Carcassonne - en turistfälla?

Många är de gamla städer som vi har besökt, och många har haft ringmur eller stadsmur, något som faktiskt har funnits runt de flesta städer/byar från antiken fram till medeltid. Flera av de medeltida orterna i Languedoc, inklusive den vi själva bor i, är byggda enligt en cirkulär princip och kallas också för des Circulades. I mitten av cirkeln finns/fanns slottet/borgen/kyrkan väl skyddade mot fienden av att bostäderna är byggda i cirklar inifrån och ut. Husen har sina fönster inåt byn och vänder ryggen utåt. Denna byggnadsstil tror jag inte finns utanför Languedoc.

Vanligare är då en ringmur, eller varför inte två (!) som runt La Cité de Carcassonne med sin medeltidsbebyggelse. Denna stad ger en bra bild av hur man byggde från 500-talet till 1300-talet. På 500-talet var staden ett romerskt oppidum (en befäst småstad) som hette Carsac och som blev en viktig handelsplats för regionen. Man byggde murarna i zigzag mellan de tätt placerade tornen och muren blev starkare än en traditionell lång och rak mur. I dag finns tre av dessa torn bevarade. Romarna lämnade sedermera staden till visigoterna som i sin tur förlorade staden till muslimska saracener från Barcelona och staden byter nu namn till Carchachouna. Kung Pippin den lille lyckades på 700-talet att fördriva saracenerna från större delen av Sydfrankrike, men inte från den starka staden Carcassonne. Den finns en legend som berättar om Dame Carcas (änka efter en saracen) vars krigslist lurade frankerna. Staden var belägrad under lång tid och förr eller senare tar matförråden slut. För att visa hur välförsedd staden trots allt var så lät hon kasta en välgödd gris över ringmuren. Då gav belägrarna upp och för att meddela stadens invånare den goda nyheten lät hon ringa (på franska sonner) i stadsklockorna - Carcas sonne - därav namnet på staden.  

Under medeltiden uppfördes flera nya byggnader. Grundstenarna till katedralen välsignades av påven och nu började även slottet att byggas. 

Under 1200-talet hade Carcassonne runt 4000 invånare och staden var både rik och välmående. Greven gav katarerna i området religionsfrihet och beskydd. Katolska kyrkan gillade inte denna utveckling och påven skickade ut sändebud för att missionera mot kätteriet som sågs som en förbrytelse. En av påvens utsända blev mördad av en katar och påven beordrade därför ett heligt krig eller korståg mot katarerna som han ansåg även vara satanister. År 1209 intogs Béziers  och dess 20.000 invånare mördades, därefter gick man mot Carcassonne. Efter två veckors belägring fick staden ge upp. Carcassonne var efter detta länge en gränsstad mellan Frankrike och Aragonien (idag en del av Spanien).  

Ett uppror mot kronan i slutet av 1200-talet ledde till att en del av befolkningen blev utdrivna ur staden. De bosatte sig på ett område utanför staden och detta kallades Ville medan området innanför stadsmuren kallades Cité. Det fanns stora motsättningar mellan stadsdelarna. 

I mitten av 1500-talet spred sig protestantismen i södra Frankrike och invånarna i Ville konverterade medan de i Cité förblev katoliker, vilket ökade på motsättningarna. Den ekonomiska makten och välståndet fanns i Ville och kyrkan och kungens anhängare fanns i Cité. 

På 1600-talet blev Roussillon franskt och nu minskade stadens militära betydelse - detta var början till slutet för Cité. Man övergav fästningen, invånarna använde stenen för att bygga nya bostadshus - murar och torn förföll. 

I mitten av 1800-talet beslöt den franska regeringen att hela Cité skulle rivas (!). Detta beslut satte igång en kampanj som ledde till en räddningsaktion av stora mått. Staden blev så småningom klassad som ett historiskt monument och det startades ett omfattande reparationsarbete som faktiskt inte var helt avslutat förrän på 1960-talet.

Idag, på avstånd, ser Cité idag ut som en kuliss till en Disneyfilm... När man närmar sig staden till fots möts man av en livs levande riddare som förmodligen fotograferas av samtliga besökare.....

Slottet ser vi bara utifrån, tiden medger inget besök denna gång. I vallgraven finns inget vatten utan istället un potager, en köksträdgård, säkerligen uppbyggd enligt gamla principer.

Katedralen är vackert medeltida med fina glasfönster och vårt besök blir väldigt stämningsfullt tack vare en rysk kör som framträder a cappella.

Gränderna är vindlande och många är de vackra husen. Tyvärr syns de knappt för alla butiker som säljer souvenir av allehanda slag. I stort sett har alla småbutikerna likadant sortiment, medeltida dräkter för barn, svärd och sköldar och mängder av andra saker med medeltidsanknytning. Några få butiker är hantverksinriktade med keramik och det finns några gallerier med tavlor. Man kan undra hur de kan bära sig....

Det finns gott om restauranger och caféer och vår trerätters lunch är överraskande god till ett hyfsat pris. Personalstaben, som verkligen är på rätt ställe, är intresserade och serviceinriktade - otippat i slutet av säsongen....På en öppen plats hörs plötsligt medeltidsmusik och det är en grupp musikanter som gör reklam för kvällens föreställning. 

Det är i slutet av september och det borde varit färre turister än på sommaren - men ändå går man som i ett långsamt tåg av folk. Stannar någon framför mig så stannar även jag - det är svårt att passera förbi. 

Visst funderar jag en hel del på turistens påverkan på så sevärda platser som Carcassonne. Måste det finnas så många tingeltangelbutiker? Kan man begränsa antalet? Kan man styra upp vad som ska säljas i de olika butikerna så inte alla har samma utbud? Borde vi som besökare inte få chansen att litet lättare fästa ögonen på det historiska utbudet istället. Jo visst, det finns några vägvisare som visar till de äldsta tornen och de dubbla murarna och på slottet finns kanske ännu mer information. Man tog en entréavgift till slottet - det kanske borgade för en annan upplevelse än geschäftet i gränderna....

Men förmodligen var Carcassonne en sorts turistfälla även på medeltiden. Man kan gott tänka sig att folk, både de på bygden och de mer avlägset boende, vallfärdade hit för att både köpa och sälja sina varor. Det myllrade säkert av allehanda folk i gränderna - precis som i dagens Cité.