31 december 2016

God fortsättning...

Nu är det bara timmar kvar till det nya året. Man får behov av att titta litet bakåt, göra vissa reflektioner över vad har hänt, både i vår närhet och i världen. Ja, världen ser tyvärr värre ut än någonsin; det blir varmare - är det redan alltför sent att bromsa klimathotet? På flera ställen i världen sitter det ledare som inte borde få kallas ledare och som har agerat människovidrigt. Terroristattentat på många ställen i världen, inte bara i Europa även om de i vår närhet tenderar till att få mer uppmärksamhet.
I min närhet har livet flutit på ganska fint, de vuxna sönerna och deras kärlekar jobbar litet för mycket ibland men de trivs och kan numera också ta ledigt för återhämtning. En av dem har drabbats av barndiabetes (i vuxen ålder) vilket är tufft för båda kropp och själ, men är nu anpassad till det nya liv som detta innebär. En av dem har startat eget, en är på väg att byta jobb, önskade förändringar som jag håller tummarna för. De fem små växer så det knakar, en har bytt till en internationell skola, en har börjat skolan och en har bytt till utomhusdagis - alla trivs, Själv lever jag och mannen i mitt liv ett aktivt pensionärsliv, det är litet stillsammare än på den tiden man var yrkesverksam och delar av kroppen bråkar med oss ibland, men klaga ska man inte! Det gäller att hålla igång, både knopp och kropp! Just för stunden undrar vi litet över hur mycket och ofta vi ska vara i Frankrike kommande året. Dessa funderingar går in helt klart under etiketten "ilandsproblem".
Framtiden vet man inget om - tack och lov! Men med en ytterligare icke önskad världsledare på plats i USA tillsammans med den ryske och turkiske gör att utvecklingen i världen känns väldigt osäker. När vi ser i backspegeln tillbaka på 1930-talet så säger vi " hur kunde man tillåta den tyske ledaren komma så långt med de åsikter han hade? Varför gjorde man inget?" En förklaring kan vara att man inte fick den information som behövdes tillräckligt snabbt. Idag får vi nästan för mycket ögonblicklig information, till och med direktsända krigshändelser, så vad ska vi skylla på som nu släpper fram dessa maktfullkomliga statschefer?
Nä, tillbaka till dagens tema "god fortsättning". På vaddå - jo alla helger som varit... advent som är min favorit, alla levande ljus, hyacinter (som jag får snuva av), kransar och annat pynt från naturen. En dag i advent brukar vi ta en tur till Danmark. Denna gången blev det Helsingör som är en fantastisk liten stad med många välbevarade hus från 1600-1700-talen. En mycket dansk jultradition är att dricka glögg och den är ganska annorlunda jämfört med den svenska, framförallt är den inte så söt. I gengäld är den litet starkare så man får ta det nätt.
Så här kan det se ut på Själland när solen går ner i dag i december. Inte särskilt julelikt men otroligt vackert!
En annan tradition är stadens Lucia som går runt till arbetsplatser med sin skönsång. Här på min fd arbetsplats.
En adventshelg bor de tre äldsta småtrollen hos oss och då bakar vi julkakor. I år blev de ovanligt fina, det märks att de blir större, småtrollen alltså....
Lillejul och Julafton hos äldste sonen med traditionellt julkaffe framför TV:n samtidigt som Kalle med vänner, tomten hittade som vanligt och alla höll masken och låtsades att han var den riktige.... Sedan ett finfint julbord där hemmafångade svenska kräftor och gäddpaté kompletterade sillen och skinkan.


Juldagen blev också traditionsenlig - hemma hos oss med kalkon på matsedeln och tomtar på bordet.
Sedan kom Urd, det förflutnas gudinna som lånat sitt namn till stormen, och vi fick säkra lösa föremål i trädgården. Tack och lov så blev det inte så farligt denna gång fast det blåste ordentligt i två dygn.
Nu är det 2016 några timmar till..... Tack för att ni hängt här och tack för trevliga kommentarer till mina inlägg. Fortsätt gärna - det är roligt att höra vad ni tycker. Jag önskar nu er alla ett lyckosamt och fredligt gott nytt 2017!



