29 oktober 2014

Carcassonne - en turistfälla?

Många är de gamla städer som vi har besökt, och många har haft ringmur eller stadsmur, något som faktiskt har funnits runt de flesta städer/byar från antiken fram till medeltid. Flera av de medeltida orterna i Languedoc, inklusive den vi själva bor i, är byggda enligt en cirkulär princip och kallas också för des Circulades. I mitten av cirkeln finns/fanns slottet/borgen/kyrkan väl skyddade mot fienden av att bostäderna är byggda i cirklar inifrån och ut. Husen har sina fönster inåt byn och vänder ryggen utåt. Denna byggnadsstil tror jag inte finns utanför Languedoc.

Vanligare är då en ringmur, eller varför inte två (!) som runt La Cité de Carcassonne med sin medeltidsbebyggelse. Denna stad ger en bra bild av hur man byggde från 500-talet till 1300-talet. På 500-talet var staden ett romerskt oppidum (en befäst småstad) som hette Carsac och som blev en viktig handelsplats för regionen. Man byggde murarna i zigzag mellan de tätt placerade tornen och muren blev starkare än en traditionell lång och rak mur. I dag finns tre av dessa torn bevarade. Romarna lämnade sedermera staden till visigoterna som i sin tur förlorade staden till muslimska saracener från Barcelona och staden byter nu namn till Carchachouna. Kung Pippin den lille lyckades på 700-talet att fördriva saracenerna från större delen av Sydfrankrike, men inte från den starka staden Carcassonne. Den finns en legend som berättar om Dame Carcas (änka efter en saracen) vars krigslist lurade frankerna. Staden var belägrad under lång tid och förr eller senare tar matförråden slut. För att visa hur välförsedd staden trots allt var så lät hon kasta en välgödd gris över ringmuren. Då gav belägrarna upp och för att meddela stadens invånare den goda nyheten lät hon ringa (på franska sonner) i stadsklockorna - Carcas sonne - därav namnet på staden.  
Under medeltiden uppfördes flera nya byggnader. Grundstenarna till katedralen välsignades av påven och nu började även slottet att byggas. 
Under 1200-talet hade Carcassonne runt 4000 invånare och staden var både rik och välmående. Greven gav katarerna i området religionsfrihet och beskydd. Katolska kyrkan gillade inte denna utveckling och påven skickade ut sändebud för att missionera mot kätteriet som sågs som en förbrytelse. En av påvens utsända blev mördad av en katar och påven beordrade därför ett heligt krig eller korståg mot katarerna som han ansåg även vara satanister. År 1209 intogs Béziers  och dess 20.000 invånare mördades, därefter gick man mot Carcassonne. Efter två veckors belägring fick staden ge upp. Carcassonne var efter detta länge en gränsstad mellan Frankrike och Aragonien (idag en del av Spanien).  
Ett uppror mot kronan i slutet av 1200-talet ledde till att en del av befolkningen blev utdrivna ur staden. De bosatte sig på ett område utanför staden och detta kallades Ville medan området innanför stadsmuren kallades Cité. Det fanns stora motsättningar mellan stadsdelarna. 
