30 mars 2020

Potager - fast på svenska

På morgonprogrammet på tv vill de att man ska skicka in foton på vad vi gör nu när vi 70plussare är hänvisade till våra hem och inte får drälla omkring på sta'n eller resa runt.
Hos oss är det solklart vad vi just nu pysslar med i vår självvalda isolering ... vi utökar vårt trädgårdsland eller som det heter på franska le potager.  Vi brukar ha planteringslådor med potatis, haricoverts, grönkål och/eller palmkål och så klart luktärter. Kanske sallad eller rädisor, ett år vitlök, ett annat år fänkål.  I jorden står 8 vinbärsbuskar och 8 blåbärsbuskar av den moderna typen, ett uppstammat krusbär, en massa rabarber och månadssmultron till barnbarnen.
Vi har försökt att hålla oss till växelbruk i lådorna, vilket har varit bra särskilt för potatisen. Det handlar ju också om att utnyttja grödornas behov av näring, vilket varierar.
Största anledningen till årets arbete är att våra planteringslådor behöver bytas ut alternativt fräschas upp och så vill vi få plats för sparris. I år kommer också luktärterna få två fasta platser med armeringsnät att klättra på. I en av lådorna finns 12 salladsplantor, inköpta i oktober på den lokala marknaden i vår franska grannby. De kom i den svenska jorden under hösten och eftersom vi inte har haft någon vinter här i Skåne så har pluggplantorna bara varit där under det vita värmande täcket. Men nu har de börjat växa - jisses vi kommer att få superfin frisésallad om några veckor!
I det nya landet kommer också finnas klätterplats för olika sorters bönor och sockerärter. Dessutom ska det finnas plats för ringblommor och solrosor. 
På det hela taget är detta ett ganska stort arbete. Först spånar vi fram och tillbaka om vad vi egentligen vill. Sedan ska det ritas och mätas så vi får plats med det vi vill. Sedan ska vi enas (!) om det alternativ som känns hanterligt för oss båda och sedan ska allt verkställas. Jord ska grävas och flyttas och gödslas, plattor ska rengöras och läggas tillbaka och lådor och klätterstöd ska målas. Mannen i mitt liv har gjort mycket av det tunga jobbet, jag har stått i vårt uterum och målat många kilometer med rödfärg. Tack och lov för Storytel!
I denna pallkrage nedan finns något speciellt - vår jordfabrik. Vi har börjat med kompostering enligt Bokashimetoden. Det innebär att allt matavfall komposteras inomhus i hink med lock. Man varvar sitt organiska avfall med ett särskilt sorts strö. Man kan ha det under diskbänken och det luktar inte alls illa, eftersom matavfallet enligt denna metod blir syrat och inte ruttnat. Efter ett par veckor i rumstemperatur kan man varva avfallet i hinken med litet trött gammal jord från sommarens krukor och - vips så har man en fantastisk jord full av näring. Det är ett mycket miljöbra sätt att kompostera på säger experterna. Dessutom slipper vi kånka hem jordpåsar och gödsel... Ska bli spännande att se om det fungerar i längden.



23 mars 2020

Stanna hemma - gilla läget!

I dessa tider är det svårt att ha två hus varav ett i Frankrike. Det är egentligen alltid litet opraktiskt att ha 200 mil till "sommarhuset" men det har fungerat i snart 20 år med god planering och fina vänner och pålitliga grannar. Fast nu fungerar det så klart inte alls....
Vi är många som är i samma situation och det är ju trots allt en form av lyxproblem. Men har man nu ett hus så har man. Man har ett ansvar.
Vårt hus är just nu också i behov av extra tillsyn. Vid ett av de ovanligt hårda ovädren som var före jul så regnade det in i vårt hus. För oss och vår byggare borde detta inte vara möjligt eftersom taket är nytt och terrassgolvet är nytt och fasaden är hyfsat ny. Men nu var det ändå plaskvått i ett sovrum.
Man borde kanske kolla skorstenen... och fasaden uppe under taket. Men huset är fyra våningar högt och det kräver sin byggare. Och vår byggare lät plötsligt meddela att han inte längre kunde göra denna typ av jobb. Så vi hade tänkt fara ner nu i mars-april och ta hjälp på plats. Trodde vi. Nu lär det inte bli förrän - tja vem vet? Tidigast till hösten.
Det är en himla tur att huset har stått där sedan medeltiden och är byggt av sten. Kommer det in vatten utifrån så torkar det i alla fall under sommaren. Så vi har is i magen.