13 december 2016

Franskt kök i förvandling

Att äga ett gammalt hus ställer krav. Ställer krav på att ta hand om, att rusta upp och att bevara. Ska man bo och leva i huset så ställs det ju personliga krav - det ska vara beboeligt och som ett semesterhus kanske också vara lättskött. Är det ett placeringsobjekt så bör det ju gå att sälja den dag det blir aktuellt och förhoppningsvis ska man i alla fall få tillbaka sina satsade pengar. Det finns många olika sätt att betrakta sitt gamla hus....
I vårt fall köpte vi ett semesterhus, ett litet ställe i en genuin och lugn by där vi skulle kunna koppla av och njuta av ett varmare klimat och den franska kulturen. 
Här i bloggen kan man följa vår resa tillsammans med lilla huset i C under de snart 14 år vi har kamperat tillsammans. Många olika renoveringar har det blivit.... Man skulle kunna tycka att vårt lilla hus var tillräckligt fint att bo i, bara flytta in i, det fanns ju badrum och kök, med en hyfsad standard - om än engelsk (träpanel runt badkaret t ex). Men vi har, av olika anledningar (läs mer i bloggarkivet "om lilla huset i C") snart renoverat huset från topp till tå. Det enda som vi inte tidigare gjort om har varit köksgolvet och köksväggarna. Plattan på golvet är en trist historia, men funktionell, och att väggarna faller in i takt med att man sätter upp saker på dem - ja, det kan vi leva med. Men nu blev det litet akut med golvet. Fogarna är lösa här och där och har följt med dammsugaren. Plattorna spricker så vi får lägga en extra trasmatta för att man inte ska skära sig om man går barfota. Med andra ord - dags för nytt klinker!
Vår eminente byggare Francois vet att jag tidigare yrat litet om travertin efter att ha sett ett vackert golv i grannbyn, och en dag i september så ringer han och berättar att det är halva priset på travertin i bygghandeln. Aha, nu är det dags att agera. Eftersom vi ändå ska tömma hela köket så bestäms att vi ska göra om innerväggarna i matrumsdelen. Så vår sista franska höstvecka blir rätt bökig med att flytta ut hela köket till resten av huset.... Vår andra köksrenovering på två år -  nä det vill jag nog aldrig mer göra... Men efter det har vi ju bara lämnat ifrån oss nyckeln och väntat på rapporter och foton. 
Foton kom och de gjorde ett riktigt oväsen i mejlboxen! Titta vad som har dolts bakom putsen - en igenmurad dörr! 
Om ni som aldrig varit hos oss tycker att detta är väl inte så märkligt så ska ni veta att den fd dörren leder in till ett helt annat hus som har adress på ett helt annat torg. Vårt hus och huset bakom dörren är byggda rygg mot rygg. Det dyker också upp en liten nisch i den stenmurade väggen, till vänster under snedtaket. Den nischen har varit helt "igenputsad". Tyvärr innehöll den ingen guldskatt....
Väggen bredvid rymmer inte på några hemligheter, men man kan konstatera att fönsterhålet har varit större och att man på senare tid har fyllt utrymmet med mer moderna tegelstenar.

Vi tror att grunden till vårt hus är supergammal kanske 1000-1100-tal, då det innersta torget och grunden till det som är kyrka idag förmodligen byggdes. Kyrkan var tidigare en del av borgen, innerst i la circulade, men den blev ombyggd till kyrka någon gång på 1200-1300-talet. Vilket förklarar kyrktornets konstiga placering mitt på kyrkkroppen. Markplanet och köksplanet en trappa upp i vårt hus är hopbyggt med kyrkan. Ett utrymme i kyrkan, där man idag förvarar sina vaxljus, ligger egentligen i vårt hus som ett utrymme inskjutet på mitten som en byrålåda (fast det är ett riktigt rum). Man kan ana att det har funnits en dörr in till detta utrymme från vårt kök och kanske har det bott en präst eller klockare i vårt hus. Men mer vet vi inte.... Det skulle verkligen vara roligt om SvT:s Christopher O'Regan ville komma hit ner och tidsbestämma huset och kanske också hitta någon som har bott här.... 

Hur köket ser ut färdigt undrar vi också - foton kommer så småningom. Men vi har beslutat oss för att putsa väggen igen. Jaja, jag vet att många gillar "stenar i dagen" och det är jättefint hos andra - men inte i vårt kök. De befintliga stenarna är inte av tillräckligt bra kvalitet och jag behöver också ha full koll på det som en gång var en dörr ;).










