30 september 2015

Triss i Languedocviner

Varje gång vi är här nere så åker vi på några vingårdsbesök. Kanske tjatigt att läsa om för er som inte är vinintresserade men för er andra kan det kanske finnas ett eller annat tips om besök.
Första besöket tillsammans med J och S går till Cazal Viel i Cessenon. En famljeägd vingård sedan 8 generationer tillbaka. Från 1200-talet drevs vinodlingen av munkarna i det närbelägna klostret Fontcaud, då kallad Cazevielle, den gamla gården, men under franska revolutionen drevs munkarna härifrån och några år senare så förvärvade familjen Miquel gården. Den magra jorden gjorde att man använde merparten av fälten till jakt, det var inte lönsamt med vintillverkning i liten skala. År 1970 planterade Henri Miquel sina första Syrahstockar och fick 1980 sin första cuveé. År 1980 planterade han Viognier för första gången, idag har hans son Laurent fått pris för sin Vérité Viognier som Languedocs bästa vita och världens bästa Viognier... Tyvärr gjorde vi som man ibland gör, vi läste på information om gården efteråt och då fick vi veta detta om världens bästa Viognier.... Nåja, vi har nära till gården och kan göra fler besök.
Men vissa saker hade vi läst på och visste sedan vinmarknaden i St Chinian i somras - här gör man ett knastertorrt vitt vin på Albarigno, en typisk portugisisk och spansk grön druva. Väldigt trevligt vin, ovanligt för att vara i Frankrike och till ett överkomligt pris.
Omgivningarna var vackra och man kan väl tro att om man är vinodlare och har statyer i trädgården så bör det vara Bacchus som sitter därborta..?
Ett annat besök en annan dag tillsammans med S och E gick till Cooperative Fontesole i Fontès, AOP Languedoc. Här har vi varit en gång tidigare i år, tack för tipset E och C! Vi gillar detta ställe, de har ganska trevliga viner till bra priser och ett stort sortiment. Läste hos en kompisbloggare att ett av deras vita viner vunnit fin medalj men det vinet var såklart slut. 
Om man dricker vin måste man dricka vatten, minst vartannat glas. Så mellan ett par vingårdsbesök hittar vi lämpligt nog en naturlig källa med färskvatten. Gott och kallt och vi passar på att fylla några medhavda flaskor.

Nästa besök blir hos en av våra "hovleverantörer" - Domaine Brescou. En gammal anrik vingård som var en av de vingårdar i Frankrike som inte drabbades av vinlusen och därför kunde bli en av huvudleverantörerna till det franska nattvardsvinet. Gården ägs och drivs sedan flera år tillbaka av en svensk. Vi handlar av A, inte bara direkt från vingården utan också med att beställa Brescous viner till en vinleverantör i Kastrup där vi sedan kan hämta våra kartonger. Då brukar vi gå ihop med några vänner och göra en trevlig utflykt till Danmark.
Domaine Brescou har också ett prisbelönt vin, nämligen rosévinet Fleur d'été. Det är såklart också slutsålt (!) -  man får hålla sig framme när det gäller prisbelönta viner ... eller kanske beställa om det går. Men nu vi får en fin vandring i caven mitt under arbetet med de unga vinerna. Mannen på bilden blandar jäst i en balja och vispar med en rätt stor... elvisp...?

Vi provar både vitt och rött direkt från tankarna, här i glaset det som ska bli AOP Château Brescou fast 1-2 veckor ungt.


Ja, det var tre olika vinleverantörer, en gård som ägs av samma familj sedan 8 generationer, ett coopérative  byns vinodlare och en mycket  gammal gård med svensk (!) ägare. Vinkultur när det är som bäst!





27 september 2015

Fikon och fikon

Om man skriver i en blogg som heter Franska fikon så kanske bloggen någon gång ska handla om fikon...?

De av er som följer mig på Facebook har kanske sett att jag gärna lägger ut plockresultat av svamp eller fikon eller annat matnyttigt - men nu kommer det även i bloggen. I ärlighetens namn så skrev jag ett litet inlägg för några år sedan, men sedan dess har det hänt litet på fikonfronten - nämligen att vi har hittat ett stort träd som ingen plockar frukterna från! Dessutom är fikonen blåvioletta, den sorten vi tycker är finast och godast.

