Sol och snö i Pyrenéerna

På vår sommarutflykt till de svalare höjder i Pyrenéerna kan vi konstatera att här finns mängder med skidbackar och liftsystem. Det vet vi egentligen - tack vare flera vänner som hellre far hit än till Alperna. Här allting i litet mindre skala och jag inbillar mig att det också innebär mer familjära boenden och färre liftköer. Kanske också ett litet annat uteliv på kvällarna. Vad vet jag... kanske jag måste ta reda på det? Det finns många skidområden i Frankrike och i Andorra. På spanska sidan finns det också fina vinterorter.
I alla fall så besöker vi Font-Romeu-Odeillo-Via (egentligen tre mindre byar som vuxit samman) vars huvudgata slingrar sig upp längs berget. Byn ligger på 1800 m.ö.h och är en riktig vinterort inte långt från skidsystemet Pyrénées 2000 och Les Angles. Här finns dessutom en massa längdspår och är gissningsvis, som jag skrev i förra inlägget, också snösäkert eftersom Frankrikes mest framgångsrike skidskytt Martin Fourcade numera är bosatt här.
Så här mitt i sommaren så är faktiskt nästan alla affärer öppna, vinterort till trots. De butiker som på vintern säljer snönära produkter har nu på sommaren en vandrarinriktning istället. Restauranger och snabbmatställen, franska sådana som crêperier och baguettebarer, finns det gott om. Tvärs över dalen (på fotot nedanför) och längs alla sluttningar ser man olika långa skidbackar och de är inte ens utmärkta på kartan.

Men skidbackar på sommaren ser allt litet ynkliga ut, här en dallift i Les Angles där lupinerna har tagit över, reclaim the green, och blommar för fullt.

På ämnet snö finns här något annorlunda. Snökäppar året om! Dessutom är de, som dessa på fotot, av stålrör eller av trä och målade i vitt och rött. Alla käppar är fastcementerade i marken längs med alla vägar vi körde. Långt från de i orange plast, som vi har i Sverige, som sätts ut och om de fortfarande står kvar frampå våren plockas de bort.

Nu får det vara nog om snö, jag är faktiskt ingen vintermänniska! Nä, jag gillar sol och värme ...
Här i bergsdalarna La Cerdagne litet öster om Andorra finns flera solugnar. Solugn - vad är det kanske ni undrar? Ja vi visste inte heller exakt innan vi kom hit....

Denna i Odeillo är världens näst största, 54 m hög och 48 m bred. Den byggdes 1970 av Felix Thrombe och består av 10 000 speglar, De är monterade på sluttningen mellan mig och det vi ser som ett hus med spegelvägg. Husväggen är konkav och speglarna på grässluttningen kastar solstrålarna till husets spegel som är 2000 kvm. I och med att den är konkav fokuseras allt solljus till ett område i mitten som är lika stort (eller kanske litet...) som en kokplatta på spisen.... I och med detta produceras därmed temperaturer på över 3 500 grader Celsius - vilket är helt unikt i världen. Man har valt att bygga denna solugn här för den fina luften som inte har några föroreningar och dessutom håller låg luftfuktighet men också för att här är det cirka 300 soldagar per år.

Vad använder man då detta till, vem har nytta av dessa extremt höga temperaturer? Förutom forskning i termiska studier och beteende hos olika material vid höga temperaturer så undersöker man potentiell och faktisk användning av solenergi för hushåll men man vill också ta fram alternativa energikällor.
Félix Thrombe startade med att bygga världens första solugn 1949 i Mont-Louis. Den lilla byn ligger bara en stenkast österut från Font-Romeu och är idag ett världsarv enligt UNESCO (men av helt andra anledningar som du kan läsa om sist i detta inlägg). Där använde man bara 1420 speglar, men utvecklingen går ju framåt. Idag ägs den solugnen av ett företag som förutom att de ägnar sig åt vetenskaplig forskning också använder solugnen för industriellt bruk och bränning av keramik, brons och aluminiumprodukter.
I grannbyn Targassonne, några km väster om Font-Romeu, ligger Themis som är ett solkraftverk med inriktning på forskning och utveckling. Under en period ägdes anläggningen av CERN med fokus på astrofysik. Idag används anläggningen för olika forskningsprojekt inom solenergin.

Det är rätt häftigt att det alltså finns tre olika typer av solugnar inom bara några kilometer.

Inte nog med det... När vi vandrar i bergen söder om dalen så stöter vi på en annan anläggning som är under uppbyggnad. På en jättestor markyta ligger det något som ser ut som solfångare. Detta är inte alls ovanligt och vi har sett det på många ställen i både Frankrike och Tyskland. Fast detta verkar annorlunda, ovanför markplattorna bygger man ställningar som kanske är 10 meter höga och förbundna med varandra både i sidled och framåt-bakåt med något som ser ut som rör.... Vi blir inte alls klokare och inte någonstans finns informationsskyltar eller en företagslogga eller någonting så vi kan ta reda på mer.

Väl tillbaka till civilisationen kan jag googla och hittar följande; detta är ett solkraftverk som ska drivas uteslutande med solstrålar på speglar (igen!) som värmer vatten i turbiner. Ett termodynamiskt kraftverk som med 95 000 speglar som ligger på 18 hektar mark och för 600 miljoner svenska kronor ska kunna ge 9 MWe eller årsförbrukningen för 6000 hushåll uppe i bergen.  Företaget SUNCNIMs målsättning är att leverera grön el men med nollutsläpp och nollavfall. Speglarna rengörs av en robot, vattnet återanvänds och växtligheten hålls undan av får som betar. Man kommer att ta detta experimentella kraftverk i drift nu under 2018 och räknar också med att kunna exportera principen med soluppvärmd ånga.