02 december 2016

Franska väsentligheter del 4 - osten

Jaha, då har vi kommit till osten. Ett klassiskt citat "hur ska man kunna regera ett land med 267 olika ostar" - ja stackars de Gaulle, det borde funnits värre saker än detta tycker man, även för en fransman.
Ost äts aldrig till frukost utan ostbrickan avslutar en måltid eller serveras som tredje rätt mellan varmrätt och efterrätt.
Jag fick lära mig för många av år sedan, av en ung dam med fransk påbrå, att i Frankrike visar ostskärandet vem man är. Eller i alla fall om man fått någon god uppfostran eller inte. Jaja, men hur viktigt kan det vara i dessa dagar?
Fast lika gärna som att göra fel kan man ju faktiskt göra rätt - eller hur? Alltså - här kommer några regler. (Nu får jag ju göra som biskop Brask, lämna in en liten lapp; min läromästare kanske inte kunde allt. Är det någon av er därute som vet bättre eller annorlunda - så tala gärna om det!)

1. Om osten på brickan är rund som en tårta så ska man skära som en tårtbit från mitten och utåt. Inte så svårt - kan verka självklart. Men jag har sett de som skär en långsmal skiva tvärs över den runda osten. Förstår inte varför, då får man ju nästan bara kanter - verkar ogott.
2. Om osten på brickan redan är som en stor tårtbit, så ska man skära som om man ska göra en tårtbit till. Man ska aldrig skära av "näsan". Den är ju den mest mogna och mjukaste biten och den vill ju alla ha. Men om man skär en bit längs med tårtbiten - då får alla smaka på det godaste.
3. Om osten är en skiva hårdost, inte alls ovanligt i länder där de inte har osthyvel, så fungerar det som med exempel 2, man skär en remsa längs med osten. Bra är det ju då om den som serverar osten redan har hyfsat kanterna och tagit bort yttersta skalet, stanniolpapper mm så att inte gästen behöver få det på sin tallrik.
Just det felet att inte städa bort kanterna gjorde jag själv för massor år sedan. Vi hade bland middagsgästerna en fransman och jag serverade på ostbrickan en Saint Agur. Det är en blåmögelost som har litet tråkiga kanter men de syns inte förrän man tar bort stanniolpappret. Jag hade varken gjort det ena eller andra och den artige gästen visste inte hur han skulle bära sig åt för att undvika de tråkiga delarna. Men tack och lov insåg han att jag behövde lära mig detta och berättade hur man ska göra. Jag tror att dessa tre tips gör att man klarar av att hantera de flesta franska ostar.
Vad dricker man nu då till ost? Här i Sverige så är ju rödvinet en självklarhet liksom en klase druvor och salta kex på ostbrickan.
I Frankrike äter man en bit bröd, baguette eller liknande till osten och absolut ingen frukt. På restauranger har vi ibland fått getost på en bädd av finskuren sallad men då har det varit som en egen liten rätt. När ostvagnen kommer till bordet kan man kan på vissa restauranger få sylt eller kanske nötter till osten och kanske ett nötbröd.
Vinet då? Jo det går minst lika bra att dricka vitt vin till ost som rött vin. Det gäller bara att veta vilken ost man ska äta när man väljer vinet eller göra tvärtom - låter det vin man har i glaset få styra vilken ost som ska ätas. Det senare är nog enklare att göra när man är på restaurang.
Alltså vitt vin till getost är otroligt gott och tradition i Loire. I nordöstra hörnet dricker man sina vita viner från Alsace till kittosten Münster och i Champagne/Bourgogne finns det många olika krämiga ostar som Brillat Savarin, Delice de Bourgogne eller Chaource och där något gott vitt sitter som en smäck!
Det röda vinet passar i mitt tycke utmärkt till en vällagrad Franche Comte, en Petit Basque eller till någon av alla de franska blåmögelostarna. Fast har ni inte provat litet portvin till en blåmögelost så vill jag verkligen rekommendera det. En smaksensation!




30 november 2016

Gammal blir som ny

Mitt i alla adventsförberedelsena blev det aktuellt att laga en gammal fåtölj som äldste sonsonen skulle få i födelsedagspresent. Han fyller elva år på första advent så det blev litet bråttom för en prokrastinerare som bloggaren. 
Stolen tror jag kallas för radiostol, klädd rygg, sits med stålfjädrar och armstöd i böjträ. Liten och lätt och lättplacerad. Men det var i ganska trist skick, dvs väl använd. 