Vi skulle ha åkt till Malmö i helgen och firat mannen i mitt liv:s 70årsdag. Konstmuseum och litet annat kul var inplanerat, för att inte tala om den fantastiska middagen som var inbokad på ett av stadens bättre ställen. Hotell också såklart. Men är man i en riskgrupp så är man och håller sig vackert hemma. Mannen fick en fantastisk middag hemma istället. Med viner direktimporterade från favoritlandet. Man hoppas att väletablerade hotell och restauranger klarar sig genom denna kris. Värre är de för de mindre aktörerna.

Vi skulle också ha åkt till Toscana i sommar. Tillsammans med barn och barnbarn hade vi hyrt en stor villa med pool. Barnbarnen skulle besöka Pisa, Venedig och Florens - men pyttsan... Hela det paketet med biltåg, hotell längs vägen och villan avbokades i helgen. Alessio, uthyraren, hälsade oss mycket välkomna ett annat år.

En rolig (!) nyhet kom i helgen. Förbättringen av vattenkvalitén i Venedigs kanaler! Förr var vattnet så skitigt att man trodde man skulle bli dödssjuk om man trillade i. Nu ser man botten och fiskar som simmar runt! Jag önskar att makthavarna i Venedig framöver kommer att göra ett omtag med tanke på miljön. Det går ju att ransonera både antalet kryssningsfartyg på redden och antal turister per dag. De flesta måste ju åka båt till sina hotell och sevärdheter och det borde gå att styra upp med förköpta "pass" mm. Risken är dock att man gör precis tvärtom för att ta ifatt alla förlorade intäkter.

En fördel med att vara hänvisad till hemmaplan är onekligen att man får en massa ogjort gjort. Man kan hitta på litet nya saker som också måste göras. Men viktigast av allt är att vi ska gilla läget!




16 mars 2020

Storstadens vårsalong

Tjohoo, jag har blivit av med spikarna i tårna och jag har varit en vecka hos sonen och hans familj i Stockholm! Nu har jag varit hemma i Skåne en vecka och är glad för att min Stockholmsvecka var i tiden när den var... inga munskydd, fullt på restaurangerna och i affärerna och - ja, folk levde som vanligt. Då hade de flesta som fått Corona varit på skidresor, de var isolerade hemma hos sig och det fanns ingen allmän smitta.
Vi njöt verkligen av storstaden, visserligen var vädret råkallt men faktiskt för första gången någonsin så såg jag körsbärsblommorna blomma i Kungsträdgården. Visserligen inte många men dock. Jag som är född i Stockholm och som bodde där i nästan 30 år har inte tidigare kunnat  njuta av dessa träd när de blommar, träden kom till efter min flytt till Skåne. Det är ju galet tidigt att de blommar i början av mars, men ur led är tiden - i många avseenden.

En av dagarna besökte vi Liljevalchs vårsalong. Det är så roligt att se och förundras över alla dessa konstföremål och konstiga föremål. Man undrar ibland, inte bara över konstnären utan också över juryn som har valt ut just detta. Men det är nästan aldrig tråkigt. Här ett axplock...
realistisk kohage
Det är inte fotografen som lutar - husen lutar och är skeva
Spargrisens porslinskompisar
 


Nummerlappar i keramik
Modellskepp som legat flera år på havsbotten 
Minibokhylla, böckerna är max 5x5 cm
En av de få tavlorna med ett traditionellt motiv
Interiör helt gjord med blyertspenna
Björkfåtölj
Tovade fåglar
Vårlikt collage