Väggar på nära håll

Man hittar nya hela tiden .... väggmålningar som lurar ögat. 

Jag har försökt ta reda på om detta är typiskt franskt. Jag vet att det finns i Toscana och visst ser man överallt i Europa målade husväggar. Men här i Frankrike är de så verklighetstrogna och går ut på att man ska tro på det man ser. I Tyskland har jag sett målningar på temat vin och vinodlingar men det är bara fina bilder - inte som dessa franska "luraögatbilder". Det som ibland gör att man måste gå ganska nära för att se och förstå att huset varken har hörn eller balkonger - utan allt bara är en helt plan vägg.

Detta lilla hus i Béziers har ett hörn, men fönster, balkonger och baren är "bara" målat. Fönsterraden till vänster, precis mot det högre huset är riktiga fönster.

Här är balkongerna till höger IRL men rakt fram är de målade.

Här är balkongräcket och burspråket till vänster de riktiga men de rakt fram är trompe d'oeil. Mannen på balkongen föreställer Molière.

Den är väldigt skickligt gjord tycker jag, titta på skuggan till höger om balkongräcket. Visst - solen skiner denna dag och det kanske förstärker trovärdigheten i motivet. Men det är ändå läckert!

Här en suggestiv målning föreställande Jean Moulin, en av Frankrikes mest kända motståndsmän och ledare av Conseil National de la Résistance under andra världskriget. Han tillfångatogs, torterades och avrättades av tyskarna utan att avslöja något om sin verksamhet.

Under sin uppväxt tecknade han mycket och gav ut sina karikatyrer och humoristiska teckningar under pseudonymen Romanin vilket uppmärksammats i denna väggmålning där han har fått ett eget galleri.

Vi har fortfarande många väggmålningar kvar att se och beundra i våra franska trakter, inte minst de som finns i Thézan-lés-Béziers, en by vi far förbi många gånger i veckan. Vi får nog ge denna by en egen utflykt någon dag.

Un tour de Corbières

En trevlig tradition vi har så här på den franska vårkanten är att göra en utflykt tillsammans med ett kompispar från grannbyn. Vi turas om att hitta ett nytt område (inte så svårt i dessa trakter) och vilka vinodlare som ska besökas (kan vara riktigt svårt i dessa trakter - med tanke på hur många odlare det finns). Vi är alla fyra lika intresserade av att uppleva nya saker, både i byar vi passerar och i naturen. Ofta stannar vi för att examinera en okänd växt eller läsa på en informationsskylt eller bara gå ett varv i en "ny" by.

Denna gång är det dags att åka till Corbières, ett stort vinområde söder om floden Aude. Området ligger mellan Narbonne i norr och Fitou i söder samt från Medelhavet in till Carcassonne. Det är ett ganska obefolkat område, många fantastiska naturupplevelser, små vägar som klättrar och slingrar med nya vyer runt varje kurva. 

Här finns såklart massor av vinodlare, en speciell kanske känns igen då hans viner serverats på Nobelfesten - Gerard Bertrand. Förr var han Frankrikes mest kända rugbyspelare, nu är han en världsberömd vinodlare - som inte vanligt folk kan besöka.Men det finns många andra....

Vårt första planerade stopp är på Cave Coopèrative i Castelmaure, en tripp på knappt två timmar. Eftersom vi startar ganska tidigt är förmiddagsfikat viktigt. I gassande vårsol blir en mur vid vägkanten ett perfekt ställe för kaffestunden. Passerande bybor hälsar vänligt, som man gör på landet i det här landet, och man hälsar även på helt okända människor som man möter.

Väl framme i Castelmaure faller delar av sällskapet i trans över den fantastiska gamla franska lastbilen som tydligen fortfarande kan köras eftersom maskinen på flaket skulle iväg någonstans.