Så bort med tråkigt trasigt tyg, bort med ännu tristare stoppning i sitsen, 50-60  år gammal halm och gråvadd - bläää.

Bort med uttänjd sadelgjord och bort med gamla trasiga snören som ska hålla fjädrarna på plats


Nu börjas det om från början.... ny sadelgjord..

... och nya snören som håller fjädrarna...

... på med säckväv och stoppning i form av ny gråvadd och tjock polyestervadd och domestik för att hålla allt på plats.

Nu ska all gammal fernissa bort, en skrapa är ett utmärkt verktyg och fernissan följer med i sjok. Fåtöljen är av bok och jag visste att jag inte ville måla, men skulle jag ta linolja eller vax? Svårt att veta... Efter att ha rådfrågat en duktig möbelsnickare och tillika kompis om fortsättningen, så blev rådet att vaxa. Tack Anneli, det blev väldigt mjukt och fint och dessutom var det inte så lång torktid med vax som med oljan...

Tyget ser ut som läder men är ett tyg. Lätt att arbeta med till en början eftersom det inte fransar sig, men det är svårt att sy i så det fick bli spikar hela vägen på baksidan. Känns också bra då stolen kanske måste tåla litet tuffa tag i pojkrummet.

Jag är extra nöjd då den dessutom blev klar i tid till födelsedagsfirandet!


24 november 2016

Frankrike i val och kval

Den franska högern ska med primärval under två helger hitta sin kandidat till vårens presidentval.


Det kan vara så att den som blir den franska högerns kandidat också blir den som blir landets president. Förståsigpåarna tror att socialisternas kandidat till presidentposten, oavsett om det blir nuvarande president Hollande eller någon nyare förmåga, kommer att åka ut i första omgången i presidentvalet i maj 2017.
I slutomgången kommer då kandidaten för Les républicains ställas mot Marine Le Pen för Front National . Därför registrerar sig vänsteranhängarna nu som högersympatisörer så de får rösta i detta primärval så att det blir "rätt" högerkandidat som får möta ledaren till extremhögerns  och förhoppningsvis vinna... Det som driver vänstersympatisörerna att göra detta är mottot Tous sauf Sarkozy "allt utom Sarkozy".
Vi vet ju från ett annat presidentval hur otroligt viktigt det är att det blir rätt president. Resultatet handlar om vem som är motkandidat, att man kanske inte gillar någon av kandidaterna och det handlar kanske mest av allt om att väljaren vill visa sitt missnöje med allt som varit tidigare.....
I första omröstningen förra helgen försvann Frankrikes "Trump" dvs Nicolas Sarkozy som har gjort många argsinta och främlingsfientliga utspel. Han fick 20% av rösterna och kvar är de två kandidaterna som representerar det gamla etablissemanget; François Fillon som fick överraskande mer än 44% och Alain Juppé med 28%.
Fillon, som var premiärminister under Sarkozys fem år som president, är också värdekonservativ men en lättare variant av Sarkozy. Han är den som hårdast driver konservativa samlevnadsfrågor och är emot rättigheter för samkönade par, han vill att EU ska närma sig Ryssland, han vill ta bort 600.000 tjänster inom offentliga sektorn, öka arbetsveckans timmar och höja momsen.
Juppé den tidigare premiärministern var tippad att vinna första primärvalet, inte minst bland vänsterfolket, har framställt sig själv som ett stabilt och tryggt val i denna osäkra tid och också den som verkar vara mest placerad i mitten. Men han har haft flera olika ministerposter och kan kanske, som Hillary Clinton, upplevas som för mycket av etablissemanget.
Ytterligare minst två spelare kan komma att förändra kommande val. Mittenpartiet Modems ledare François Bayrou har sagt att han inte tänker ställa upp som kandidat om Juppé går vidare. Efter helgens resultat avvaktar nu den franska politiska världen på hans utspel.Vänsterns Emmanuel Macron kan få fler röster om Fillon blir hans motståndare jämfört med Juppé. Fast hur kommer det att bli med två "mittenpolitiker"... och tänk om socialistpartiet vaskar fram en ny stjärna....
Ja de politiska strategerna har ett pussel att lägga för att förhindra att Frankrikes nästa president heter Marine Le Pen.