Hösten för två år sedan var ett rekordår.Vi plockade mycket mer än 10 kilo (slutade väga skörden efter ett tag) och hade marmeladfabrik i ett par veckor i lilla huset i C. Vi hade så mycket att vi dessutom la fikon i konjak och vi la fikon i rom. Vi gjorde fikonpajer med chèvre och fikonpajer utan chèvre. Vi funderade också på varför ingen annan plockade och inte heller verkade någon ha synpunkter på att vi plockade. Det händer ju att man möter folk på småvägarna, företrädesvis vinbönder på väg till eller från sina vinfält. Det finns ju ingen allemansrätt i detta land, inte när det gäller vildväxande frukt och bär. I just detta fall är det ett träd som uppenbarligen växer i ett dike så det borde vara i ingenmansland och därmed kanske fritt fram. Men man vet aldrig...
En eftermiddag förra hösten, när mannen i mitt liv gjorde en sista räd till trädet, så kom det en äldre man med raska steg fram mot trädet, väl framme sa han Bonjour och halade sedan fram en plastkasse och började plocka på andra sidan trädet! Mannen i mitt liv kunde pusta ut och vi tänkte att det nog var så att detta träd inte ägdes av någon.
Det blev som sagt rätt många glasburkar med marmelad och glad i hågen delar jag med mig till höger och vänster av denna lyxvara. Förra höstens plockande gav 5-6 kilo och fler marmeladburkar som kunde delas hit och dit. Men - i nu i våras så skvallrar tomma hyllor i skafferiet om att vi bara har ett par mindre burkar kvar. Skulle det bli ett bra fikonår även detta år?
Jo trädet står kvar, många fikon har trillat, alltså verkar inte någon plocka regelbundet. Det är så med fikon att de mognar efterhand och man kan återvända till sitt träd med några dagars mellanrum och hitta fin frukt som mognat under tiden. Så vi startar marmeladfabriken igen. En ganska stor skörd detta år, 8 kilo och ungefär 20 burkar. En av anledningarna till att det inte blev mer plockat är att vid ett tillfälle kommer en man körande på sin vintraktor och han stannar vid trädet och frågar om vi har autorisation. Hm, litet förargligt är det ju, men det hade vi ju inte och han ruskar på huvudet och kör vidare. Det känns inte så kul att återvända fler gånger och jag undrar vem som skulle kunna ge oss tillstånd att plocka? Skulle man helt fräckt svara oui och hade han nöjt sig... Frågan är om mannen bara ville markera gentemot oss utlänningar, det var ju inte hans träd i alla fall. Irriterande att det nu ligger ganska mycket fallfrukt under trädet.
Jag kommer detta året att vara ganska sparsam med att dela ut mina marmeladburkar. Det får bli till de som verkligen vet att uppskatta innehållet...
Vi har ett fikonträd även i Skåne, det står tack och lov i vår egen trädgård och ingen kommer att fråga oss vi har tillstånd. Fikonen var så här omogna när vi lämnade Sverige, men ungefär samtidigt som vi plockar i Languedoc så far äldste sonen P hem till oss och plockar fikon han också... till marmelad och en och annan paj. Det är fint det!

24 september 2015

Årets sista resa söderöver

Nu är det dags för ytterligare 2000 km för att komma till lilla huset i C. Vi är förväntansfulla resenärer, varje resa är ett nytt äventyr - trots en tjatig väg genom Danmark. Denna gång är motorvägen över Falsters två broar avstängd - med långa köer som följd. Varför? Jo ett brolopp (för amatörer med flera olika klasser alltfrån löpning till rullskridskor) på ena halvan av motorvägen gör att bilarna får samsas om andra halvan. Detta sinkar oss 1,5 timme och dessutom missar vi en färja med ungefär 40 sekunder. Men de går varje halvtimme och cappuccino (finns i restaurangen) och medhavda skinkmackor får fungera som lunch.

