Vin, chili och körsbär.

Vi planerar för en veckolång tur med bilen. Vissa ställen som ska besökas har vi aldrig besökt tidigare, andra ställen vill vi återvända till. Som till Franska Baskien - vilket är en absolut favorit! Det tar tid att bila där, vägarna är smala och kringelikrokiga och de går också både uppför och utför, jättekul! Och det är mycket vackert. För några år sedan besökte vi området på väg till Bilbao läs om det här. Nu ska vi bo i annan by på väg mot Bordeaux som är huvudmålet med denna tripp.

Första natten stannar vi i vinområdet Jurancon, precis söder om Pau. Här har vi inte varit tidigare. Vi vill besöka Bernadottemuseet, men inser på vägen till Pau att det ju är måndag i morgon och då är alla franska museer stängda. Men vi tröstar oss med att museet finns kvar till nästa gång vi kommer hit. Vårt boende är bokat på ett Chambres d'Hôtes (dvs B&B på franska) i Jurancon. Vi tycker inte vi är så bra på franska att vi vill äta middag och frukost med värdparet och brukar därför aldrig välja denna typ av boende. Men denna bokning gjorde vi på Booking.com och där framgick det att engelska skulle gå bra. Vi blir väl emottagna och där är ytterligare två gäster - ett par från Colombia. De känner värdfolket sedan tidigare. Både värdinnan och mannen från Colombia är piloter som träffats på utbildningar i Frankrike. Vi pratar alla det internationella språket engelskspanskfransksvenska med litet teckenspråk inemellan.... Det går faktiskt riktigt bra, mycket tack vare att de bägge piloterna talar hyfsad engelska. Vi ser en fotbollsmatch i EM tillsammans (Frankrike - Island) och värdinnan kan alla franska fotbollsspelarna och refererar lika bra som på TV. Vi vill ju heja på Island men får dölja det och tjoa varje gång Griezmann gör mål. 
Chambres d'hotes Coteaux Sud är verkligen ett fantastiskt ställe.

Från vår balkong har vi 180 graders utsikt över Pyreneerna.

På morgonen sticker vi till Madiran, ett av AOP-områdena i Sydväst som vinområdet heter mellan Toulouse, Atlanten, Bordeaux och Albi... ungefär.... Det är säkert 15 helt olika vinområden som har samlats under ett namn. I Madiran besöker vi Maison du Vin och där träffar vi en man som säjer att vi bara måste åka till Château Aydie, vilket vi alltså också gör. Vi lämnar sedan området med fyra olika röda Madiran på Tannatdruvan och ett vitt torrt.

Sedan bär det av till Jurancan där det också finns ett Maison du Vin och där köper vi ett par vita söta sorter. I hela området växer det fantastiska hortensior,i de klassiska färgerna men också i blekrosa och babyblå. Jag bara måste försöka hitta några till trädgården där hemma.....

Sedan gasen i botten diagonalt bort mot Biarritzhållet. Upp i bergen och mot Aïnhoa, utsedd till en av Frankrikes vackraste byar. Som i många byar i franska Baskien är husen här rödvita korsvirkeshus och många av dem är från 1600 och 1700-talet. I Aïnhoa bor vi på ett sött hotell med fin pool. Tyvärr är det rena skyfallet med åska när vi kommer fram så man hinner inte ens räkna till tre innan nästa blixt lyser upp tillvaron - så vi varken badar eller promenerar som tanken var.

På morgonen har det slutat regna med vädret är väldigt gråfuktigt och bara 15 grader. Vi förstår varför här är så grönt och vackert!

Hotellet IRL och deras nyckeltavla - väldigt sött!

Poolen lovar gott men det får bli en annan gång.

Här är några av de typiska husen, mycket välhållna trots sin ålder. På flera av dem står årtal som vittnar om att de är flera hundra år gamla.

Grannbyn heter Espelette - och det kan ju inte chilifreakar som vi missa. Här odlas chili som vi odlar ärtor och efter skörden så hängs de upp på husväggarna för att torka. Jag förundras över hur tätt dessa plantor växer, men det är såklart skillnad. Mina odlas ju i kruka med en begränsad mängd jord, här kan rötterna gå neråt hur långt som helst.

ser ni den lilla gröna chilin till höger?

