Nya tågleverantören genom Tyskland

Ja, vad ska man säga. BTE är ett företag som fraktar bilister på tåg genom Tyskland. Intet nytt under solen. Undrar du vad jag yrar om så läs litet mer här.
Vi var några svenskar som stötte å varandra i Hamburg innan ombordkörning. Vi var ganska nyfikna, inte minst på restaurangvagnen. Vid incheckningen var det jättelång kö, kommer inte ihåg så lång kö någonsin, tog säkert 50 minuter innan det var vår tur. Ingen bra början.... I incheckningsluckan befann sig typ sex personer. När jag pratade engelska kom en av bakgrundsfigurerna fram och på min fråga "vi har bokat bord i restaurangvagnen men inte fått någon bekräftelse" svarande hon att "det är tyvärr fullbokat, men ni kan få er middag i kupén". Jaha, vi ville ju gärna byta miljö när vi åt - men okejrå, detta gick väl också bra.
Vi fick vänta på ombordkörning som vanligt, stationspersonalen hade så nya arbetskläder att det såg ut som pansarkläder. Men de skötte sig om lastningen fungerade bra. Vagnarna var av samma sort som Deutche Bahn hade och konduktören likaså, fast denna pratade bara tyska...
När tågen startade gick jag till restaurangvagnen för att beställa vår middag. Blev servad av vänliga killar, en pratade bra engelska och jag beställde och betalade och blev lovad mat "om en stund". Efter 45 minuter kom den engelsktalande och knackade på och undrade om vi hade beställt.... Jo - av dig, jaha ja men då kommer det alldeles strax. Efter ytterligare  15 minuter gick mannen i mitt liv till restaurangvagnen för att kolla vad som hände. Då stod där den engelsktalande flickan från incheckningsluckan (!) tillsammans med 7 (!) andra och ingen visste egentligen något. Vi fick vår mat efter att hon rutit " de har väntat mer än en timme".
Tja - vad ska man säga, det kallas visst barnsjukdomar när man inte är inkörd och inte har hittat sina rutiner. Annars var resan som den skulle, vi kom fram till Lörrach i tid.
Nu har jag hört att det finns ytterligare en aktör som forslar bilister och deras bilar genom Tyskland. De lär ska gå till några italienska destinationer också - tror vi ska prova dem nästa gång.

BTE Autoreisezug - välkommen ombord!

Tysklands SJ, Deutche Bahn, har i evigheter kört tyskar och deras bilar kors och tvärs i Tyskland och också utanför landets gränser. Bilen står i två våningar på särskilda vagnar och chauffören och de andra bilpassagerarna sover gott i egen kupé. När resan har gått utanför landets gränser kunde man få sig en bit mat och en öl i restaurangvagnen innan John Blund kommer. Sedan slutade man åka till utlandet och höll sig inom Tyskland. Då fick resenärerna ha picknickkorgar med sig.
Vi åkte första gången med ett biltåg i slutet av 1980-talet då mannen i mitt liv hade fått ryggskott på semesterresan till Italien och inte kunde sitta - bara ligga. Om detta kan man läsa mer om här och litet annat kanske här. Och sedan har biltåget varit vårt bekvämaste sätt för att komma ner till Frankrike.
I december 2016 slutade DB med denna verksamhet på grund av olönsamhet och in kommer en ny aktör, eller kanske halvgammal. BTE, Bahn Touristik Express, har länge kört till särskilda semesterorter i Alperna och andra turistmål och man har också kunnat chartra deras tåg för konferens eller firmafest.

Förmodligen kommer vi inte att mötas av en orkester på perrongen men restaurangvagn ska ju finnas och en liten flaska sekt vid ankomsten kan inte vara fel. Förr stod det alltid varsin liten flaska vin i kupén när man kom ombord, men det försvann för 2-3 år sedan.