Så var det världsarvet i Mont-Louis. Det är en av Frankrikes 10 minsta städer, muromgärdad och vägg i vägg med ett citadell från mitten av 1600-talet. Den ursprungliga civila bebyggelsen bestod av köpmän och hantverkare som skulle förse citadellets invånare med förnödenheter. Citadellet och murens konstruktion gjorde staden ointaglig. Idag används citadellet bland annat för utbildning av fallskärmsjägare också utbildning i fysisk och psykisk stress i krigssituationer, t ex för krigskorrespondenter. Det är stängt för allmänheten förutom vid guidade besök. Här hade jag gärna velat lägga in en flygbild på citadellet men inga bilder jag hittat var tillåtna att låna. Men jag tänker att om ni klickar här - så kan ni se hur det såg ut uppifrån.

 

Sommar i franska Pyrenéerna

Efter några intensiva veckor med ena omgången barnbarn åker jag och mannen i mitt liv en liten sväng till Pyreneérna innan det blir dags för nästa omgång av barnbarn. Det franska sommarvädret har, efter många veckor av regn i maj-juni, bjudit på hetta och torrväder sedan vi kom. Ett och annat värmeåskväder får man dock räkna med när termometern visar uppåt 32-34 Celsius. Eller som vår franska lärarinna Nelly konstaterade när vi fick avboka vår lektion "Oh Pyrenéerna, så skönt med litet sval luft". Så rätt hon har, samma fina molnfria klarblå himmel men runt 25 mitt på dagen. Helt perfekt, men nu går jag händelserna i förväg.
Innan vi kommer upp i bergen stannar vi till i två dagar på ett av våra favorithotell, Hotel les Elmes i Banyuls. Kanske är det läget som är det allra bästa! I princip på stranden i en fantastiskt liten bukt av Medelhavet och med 10 minuters promenad till vinorten Banyuls. Rummen är ganska ordinära men funktionella och det är rent och prydligt. Men restaurangen är värd en resa! Här har vi bott flera gånger och vi kommer alldeles säkert att återvända.

Middag med havsutsikt

 Frukost med havsutsikt

Så blir det dags att åka upp i bergen. Meteorologerna varnar för kraftiga regn och åska så det är med blandade känslor som vi överger vår fina badvik. Men eftersom vårt boende är inbokat i Saillagouse så är det bara att ge sig iväg. Vägen är slingrig och brant i vacker natur och ännu inget regn....

För några år sedan så bodde vi i en av grannbyarna men kom inte direkt ihåg denna by även om den är en av de större. Mest känt för ett jättefint familjecharkuteri. Borgmästarens hus är som vanligt i detta land imponerande, här är det till och med rätt charmigt. Så här på gränsen till  Katalonien så ser man ofta både den franska flaggan och den katalanska i långrandigt rödgult.

Hotellfasaden är inte riktigt lika charmig och hotellet ligger i en gatukorsning. Det som är charmigt är att det har drivits som hotell/restaurang av släkten Planes sedan 1864! 

Vi får ett rum med balkong mot baksidan och med utsikt över lägre hustak men också litet berg i fjärran. Vi anar att meteorologen kanske har litet rätt i sina väderförutsägelser....

Men klockan är mycket och det är dags att intaga dagens huvudmål. Även denna restaurang visar sig vara värd en resa. Häftig matsal, på fotot syns bara en liten del av rummet som är dekorerat med uppstoppade djur. En mäktig kronhjort på öppna spisen och till vänster om leker två små svarta björnungar...

De bjuder på en otroligt vällagad och god mat, alla olika grönsakerna har exakt rätt tuggmotstånd och allt är så vackert upplagt. Titta bara på denna efterrättstallrik. Allt på den högra delen av porslinet är olika sorters pureér och krämer. 

Till matmenyn kan man beställa en vinavsmakningsmeny. Fyra rejält fyllda glas med lokala viner kostar hela 9 euro.

Nästa dag har meteorologen fel - vilket gläder oss. Vi väljer en vandringsled som både har arkeologiskt och botaniskt intresse. Det är lättgånget men vi stannar hela tiden ändå - mest för att njuta av den fina blomsterprakten. Det är det enda jag riktigt saknar i Skåne och som jag vuxit upp med i Bohuslän och i Roslagen - alla dessa vilda blommor.

Ni som vandrat i Europa känner kanske igen den översta lilla skylten som visar att man går på en del av någon av alla leder som tar en till Santiago de Compostela.

Vi passerar många olika arkeologiska fynd, flera dösar och bautastenar och en bro som också är byggd av stora stenblock som dösen på fotot. Hela tiden är vi omgärdade av de vackraste blomsterängar man kan tänka sig.

 

När vi kommer tillbaka till bilen ser vi att huset bredvid parkeringen är en turistinformation med tillhörande restaurang. Här sitter flera vandrare och njuter av den höga luften och fransk lunch al fresco - och så gör även vi!

Här finns massor av skidbackar på båda sidor om dalen. Att det är snösäkert förstår vi när vi informeras om att skidskyttekungen Martin Fourcade är bosatt i grannbyn Font Romeu. I morgon ska vi kolla in skidorterna....