En spektakulär trädgård

Många är gångerna vi har åkt förbi skylten med Jardin St Adrien..... men nu bestämmer vi oss för att köra in på den lilla vägen och se vad detta är för något. Man läser i annonserna att den hör till en av de mera spektakulära trädgårdarna i Frankrike. Att ha en sådan så nära - det får vi inte längre missa. Här fanns redan på medeltiden ett stenbrott. I resterna av detta stenbrott har en privat familj byggt upp en fantasifull trädgård som är sevärd även de delar av året då inte blomsterprakten är så stor. I dammarna finns flera olika sorters fisk, bland annat kinesisk gräskarp som är över en meter långa och väger runt 30 kg, andra sorters karpar, svart aborre och koi. Här finns ett häckande svanpar och en liten voljär med småfåglar och hönsfåglar. Rosor verkar vara en specialitet och de har fått fram en maffig storblommig orange ros som heter St Adrien och som finns att köpa i trädgården.

Här har man delat gamla takpannor och lagt dem i solfjädermönster, kul med återanvändning!

Två rosor? Det är faktiskt bara en ros men det ser ut som om den ena sorten är ympad på den andra.

Denna vilande kvinna är huggen på plats ut ur stenblocket bakom henne.

Här kan man förstå att trädgården har varit ett stenbrott som vattenfyllts.

Languedoc-kors på annat sätt... undrar hur det är gjort? 

På litet avstånd blir denna badande dam ganska verklighetstrogen.

Monet skulle ha gillat detta...

Pique-nique med stil

Vi är inbjudna till en utflykt ... eller kanske är vi utbjudna...? 

"Ni behöver inte göra något, vi hämtar er" sa vännerna E och C i grannbyn. Jaha, tack så mycket, det låter spännande! Vädret är väldigt växlande och franska vädertjänsten hotar med regn men vi förstår att värdparet har en plan B och vi är inte särskilt oroliga. 

Bilfärden blir inte så lång men mitt i grannbyn börjar för oss en helt obruten mark. Man kan diskutera om vi kör uppför en kulle eller ett berg, men uppför går det till en lämpligt ställe där vi parkerar bilen. Vägen övergår i en stig som går runt berget med en jättefin utsikt åt alla väderstreck. Eftersom vi befinner oss i hemtrakterna så är det extra roligt att kunna se våra landmärken så här "från ovan". Byarna ligger ju tätt som pärlband, likaså gör bergstopparna och några orienteringstavlor hjälper oss med information om vad det är vi egentligen ser.

Det är torrt i naturen, här uppe på berget är det inte många blommor som frodas, förutom stenek och pinjer och annat lågt växande gröna buskar så finns här vackert blåa lintuvor och någon gul blomma som måste artbestämmas vid hemkomsten. Vi vandrar ett helt varv runt berget och sedan dukas det upp till en picknick med stil; fiskpaté med räkor och majonnäs, sparris-och chevrepaj med sallad samt chokladkaka med jordgubbar och grädde. Till detta serveras ett gott vitt vin från Domaine les Filles de Septembre i Abeilhan och ett mörkt dessertvin från Maury. Vilket kalas! Hela tiden lyser solen på oss och inte en enda regndroppe!

Ur dessa väskor och korgar trollas fram den ena läckerheten efter den andra....

Vi skojar litet om att man ju faktiskt inte behöver åka så himla långt för att få fina upplevelser och att man inte ska förakta närområdet. Tack för en rolig dag!

Oliver och olja

Det finns olja och så finns det olja.... Här i södra Frankrike så är det olivoljan som har huvudrollen av alla oljor. Matbutiken har massor av sorter i flera olika prisklasser och priset är baserat på vilken pressning det är och hur man har gått tillväga i processen. Den finaste kvalitén kallas extra jungfruolja. Det innebär att oliverna har kallpressats under tryck och det är en helt kemikaliefri process. Oliverna ska vara helt färska, det får inte ha gått mer än ett dygn sedan frukten plockades. Andra pressningens olja kallas bara jungfruolja. Oljan som sedan kvarstår i den två gånger pressade massan tas om hand med hjälp av olika kemiska processer. Den oljan av klart sämre kvalitet (kallas ibland för olio di oliva) används inte till livsmedel utan bland annat för tillverkning av tvål.

