Rakels figurer

I den svenska kolonin i Languedoc finns en mycket konstnärlig kvinna som heter Rakel Persson. Hon arbetar med tovad ull och har absolut magiska fingrar. Nästan varje år han hon utställning någonstans i området och vi är många som gärna följer hennes utveckling. Hennes figurer har ändrat skepnad genom åren och alltid blir man fascinerad av inte bara hantverket utan också av budskapet.

För flera år sedan hade hon en helgkurs i tovning för några av oss svenskar. Vatten, såpa och bearbetning av ullen är det grundläggande. Men hur man kan forma en bit blöt ull till att föreställa något är verkligen en konst. Jag ville göra en tornsvala av ullen och visst blev det något... men mannen i mitt liv påstår att det mer ser ut som en säl med vingar. Nåja, jag får väl öva litet mer.

Rakel är fullfjädrad och behöver inte öva. I år är hon huvudattraktionen på en konstutställning på Château de Grezan. 

Här är ganska många kvinnliga utställare som visar smycken, träkonst, textila produkter och allt blandas med musik, vin och matservering. Ett mycket trevligt besök i en fin miljö!

                    

Konstrik helg

Nästan som en egen komponerad konstrunda, på Tjörn, Marstrand och i Varberg. Så blev helgen som gick. Egentligen tillbringade vi tre dagar i dessa trakter tillsammans med sex vänner för att fira ett par födelsedagar. Vi är turister i många avseenden och alla gillar konst och därför ingick det en konstupplevelse varje dag.

Turen startar på fantastiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Vi har varit där flera gånger och blir alltid berörda av det vi ser. Berörda på olika sett, det har hänt att vi pratat om Kejsarens nya kläder och "är detta konst" men alltid måste man beundra eller förundras över konstnären. Denna gång heter utställningen Fusion där enskilda verk av några konstnärer som ingår i den fasta samlingen  samarbetar i en grupputställning. 

En av kvinnorna är Katja Tukiainen som tecknar med ett politiskt och feministiskt perspektiv, gärna med association av dockor. Mycket i rosa med texter som får en att le.

Nästa verk som fastnar på näthinnan är Julie Nord, en danska som målar i tusch och akvarell. Gåtfulla mystiska motiv med idyller men med en osynlig hotfullhet i som lurar i bakgrunden. 

Största favoriten är så klart Lars Lerin. Han behöver ingen presentation och man kan se hur länge som helst på hans verk. 

Som ni ser på fotona så är väggarna chockrosa i några rum, orange i något annat. Precis så har både Glyptoteket och Skagenmuseet haft tidigare. Ibland ökar det upplevelsen av bilden men lika ofta passar det dåligt - som jag tycker det gör med Lerins tavlor på detta museum.

Så lämnar vi Tjörn och åker till Marstrandön. Där på ön finns Strandverket, ett gammal byggnad från 1800-talet då det ingick i ett försvarsanläggning - numera är det en stor konsthall. 

Det finns olika utställningar men vi vill se Gert Wingårdh och "8 projekt - från Liljevalchs till Nationalmuseum", de som redan är uppförda eller som aldrig kommer att blir det, enligt broschyren. Fantastiska skapelser och modellerna är så vackra! Roligast är såklart Helsingborgs nya vattentorn - som inte alls är ett torn utan en cirkel på pelare... 

Nationalmuseums förändringar visas också i detalj med så detaljerade och dekorativa ritningar att man skulle kunna ha dem inramade. Vi får en pratstund med arkitekten själv och han pratar glatt och svarar på våra frågor. 

När vi går ut fascineras jag av skulpturen "Sprungen ur" av Pål Svensson. Den ingår i Strandverkets samling. Ett svart solägg.... så häftigt! 

Avslutningsvis passerar vi Varberg på vägen hem. Rakel Persson, en svensk konstnär numera bosatt i våra franska trakter, gör de mest fantastiska skapelser i tovat ull. Jag har provat på att tova och anser det i princip omöjligt att åstadkomma dessa magiska figurer - men Rakel kan! Vi har kunnat följa henne de senaste åren och hon blir bara bättre och bättre. Nu kompletterar hon sina verk med målningar och underbara texter. En riktig upplevelse!