Fransk lektion

När vi är i Frankrike går både jag och mannen i mittt liv på språkkursen "franska för utlänningar" som  är arrangerad av grannkommunen och som leds av läraren Nelly i grannbyn. Hon är utbildad lärare i francais pour ètranger. Det fungerar urbra och eftersom vi är så många svenskar runt om i byarna så är det i stort sett bara svenskar på våra lektioner. Nelly talar bra engelska så när franskan inte räcker till så händer det att det dyker upp ett engelsk ord, fast vi försöker verkligen med franskan. De svenskar som är bofasta har sina konversationsdagar och sina grammatikdagar, men vi som kommer och går som flyttfåglar har vår lektion en gång i veckan allteftersom det passar. Betalar gör vi med ett klippkort vilket är väldigt bra!

När vi är i Sverige så behöver ju franskan underhållas. År 2003 var vi en liten grupp damer som träffades ffg på Folkuniversitetets uppfräschningsfranska. Efter 4-5 år så blev vi färre och eftersom det krävs ett miniantal för att hålla lektioner på detta sätt så försvann vår grupp. Nja, inte riktigt, vi försökte samla ihop oss och en i gruppen kände en kvinna som var lärare i franska på gymnasiet och "hon skulle nog snart gå i pension". Så vi anlitade henne privat och träffades en gång i månaden hemma hos varandra efter ett roterande schema. Sedemera gick damen i fråga verkligen i pension och nu träffas vi på samma sätt men inte på klassiska lektioner utan mer som en grupp vänner som träffas. Efter alla dessa år så har vi ju faktiskt lärt känna varandra. När vi träffas så försöker vi prata franska, vi läser en gemensam fransk bok hemma som vi sedan pratar om när vi träffas, vi leker ordlekar och ibland pratar vi om aktuella saker. Vi är på rätt olika nivåer men det fungerar och vi trivs med varandra.
I veckan var det min tur att fixa en träff. Den vi är hos brukar ha kommit på något vi ska prata om eller göra. Eftersom jag egentligen är mer matematiker än språkmänniska så hade jag denna gång gjort ett korsord. Jätteroligt, men ganska tidsödande. Det visade sig också att det fanns en och annan felaktighet men vad gjorde det...? Frågorna var om himmel och jord och många med fransk anknytning. Vi hjälptes åt att lösa det och efter en dryg timmes hjärngympa så fick vi pausa med kaffe och fralla.

Nu blir det inte min tur förrän till hösten, då får jag hitta på något annat skoj att göra tillsammans....

Franska på flera sätt

Jag gillar tidningar. Alla sorters ... dagstidningar och trädgårdstidningar och inredningstidningar... särskilt inredningstidningar .... särskilt de på franska. Det är många bilder och litet text. Ibland är textrubriken en ordlek och klarar jag den (vilket jag ju förstår när jag gör det) så blir jag glad. När jag inte alls fattar rubriken blir jag inte lika glad :(

Franska inredningtidningar ser ofta inte alls ut som de svenska och det som kallas fransk inredningsstil i de svenska tidningarna är inte så vanligt i de franska. Vilket jag tycker är litet konstigt(!). Men jag tränar min franska.  

Ett bättre sätt är att gå på kurs. Det gör jag också. Höstens första lektion börjar i morgon men jag har tyvärr inte gjort hela sommarläxan. Vi skulle läsa en liten tunn bok (med bilder) "L'homme qui plantait des arbres" och första halvan gick riktigt bra. Men sedan blev boken svårare...näe, det var nog jag som inte hade fokus. Det var många ord som krävde ett lexikon och det är svårare med två böcker och kanske också en penna när man sitter i solstolen eller är på stranden.

Min egna hemläxa var att jag skulle försöka prata mer med bybefolkningen. Inte bara säga goddag och gå vidare, utan försöka säga ett par extra ord till de jag känner igen. Det är små steg som tas, men ett för mig stort steg var när en av byns damer kindpussade mig på borgmästarens nationaldagsmottagning. Och då hade jag "bara" varit litet extra artig och pratat med henne vid två tidigare tillfällen.

Ett annat beslut var att aldrig gå över till engelska när franska orden tog slut. När man bilar runt som turist i Frankrike så upptäcker man att många i turistnäringen faktiskt pratar bra engelska. Vilket då kan vara väldigt frestande att övergå till. Men nu har jag slutat med det... tror jag :)

På vår tur genom Frankrike i somras (se tidigare inlägg) på väg till Languedoc så blev det väldigt tydligt att dialekten i våra trakter skiljer sig markant från hur man pratar i norra halvan av Frankrike. Även om man där också pratar viss dialekt, så var de mycket lättare att förstå. Jag inser att det har med övning att göra, så nu måste jag vara än mer aktiv på mina bypromenader. 

Vill man inte slå sig i slang (!) med ortsbefolkningen så kan man sitta inomhus och häcka framför tv:n - ett alldeles utmärkt (men dock inaktivt) sätt att träna sig i att lyssna på detta vackra språk.