Den stora prisskillnaden mellan första pressningens olja och oljan från de följande pressningarna har gjort att en del producenter tullar på sanningen och döper om eller färgar sina produkter och andra liknande ohederliga metoder för att vi som handlar ska tro att vi köper den högsta kvalitén. Som konsument måste man alltså ha huvudet på skaft och glasögonen på för att läsa det finstilta när man köper sin olja, både i Sverige och i de länder där oljan produceras.

Man kan också göra handlingen av sin olivolja till ett trevligt nöje och handla sin olja av en lokal oljeproducent. Har du tur så finns det en producent nära dig.... 
Den oljan är litet dyrare – men också mer smakrik och man behöver inte mer än ett par droppar på sin sallad eller sina jordgubbar eller rostade grönsaker för att få den optimala upplevelsen av den kallpressade extra jungfruoljan.

Det finns flera likheter om man jämför olivodling och oljeframställning med vinodling och vintillverkning. Det finns många olivsorter som har olika smaker, det finns lokala olivsorter, rentav unika för området, och det finns sorter som är ofta förekommande på många ställen i världen. Fler saker påverkar olivoljans smak och doft - läget på olivlunden och jordens beskaffenhet och såklart klimatet över året. När oliverna ska skördas så plockas vissa sorter gröna och andra plockas svarta. Själva plockningen sker på olika sätt med olika resultat - för hand då man gör ett urval av frukten eller med maskin då man tar allt. När frukten väl är i caven så sker pressningen och de eventuella blandningar som producenten vill göra. 

Inte långt från oss finns Domaine Pradines le Bas som ägs och drivs av den mycket eleganta och trevliga Madame Francine Buesa. Vi har åkt hit tillsammans med bygrannarna S och E, vi har varit här flera gånger och vet hur det går till. När man besöker henne får man ett litet glas för varje oljesort och en sked och så doftar man och smakar. Madame berättar gärna både om olivsorten, hur den är skördad och vad just denna olja doftar och smakar. Liksom vid vinprovning så är tillverkarens kommentarer extra trevligt.

Denna gång har madame 6 olika oljor, 4 rena och 2 blandade. Skillnaderna mellan oljorna vi provar är överraskande stora, den första är ganska mild och mjuk, tvåan har klara drag av päronsplit (kan nog passa till efterrätter), trean är mer pepprig men med en eftersmak av banan, fyran är nyklippt gräs, femman är en tuffing mycket grön och lång eftersmak liksom sexan som är så kraftig att den ”fastnar i halsen”.

Här sker tappningen av oljan på flaskor.

I den vackra provningslokalen finns mycket annat med anknytning

till oliver, här en bok med vackra teckningar.

Madame köpte gården för 15 år sedan och har planterat alla träd själv. I början hade hon vissa svårigheter när hon ville utöka sina arealer och köpa mer mark eftersom all odlingsbar mark i detta område huvudsakligen används för vinodlingar. Hon berättar också att hennes oljor finns att köpa på flera ställen i södra Frankrike. Vi är nöjda med att vi kan handla denna goda olja direkt på gården och efter att ha kelat med hennes gulliga hundvalp (stor som en liten kalv) och beundrat det vackra huset med fina omgivningar så åker vi hem med flera flaskor olja och två häften med recept på allt roligt man kan laga och ha olivolja till.