Jag och mannen i mitt liv besökte detta Cooperative för 4 år sedan och då blev vi väldigt väl emottagna. Coopérativet är ett av de minsta i  området men får ofta fina omdömen om sina viner.
I år är entrédörren låst trots att det ska vara öppet och efter ett tag lyckas vi hitta en ung man från cavens innersta som öppnar för oss. Men han blir uppenbart nervös av att vi inte pratar obehindrad franska och när vi försöker blanda in litet engelska, så blir resultatet - att han tystnar helt. Jättejobbigt, vi får dra ur honom det vi vill veta och efter en bra stund så tinar han upp litet men han är fortfarande otroligt ointresserad av att prata vin med oss.
Då uppstår ett konstigt fenomen som jag har råkat ut för tidigare, nämligen det att vinet smakar som det mottagande man får. Egentligen är vinerna rätt goda, särskilt de yngre som fortfarande har fin frukt. Men här och nu - i en lokal som inte städats på många månader och med vin i glas som inte heller diskats på lika länge -  tappar jag lusten både att köpa vin och att fotografera. Vi köper trots allt några flaskor av deras billigare sorter. Förra gången vi var där var det rent och prydligt både på disken och på golvet och de hade ett gäng designstolar uppställda för besökare. Då var killen bakom disken en vinpraktikant med stort intresse av både viner och att få nöjda kunder. Jag tror att det dröjer ett tag innan vi besöker detta ställe igen.
Men ingenting kan påverka den otroliga utsikten från gårdsplanen bakom caven - mandelträden är helt otroliga i år!

Lunchen är inplanerad i Lagrasse. En vacker by med 600 innevånare och ett kloster från medeltiden men kanske med en mångtusenårig historia från Tautavelmänniskans tid. Vi har alla ätit här tidigare och det finns trevliga ställen att välja på. Alla är inte öppna så här års och det är fortfarande för svalt att sitta utomhus men en inglasad terrass känns nästan som ute. Snart är det fullsatt och vi äter som vanligt både gott och prisvärt. Efter lunchen går vi in i de medeltida kvarteren, här hittar vi bland annat en traditionell marknadsplats...

en vacker dörr....

och en utsikt över floden mot klostret Abbaye Lagrasse.

Turen fortsätter till Boutenac, en by som numera är en egen AOP. Här besöker vi Chateau Voulte Gasparets, en välrenommerad odlare sedan 6 generationer tillbaka. 
Vi får ett fantastiskt mottagande och känner oss som hans viktigaste kunder den dagen (kanske att var vi de enda...) och så viktigt detta är! Vi får höra om slottets historia, får de historiska redskapen förklarade för oss och så klart också smaka på vinerna. Monsieur pratar en ganska långsam franska och inflikar med engelska ord när vi ser ut som fågelholkar. Vinerna är mycket goda och vi handlar några lådor var. En del får stanna i den franska caven men några tar vi med till Sverige.

Nu är det ganska sen eftermiddag och eftersom vi vill köra småvägar hem har vi att göra ett par timmar. Fantastiska vyer med alla dessa mandelträd och flera söta byar som börjar vakna upp efter vinterdvalan. Helt plötslig kommer vi på att bara hälften av oss har sett väggmålningen i Capestang och vi gör ett oplanerat stopp i byn. Målningen är hur kul som helst, trots att vi står nära så är det svårt att se att husväggen den är målad på är helt rak.

Kanske att vi fyra gör en ny tur redan till hösten - här finns ju obegränsat med saker att se, besöka och uppleva!

Mitt öga blir gärna lurat

Troempe l'oeil blir direkt översatt från franskan "bedra ögat", det svenska ordet är snarast synvilla. Jag är barnsligt förtjust i väggmålningar som låtsas vara något annat och vi har njutit av målande husväggar på många ställen i Frankrike, nu senast i Lyon.

Här en husgavel i Lyon vid Rhôneflodens strandpromenad. Många målningar har gärna någon lokal "kändis" eller historisk person avmålad.På nedersta balkongen ser man en vävstol och ett färdigt sidentyg, på balkongerna ovanför ser vi andra historiska lyonnaiser. 

Men i Lyon finns också Le Mur des Canuts - sidenarbetarnas vägg och med 1200 kvm yta så är detta Europas största utomhusväggmålning. Det är också en levande målning, första versionen gjordes 1987, nästa 1997 och den senaste 2013. Förutom att sponsorerna förändras och blir avbildade i målningen så har man moderniserat klädsel och företeelser. Klicka gärna på bilden så ser du fler detaljer.

På vägen hem från Lyon passerade vi Le Puy-en-Velay (känt för sina gröna linser). På en av de mindre genomfartsgatorna så dök denna (också stora) väggmålning upp. Här har man mixat medeltid med nutid (vandrarna med ryggsäck i trappan får representera nutiden)

Visst är det litet kul? Roligt också att dessa målade husväggar finns litet överallt, i mindre orter som i stora städer. I vår franska närhet finns det trompe l'oeil i Capestang, i Sigean, i Montpellier, i Agde, i Beziers, i Villeneuve-les-Beziers, i Carcassonne, i Perpignan - ja listan kan alldeles säkert göras ännu längre.

