22 augusti 2019

Sveriges vackraste slott!

Innan vi far söderöver till lilla huset i C gör vi en liten Sverigetur med svensk historia som ledord. Vi börjar i Arns närhet med att besöka Läckö slott.

Läcko byggdes ursprungligen som en biskopsborg i slutet av 1200-talet. Här bodde biskopar fram till 1527 då Gustav Vasa klippte banden med kyrkan i Rom och biskopen fick flytta ut. Under nästan 90 år bodde här sedan Bielkar, Gripar och Sturar och 1615 flyttade de la Gardies in. Det är de som har gett slottet sitt nuvarande utseende. Från 1700-talet och fram till våra dagar bor här flera olika adelssläkter och först 1990 övergår slottet i statens ägo.
År 2001 valdes Läckö till Sveriges vackraste slott
Kalkmålning i ett trapphus
Denna målning döljer en lönndörr
Här finns över 200 rum och en del av dekorationen i rummen är bevarad. I riddarsalen, kungskammaren, furstinnans sängkammare och i Trojanska salen finns vägg- och takmålningar kvar. På senare tid har man börjat återföra inventarier som sålts på auktion eller bara flyttats till andra slott.         
Detalj från en takmålning

Slottskyrkan
Golven är fantastiska. Detta i en sorts fiskbensmönster har nog bara några hundra år på nacken men titta på ....
...detta foto! Det min fot står på, det gulröda golvet är ju lagt för att skydda originalgolvet. Tittar man noga så ser man det gamla, rätt gistna, golvet längs med väggarna!
  
Här en mangel från 1600-talet. Man åt på vita dukar och hade vita damastservetter. Kalasen var stora, gästerna många, rätterna otaliga och bordsskicket säkert inte som i våra dagar.
Så att vara ansvarig för den delen av hushållet måste ha krävt sin kvinna! Fast det var ju ett rent jobb och det var säkert en behaglig inomhustemperatur där hon arbetade.
    
I skattkammaren finns det guld och silver så man blir bländad. 
Dessa vaser från Delft var ämnade för tulpaner, 1600-talets skrytblomma! Då kunde en enda tulpanlök kosta lika mycket som en tredjedels årslön. I mitten av 1600-talet spekulerades i handel med tulpanlökar och det uppstod en bubbla, tulpanmanien, som liksom alla andra bubblor sprack. Det anses vara världens första spekulationsbubbla. Men även därefter ansågs tulpanlökar betinga ett stort värde och man man ju bara föreställa sig hur förmöget det kunde verka att ha flera tulpanvaser som dessa....
Läckö är känt för sin slottsträdgård. Mer om den kommer senare...  Den ligger i de två vänstra nedsänkningarna på denna modell.

Tre minuter från slottet ligger denna vackra och moderna träbyggnad. Det är  ett Naturum och heter Vänerskärgården - Viktoriahuset. Här finns ett litet hotell och den mest fantastiska restaurang man kan tänka sig. Allt grönt som serveras kommer från slottsträdgården och resten av maten är också från lokala leverantörer. En eloge till krögarna som fick oss totalt begeistrade!


 Svensk augustinatt - vacker, trolsk och mystisk....


17 augusti 2019

Astrid - Sagoberätterskan nr 1

Alla barns egen berättare - Astrid Lindgren! Hennes figurer lever vidare på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Här kan man möta Pippi och lilla Gubben, Emil och Ida, Madicken. Ronja. Bröderna Lejonhjärta, ja faktiskt alla Astrids figurer, även Rasmus och luffaren, Kajsa Kavat och Lotta på Bråkmakargatan.

Man har byggt upp miljöer efter böckerna, t ex Bullerbyn, Junibacken, Katthult och Körsbärsdalen så att alla känner igen sig. Flera gånger per dag spelas olika mindre föreställningar vid varje sagofigurs hus, by eller borg.

Vi är där en måndag i augusti och gissar att antalet besökare är 5-6000. Inte någon gång behöver man köa särskilt länge. Fantastiskt att området kan ta hand om så många människor. Jag gillade också avsaknaden av åkattraktioner. Man kan åka en liten färja och det finns en "intestötamarkenbana" som är flera hundra meter lång, men utöver det så är här bara vackra miljöer och natur.

Vi börjar hemma hos Pippi såklart. Lilla Gubben står på gräsmattan.
Hos Emil har pappan stoppat stortån i en råttfälla och det gör riktigt ont och Emil får rusa till snickerboa. Arvid skrattar mest åt att Emil sa "hämte min mösse" istället för hämta min mössa.

På väg till Mattisborgen får man ta färjan som drivs av egna armkrafter. 
Borgen är riktigt fint uppbyggd bland klipphällar som ger vision av höga berg. Efter föreställningen leker skådespelarna olika rörelselekar med de barn som vill.
Vi vill gå vidare till "den lilla staden". Ett Vimmerby som det såg ut på Astrids tid. Små låga trähus i fina färger. Våra barn blir alldeles betagna av dessa kvarter.