Fotona är lånade från BTE:s hemsida

BTE är tyskt och är verksamt i Tyskland. Med en tysk hemsida. Man har översatt en sida till engelska men där står inte särskilt mycket fakta. Egentligen står det inte mycket fakta på den tyska hemsidan heller. Det finns en tidtabell som talar om vilka dagar tåget går hit eller dit, det finns en prislista och så finns det finns ett formulär med vääääldigt många rutor att fylla i. På tyska. Det ska man göra om man vill preliminärboka en resa. Så det gjorde vi i slutet av december. Preliminärbokade. Enligt mejlet som kommer som ett resultat av vårt formulärifyllande kommer vi att bli UPPRINGDA av någon som kommer att bekräfta vår preliminärbokning. Det händer inte första veckan eller andra eller tredje. Lätt otåliga som båda jag och mannen i mitt liv är så mejlar vi och frågar vad som händer och har vi några biljetter till 10 februari och... då ringer någon som faktiskt pratar bra engelska och han bekräftar vår bokning. Betala kan vi göra innan vi åker, verkar inte så viktigt för dem. Jo och visst finns det restaurangvagn - två sittningar, vill vi boka plats redan nu? Frukosten kommer att serveras i kupén och var det något mer vi ville veta? Nähä nu känns det ju mycket bättre, litet back to basic, gammaldags och hederligt. Puh, hoppas att det fungerar så också. Får väl ta med mitt tyska lexikon, konduktören kanske inte pratar lika bra engelska som mannen på kontoret.

Biltågets vara eller inte vara...

Så har vi då åkt med Deutche Bahns biltåg för sista gången, efter att ha åkt mer än 60 turer med dem. I oktober kör de för sista gången och i december kommer ett nytt bolag, BTE Bahn Turistik Express, att ta över ruljansen.

Man blir litet nostalgisk, vi åkte allra första gången med detta biltåg hem från Schweiz 1986. Mannen i mitt liv hade fått ett ryggskott efter att ha legat i tält en vecka i Ravenna. Det är en egen historia som kort handlar om att vi hastade till Italien efter att jag de tio första dagarna på semestern kunde konstatera att
- det inte varit varmare än 12 grader någon dag fast det var juli månad
- att mannen i mitt liv hade arbetat varje dag trots semester
När jag väl tänkt klart på tanken med soliga semesterdagar söderöver, så for jag till polisen och skaffade pass till barnen, vilket bara tog 1 timme (!) och sedan till köpcentrumet för att köpa ett stort tält (att bo på hotell hade vi inte råd med på den tiden). Ett orange med blått tak. Under det blå taket fanns två små sovtält och ett "matrum". Jättemysigt! Tältsängar, stolar och bord och spritkök lånade vi ihop. När mannen i mitt liv kom hem så var allt packat och det var bara att dra. Det blev en jättefin semester... ja förutom ryggskottet då.
På vägen hem från Ravenna stannade vi till hos svägerskan i Schweiz och försökte kurera ryggen med läkarbesök m.m men det blev inte bättre. Då fick vi tipset om att man kunde köra ombord bilen på ett tåg till Hamburg och själva sova ombord. Perfekt!