18 november 2016

Mumin-nostalgi

Sedan jag kunde läsa själv har jag älskat Tove Janssons Muminfigurer. Jag läser fortfarande denna lilla serie i dagstidningen varje dag. 
Denna underfundiga lilla familj... De har små konstiga kompisar, ibland har de rätt världsfrånvända idéer, alltid varma hjärtan blandat med helt naturliga rädslor. På slutet så kommer Muminmamman med sin handväska och sina pragmatiska sätt att lösa olika problem. Helt ljuvligt och de passar lika bra för barn som för deras föräldrar.
På Millesgården finns nu en utställning om Tove Jansson, Mumins skapare. Det var en ganska blandad utställning. Allt från affischerna hon hade ritat för kampanjen "Håll Sverige rent" på 70-talet till politisk satir och självporträtt i olja. Man kan konstatera att hon var en bred konstnär.
En dokumentärfilm som visades på utställningen var riktigt trevligt gjord. Däremot förstår jag inte varför man visar en hel drös med serieteckningar monterade i tavlor med glas. För att läsa texten behövde man komma riktigt nära och det fungerar inte så bra på en utställning. 

Bättre då när olika detaljer från serieteckningarna visades i större format. Som på bilden nedanför, man känner ju hur det gungar och regnar - och detta bara med några pennstreck!
Under kriget arbetade Tove Jansson på den politiska satirtidskriften Garm 
där hon gjorde nidbilder av Hitler. 
Alla dessa teckningar kompletteras fint med en del oljemålningar, flera av dem självporträtt.


I museishopen finns en massa prylar med Muminfigurer på, muggar, förkläden, anteckningsböcker etc etc. Som vanligt alldeles för mycket av det goda. Jag har sett porslinsmuggar med Muminmotiv för flera tusen kronor, de är väl för samlare. Jag hoppas verkligen att dessa små utställda figurer har tillverkats för att leka med och inte för samlare.... 







14 november 2016

Tre Kronor

Det är inte hockeylaget jag ska skriva om. Nej, detta handlar om vårt senaste besök i huvudstaden. Med både nya och gamla inslag, inte minst för oss som inte varit bofasta där sedan 1980. Den första nymodigheten är att vi båtpendlade in till city. Från Ormingelandet till Gamla Sta'n. Med båt. Betalar med SL-biljett. Hur häftigt som helst! Vackert, avkopplande och man får nästan lust att bosätta sig i skärgården.... nåja i alla fall en dag som denna.
Vårt mål är Stockholms slott. Mannen i mitt liv har aldrig varit där, jag vill besöka utställningen med brudklänningarna och båda vill besöka den del av slottet som inte fanns att besöka när jag var här senast - för typ 30 år sedan. Jag tänker på de underjordiska delarna av slottet och som faktiskt klarade sig när det gamla slottet Tre Kronor brann 1697.
Sedan drygt 15 år tillbaka finns ett museum i den del av källaren som vätter mot Strömmen. Den tjocka muren av stora gråstenar är från 1200-talet då Magnus Ladulås och hans son Birger Jarl lade grunden till det ursprungliga slottet Tre Kronor.
I bakgrunden ses den ursprungliga norra muren
Tegel från 1500-talet
De olika utrymmena förbinds med tegelvalv från Gustav Vasas tid - snacka om historiens vingslag... Här kan man se på små detaljerade modeller hur slottet har vuxit fram genom århundraden till den dag då det brann. Här finns uppbyggda miljöer och trevliga texter som berättar om livet downstairs. Här finns också den enda möbel som räddades vid branden, en sekretär som tillhört Hedvig Eleonora.

Slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y hade börjat renovera det gamla slottet och startat med att förstärka den norra muren. Ovanpå denna byggde han den första delen av det nya slottet. Innan branden hade han haft svårt att verkställa sina idéer på ett modernt slott med tanke på det virrvarr av olika byggnader som det gamla slottet bestod av. Men efter branden, som den nya delen klarade helt oskadd, var det lättare att fortsätta och den nya delen blev alltså den första "tegelstenen" i tillkomsten av det nya slottet. Vi känner ju igen fasaden.
Jag har lånat bilden från kungahuset.se. Visst är den rolig?
Är man det minsta lilla historieintresserad så är denna del av Slottet ett fantastiskt ställe att besöka. Men eftersom mannen i mitt liv aldrig hade besök Paradvåningarna så travar vi därefter upp ett par trappor och får tillträde till konseljsalen, Karl XI:s Galleri, Vita havet samt de sov- och vardagsrum där de gästande statsöverhuvudena erbjuds att bo, senast var det Chiles president som bodde här.
Konsejlsalen
Karl XI:s Galleri, en kopia av Spegelsalen i Versailles
Här uppdukat till kalas i Karl XI:S Galleri
Vita Havet, här har många dansat genom åren.
Vilket fantastiskt golv, intarsia som vore det en möbel
I några av rummen finns en del konstskatter i form av vackert gammalt glas från Kungsholmens Glasfabrik, pampiga silverpjäser och en monter med Meissenporslin. Jag är inte alls förtjust i porslinsfigurer eller starkt dekorerat porslin överhuvudtaget, men detta är så unikt och läckert att jag skulle kunna tänka mig en (bara en) liten grej som kanske ett fat med körsbär och smultron eller en såskopp med mandelblom på utsidan...