I ett av husen kan man titta i genom den glasade gaveln och där ser man en matsal och Emil på häst och en farbror på golvet med en gräddtårta i ansiktet. Ett typiskt hyss skulle jag vilja påstå...

Det är också roligt att åka rutschkana bland takåsarna hos Karlsson på taket. Men det finns det inga foton på....

Bland det sista vi gör är att hälsa på hos en annan Karlsson, nämligen Nils Karlsson Pyssling.  Otroligt fascinerande, även för vuxna, att se hus med fönster, dörrar och möbler i detta jätteformat!


Våra barn är bara 4 och 6 år och vi är här en hel dag. Vi sparar avsiktligt vissa saker till nästa tillfälle, t ex Körsbärsdalen och Saltkråkan. Men om man inte vill jaga fram så behövs faktiskt två dagar om man vill se allt.

I detta sammanhang vill jag även slå ett slag för den vuxnare delen av Astrids författarskap. Det finns på SvT Play en dokumentärserie om Astrids liv som är väldigt intressant. Hennes "Krigsdagböcker 1939-1945" kom ut för några år sedan, baserade på Astrids egna dagboksanteckningar under andra världskriget. Hon arbetade på det som kallades krigscensuren och fick därmed en god insikt i hur kriget kunde vara i olika delar av samhället vilket hon varvar med tidningsklipp och sina egna upplevelser och åsikter om den politiska världen.
Astrid Lindgren, omkring 1960.
fotot från Wikipedia

10 augusti 2019

Små små leksaker... mest för vuxna

Mitt yngsta barnbarn är en flicka på snart 5 år. Hon och hennes bror är hos oss i Skåne och vi besöker en dockskåpsutställning på Katrinetorps Landeri utanför Malmö. Jag är medlem i Miniatyrsällskapet i Sverige och hade läst om denna utställning. Ni som läser mina inlägg kommer kanske ihåg att jag under en ganska lång period i mitt liv byggde tittskåp. Just dem kan man läsa mer om här eller här.
Men nu är det stora dockskåp, några över 100 år gamla och flera tillverkade idag. Det är roligt när dockskåpsmakaren har gjort många saker själv. Det var också det jag tyckte var roligast. Att bygga upp själva miljön är såklart också spännande.
 Här en spartansk konstnärsateljé med ett fantastiskt takfönster. 
Här en interiör från en tygbutik i Stockholm
Här ett hemmabygge i fyra våningar.
Husan serverar kaffet - varsågoda!



Här är huset byggt förfallet redan från början....

... och här ett hus med en himla massa rum!

Detta är, i mitt tycke, ett av de finare miljöerna, alla sakerna är
tillverkade för hand på beställning och med riktiga möbler som förlagor.
Ett kök på landet och en vävstol som är underbar!

  
Här kommer några foton på högreståndsmiljöer


Kul idé, att inreda en befintlig möbel till ett dockskåp
Jag blir som ett barn på nytt och vill bara leta reda på mina sparade saker och fundera på vad man vill göra. Lilla barnbarnet vill att vi ska göra ett tittskåp tillsammans. Kanske kan det bli en julklapp.....


05 augusti 2019

Navigare necesse est

Det fullständiga latinska uttrycket lyder navigare necesse est, vivere non est necesse och betyder ”att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt”. Sagt av Pompejus, romersk fältherre till de sjömän som vid en storm vägrade att gå till sjöss med en last av spannmål från Afrika till Rom.
Detta behöver tack och lov mina barnbarn inte höra av sina segelinstruktörer i seglarskolan. Men visst är det nödvändigt att vara van vid vatten. Kravet för att gå på seglarskola är att man kan simma 200 meter och det är också nödvändigt. 
Segelintresset finns till viss del i släktens gener. De flesta i släkten har simhud mellan tårna och flera mindre båtar har förekommit av och till. Mannen i mitt liv tillbringade 10 år av sin ungdoms somrar i en jolle och både jag och sönerna har bra segelvana och också förarintyg. Så det är ganska självklart att när barnbarnen till tillräckligt stora ska de också få chansen att lära sig att hantera en jolle och ett gott sjömanskap.
I förra veckan var vi och tittade på barnbarnens framsteg. De mindre killarna seglar optimistjolle och vattnet är Öresund. De kommer faktiskt en bit bort från hamnen och blir, beroende på vindriktningen, ibland återbördade till närområdet av en följebåt.


När vinden inte räcker till kan man bli dragen ända in i hamnen. Alla har ansvar för den båt de har seglat. Lägga till, dra upp på land, masta av och ta hand om seglen. Att segla är inte bara att sitta vid rorkulten.




De större ungdomarna seglar oftast en Feva. Den fanns inte på min tid (så vitt jag vet) men den ser trevlig ut, verkar lätt och snabb och passar för rorsman med gast. Här ska man burka och man blir ofta rätt våt. Helt ok soliga dagar....