Ja och perfekt har det varit nästan alla gånger vi har åkt med detta tåg.... förutom
- när det inte fanns något vatten i dusch och kranar ombord
- när det inte fanns någon el, så kylväskan med barnmat och dryck förstördes
- när luftkonditioneringen inte fungerade (vilket hände ganska ofta) och det var över 40 grader i kupén
- när de franska tågarbetarna strejkade (vilket hände flera gånger) och vi fick bila till Lörrach istället för att gå ombord i Narbonne eller på en nerresa fick lämna tåget i Avignon istället
- när de hade slut på vin i restaurangvagnen - svårt att förstå eftersom vi den gången startade i Frankrike...
- när de inte hade med någon restaurangvagn alls från Narbonne och vi fick rådet att köpa litet snacks i kiosken på stationen
- när ett av barnbarnen drog i nödbromsen (hände lyckligtvis bara en gång!) och hela tåget blev en timme försenat - puh!
Man kunde alltid reklamera det som inte fungerade och fick då en symbolisk rabattcheck att använda nästa gång man reste med DB... utom då maten i kylväskan blev förstörd, då ersattes hela värdet. Så visst har vi emellanåt varit rätt irriterade på DB men när det har varit dags att åka så har fördelarna trots allt övervägt.
När vi skaffade lilla huset i C så var en av biltågets slutstationer i Narbonne och därifrån är det bara 30 minuters biltur till vår by, vilket var fantastiskt... men biljetterna rätt dyra! Men när två heltidsarbetande i karriären ska jobba undan inför en semester så blir långa arbetsdagar även långa arbetskvällar och nattsömnen kort. Då har det varit superbra att bara behöva ta sig till Hamburg, picknicka i kupén och sedan få sova i en bäddad koj och efter 21 timmars tågresa vara nästan framme. Inför hemresan var vi alltid mer utvilade och alltså även bättre bilförare för långa turer genom Tyskland.
Många är också gångerna när vi tagit tåget på sommarsemestern för att undvika autobahn då hela Europa är på hjul åt något håll. Numera kan vi konstatera att med stigande ålder så är vi inte lika pigga på att klämma 200 mil i bil med bara en övernattning. Det är däremot väldigt trevligt att i lagom fart köra 60-70 mil om dagen men - då har priset på en tågkupé blivit nästan billigare är att köra... vilket gör att vi fortfarande är intresserade av vad det nya tågföretaget tänker erbjuda.
Företaget som har tagit över ruljangsen har hela sommaren haft en fin hemsida - på tyska. De har nu meddelat mig att den också finns på engelska vilket känns bra för en som lätt går vilse bland alla tyska ord. De har restaurangvagn och modernare kupéer, undrar just vad en resa kan kosta. Det kommer vi snart att se på hemsidan har jag förstått - vi väntar med spänning....

Autozug istället för autobahn

Vi har genom åren åkte med biltåget Hamburg-Narbonne eller Hamburg-Lörrach säkert 40 resor tur och retur. Eftersom jag inte gärna flyger och eftersom vi ofta stannar flera veckor när vi är i lilla byn så har det varit behändigt att få ner sin egen bil. Inte heller fel att kunna ta hem några lådor vin till Sverige.
Men vi har ju inte alltid varit nöjda med Deutsche Bahn. Kör man skandinaver och nordeuropeer till Narbonne i södra Frankrike, en tågresa som tar 21 timmar, så kan man tycka att informationen i högtalarna ska göras på mer än tyska.... Särskilt när det gäller säkerhetsinfo, hur det fungerar med måltiderna, vilka perronger man får gå av på och annat bra att veta. Det finns en hel del man kan klaga på om man hör till den lättirriterade typen. Så det gör vi bara ibland; inget vatten i kranarna, ingen luftkonditionering, inget toapapper, ja ibland kan listan göras lång. Ibland får man en liten kompensation, ibland inte... Men det har ofta varit behändigt att bli förflyttad söderöver samtidigt som man äter, läser och sover.
Nu ska tydligen inte tågen gå efter 2016 på grund av bristande lönsamhet. Detta är konstig att förstå, autozug frekventeras flitigt inom Tyskland. Men det nya verkar vara att passagerarna ska få åka vanliga tåg och bilarna ska köras på långtradare. Verkar varken särskilt praktiskt, eftersom de som åker tåg kommer fram före sin bil, eller miljövänligt. Det finns redan nu alldeles för många långtradare på autobahn.
Många väljer bort biltåg på grund av kostnaden. Men om man som vi kör en egen bil (och alltså själva betalar bensin och slitage) och delar upp de 200 milen på tre dagar med två övernattningar (hotell och middag) - då blir det absolut billigare med tågbiljetten. Om man kör de 200 milen på två dagar med en övernattning på hotell och middag så brukar det gå jämt upp. Då får bekvämligheten avgöra - under sommaren är det många som man ska dela autobahn med....
För att dokumentera den epok som är på väg ner i graven så tog jag litet foton senaste gången vi åkte med biltåget.

Köande i Lörrach

Vagnarna för bilarna

I korridoren utanför kupén. Ser ut som vilket tåg som helst...

Innan sängarna bäddas sitter man ganska bekvämt i kupéns soffa.

Man tittar rakt in i grannens vägg, men ben och en väska får gott plats på golvet.

Denna kupé har egen tvättho, handdukar och eluttag.