I mitten av 1500-talet spred sig protestantismen i södra Frankrike och invånarna i Ville konverterade medan de i Cité förblev katoliker, vilket ökade på motsättningarna. Den ekonomiska makten och välståndet fanns i Ville och kyrkan och kungens anhängare fanns i Cité
På 1600-talet blev Roussillon franskt och nu minskade stadens militära betydelse - detta var början till slutet för Cité. Man övergav fästningen, invånarna använde stenen för att bygga nya bostadshus - murar och torn förföll. 
I mitten av 1800-talet beslöt den franska regeringen att hela Cité skulle rivas (!). Detta beslut satte igång en kampanj som ledde till en räddningsaktion av stora mått. Staden blev så småningom klassad som ett historiskt monument och det startades ett omfattande reparationsarbete som faktiskt inte var helt avslutat förrän på 1960-talet.
Idag, på avstånd, ser Cité idag ut som en kuliss till en Disneyfilm... När man närmar sig staden till fots möts man av en livs levande riddare som förmodligen fotograferas av samtliga besökare.....
Slottet ser vi bara utifrån, tiden medger inget besök denna gång. I vallgraven finns inget vatten utan istället un potager, en köksträdgård, säkerligen uppbyggd enligt gamla principer.
Katedralen är vackert medeltida med fina glasfönster och vårt besök blir väldigt stämningsfullt tack vare en rysk kör som framträder a cappella.
Gränderna är vindlande och många är de vackra husen. Tyvärr syns de knappt för alla butiker som säljer souvenir av allehanda slag. I stort sett har alla småbutikerna likadant sortiment, medeltida dräkter för barn, svärd och sköldar och mängder av andra saker med medeltidsanknytning. Några få butiker är hantverksinriktade med keramik och det finns några gallerier med tavlor. Man kan undra hur de kan bära sig....
Det finns gott om restauranger och caféer och vår trerätters lunch är överraskande god till ett hyfsat pris. Personalstaben, som verkligen är på rätt ställe, är intresserade och serviceinriktade - otippat i slutet av säsongen....På en öppen plats hörs plötsligt medeltidsmusik och det är en grupp musikanter som gör reklam för kvällens föreställning. 
Det är i slutet av september och det borde varit färre turister än på sommaren - men ändå går man som i ett långsamt tåg av folk. Stannar någon framför mig så stannar även jag - det är svårt att passera förbi. 
Visst funderar jag en hel del på turistens påverkan på så sevärda platser som Carcassonne. Måste det finnas så många tingeltangelbutiker? Kan man begränsa antalet? Kan man styra upp vad som ska säljas i de olika butikerna så inte alla har samma utbud? Borde vi som besökare inte få chansen att litet lättare fästa ögonen på det historiska utbudet istället. Jo visst, det finns några vägvisare som visar till de äldsta tornen och de dubbla murarna och på slottet finns kanske ännu mer information. Man tog en entréavgift till slottet - det kanske borgade för en annan upplevelse än geschäftet i gränderna....
Men förmodligen var Carcassonne en sorts turistfälla även på medeltiden. Man kan gott tänka sig att folk, både de på bygden och de mer avlägset boende, vallfärdade hit för att både köpa och sälja sina varor. Det myllrade säkert av allehanda folk i gränderna - precis som i dagens Cité.