Att köra på autobahn är monotont, men man får inte slappna av utan måste hela tiden vara alert. Särskilt på de sträckor som har fri fart, då kommer vrålåken i 200 km i ytterfilen och då vill man inte vara i vägen. En fördel med att resa genom Tyskland lördag/söndag är att långtradare inte får köra annat än vardagar. Det är riktigt för oss som kan välja vilka dagar vi ska transportera oss genom Tyskland.
Första övernattningen blir denna gång i Verl, en liten stad strax söder om Bielefeld, där vi checkar in på Lanthotel Altdeutsche. Hotellet är pittoreskt med korsvirke på utsidan och modernt och bekvämt på insidan.
Bra restaurang, flink personal och alla är engelsktalande. Men bäst av allt är den otroligt fina frukosten - vi har aldrig sett dess like; ägg i alla former, bacon och korvar, alla tänkbara yoghurt med alla otänkbara flingor och nötter, skinkor och pastejer och ostar, lax och sill, juicer av alla de slag, bröd i alla färger plus croissanter med hemlagade marmelader. Jag har säkert missat flera saker, jo våfflor och pannkakor.... Men det var inte bara mångfalden utan att det också var så himla vackert upplagt, se bara på de färska melonerna och ananasen som är fint skuren och sedan tillbakalagd i sitt skal.... Ögat var hungrigare än magen och man hade gärna velat ha med en doggybag till nästa dag och den rätt så mycket torftigare franska frukosten .


Kortaste vägen till lilla byn går via Ruhrområdet genom Luxemburg och sedan ner i Frankrike förbi Metz och Nancy. Det är inte Frankrikes vackraste väg precis, men från Nancy ner till Beaune brukar det vara ganska litet trafik. Vårt mål denna dag är Beaune eller rättare sagt den lilla byn Levernois, som ligger utanför och hotellet Le Parc de l'Hostellerie.

Vackert hus i en stor park men vi blir rätt besvikna på vårt rum som enligt bokningen är ett superieur men inget i rummet gör att det känns bättre än ett ordinärt rum. Ett litet rum med ett väldigt litet fönster, tråkig heltäckningsmatta, världens minsta platt-TV och mörka slitna möbler. Tur att rummet faktiskt inte alls kostar som om det var ett superieur... Dessutom får vi veta att vår middag, som vi bokat i samband med hotellrummet, är i andra sittningen dvs 21.30. Vi är vana att äta sent men efter en hel dag på vägarna är vi nu också trötta och vill absolut inte vänta så länge. Mannen i receptionen visar sig vara en pärla och han bokar raskt in oss på en restaurang i byn. Där lagar kocken all mat (nästan i alla fall) över öppen eld och ute i restaurangen så att gästerna kan följa hans arbete - häftigt!
Nästa dag gör vi som vi numera brukar - vi undviker autorouten genom Rhônedalen och sneddar över till A75 som är den nya motorvägen Paris-Languedoc och som går över världens näst högsta bro vid Millau. På håll ser brospannet ut som ett gäng segelbåtar, det är en häftig syn!

Häromhelgen när det regnade ovanligt kraftigt så rasade faktiskt ena halvan av vägbanan, inte på bron utan närmare Lodève, typ slukhål.... Litet läskigt, har de inte byggt denna fina autoroute med kvalitet. Vägbanan är avstängd fram till början av oktober och vi hoppas att de gör sina kontroller på alla de ställen där regn kan ha underminerat vägen. Vi ska åka hem samma väg nämligen.... mer om det senare - i en blogg nära dig!



20 september 2015

2000 km på längden eller 10.000 m på höjden?

2000 km enkel resa och detta gör vi 6-8 gånger om året - är vi riktigt kloka...?

