30 augusti 2016

Frankrike är på besök i Halmstad

På Halmstads Arena kan man under sommaren och ytterligare några dagar se en annorlunda konstutställning. Verk av Toulouse-Lautrec, Manet, Pissaro, Monet, Degas, Renoir, Cezanne och några till av de mest kända franska impressionistmålarna projiceras på storbildsskärmar som är 6 m höga. Samtidigt visas 10-15 bilder från en och samma konstnär, men flera olika målningar samtidigt och man ser både hela tavlan och massor av detaljer på en gång. Under tiden spelas samtida musik i högtalarna. Jättehäftigt och verkligen ett franskt Son et Lumière som fortfarande är relativt vanligt i Frankrike och som kan ses på husväggar, slottsmurar, i grottor mm.
Först tas besökaren längs en tidsaxel från Paris från 1840-talet och fram till 1920. Information om samtida händelser, fotografier och fakta i en trevlig blandning. Sedan information om alla konstnärerna och sedan den spektakulära showen.
Tidsaxeln med info om både högt och lågt - fascinerande
Typisk impressionism och en av mina favoritmålare
De refuserades salong blev nästan lika omskriven som själva Parissalongen. 
Kul foto

Pissaro
Toulouse-Lautrec
Degas
Renoir
Cezanne
Paul Signac
Monet
Monet
En kopia av en bro i Monets trädgårdar i Giverny för den som vill ta ett foto av någon ståendes på bron.
                           




23 augusti 2016

Dordogne, Rocamadour och Albi

Vi är fortfarande kvar i sydvästra Frankrike. Lämnar St Emilion litet hungriga (läs förra inlägget så förstår du varför..) och far rakt österut litet norr om den vackra Dordognedalen. Letar förgäves efter lunchställen, här är det rena landsbygden och alla verkar äta hemma... Kommer vid halvtretiden till Saint-Magne-de-Castillon, en halvstor by med en restaurang som serverar mat hela dagen. Härligt! Vi beslutar oss för att äta Salade paysanne med rökt ankbröst, ankpaté och chevre - men mängden mat på denna tallrik var tillräckligt för att mätta två personer. När våra tallrikar bärs ut ser det ut som vi bara petat i maten och själva är vi proppmätta.
Vi fortsätter på småvägar mot Perigeux men stannar i Manzac-sur-Verne och checkar in på byns hotell i kedjan Logis de France. Rummen har sett sina bästa dagar men det finns pool och hotellet har ett välrenommerat kök. Rätt gulligt trots allt med en liten matsal i trädgården där vi satt under stjärnorna och åt. Det krävs varmt väder för att sitta ute hela kvällen och det var inga problem - när vi checkade in på sen eftermiddag var det 35 grader.

Nu är det lördag och vi har bara två dagar kvar på vår rundtur. Idag är det minnenas dag. Vi börjar med att passera Les-Eyzies-de-Tayac där man hittade de första exemplaren av Cro-Magnon. Vi var här för drygt 25 år sedan med våra barn och kan konstatera att naturen med alla bergsformationer och grottor är detsamma som då - men byn har vuxit nästan till oigenkännlighet!
Nästa ort att återuppleva är  Sarlat-la-Caneda, en av våra favoritplatser i Dordogne. Lördagar är det marknad och därför helt fel dag att besöka staden, svårt att hitta parkering och svårt att turista. Det är tur att vi varit här tidigare. Det finns mycket sevärt, men denna gång nöjer vi oss med att köpa valnötter och picknickmat till lunchen. Här bodde vi en senhöst när vi var på jakt efter solen, läs om det här.
Nästa etappmål och där vi ska övernatta är Rocamadour, som vi också besökt för rätt många år sedan. År 1166 upptäckte man här en antik grav efter den heliga Amadour, idag är det ett världsarv. Byn är byggd i tre nivåer, längst ner i dalen en medeltida liten stad, halvvägs upp längs klippan finns kyrka och kloster och överst ligger slottet eller borgen som byggdes till försvar. Staden är en pilgrimsstad och som troende pilgrim ska man gå trapporna från dalens botten upp till borgen - på knäna...
Enligt turistinformationen är Rocamadour en av Frankrikes fem mest besökta platser tillsammans med Le-Mont-Saint-Michel, Carcassonne, Eiffeltornet och Versailles.
Vi checkar in på ett hotell som ligger på den översta nivån men en liten bit bort från sevärdheterna och får utsikt över hela dalen och den gamla staden från matsalsterrassen. Ganska häftigt!


