Man har byggt upp miljöer efter böckerna, t ex Bullerbyn, Junibacken, Katthult och Körsbärsdalen så att alla känner igen sig. Flera gånger per dag spelas olika mindre föreställningar vid varje sagofigurs hus, by eller borg.
Vi är där en måndag i augusti och gissar att antalet besökare är 5-6000. Inte någon gång behöver man köa särskilt länge. Fantastiskt att området kan ta hand om så många människor. Jag gillade också avsaknaden av åkattraktioner. Man kan åka en liten färja och det finns en "intestötamarkenbana" som är flera hundra meter lång, men utöver det så är här bara vackra miljöer och natur.
Vi börjar hemma hos Pippi såklart. Lilla Gubben står på gräsmattan.
Hos Emil har pappan stoppat stortån i en råttfälla och det gör riktigt ont och Emil får rusa till snickerboa. Arvid skrattar mest åt att Emil sa "hämte min mösse" istället för hämta min mössa.
På väg till Mattisborgen får man ta färjan som drivs av egna armkrafter.
Borgen är riktigt fint uppbyggd bland klipphällar som ger vision av höga berg. Efter föreställningen leker skådespelarna olika rörelselekar med de barn som vill.
Vi vill gå vidare till "den lilla staden". Ett Vimmerby som det såg ut på Astrids tid. Små låga trähus i fina färger. Våra barn blir alldeles betagna av dessa kvarter.
I ett av husen kan man titta i genom den glasade gaveln och där ser man en matsal och Emil på häst och en farbror på golvet med en gräddtårta i ansiktet. Ett typiskt hyss skulle jag vilja påstå...
Det är också roligt att åka rutschkana bland takåsarna hos Karlsson på taket. Men det finns det inga foton på....
Våra barn är bara 4 och 6 år och vi är här en hel dag. Vi sparar avsiktligt vissa saker till nästa tillfälle, t ex Körsbärsdalen och Saltkråkan. Men om man inte vill jaga fram så behövs faktiskt två dagar om man vill se allt.
I detta sammanhang vill jag även slå ett slag för den vuxnare delen av Astrids författarskap. Det finns på SvT Play en dokumentärserie om Astrids liv som är väldigt intressant. Hennes "Krigsdagböcker 1939-1945" kom ut för några år sedan, baserade på Astrids egna dagboksanteckningar under andra världskriget. Hon arbetade på det som kallades krigscensuren och fick därmed en god insikt i hur kriget kunde vara i olika delar av samhället vilket hon varvar med tidningsklipp och sina egna upplevelser och åsikter om den politiska världen.
fotot från Wikipedia
Oh, vår kära Astrid Lindgren och alla hennes figurer.
SvaraRaderaJag tror att jag var där i mitten av 1980-talet, men är faktiskt inte riktigt säker, vi var i alla fall i Katthult.
Barnen har varit där med sina barn de senaste åren och varit helt betagna. Vilket ställe!
Tack för att du tog med oss läsare dit!
Ha det bra!
Det är faktiskt ett ställe dit man kan gå även utan barn. Mycket för att det är så vackert
Radera