Tidigt en lördagsmorgon startar vi resan söderöver. Lämnar en trädgård som fortfarande behöver tillsyn, tack och lov för bra grannar och en son i närheten. Äpplena, Aroma, är nedplockade och tas med till Frankrike, knasigt - ja litet. Men det är goda och det finns plats i bilen och gräsklipparroboten kör fast om det finns fallfrukt.
Den annars mycket överbelastade E6 är relativt tom och vi åker över bron för första gången på snart två år. Känslan är faktiskt litet konstig, vi hoppas allt kommer att fungera. Danmark verkar sova, få bilar är ute, vilket förstärker känslan av att det vi gör inte är riktigt tillåtet. Ombord på färjan Rödby-Puttgarden är det inte heller så befolkat. Vi tänker äta frukostbuffe och vid ingången till matsalen skannas våra nedladdade covidpass. Skönt att alla i matsalen alltså är vaccinerade. Men i shoppen är det trångt och merparten utan munskydd. Jag håller andan (!) och gör ett par snabba utfall mot duscholjan från L'Occitanie och en Cliniquekräm. En flaska sherry hinner jag också, sedan tar andan slut.
Väl i Tyskland förstår vi var alla bilar är...tvärstopp på autobahn redan före Lübeck - vi kastar oss av motorvägen och kör småvägar ända till Lauenburg, ett av de få ställen man kommer över Elbe förutom på autobahn. Sedan Luneburg, Oetzen och Celle till Hildesheim där vi ska bo över. De gånger vi såg Autobahn eller hörde på radion var det stillastående köer.
Hotellet är en restaurang med 6 dubbelrum, helt ok. Man fick skriva in sig med fullständig adress och telefonnummer - allt om utifall att man behöver göra en smittspårning. Kändes ok. Vi får inte middag i matsalen där det sitter ett större sällskap utan i lobbyn - även det ok. Vårt rum har balkong med det vräkregnar så man kan inte ens öppna dörren.
Dag två vidare mot Frankrike och Alsace. Nu har vi bokat i St Hippolyte, vi har bott där förr och det är ett trevligt hotell med bra restaurang i en liten håla. Matsalen är full av folk (!) och även här får vi ange kontaktuppgifter OCH visa covidpasset.
Dag tre tillbringas på fransk autoroute, lagom med trafik och trevligt att kunna lyssna på fransk radio. Inte för att man förstår allt, men en hel del har tydligen fastnat genom åren. Vi betar också av 5-6 sommarpratare under dessa bildagar, kul att kunna lyssna ordentligt.
Nu bor vi utanför Clermant Ferrand i en kurort. Vi har glömt bort att vi inte ska bo i kurorter, det passar inte oss. Vet inte riktigt varför, kanske att medelåldern är så himla hög (!). Hotellets exteriör ser otroligt tråkig ut (därfär finns inget foto). Inomhuspoolen skickar klordoft varje gång man går genom lobbyn, men tjejen som driver stället kompenserar många gånger om! Skulle kunna återvända bara för henne!
Dag fyra vill vi bara komma fram. Vi har 30 mil på fina vägar i 30 graders värme. Vi vill komma fram relativt tidigt till lilla huset i C. Det finns litet att göra, städning har vi beställt men det finns ingen mat, kyl och frys är avstängda - förstår att det är litet att pyssla med innan vi kan i lugn och ro sätta oss på takterrassen, njuta av middag i solnedgången, svalor i skyn och 26 varma grader.