Så var det dags för brudklänningarna. Utställningen är i Rikssalen - vilket vackert rum - ljust, pampigt och "lagom" dekorerat. Man får inte bara se brudklänningarna utan också de klänningar, kanske litet mer bekväma, som brudarna har bytt om till på kvällen samt brudnäbbarnas kläder. 
Silvias klänning av Dior är i mitt tycke ingen hit "på galgen" den behöver fyllas upp av en färgstark ägare. Vackrast är Victorias brudklänning, vilket skimmer och vilken tyngd i tyget. Läckert! 
Roligast och riktigt maffig är Madeleines kvällsklänning med pärlliv, en "gammal blåsa" som hennes mamma har haft vid en tidigare Nobelmiddag. Återbruk är bra!!
Sedan blev det en kort titt i Skattkammaren för att se riksregalierna och alla de kronor som använts vid kröningar genom historien. Dörren vi gick genom är den tjockaste valvsdörr jag sett men damerna bakom disken var så fullt upptagna med att prata med varandra så vad som helst hade kunnat passera genom den dörren.
En reflektion på säkerhetstänk - detta med att besöka sevärdheter i Europa gjordes av ett engelskt par som bor i vår lilla franska by. De berättade glatt i somras att de hade aldrig varit i Stockholm och nu skulle flyga med Ryan Air och besöka Stockholm under en hel vecka. När vi åter träffades till hösten var inte deras allra första reflektion att "Stockholm är så vackert med allt vatten" "vänliga människor" och "vilken ren stad"  utan "varför har ni så dålig säkerhetkontroll vid era sevärdheter. Inte en enda gång behövde vi visa upp vår ryggsäck eller handväska. Men vi gissar att ni har kameraövervakning på alla offentliga platser och där det samlas folk istället." När jag förklarade att vi inte alls har kameror på gator och torg eftersom våra politiker tycker att det är integritetskränkande så bara tittade de på oss och ruskade på huvudet. "Hur kan ni inte ha övervakning... det är helt obegripligt. I London kan man inte komma in någonstans utan att bli kontrollerad. Övervakning med kamera finns i princip överallt, men så hittar vi brottslingarna också"
Jag vet ju att man är väldigt noga med kontroller i Frankrike, när vi var i Bordeaux i somras och skulle gå på ett vinmuseum så möttes vi utanför byggnaden av två säkerhetsvakter som bad mig öppna min handväska. Där hade jag en liten necessär och de bad mig att öppna den också. Det var inte någon stickprovskontroll utan de tittade i allas väskor och påsar. Det står även vakter utanför varuhusen och som kontrollerar vad man har i sina väskor. Jag tycker det känns tryggt, kanske en falsk trygghet men föredrar det ändå. För att komma in på Stockholms Slott och kunna gå där fritt mellan olika våningar och rum krävs bara en entrébiljett. Likaså vid Vasamuseet, Abbamuseet och Naturhistoriska Riksmuseet vet jag av egen erfarenhet men jag tror att det gäller alla sevärdheter i Sverige. Undrar om vi är naiva...

04 november 2016

Franska väsentligheter del 3 - dryckerna

I detta inlägg tänker jag nästan inte alls nämna vin!
Då tänker ni - hur kan hon låta bli att skriva om vin om hon ska skriva om franska väsentligheter? Jo, om jag ska skriva om franskt vin, så får jag skriva hundra sidor och jag kommer ändå inte att ha fått med allt väsentligt. Det finns så himla många andra som skriver om franska viner så ni kan läsa deras bloggar istället.
Nu har jag istället tänkt berätta om de andra dryckerna, till exempel de som finns regionalt/lokalt och de ni kanske inte har hört så himla mycket om. Och om hur man dricker och när...