Nästa dag vänder vi nosen mot sydost, ikväll ska vi bo i Albi. Staden är bland annat känd för sin befästa kyrka som byggdes till  försvar mot katolikernas korståg när de i mitten av 1200-talet skulle förgöra katarerna (här kallade albigenserna). I den gamla staden finns också ärkebiskoparnas palats samt ett museum med konstnären Toulouse-Lautrecs samlade verk. De flesta byggnaderna här i gamla delen av Albi är som i Toulouse - byggda av tegel vilket ger staden ett brunrosa intryck.
Men vi befinner oss i nutid och det är finaldag på fotbols-EM och Frankrike är i final mot Portugal. Jag är ingen fotbollsfantast, men jag gillar de stora tävlingarna och helst då på en pub eller bar tillsammans med lokalbefolkningen. Nära vårt hotell finns en restaurang som har storbildsskärm utomhus och vi bänkar oss där 1,5 timme innan normal middagstid. Folkfesten är ett nöje och vi har inte tråkigt en sekund. Precis bakom oss sitter en fotbollstokig familj, utklädda och målade och pappan i familjen har en massa olika horn som drivs med tryckluft. Detta för att de ska höras när han sitter på en stor fotbollsläktare. Nu sitter han 50 cm bakom mig och jag lyfter ur stolen varje gång han sätter igång sitt tutande och honkande. Han skrattar och jag skrattar men med hjärtat i halsgropen varje gång.
Ja, att vara rädd för franska folksamlingar har ju tyvärr blivit något vi tänker litet på när vi är på turistorter. Här på denna servering sitter väl 300 och utanför kravallstaketen samlas under kvällen ytterligare lika många på en yta av 500 kvm. Visst kollar man sig litet runt omkring - tankarna finns där, men man kan inte vara rädd och låta sig styras av detta.

Såklart presidenten ska intervjuas före matchen
Portugals stjärna - Ronaldo
Matchen slutar med fransk förlust och alla dessa hundratals människor går bara tyst och fint därifrån. Jag tänkte ett tag att det kanske finns risk för bråk - men inte alls.
Dagen därpå är vi kulturella och besöker katedralen och Musée Toulouse-Lautrec. Vi vet inte så mycket om honom men får nu lära oss att hans föräldrar var kusiner och hans missbildningar och kortvuxenhet förmodligen berodde på inavel. Han hade en fantastisk talang, vilket syns tydligt när han som ung tonåring ritar djur, främst hästar, med en otrolig snits som gör djuret till synes levande. Hans affischer från nöjespalatsen i Paris känner många av oss till, men över alla hans verk vilar en sorgsenhet, vilket kanske inte är så konstigt. Han blev bara 36 år och samtliga verk är skänkta till museet av hans mamma
Utsikten från museet mot ärkebiskoparnas palats och medeltidsträdgård. Vackert!
Man fick inte fotografera konstverken men jag blir fascinerad av de mönstrade golven av grov plank och de fina kryssvälvda taken av smala tegelstavar och tittar nästan lika mycket på byggnaden som på tavlorna.


Från Albi till lilla huset i C är det inte långt och vi kan konstatera att vår rundtur var 132 mil lång och vi var på resande fot i 9 dagar. Vi har återupplevt några favoritområden och har fått se helt nya platser. Vi betar sakta men säkert av de delar av "vårt" Frankrike som vi inte sett tidigare. 
Va, var det någon som sa Korsika???



19 augusti 2016

Médoc med mera

På vår sommarutflykt lämnar vi nu franska Baskien och styr mot världens vinområde nr 1 - Bordeaux. Autorouten från Biarritz till avtagsvägen mot Arcachon är nog en av de tråkigaste vägarna vi har kört någonsin... Kanske extra trist när man har lämnat ett så fantastiskt vackert område som Baskien.
Platt som en pannkaka och tallskog på sandmark. Kilometer efter kilometer, mil efter mil och ganska många mil blev det faktiskt - 20 innan vi kom till den enda höga punkten längs vägen.... Europas högsta sanddyn Dune de Pilat c:a 110 m hög. Den ska vi naturligtvis upp på för att njuta litet av fin havsutsikt. Tillsammans med ett veritabelt lämmeltåg föses vi in på en parkering och sedan i en flerfilig formation går vi tillsammans med hundratals människor. Barn, unga och gamla - de flesta verkar vara fransmän ... en tisdag eftermiddag före semestrarna? Jag lyckas ta ett foto utan allt folk, men flera led av vandrande människor genom strandskogen och uppför trappan var nästan en surrealistisk upplevelse.
Efter våra två dagar i Bordeaux så ska vi prova vin och har fått ett par tips av två vänner som åkt på en vinresa hit ner och besökt slott med goda viner till normala priser. Och som dessutom har öppet utan tidsbokning. Det är ju vi bortskämda med i Languedoc, så många vinbönder där man bara kan knacka på för en provning. Här är vi i Pessac-Leognan som ligger strax söder om staden Bordeaux, i området Graves. Vi får ett jättefint mottagande av en proffsig tjej, anställd på kontoret och ansvarig för provningar som vår. Fina röda typiska (?) för mindre än 15 euro känns prisvärt.