Påsktraditioner

En mångårig tradition under påskhelgen, både i trakten och i familjen, är Konstrundan där 160 konstnärer öppnar sina ateljéer för allmänheten från påsk och två veckor framåt. Det är ett uppskattat och välbesökt evenemang och det kan därför bli riktigt trångt i konstnärernas lyor - de flesta inte tilltagna i storlek för många besökare samtidigt. Men man känner sig alltid välkommen och alla besökare är ofta glada och intresserade. Det är extra roligt att överhöra en konversation mellan fackfolk eller att själv kunna ställa frågor, man kan få en chans till en pratstund med sin favoritmålare eller möjlighet att göra en helt ny bekantskap....
I år sker våra ateljébesök på Bjärehalvön och vi startar med Thelma Jacobsson som i sitt stall visar finstämda akvareller med motiv både från hav och trädgård. När det i juni är dags för den årliga Trädgårdsrundan så kan man få besöka Thelmas trädgård. Redan nu när vi kikar in i den så förstår vi att där kommer att finnas mycket att njuta av om några månader.

Nästa besök blir på Lingården hos Sven Lingardsz. Här är det trångt och många vill gärna komma nära Svens tavlor för att kunna se alla fantastiska detaljer. 

Fascinerande att få ta del av hur hans arbetsbänk ser ut... det går åt mycket glass kan man konstatera eftersom locken tydligen används som paletter!

"Monument över en päronsaga"

Jag kommer inte ihåg vad denna tavlan heter men vin, ost, bröd, hav
och borgliknande byggnader skickar mig direkt till Frankrike.... 

"Kommunikationsdepartementet"

Tredje besöker gör vi hos Krister Ekman i Hov. Här får jag franska vibbar så det stänker om det, trots svenska flaggor litet här och där. Vi får också en trevlig pratstund med Krister.

Dagens sista besök blir hos Lena Rosenkvist, en tidig bekantskap för oss som köpte en tavla av henne för 12-13 år sedan. Hennes "Möjligheternas Hav" hänger i köket i lilla huset i C sedan den dag vi flyttade in. På ramen står ett budskap skrivet som passade oss så bra i samband med att vi blev franska husägare. Lena målar naivistiska bilder med knorr på och har ofta en tankvärd text till sin bild.

Hela denna dag visade sig Skåne och Bjäre från sin bästa sida och bjöd på vårsol och fantastiska vitsippsbackar. Sippan börjar blir litet överblommad nu, men så här "på håll" så är det fortfarande överdådigt vackert. 

Lustfylld grammatik - det finns!

Häromdagen tittade jag på ett Babelprogram på Svt Play och fascinerades av Mikael Niemis sorgset realistiska sångtext till Benny Anderssons melodi - missa inte! Flera författare ska skriva sina egna texter och Helen Sjöholm framför de olika verken.

Men roligast i det programmet var absolut intervjun med Sara Lövestam, författare, född 1980, tidigt intresserad av att skriva. Hon började skriva som treåring och blev publicerad första gången som åttaåring. Hon arbetar också som SFI-lärare (tänk om man kunde få vara med på hennes lektioner..)

I Babelprogrammet del 2 (ungefär 23.10 in i programmet) förklarar hon helt underbart och mycket humoristiskt hur det kommer sig att den nakne Clark Kent är som ett imperativ och att hans kalsonger är a:et som gör imperativet till ett infinitiv.

Hennes senaste bok heter Grejen med verb som hon har skrivit för sitt eget höga nöjes skull och denna måste jag bara läsa. Jag gillar grammatik... nåja jag förstår i alla fall vikten av grammatik - men när hon beskrivet sitt stora intresse så lustfyllt så måste en språkfåne som jag ha glädje av att ta del av hennes åsikter och kunskaper.

Hon ger ut sina böcker på Piratförlaget och HÄR kan alla grammatiknördar lyssna på en poddradiointervju som förlaget gör med Sara. Njut!!

Huvudstadens lockelser

Ibland händer det att vi inte alls åker söderöver (vilket vi normalt sett föredrar) utan istället norröver..... till den kungliga hufvudstaden med vad den kan erbjuda.

Denna gång är det vårt minsta lilltroll som lockar mest och så hans familj förstås. Lilltrollet håller på att bli en stor kille, idag fyller han 1 år. Han är ett barn av sin tid - i flera bemärkelser.

I helgen blev vi och andra släktingar bjudna på födelsedagskalas. Det var roligt att se att presentpapperet var väl så roligt som själva paketet, att riva sönder, att prassla med och att tugga på.... Till nästa år så har lilltrollet förhoppningsvis lärt sig det omvända - att presenten är roligare än presentpappret.