Apéritif är ett franskt ord med latinskt ursprung som betyder "öppna aptiten", vi kallar det drink eftersom vi i Sverige är mer påverkade av engelskan. Till vardags säger fransmannen apéro med betoning på o:et. En apéro kan vara som en liten måltid med flera olika tilltugg, ibland bara oliver och nötter men kan också intas tillsammans med mindre smårätter - tapas. Att ta en apéro är alltid ett sätt att umgås med sina vänner. Man träffas oftast ute på en bar, ibland oplanerat, sitter ett par timmar, äter sina tilltugg, kanske någon liten rätt och sedan skiljs man åt. Har man ätit någon liten rätt till apéritifen kallas detta en apéritif dinatoire.
  
Vad dricker man då som apéritif? Svaret blir nog - nästan vad som helst som man tycker om! Jag har hört att det dricks mer skotsk whisky i Frankrike än i något annat land - vilket är förvånande. Alltså dricks en del whisky till apéron... Öl dricks såklart liksom drinkblandningar med cognac och gin men också med Marseilles stolthet - Pastis (en lakritssprit som blandas med is och vatten). Viner såklart; bubblande som Crémant, Blanquette eller Champagne eller vitt vin som blandats med en smaksättare till Kir à la Cassis (svartvinbär) eller Kir à la Pêche (persika) eller de som gjorts på annat än druvor som vin au noix (nötvin) eller vin doux naturel som jag ska återkomma till senare.
Till maten dricks det ibland vin, helst ett lokalt och det ska passa till maten. Men vindrickandet minskar i Frankrike, särskilt bland de som är 30 och yngre. De väljer istället läsk eller fruktjuicer.

Men det dricks alltid vatten, eau minéral. På flaska. Det finns en uppsjö av olika vattensorter, med och utan bubblor, och som fransmannen kånkar hem från affären - inte så dyrt men alltid tungt. Vi tröttnade på att bära hem vatten i plastflaskor och har istället skaffat en snygg tillbringare med ett filter som filtrerar bort den eventuella klorsmak som kan finnas, särskilt på sommaren. Sedan ställer vi in det i kylen och det vattnet är nästan lika gott som det i Sverige.

Vinet ska passa till maten - ja i vår del av landet så dricker man oftast rosé på sommaren, till det grillade köttet och till fisken - oftast är det bättre med ett svalt lätt vin i värmen. Till ostar passar vitt vin mycket bättre än vad vi svenskar tror, fast en Roquefortost kräver ett maffigt rött eller ännu hellre ett sött starkvin.

Söta viner - ja, jag skulle ju återkomma till vin doux naturel. Det är ett vitt vin där man avbryter jäsningen med att tillsätta vinsprit till en alkoholhalt som ett starkvin men med en söt och god druvsmak. Flera av dem tillverkas i södra Frankrike (Banyuls, Muscat de Rivesaltes, Beaumes de Venise) där solen och värmen höjer sockerhalten i druvan. Otippat gott är det att dricka ett glas Vin doux till ankleverpatén men det passar lika bra till fruktsalladen.

Det finns en uppsjö av olika lokala alkoholhaltiga (runt 15%) drycker. Från Normandie och Bretagne kommer Pommeau där en ung calvados blandas med äppelmust, i cognacdistriktet blandar man konjak med druvjuice till en Pineau de Charentes, i Champagne blandar man champagne med druvjuice till en Ratafia,  i Armagnac blandar man armagnac med druvjuice till Floc de Gascogne och i Jura blandar man druvjuice med Marc de Jura till Macvin du Jura. Alla dessa drycker passar som apéritif, till vissa lokala maträtter och till efterrätter.

Efter måltiden som ofta består av 3-4 rätter så kan man behöva en digéstif, alltså någon sorts alkohol som underlättar matsmältningen. Nu dyker det upp för oss kända drycker som Cognac, Calvados och Armagnac. Alla tillverkade under strikta regler för respektive område. I vintillverkningsområden finns också en spritsort som tillverkas på ett destillat på resterna av de pressade druvorna. Precis som den italienska grappan, fast i Frankrike heter det Marc, t ex Marc de Borgogne, Marc de Champagne osv. Vintillverkaren får lämna sina pressrester till ett destilleri som under ganska stränga regler och förordningar tillverkar en Marc.