Nu är det dags för den klassiska Médoc-halvön, här där de allra finaste slotten i Bordeaux ligger. Priserna på deras viner är astronomiska och inte gjort för vanligt folk. Men vi ska bara kolla läget. Vi åker först till byn Margaux, en liten sömnig by, men eftersom det är lunchtid så tvärnitar vi när vi ser en restaurang med terrass och får oss en jättefin trerätters menu inklusive gott rött vin och kaffe för 22 euro per person. Jag fick litet av chaufförens vin också....

Så här platt är det även på Médoc-halvön. Vackert med de planterade rosorna, de ska varna för eventuella skadedjur.
Är det något som är högt så kan det vara - en flaska på väg till St Julien t ex.... eller kanske ett träd. 
Några slott kör vi förbi, förmodligen inget av de stora vinslotten, i alla fall finns inga skyltar som talar om vad de heter, men det är vackra byggnader.


Vi försöker hitta Château Mouton Rothschild, Château Latour och Château Margaux men man kommer bara till avtagsvägen till respektive slott och man ser inget av slotten. Vi beslutar oss för att vända efter Pauillac och far tillbaka till Lamarque på ostsidan av halvön för att ta en bilfärja över Gironde, som havsviken heter. Från Lamarque till Blaye en båttur på en halvtimme så spar man 2-3 timmars bilkörning. Det är ebb och båten krånglar sig genom sandrevlarna som är tydliga. Vattnet är brunt av all sand som rörs upp vid flod och ebb, inte så vackert men tydligen rent.


Avfarten i Blaye ser tveksamt stabil ut - men okejrå, vi har inget val.... Jag skriver inget om vår övernattning i Blaye, vi bodde bra med utsikt över floden, men matsalens personal var under all kritik. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det.
Men Blaye är också ett vinområde och hör till Côtes de Bordeaux. Här besöker vi Château Monconseil-Gazin. Vacker byggnad, vackra omgivningar, ganska kuperat (!) och en trevlig monsieur som provade med oss. Ytterligare några goda flaskor inköpta till humana priser.


Så far vi vidare inåt landet till St Emilion, det enda ställe i denna trakt där vi varit tidigare, för 20 år sedan. Det är en gullig pittoresk liten by, man parkerar utanför och promenerar in. Nu kommer vi vid en väldigt dålig tid på dygnet - dvs mitt i luncherna kl 13.00. Det är helt omöjligt att hitta en laglig plats att stå på. Inte ens restaurangerna i utkanten av byn har p-platser. Vi har ju också en del vin i bilen och behöver därför helst en plats i skuggan. Efter 30 minuters letande far vi därifrån och satsar på att hitta en restaurang i någon av byarna framför oss....
 Man kan konstatera att vi har varit 4 trevliga dagar i Bordeauxområdet och vi har blivit litet, litet klokare. Vi har sett Médoc-halvön, vi har provat vin i två olika områden och vi också besökt staden. Den kommer vi nog återvända till men då kommer vi köra norrifrån för att få en annan naturupplevelse...



15 augusti 2016

Gå inte över ån efter vatten

När vi passar småtrollen händer det att vi hittar på något extra. Högst på listan står besök på ställen med djur. Fler gånger har vi åkt till de stora akvarierna som finns i Danmark. Vi har tittat på hajar och krokodiler. Men som precis som många barn idag har rest runt halva världen men inte rest alls i Sverige - så kan det vara roligt att se vilket djurliv det finns i vattnet vi badar i här hemma.
I sommar har Naturskyddsföreningen arrangerat utställningen Mitt Hav om livet i Skälderviken och Rönne å tillsammans med två engagerade marinbiologer. 
Så en mulen eftermiddag gör vi ett besök för att se om det finns något djurliv kvar i våra vatten. Glädjande nog blev vi väldigt överraskade, både över artrikedomen men också hur proffsigt man arrangerat denna utställning. Den är inte stor - 100 kvm - men där kan rymmas mycket! Information om livet i våra vatten, små fina akvarier som man kan komma nära, jätteduktiga ungdomar som guidar besökarna om man vill och - sist men inte minst ett klappakvarium.
Roligt att se när fiskarna matas och mycket trevlig information i samband med detta!

Småfläckig rödhaj, lever normalt i Öresund på 18-20 meters djup.
Här finns tre sommargäster i våra vatten, tioarmad bläckfisk, som har borrat ner sig i sanden och man ser bara huvud och ögon, längs med vänsterkanten.
Havsanemoner  får sin mat ner bland "armarna" och likt köttätande växter (vilket de ju egentligen är...) sluter de sig om bytet och sakta smälter maten.
Fisk från Rönne å - öring eller lax.... Röd fettfena och prickar under gälarna tyder på öring. Har jag nu lärt mig ;)
Klappakvariet - mycket poppis men kallt. Brrrr
Nu hoppas många att detta kan bli en permanent utställning. Och jag vill gå dit en gång till innan de stänger - fast då utan småtrollen!