Tidigt en lördagsmorgon startar vi resan söderöver. Lämnar en trädgård som fortfarande behöver tillsyn, tack och lov för bra grannar och en son i närheten. Äpplena, Aroma, är nedplockade och tas med till Frankrike, knasigt - ja litet. Men det är goda och det finns plats i bilen och gräsklipparroboten kör fast om det finns fallfrukt.
Den annars mycket överbelastade E6 är relativt tom och vi åker över bron för första gången på snart två år. Känslan är faktiskt litet konstig, vi hoppas allt kommer att fungera. Danmark verkar sova, få bilar är ute, vilket förstärker känslan av att det vi gör inte är riktigt tillåtet. Ombord på färjan Rödby-Puttgarden är det inte heller så befolkat. Vi tänker äta frukostbuffe och vid ingången till matsalen skannas våra nedladdade covidpass. Skönt att alla i matsalen alltså är vaccinerade. Men i shoppen är det trångt och merparten utan munskydd. Jag håller andan (!) och gör ett par snabba utfall mot duscholjan från L'Occitanie och en Cliniquekräm. En flaska sherry hinner jag också, sedan tar andan slut.
Väl i Tyskland förstår vi var alla bilar är...tvärstopp på autobahn redan före Lübeck - vi kastar oss av motorvägen och kör småvägar ända till Lauenburg, ett av de få ställen man kommer över Elbe förutom på autobahn. Sedan Luneburg, Oetzen och Celle till Hildesheim där vi ska bo över. De gånger vi såg Autobahn eller hörde på radion var det stillastående köer.
Hotellet är en restaurang med 6 dubbelrum, helt ok. Man fick skriva in sig med fullständig adress och telefonnummer - allt om utifall att man behöver göra en smittspårning. Kändes ok. Vi får inte middag i matsalen där det sitter ett större sällskap utan i lobbyn - även det ok. Vårt rum har balkong med det vräkregnar så man kan inte ens öppna dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar