, var noga med skolomsorgen och införde läger för skolbarnen på fritiden. Som ingift med en vingårdsägare valdes hon som president för byns odlare och var aktiv i förvaltningen av vinområdet Saint Chinion.

I år valde den lilla byn återigen en kvinnlig borgmästare, Madame la maire, som naturligtvis har Madeleine Laissac som sin förebild. Den nya kommunstyrelsen består av 5 män och 6 kvinnor varav en är svenska. Tack till dig O för att jag fick tipset att läsa mer om Mme Laissac.

Languedoc på besök i Stockholm

Inom loppet av en vecka får vi två inbjudningar till samma vinprovning av Languedocviner i Stockholm!
Första inbjudan kommer från Maison Hansby, de bor i grannbyn och skickar väl utvalda viner till de i Sverige som vill ha en fransk vinlåda på posten. De ska till Stockholm med en av sina leverantörer som vill marknadsföra sig i Sverige.
Den andra inbjudan kommer från en av de vinodlare vi på vinst och förlust besöker en dag när vi är på en vinprovarrunda i närområdet. Cecile på Clos Centeilles i Minervois La Livinière berättar att hon saknar svenska återförsäljare och att hon ska till Stockholm med sina viner. Vill vi komma?

Evenemanget ordnas av Syd de France som på detta sätt marknadsför sydfranska viner. På dagen besöks mässan av inköpare och de som arbetar professionellt med viner och på kvällen är vi andra välkomna. Väl på plats möter vi dessutom en vinodlare som vi har träffat flera gånger tidigare, nämligen Bernhard som driver Domaine Lanye-Barrac, en vingård som ligger ett stenkast från vår by. Här gör han ekologiska viner och har dessutom gått ett steg längre och kallar sin vingård för en viti-farm, dvs en mix av vinodling och lantbruk. Detta innebär att han på vintern tar hjälp av sina grisar, kossor, åsnor, får, ankor och höns som får gå fritt i den inhägnade vingården och äta ogräs och gödsla.

Kvällens koncept känns som en vinmarknad i södra Frankrike. Man får sitt vinglas, papper och penna och så går man från bord till bord och försöker skaffa sig en uppfattning om de olika vinerna. Det är klokt att spotta, annars blir det väldigt svårt att känna skillnad efter 4-5 glas. Särskilt för oss som är amatörer och inte så vana vid att prova flera viner på relativt kort tid. 

När vi går runt i lokalen noterar vi leende det vi överhör flera gånger under kvällen, "vi har ett hus i Languedoc", "vi hälsar ofta på goda vänner i Languedoc", "mina föräldrar har ett hus i Languedoc". Självklart är de svenskar med anknytning till Languedoc överrepresenterade en kväll som denna. Men det är många svenskar som på olika sätt och av olika anledningar söker sig till dessa trakter.

Vi själva har nu haft vårt lilla franska hus i 18 år och vi förstår verkligen varför fler och fler svenskar söker sig till de olika byarna i Languedoc.