Här är de ganska sköna sängarna nedfällda.

Lång dags färd mot Alsace

Hemresan denna gång från lilla huset i C skulle ske med biltåget från Lörrach till Hamburg. Till Lörrach är det ungefär 80 mil och den turen har vi gjort ett oräkneligt antal gånger. Vi vet, att om det är mycket tung trafik på l'autoroute så kan det bli jobbig att köra. Tåget går en måndagskväll och vi inser att om vi startar på måndag morgon från lilla huset i C så kommer vi få sällskap av alla de långtradare som har legat stilla under hela helgen och bara väntat på att på måndagen äntligen få braka norrut genom Rhônedalen. 

Därför bestämmer vi oss för att "tjuvstarta" redan på söndag efter lunch och ta in på ett Logis de France norr om Lyon för att sedan få en härlig lugn måndag och kunna stanna några timmar i Alsace för turistande och litet vininköp. Vi är ju pensionärer, vi har inte bråttom och vi behöver inte flåsa tvärs igenom Europa - utan kan ju stanna upp och njuta av nuet.

Det känns som ett jättebra (och ett trevligt) beslut. Risken finns dock alltid att det en söndag skulle kunna vara mycket trafik i alla fall.  Vi funderar litet på detta, men kommer fram till att en "vanlig" söndag i maj knappast kan bjuda på annat än normal motorvägstrafik och vi slipper ju i alla fall alla långtradare. 

Hm... det vi inte tänker på alls (!) är att det hade varit långhelg (1:a maj) med en klämdag på fredagen. Detta blir vi varse när vi kommer ut på l'autoroute och trafikradion går igång med information om "bouchons" och 5 km köer här och 7 km köer där längs hela vägen norrut. Ja det är köer och stopp och olyckor i hela Frankrike, hur det var till Paris ska vi bara inte tala om. En kort (fast bara ganska kort) stund funderar jag allvarligt på om vi ska återvända till lilla huset i C och starta om vår hemresa på måndagen. Men vi säger att det måste ju bli bättre - nu är vi ju i alla fall på väg och vi har ganska bra marginal till middagen på det lilla hotellet i Pont-de-Vaux. 
Men ingen av oss kunde föreställa sig hur det egentligen skulle bli.... Trefilig autoroute med köer som rullar i 10-15 km i alla filerna och efter varje betalstation så står det helt stilla i 15-20 minuter och så rullar det sakta igen. Vissa kortare sträckor kan vi köra i 90 och så blir det långsammare igen. Det var samma fenomen i de södergående filerna - det är alldeles för många bilar ute överallt.
Vi har beräknat etappen till drygt 4 timmar och den tar nästan 8 timmar. Två gånger ringer jag till hotellet, första gången för att höra hur länge restaurangen hade öppet överhuvudtaget och får svaret att det är bra om vi kommer fram före 20.00 och visst kan de ordna något ätbart senare också. Andra gången ringer jag för att tala om att vi inte kan komma fram förrän 21.30 och då föreslår receptionisten någon enklare rätt - kan det passa? Då är vi både trötta och hungriga och kan med glädje acceptera une baguette jambon et fromage och ett glas vin. Döm om vår förvåning när vi kommer in i matsalen och där sitter tre olika sällskap mitt i sina middagar och ingen pratar om enklare rätter utan det är kvällens menyer som gäller - även för oss. Fin service på Les Platanes men det börjar bli dags att renovera hotellets rum. 
Dagen därpå blir en stor kontrast till gårdagen, en nästan tom autoroute, det tar tre timmar till Eguisheim där vi njuter av charmiga korsvirkeshus, storkbon med storkar, tarte flambé, varmt sommarväder, en trevlig vinprovning hos Bruno Sorg och vackra småvägar längs route de vin innan vi styr över gränsen till Tyskland och bordar biltåget tåget vid 20-tiden.
     

   

Dessa charmiga små BMW Isetta ska också med tåget. Man kan ju förstå att man väljer att sätta dessa små loppor på ett biltåg hellre än att köra dem på autobahn....undrar om man ens får köra dem där - finns det inte en lägsta fartgräns?