Man odlar inte bara chili, här växer också körsbär överallt. Tyvärr är de flesta plockade av träden nu i juli men man kan köpa kakor och pajer och marmelader som är gjorda på ceries. Eller ha tur och bo på ett hotell som vet att servera de sista kvarvarande till frukosten. Härligt!

I baskrarnas rike

Bland det trevligaste med att ha ett boende i södra halvan av Europa är att det därifrån är mycket närmare till ... allt! Detta försöker vi utnyttja så ofta vi kan.

Härom sommaren tog vi en sväng bland annat till "Le Pays Basque", baskrarnas rike eller "txapela herrialde" i detta fall den franska delen av Baskien. Det ligger innanför Biscayabukten och mot den spanska gränsen. Vi körde "autoroute" via Narbonne och Toulouse mot Biarritz  och svängde upp i bergen efter knappt 40 mil. Det är faktiskt en längre sträcka än man kan tänka sig, men det tar ju bara några timmar när det är bra vägar. 

I bergen är det mindre vägar som gäller, otroligt vackert inbäddade i en fantastiskt grönska. Kullar upp och kullar ner och det är grönt överallt och vykortsmotiv vart man ser.

Det gröna bryts emellanåt av då det dyker upp en liten by . I detta område är alla hus vita med mörkrött korsvirke och röda fönsterluckor. Det är väldigt effektfullt och känns stilrent. Jag har läst att man förr i världen, likt Kajsa Warg tog det man hade tillgång till och målade trädetaljerna på huset med tjurblod. Dessutom skulle tjurblodet hindra flugorna från att flyga in i husen.

Första delmålet var den lilla byn Itxassou, jag vet fortfarande inte om traktens x uttalas som s överallt, men denna bys namn uttalas i alla fall Itsaso. Det är en mycket välhållen och pyntad liten by med rödvita hus och fina trädgårdar. Överallt växer stora och vackra körsbärsträd, något som denna dal är känd för. Historiska dokument visar att man har odlat körsbär här "sedan urminnes tider". 

Vi bodde på Hotel du Fronton, från början en gammal baskisk herrgård - idag ett mycket prisvärt hotell. På hotellets framsida finns en bar med utsikt över en peloteplan. Inte så konstigt, "fronton" i hotellnamnet betyder den mur mot vilken man spelar det baskiska racketspelet "pelote". Vi fördrev ganska lång tid med att titta på de skickliga tonåringarna från byn som spelade. Liksom i rugby verkar reglerna ganska obegripliga, kanske att dessa ungdomar inte höll så hårt på reglerna - det var svårt att finna någon logik eller mönster...                                             

På baksidan av denna söta byggnad drev hotellet en härlig utomhusrestaurang med utsikt över hela körsbärsdalen. 

Morgonpromenaden bjöd på nya, litet roliga intryck varvat med fantastiska vyer. Man kan ju undra om vedsorteraren här har för litet att göra eller är perfektionist eller kanske är det början till en snygg mur... Litet opraktiskt dock, om veden ska användas, att alltid behöva starta eldningen med tjocka klabbar och ha kvar späntveden till sist....

På kyrkogården hade alla (!) gravstenar en ingraverad körsbärskvist eller en liten klase med körsbär ovanpå stenen. Ganska märkligt och okyrkligt men helt uppenbart en tradition just här.

                           

Alla trädgårdar med självaktning hade en stor hortensia, denna var dock en av de största och är en bra bit högre än undertecknad! Detta fuktiga och milda kustklimat som också har varma soldagar måste vara optimalt för växtligheten. 

Biarritz bjöd på litet regnskyar men en fantastisk kustlinje med dramatiskt hav och häftiga hus.  

Extra kul var denna trompe l'oeil, allt man ser på husbyggnaden är fejk och målat, inte ens havet man ser finns just där i verkligheten...

Jag gillar kuster och att se hav till horisonten. På denna tur fick vi vårt lystmäte av hav och himmel. Skaldjurslunch med havsutsikt - kan det bli bättre?

Lagom till efterrätt och kaffe startade en kurs för vuxna i vågsurfing på stranden nedanför, vilket var mycket underhållande för oss som satt på första parkett.                                                  

Vår slutdestination på denna tripp är Bilbao och Rioja, mer om dessa orter skriver jag någon annan gång.