I dag, på den riktiga födelsedagen, så har många av de som är med i lilltrollets facebookgrupp (för se - detta moderna barn har nämligen en egen grupp på fejan...) gratulerat honom med hurrarop och bilder på tårta och presenter.

Vi, som körde hem i måndags och nu alltså är 55 långa mil från lilltrollet, sjunger våra födelsedagsvisor via Skype. Vilket barnet lyssnar till med viss skepsis, förmodligen beroende på våra skrovliga sångröster. Anledningen till att de är skrovliga kan vi skylla på lilltrollet.... 

Det moderna barnet gillar annars familjens iPad och dansar gärna till Babblarna tillsammans med de färgglada figurerna Babba, Bibbi, Bobbo, Dadda, Diddi och Doddo.

Figurernas namn är som katterna min mamma hade i sin tidiga barndom; Tusse och Musse och Tussemusse, Kurre och Murre och Kurremurre, barnvänligt - dock intet nytt under solen. Hennes sista katt fick det klassiska namnet Måns och han levde så länge att han och min pappa träffade varandra - men det är en helt annan historia.
Hufvudstadens kulturella utbud fick även denna gång bli Fotografiska Museet. Eftersom jag är osäker på vad som gör ett bra fotografi till konst så försöker vi numera förkovra oss inom ämnet ... vilket innebär att vi går på utställningar. Ytterligare en anledning till vårt besök på Fotografiska denna helg är en utställning i utställningen - PhotoMarket, där olika fotogallerister visar upp verk från de fotografer de arbetar med för tillfället. Här finns denna helg en kompis från Frankrike och henne vill vi gärna besöka. Till vardags har hon ett fotogalleri i Halmstad - läs mer här! 
Ja, vad är det som gör att ett "vanligt" svartvitt uppförstorat foto kan kosta flera hundratusen kronor? Om man jämför med målad konst så kan det finnas vissa likheter; en erkänd konstnär, ett attraktivt motiv, stor hantverksskicklighet samt efterfrågan på objektet. Man talar om att det vackra eller tilltalande sitter i betraktarens öga och att det är upp till betraktaren att "se" vad en nonfigurativ tavla kan föreställa. Men är detta verkligen överensstämmande när det gäller fotografier? De kan vara hemska att titta på och ha ett ruggigt budskap. De kan vara alldeles för verklighetsnära, skildra krigens fasor, fattigdom och utanförskap. Det råder inga tvivel om vad de föreställer och dessa hängs också på våra väggar - som vilka andra konstverk som helst. Eller som utställningen "Purity" av David Magnusson, även den på Fotografiska. Fotograferade pappor med döttrar - finklädda, fotograferade utomhus i soliga amerikanska miljöer men samtliga ger mig riktigt obehagliga vibbar och jag gissar att det bara är de själva som vill ha dessa foton på väggen....
Vad är då fotokonst, undrar jag....
Ett tvprogram för några år sedan visade hur Elisabeth Ohlson arbetar med att bygga sina fotografier. Hon letar lämplig bakgrundsmiljö, piffar till den, hyr in statister med lämpliga utseenden, förser dem med kläder (eller klär av dem!) och lägger till en massa inventarier och symboler som gör hela bilden till något mycket detaljrikt att betrakta och beundra eller förfasas över. Likaså finns det mycket att fundera över och också ha roligt åt när man ser de spektakulära bilderna av David LaChapelle; hans kändisfotografier, reklamfotografier eller pastischer på kända målningar. Foton som dessa tar lång tid och kräver ett tänk om vad man vill nå ut med. Men att ett "snapshot" av en kändis från 40-talet på en gata i New York eller ett porträttfoto i en studio också kan kosta sexsiffriga belopp är fortfarande inget jag begriper.... 
Nu är det ju så vist ordnat att jag inte måste förstå, utan bara kan njuta av en vacker bild eller det historiska dokument ett fotografi kan vara. Vilket jag mer än gärna gör!!