04 oktober 2014

Planeringsfreakens fasa

Jag har tidigare konstaterat att jag gillar att planera, tycker om att bestämma och särskilt när jag ska göra saker, gillar en ganska full kalender och jobbar bäst under tidspress. Det kan vara väldigt nyttigt för sådana som undertecknad att upptäcka att vissa saker kan man verkligen inte styra över. 
Nu pratar jag inte om sjukdomar, krig och annat elände som ingen styr över, utan bara den vanliga vardagen.... Som en så enkel sak som vårt vanligaste transportmedel - bilen. Bilar ska ju bara fungera, det är inte så noga med märke och så - men de ska fungera när man vill använda dem.
Häromveckan i södra Frankrike är vi på väg med goda vänner på en utflykt och vi ska köra upp på det ganska höga berget Montagne Noir. Då talar en varningslampa om för oss att kylarvätskenivån var för låg. Hm, kylarvätska är bra att det finns när man klättrar uppför branta vägar, tur vi har en massa vatten med oss.... Nähä - moderna bilar kyls inte med vatten enligt instruktionsboken utan med en särskild blandning, som var hemlig (också enligt instruktionsboken). Kontakta snarast en auktoriserad verkstad stod det i boken. Hm, bara att vända, rulla nedför utan att anstränga systemet för mycket. Vi håller koll på temperaturmätaren och den håller sig stadigt inom tillåtna värden. 
In på verkstaden i Carcassonne där jag på min bästa franska beställer kylarvätska men den gode säljaren sa "jag vill kolla litet innan vi häller i detta": OK varsågod, han tittar i motorn, smackarmissbelåtet, lägger sig på marken och känner med handen, blir blöt och säger "detta får ni inte köra med, det måste repareras". 
VA?? 
Fredag eftermiddag kl 15.00.. tredagars utflykt inplanerad sedan rätt länge med vänner som rest från Sverige för detta ... hotell och restauranger är inbokade... vingårdsbesök är inbokade och ganska många vinlådor ska inhandlas. 
"Men hallå, kan ni göra detta idag kanske"? Verkstäderna i detta landet har, till skillnad från svenska dito, öppet till 19.00 även en fredag.
"Nej absolut inte, vi har inte den reservdelen".
Nähä, de har inte reservdelen, vad händer nu då? Jo M Merlin (som förhoppningsvis skulle kunna vara en riktig trollkarl) ringer försäkringsbolaget och en biluthyrningsfirma och efter ytterligare en timme så har vi en halvstor Renault Scenic till vårt förfogande. Jaha, in med bagaget, skaka hand med M Merlin och vad var det nu han sa...? "Reservdelen kommer på måndag och ni kan hämta bilen på tisdag, jag ringer när bilen är klar". Jaha detta verkar rimligt, ingen jobbar över helgen. Vi kommer fortfarande att hinna med biltåget som ska ta oss norröver på torsdagen.
Så blir det måndag och ingen ringer. Vi packar och packar och förbereder oss, vi ska ju snart få bilen och då drar vi mot Sverige.
Så blev det tisdag och ingen ringer. Ingen alls.... jo jag ringer till slut verkstaden och får höra att det är fyra samtal före och fler kan inte vänta. Efter en timme ringer jag igen - då är det upptaget i växeln. Nä, så här kan vi inte ha det, vi ska ju bara hämta vår bil, M Merlin har så mycket att göra att han inte har hunnit ringa oss.... Så vi åker dit, till verkstaden i Carcassonne. Där sitter M Merlin och när han får syn på oss så ruskar han på huvudet och säger "bilen är inte klar".
VA?? Inte klar?? 
De har ju haft nästan två arbetsdagar på sig att få dit den där lilla prylen... M Merlin ruskar på huvudet och förklarar att den lilla delen finns inte att uppbringa varken i Frankrike eller i bilens hemland Tyskland. Han kan inte heller säga om det tar två dagar eller två veckor innan det kan levereras en dylik grej. Undertecknad börjar storgråta (en svaghet jag har som dyker upp när jag blir riktigt arg...) receptionisten kommer ilande på skyhöga klackar "mår jag bra, vill jag ha litet vatten"? Tur min franska inte räcker till för då hade mitt svar inte blivit så artigt som det ska vara i detta landet. Jag bara ruskar på huvudet.
Trollkarlen gör ett tappert försök att blidka mig och säger att vi kanske kan montera bort denna pryl från en av våra nya bilar och in i er bil...om den passar...och det vet vi i morgon, ring oss då!! I morgon är det onsdag och på torsdag kommer vi fortfarande hinna ta oss till biltåget i Lörrach. OK vi avvaktar morgondagen....ingen ringer...ingen utom jag som kommer direkt fram till icketrollkarlen som säger att det tyvärr inte fungerade med hans fiffiga plan. 
VA?? 
Nähä, och nu då? "Jag hoppas reservdelen kommer på måndag och så kan ni hämta bilen på tisdag. Jag ringer...." 
Hm han hoppas... snart är det måndag.... 

Tågbiljetten missas, Autozug betalar aldrig tillbaka något, stort tack till vår egen bilfirma hemmavid som är schyssta och tar alla våra kostnader som inte nybilsgarantin kan klara av. 
Hemma väntar sedan en månad en nyfödd lilltrollflicka som ska pussas på och doftas på och hennes storebror som vi bara skypat med senaste veckorna och deras föräldrar. Där väntar alla de andra småtrollen som ska passas när föräldrarna renoverar nyköpt hus, där finns missade franskalektioner, missade bridgekurser, ett trädgårdsprojekt som måste göras innan frosten kommer, frissa, tandläkare... ja ni förstår va?? Sådan är min kalender och den spricker när oväntade saker inträffar. Vad gör man då? 

Det är tufft för en som jag - men tack och lov har den sydfranska vädret visat sig från sin bästa sida så vi har kunnat njuta av några riktigt fina stranddagar i ett otroligt vackert kristallklart hav. Litet socialt umgänge med några vänner blev det också. Men ändå nyttigt att fundera över de oförutsedda som ibland sätter en käpp i alla fall i något av hjulen.

Men snart är det måndag... Här ska M Merlin inte längre HOPPAS, han ska veta och ge oss ett riktigt riktigt bra besked på måndag. Undrar om han kommer att ringa.......