Axplock från den franska sommaren

Dagarna i Frankrike går mot sitt slut för denna gång och det känns bra att tänka tillbaka på alla trevliga dagar och allt som vi har gjort tillsammans med släkt och vänner.
Äldste sonen med fru och de tre småtrollen har åkt hem för att planera sitt nya hus och för att få mysiga svenska sommardagar med mormor och morfar. Innan de for hann vi besöka Réserve African i Sigean, en riktigt fin djurpark med safari bland rovdjur och på savann.

Det var bra att det också fanns djur som man kunde klappa....

Petanque var kul, nu börjar de bli så stora att vi kan spela tillsammans....

  ...och flodens forsar funkar med farbrors vågsurfingbräda.

Så var det 14 juli och efter borgmästarens tal och skål för republiken var det gatufest med paella och rosé och musik av dels två engelska killar som spelade blandad popmusik från "vår" tid och dels en fransk duo som hade alla sångtexter på en kareokeskärm. Ville man sjunga så gjorde man det och ville man dansa så gjorde man det!

Vi var några kvinnor som i dagarna två provade på tovning under Rakels goda råd och handledning. Svårt och kul men ett hyfsat resultat tror jag alla skulle sammanfattat kursen. Det tillverkades hatt och vinkylare och ängel och påskhöna, en dörrstoppsvovve och ett par fåglar. Här är min fågel i tre steg, först skumgummistommen, sedan när den börjar kläs med vit ull...

 

     

 och så det färdiga resultatet. Nu hänger den i trappan i lilla huset i C. 

Vädret har varit blandat denna sommar. En dag då vi var vid havet så kom det mitt i all sommarvärme en dimma från havet som ingen brydde sig om utan alla låg kvar. Det blev konstigt nog inte alls kallare utan det var fortfarande fint... men dimmigt...

En annan dag då vi var ute och bilade så kom en annan bil rätt nära oss på en smal bro. Braaak (!) sa det och båda bilarnas backspeglar gick sönder. Skillnaden var att vår tyska bil klarade sig med bara en trasig spegel medan den franska lilla bilen blev av med hela sin backspegel och de fick leta delarna till den i diket. Det var en söndag eftermiddag och det franska paret (särskilt hustrun som inte hade suttit bakom ratten) var väldigt noga med att "skadorna var lika stora på bägge bilarna" och "inget skulle anmälas"... vi tror nog att den sedvanliga franska långa söndagslunchen på restaurang hade ett finger med i spelet. Det är inte första gången som vi kan konstatera att man kör bil trots att man druckit flera glas vin till maten.

Vännerna E samt U-K och R kom för att hälsa på här i Languedoc för första gången och vi hade fyra roliga dagar då vi själva fick tillfälle att turista och njuta av våra franska trakter. Här vid  ett kloster nära oss finns denna vägvisarskylt... en dag ska vi gå på pilgrimernas väg till Compostela. Kanske inte hela, nästan 130 mil tar väl ett par månader eller så att gå... Men det finns ju kortare avsnitt som passar bra för bara några dagars vandring. 

I Capestang finns en av områdets häftigaste trompe l'oeuil och den blir inte mindre häftig när vännen E testade sina skidåkarmuskler.

L'étang de Montady - en imponerande "byggnadskonst" konstruerad av munkar på 1200-talet för att samla upp vatten i detta solrika landskap. I mitten samlas det regn som ändå faller - trots många soldagar per år.

Platanerna längs med Canal du Midi har drabbats av någon svampvirus och dör. Nu planterar men nya träd längs kanalen - men oj, det lär ta tid innan de växer upp och skänker den välbehövliga skuggan.

Etang de Thau från ostronbodarnas vinkel....här plockade vi ostronskal minsann - kan användas till mycket!

Se så'n stil han har.... B som är Sveriges representant i petanquetävlingen i lilla byn C. Trots vår svenska anslutning - dock utan hejaklack (är inte säker på att det hade uppskattats, ibland känns det som tystnad är lika viktig i pétanque som i golf...) så gick hans lag inte till final.