Nästan alla svenskar man träffar härnere funderar mycket på de olika sätt som finns att förflytta sig från Sverige till Frankrike och tillbaka. De flesta avhandlar det också när man träffas, alla vill höra om det kanske kan finnas något bättre sätt, snabbare och helst billigare....
Man kan ju ta Ryan Air direkt till Beziers om man kör bil fem timmar från Skåne till Skavsta. Alternativet kan vara att flyga till Bromma och sedan ta en flygbuss till Skavsta fvb Beziers. Man kan få ett trevligt byte av flygplatser i Paris eller tillbringa några timmar på de vackra autorouterna från Barcelona eller Nice om man flyger med Air France eller SAS. Eller ta Norwegian från Göteborg till Marseille. Om man flyger med Ryan Air via England eller Tyskland kan man komma till flera olika orter här i Languedoc, men oftast måste man bo en natt på hotell i samband med mellanlandningen. Ja det finns ett oräkneligt antal sätt att ta sig hit. Om man nu flyger ... och om man hyr en bil eller har en egen bil som väntar på en här nere. Det senare är ju bra om man tänker stanna längre perioder. Det är fullt genomförbart, så gör flera av våra svenska vänner. Eller så kör man sin bil en gång per år och flyger de andra gångerna med en hyrbil här nere. Alternativen är många och då har jag inte alls nämnt tågalternativen...
Men vi gillar att bila. Vi har kuskat runt vägarna i Europa i 30 år och uppskattar verkligen friheten och närheten till det vi passerar. Man kan ju stanna när som helst och var som helst. Visst är det ibland jobbigt - totalstopp på en motorväg är ingen hit. Men det är praktiskt när man ska forsla saker mellan sina två hus eller om man vill ta hem litet vin...
Vår bil inför en långresa
Även vänner som hälsar på brukar hitta saker som tas med hem...
Jag måste erkänna att min motvilja mot att flyga har betydelse och bidrar till min förkärlek för att hålla mig på marken. Jag har gjort två rundor med KBT-terapeuter och de har säkert varit bra. Det finns dock en svårighet med att jobba bort en flygfobi jämfört med att jobba bort en spindelfobi eller någon annan fobi med hjälp av KBT. Metoden går ut på att man ska utsätta sig för sin fobi och sedan förstå att man inte dör av fobikänslan utan att man kan lära sig att bemästra denna rädsla med hjälp av vissa verktyg. Men eftersom det inte är möjligt att avbryta en KBT-träning (om det nu skulle bli alltför svårt att stå ut med) när man sitter däruppe på 10000 meters höjd...  så får man simulera en flygning och lära sig ta fram rätt verktyg för att hantera fobin - på marken. Sedan får man, under en flygning praktisera och förhoppningsvis därmed känna sig botad.
Det borde nog ingå i kursen att man bör flyga 1-2 gånger om året för att inte glömma bort sina redskap. Själv har jag flugit ett par gånger varje år, men tyvärr inte något de senaste fem åren. Jag hoppas att jag ska kunna flyga igen, kanske måste jag gå en tredje "kurs".

Många blogginlägg har det blivit genom åren, om våra resor till och från lilla huset i C och flera andra resor i Europa.  Min förhoppning är att jag ska kunna göra en interaktiv karta med hotell- och restaurangtips och lägga ut på bloggen. Kanske är det någon av er läsare som då kan få litet tips.



15 september 2015

Fest på Sofiero och 2 x Taylor

I slutet av sommaren är det alltid flera trädgårdsmässor/utställningar som lockar. Sofiero bjuder på stor trädgårdsfest och trots alla besökare så sväljer trädgården många människor och man kan njuta av blomprakt utan att trängas. Något av det roligaste jag vet är att titta på är de fina klänningarna som byggts upp av blommor och blad. Titta och njut!




Skor i lammöronblad.
Brudorkidéer får här en funktion som passar svenska namnet.
Många var idéträdgårdarna... Här en fin med knasiga figurer som blickfång förutom blommorna som bland annat är många olika och nya färger av Rudbeckia - snyggt!

Klassiska slottsprydnader - allt som krävs är en cirkelrund 
oasis och massor av blommor. 
Något slott behövs inte.....
En av idéträdgårdarna är uppbyggd av John Taylor från  Malmö Slottsträdgård. Där finns en fantastisk vacker basilika, Magic Mountains. Det är inte till salu utan jag får hitta frön till våren. Det ska vara möjligt att få den att övervintra i kruka , kanske i uterummet. Men först frön....
Några dagar senare är det dags att tillsammans med MB och C besöka Slottsträdgården i Malmö. Trädgårdsmästare och ansvarig är John Taylor. Det är verkligen roligt att se alla de små trädgårdarna med olika teman. Vi råkar gå rakt på John i en av trädgårdarna och han tar sig all tid i världen för att prata olika växter. Mycket trevligt! 

Vårt andra mål med denna utflykt är Tareq Taylors lilla kafé med matservering. Det ligger i ett hörn av Slottsträdgården och man kan sitta utomhus eller i ett vackert gammalt växthus. Där njuter vi av jättegod oxkind med roliga grönsaker och en fin burgare på högrev med nya tillbehör. Vi ser att Tareq kommer förbi en sväng in i köket och provsmakar på innehållet i grytorna - han vill så klart ha koll på att hans tankar och idéer följs även om han själv inte alltid kan vara närvarande.

Sista veckan i augusti så kan man fortfarande njuta av blomfägring och växtkraft - bra minnen att ha med sig in i höstrusket.