I Sverige kallas en digéstif  för en avec. Vi har lånat uttrycket från café avec le petit verre, "kaffe med det lilla glaset". Men vi säger "en kaffe med avec" dvs en kaffe med med... Och hos oss kan man tänka sig att få både kaffe, efterrätt och avec samtidigt. Men i Frankrike får man i princip aldrig kaffet med efterrätten, inte ens om efterrätten är en kaka eller paj, vilket den ofta är. Om man inte är väldigt tydlig och säger ifrån att man vill ha bägge samtidigt, och det hjälper inte alltid i alla fall...

Kaffe ja, fransmannen är ganska noga med vilken sorts kaffe som ska drickas när.
På morgonen dricker man en café au lait som är ganska mycket varm mjölk i ganska litet svart kaffe. Detta uppstod samtidigt med att man började dricka kaffe på 1600-talet då man tillsatte mjölk eller socker för att minska den bittra smaken. Fransmannen dricker café au lait bara på morgonen. På väg till jobbet kan man tänka sig en espresso stående vid bardisken. Det finns några olika sorters espresso, espresso noisette innehåller en liten skvätt mjölk så att kaffe blir hasselnötsfärgat, därav namnet, café crème är espresso med vispad mjölk. Kaffet på maten är alltid en espresso, efter en maffig middag kanske det blir en espresso double. På eftermiddagen blir det inget alls - fransmannen fikar inte och äter inte heller mellanmål.
Som svensk kanske man vill ha ett kaffe som påminner om vårt bryggkaffe, då beställer man café allongé som betyder utdraget kaffe dvs med mer vatten. Café américain är i mitt tycke alldeles för svagt i detta sammanhang (ja egentligen i alla sammanhang...).

Övriga drycker t.ex varm choklad kan jag se någon äldre herre beställa vid hotellfrukosten, annars är det väl mest barnen som får detta. Läsk och sötat iste och fruktjuicer är stort. Läskhyllorna i affären är lika omfattande som i Sverige. Varför? Te dricks såklart också, jag tror att man skiljer örtte - infusions från vanliga tesorter - thé noir, thé vert. 

Nästa franska väsentlighet kan bli ost.... eller kanske något annat.....










30 oktober 2016

Franska ingångar...

... och naturligtvis utgångar...
Men jag blir så himla sugen på att gå in genom dessa dörrar och se vad som döljer sig bakom alla dessa olika dörrar. 
Här en inkörsport med dörr i porten. Maskinellt slipad vilket tar bort litet av charmen. Dock ursprungligen målad i fina blå nyanser. Men varför lila runt om??
Här en naturligt nött dörr, rutten i nederkant och färgen är borta runt nyckelhålet där man tagit tag i dörren för att öppna. Precis som det ska vara.
Ojoj, här en påkostad dörr, Om jag kommer ihåg rätt så är den av metall och därför har den har hållit utan att ruttna eller falla i bitar. Se den lilla salamandern i höjd med handtaget.
Här en dörr till ett förrådsutrymme. Låg dörr, här måste man kröka ryggen. Låset vittnar om att det inte förvaras särskild värdefulla saker här innanför. Fin färg men den visar på (tycker jag) att här bor en ickefransk person.
Här två fina välskötta och välbevarade dörrar, typiska för Occitanie med dörrkläppen i form av en vacker hand.

Koskälla som ringklocka, vackert ansikte på dörrknoppen och ett vackert åldrat trä i dörren. Fast jag hade gärna målat eller oljat, det ser torrt ut.
Härligt sliten garagedörr. Härligt att de inte har försökt måla över alternativt förbättra.
Stängd affär, trist att den inte finns längre men vackert på sitt sätt.
Pampig dörr i ett pampigt hus. Den har öppnats med att benet har puffat upp dörren, kanske har man ofta haft en väska i handen.
 Denna lilla lilla dörr är i metall och går upp till ett klocktorn.
Nött men ändå fint. Undrar vad den långa vassa spiken från insidan av dörren ska tjäna för syfte...
Undrar om den moderna vita displayen till höger är en larmdosa eller ett porttelefon?
Lek med bollar mot denna port är förbjudet - inget för en blivande Björn Borg mao. Fast regnet kan också förstöra en dörr,
Elegant dörr in till en vinodlare. Bra att man vet vad han pysslar med.
Dörrarna till dessa nycklar var två jättestora portar till en kyrka. De är ungefär 15-18 cm långa vilket är svårt att förstå.