Och så flera luncher och kalas.... här söndagslunch i Berlou med syster och svåger

Skaldjurskalas i grannbyn

Pool- och grillparty i grannbyn

Fin födelsedagslunch i Beziers med våra "franska" släktingar

Champagne, ett favoritområde

När vi har möjlighet, på våra resor till och från lilla huset i C, så passerar vi gärna genom Champagnedistriktet! Dels är det ett mycket vackert och öppet landskap med vinodlingar men här finns också stora vetefält och annat matnyttigt på åkrarna. Den södra delen av Champagne, litet sydöst om Troyes, har blivit en favorit dels för den vackra naturen men också för att här är det mindre trafik och färre turister - och minst lika god champagne från små oberoende familjeföretag.

Det är också en del av Frankrike som det är lätt att vara turist i. De flesta som arbetar inom turistnäringen här talar en klart begriplig engelska, något vi inte riktigt är bortskämda med i Languedoc. När vi bilar runt vill vi ju helst pröva den franska vi kan, men ibland räcker inte orden till. Det händer att fransmannen självmant övergår till engelska, vilket tyvärr gör att jag skäms litet.... Låter min franska så erbarmlig eller kanske att de bara vill vara artiga och hjälpa en hackande turist? För fransmannen är helt klart artigast i Europa, särskilt i sin kommunikationen med andra... ”jag ber, jag tackar er, jag önskar er en bra dag, välkommen tillbaka, trevlig resa, lycka till, på återseende” - alla dessa små kommentarer följer oss genom Frankrike. Vi försöker svara lika artigt och inte bara säga det svenska ”tack” som vi kanske gör alltför ofta hemmavid....

På det här champagnehuset Drappier...

... är de superartiga. Jag stod och väntade utanför deras reception, det var gott om plats att mötas och där gick folk litet fram och tillbaka. Men när le patron Drappier själv passerade mig - vilket han gjorde ungefär fem gånger – så sa han varje gång ”pardon”. Han stötte aldrig till mig eller så, utan jag gissar att han sade det varje gång han behövde vända ryggen mot mig. Något som alltså skulle kunna uppfattas som oartigt - utan att man är kunglig eller påve eller så - utan bara en äldre (!) dam  i detta land...

Vi kunde konstatera att på tre månader så har landskapet förändrats, tack och lov! Förra gången låg landskapet i snö... jag föredrar detta! 

Två gånger i rad har vi bott i Colombay-les-deux-Eglises. Första gången var byn helt okänd för oss och vi hann inte bekanta oss med de stora sevärdheterna, se tidigare inlägg i Äntligen litet vår

Nu har vi besökt byns kyrkogård och konstaterat att förutom de Gaulles gravsten, som är väldigt litet utsmyckad, så finns det flera hundra minnesstenar av olika storlekar som organisationer, föreningar och liknande skänkt till minne.

Detta är bara hälften av alla minnesstenar som står lutade mot muren

På vår fortsatta väg mot Normandie stannade vi till i Chartres för att besöka katedralen. Vi letar gärna upp olika katedraler längs våra vägar genom Europa. Vi har båda blivit fascinerade av denna fantastiska byggnadskonst allt sedan vi lärde känna Tom Byggare (läs gärna Svärdet och Spiran av Ken Follett). Det sägs att man kan se Chartres kyrktorn från den översta våningen på Eiffeltornet - jag tänkte inte prova det utan skulle nöja mig med att se kyrkan där den står. 

Men det var tydligen svårt att fotografera toppen på tornen, jag kanske måste till Paris i alla fall.....

Rosettfönstren var otaliga, enorma och fantastiska... och ganska svåra att fånga bra på foto. Men de var mycket vackra och imponerande, mer än 2000 kvm fönster i övervägande blåa toner! Den främre tredjedelen av katedralen är renoverad, de gråsvarta pelarna och väggarna har blivit vackert benvita med härliga målningar. Litet märkligt att man tycker det är ok att klä in den gamla stenen och sedan måla.... Men kyrkan blev ju både ljusare och vackrare.

Pelarna till höger är original, de vita är målade och det röda ovanför är ett försök att återskapa som det ursprungligen såg ut.

På väg till parkeringshuset gick vi rakt på denna trompe l'oeuil - något jag är lika förtjust i som stora mäktiga katedraler!