Snart får jag tillfälle att träna igen, det ska bli härligt!!

Fransk språkförbistring

Idag har jag läst litet på Midi Libre, dagstidningen i vårt franska område. När jag sökte på vår lilla by fick jag upp den stora nyheten att man skulle spela Belote, plats och tidpunkt var angivet på websidan.

Då kom jag att tänka på en dråplig situation som hände oss i C en sommar för två år sedan. I slutet av juli äger olika evenemang rum i byarna, så även i C. Här har man arrangerat byfest, orienteringsrally, "stadsvandring" och promenad i olika vingårdar. På byfesten detta året framgick att man dagen därpå skulle spela belote och att det var samling kl 10.00 utanför "la stade". Jag och H som, året innan, hade varit i franska Baskien och överraskats av detta roliga racketspel på torget utanför vårt hotell, sa till kära vännerna S och E, även de bybor,  att detta måste vi se! Så festligt att man spelar detta gamla racketspel även här i Hérault!

Dagen därpå, efter en snabbare frukost än normalt, gick vi iväg med kameror och ett glatt humör till "la stade" för att heja på "vårt" lag. När vi kom dit så fanns där en blandad grupp människor, väldigt blandad åldersmässigt... flera typ pensionärer..... Men vår borgmästare, en kraftig äldre herre, hade kortbyxor och pikétröja så här skulle det tydligen sportas! Någon ansvarig i gruppen kom fram och frågade om vi ville vara med och spela men vi skrattade och tackade nej och sa att detta var inget för oss. Nej, vi hade bara kommit för att titta på och ja, kanske fotografera också.... Heja på hemmalaget, sa vi aldrig, vad kan det heta?

Efter 10 minuter då flera hade försett sig med öl/vin från den ambulerande baren så frågade vi försiktigt när evenemanget skulle börja. Vi fick till svar att man väntade på fler. Aha - det andra laget såklart, så vi fortsatte att vänta. Och eftersom det inte fanns någon vägg att spela mot så skulle väl den också komma rullandes, precis som både baren och diskot till byfesten kvällen innan hade gjort. Efter ytterligare väntan kommer så en pytteliten bil (ingen ambulerande spelvägg här inte) och ut kliver 5 pensionärer (!) till.  Alla hälsar glatt på varandra, hämtar mer att dricka och sätter sig nu vid 4-5 snabbt uppfällda bord och börjar dela ut kort!

Va!?!?! Kortspel?? Vad hände med det roliga racketspelet? Visserligen hade vi den senaste stunden misstänkt att vi nog hade fått något om bakfoten; medelåldern var hög och racketspel i solen kändes inte riktigt optimalt och så var det den saknade väggen...

Vi dröp av, efter att ha sagt adjö, utan några större åthävor. Det var nog många, inklusive borgmästaren, som undrade över vår närvaro och vad det var vi egentligen skulle fotografera. Väl tillbaka i hemmet kunde jag googla fram dels kortspelet Belote och dels det baskiska racketspelet Pelote....

Vi har skrattat en del åt denna händelse, men visst är det litet trist att framstå som en idiot bara på grund av språkförbistring. Hade vi talat bättre franska hade vi kunnat förklara det dråpliga i missförståndet och förmodligen fått alla att skratta - men hade vi talat bättre franska hade detta antagligen aldrig inträffat. Äldste sonen P tröstade mig senare med att vi där och då utanför "la stade" förmodligen bara bekräftade den vanlige fransmannens bild av utlänningar.

För att spela Pelote, som på engelska kallas "open-air squash", krävs ett speciellt racket, en vägg, en boll och ett lag . För att spela Belote, ett av Frankrikes mest populära kortspel, krävs en kortlek och ett bord och tre kompisar. Kanske ska vi lära oss reglerna till nästa sommar?

Kurs i franska

Idag har vår lilla franskgrupp återuppstått, fast nu i ny skepnad. Vi är 5 ladies som de senaste 5-6 åren har läst franska via Folkuniversitetet. Vi har trivts väldigt bra, både med varandra och med vår franska lärare, men gruppen blev efterhand alltför liten för att fungera om någon av oss var frånvarande. Så det senaste året har ingen av oss traggat grammatik och nya glosor. Mycket tråkigt!!

Flera i gruppen har beröringspunkter med varandra, kära I bor också i Hérault när hon inte bor i Skåne och kära M förgyller mina minsta barnbarns vardagar på förskolan. Efter flera idéer och funderingar så har det nu löst sig så att I har en god vän som är lärare i franska och hon vill gärna träffa oss (och roligt nog några andra kvinnor) några gånger varje månad då vi ska prata, prata och prata franska. Ibland får det väl bli någon grammatisk övning också, men mest handlar detta om att vi ska våga använda språket. I början blir det repetition, vi är nog rätt ringrostiga, men sedan ska vi diskutera olika ämnen, kanske gå på bio, läsa någon enkel bok. Jag ser verkligen fram emot detta!