Lyon - lilla Paris

(inlägget är flyttat hit från resebloggen)

Lyon - Frankrikes tredje stad efter Paris och Marseille. En stad som vi, till för några år sedan, körde omväg runt för att slippa ta oss igenom. 

Framöver måste vi kanske köra runt om - eftersom vi kör en dieselbil. Man vet ju inte från en dag till en annan hur politikerna beslutar angående miljözonerna ZCR  Zones à circulation restreinte. Det man vet är att om man kör bil inom en sådan här zon så måste man ha ett Crit'Air-märke och dessutom följa gällande bestämmelser som skyltas vid ingången till området. Om man kör bil här utan ett Crit'Air-märke så kan man få böter. Man kan beställa ett sådant här märke på nätet och det kommer hem i brevlådan i Sverige.

Åter till Lyon! När man är i en storstad så bör man ju inte släpa på en bil. Därför kan jag tipsa om ett superbra parkeringshus i direkt anslutning till järnvägsstationen Gare Lyon-Perrache. Det är inte svårt att hitta dit, stationen ligger på den södra delen av "ön" som uppstår då floderna Saône och Rhône möts. Där kan bilen stå lugn och fin under hela vistelsen.

Ännu bättre är att strax norr om parkeringshuset (max 100 m bort) ligger ett nyrenoverat hotell i kedjan Campanile. Vi har bott här en gång och vänner till oss har bott här många gånger, det är alltid rent och prydligt och kostar runt 100 euro för ett dubbelrum. Man serverar en jättefin frukostbuffé om man nu inte vill gå ut på sta'n för en frukost. Det är inte världens charmigaste hotell, men kedjan finns i varje fransk stad, det ser likadant ut överallt, sängarna är sköna och man vet alltid vad man får när det gäller Campanile. Kan rekommenderas!

Nu när man har blivit av med bilen och vet var man ska sova - så kan vi ägna oss åt nöjet med att vara i en storstad!

Mitt emot hotellet ligger Place Carnot vilket också är hotellets adress. Det är en ganska stor park där jag tror det är marknad varje lördag. Om man sneddar igenom den och går Rue Victor Hugo så kommer man snart till Place Bellecour som är ett enormt torg mitt på ön. Här finns turistbyrån och härifrån utgår sightseeingbussarna Hop-on hop-off, i vårt tycker det allra bästa sättet att lära känna en ny stad. 

Vill man shoppa är Rue de la République den stora shoppinggågatan med bl a varuhuset Printemps. Parallellt finns Rue Edouard Herriot  med de lyxiga butikerna som Hermès, Dior och Vuitton. Det är en trevlig gata för fönstershopping!

De äldsta kvarteren i Lyon ligger på andra sidan Saône runt katedralen St Jean. Här finns gamla pittoreska hus och kvarteren renoverades för 20 år sedan. Här kan man promenera länge, en affär med örter har funnits sedan 1850 och här finns också charmiga barer som är urtypiskt franska. På berget ovanför ligger den vita 1800-talsbasilikan Notre Dame de Fourvière, i folkmun kallad "elefanten på rygg". När man ser kyrkan kan man förstå varför....

Lyon domineras av två kullar och två floder med en ö mellan sig. Den ena kullen heter Fourvière och den andra La Croix-Rousse. Ön är egentligen en halvön och kallas för Presqu'il det vill säga "nästan ön". 

På 1600-talet var Lyon Europas centrum för sidenindustri och sidenhandel och 100 år senare fanns här mer än 14.000 sidenvävstolar och en tredjedel av befolkningen levde på sidentillverkning. Sidenhandlarkvarteren ligger på norra delen av ön, i stadsdelen La Croix-Rousse. Förr ett av de fattigaste delarna av staden - idag är det mycket trendigt. På sidentiden när tygbalarna från väverierna högt uppe i staden skulle transporteras ner till fartygen på Rhône så var det noga att skydda sidenet mot dåligt väder och smuts. Därför byggdes les traboules, smala gångar från ett hus till ett annat, trappsystem mellan olika nivåer av gator, lönngångar och underjordiska gångar - ja ett sinnrikt system för att kunna transportera tygerna i princip hela vägen inomhus. 

Många av dessa finns kvar även om de idag bara används av lokalbefolkningen som genvägar. Att Lyon är backigt märker vi när vi ska besöka Europas största trompe l'oeil. Man kan ta både buss och metro men roligare är att vandra den helt bilfria gatan Rue Sainte-Marie-des Terraux som startar vid Place de Terraux och som sedan byter namn till Montée de la Grande Coté där man går i trappor och på vackert lagda plattor och genom små planteringar ända upp till  den stora Boulevard des Canuts. Om du vill läsa mer om denna enorma muralmålning så klicka HÄR.

Backe upp och backe ner, nu är vi hungriga. Lyon är ju känt som Europas mathuvudstad och här finns ett otroligt utbud. Vi är glada att första gången vi är här så är vi tillsammans med vänner vars son har bott här i 4-5 år. De vet precis vart man ska ta vägen för att äta gott till ett vettigt pris.

En av kvällarna går vi till restauranggatan Rue Mercière ... 

... och restaurangen La Traboulérie, en klassisk Bouchon. Det finns i Lyon ett 20-tal restauranger som är klassificerade på detta sätt sedan flera hundra år och som innebär tonvikt på gemytlighet och klassiska franska rätter - ingen haute cuisine här inte! Detta ställe har bara 2-3 bord utomhus och det dukas upp heta stenar och fat med olika sorters köttfiléer som man steker själv på stenarna. Till detta väljer man tillbehör (vi valde potatisgratäng) och olika såser. Som förrätt serverades en bra sallad och till efterrätt en hemlagad dessert och allt detta för 20 euro - otroligt prisvärt!

Det är viktigt numera i restaurangfrankrike att man talar om att man har rätter fait maison. Detta innebär att man inte har använt sig av något som helst halvfabrikat utan lagat all mat från grunden. Något vi faktiskt trodde var en självklarhet just i Frankrike....

Vår andra kväll går vi till samma restauranggata (!) fast det finns ju såklart restauranger överallt. Restauranggator i form av gågator med serveringar även utomhus finns några t ex Rue des Marronnieres, Rue de la Monnaie och så "vår gata" då Rue Mercière. Alla börjar på M... som i mat!

Här ska det nu ätas en av stadens mest kända rätter nämligen La Quenelle de Brochet queneller på gäddfärs. Döm om min förvåning när man serveras en hel form per person - hur ska man orka? Inte heller ser den särskilt god ut.... Men det var inga problem, världens fluffigaste och lättaste och godaste fiskfärs med härlig skaldjurssås bara smälter i munnen. Man orkar faktiskt också en liten efterrätt.

Dessa dagar har vi promenerat överallt. Det har fungerat mycket bra, centrum av staden är hanterligt stort. Vi åkte också sightseeingbuss och den kan man ju också använda som transportmedel, kliv av gå in på ett museum och ta nästa buss någon annanstans. Enda gången vi tog en taxi var till saluhallen Paul Bocuse då det var nära stängningsdags. Ett mattempel som är enastående läckert att besöka. Läs mer om saluhallen HÄR.

I rubriken kallar jag Lyon för lilla Paris. Jag tycker verkligen att städerna går att jämföra. När man som turist har betat av Paris klassiska sevärdheter och bara längtar efter vad en fransk storstad kan erbjuda i form av shopping, kultur och fransk espri så är Lyon ett supertrevligt alternativ!

Min väntan på vår....

För första gången på många år skulle vi tillbringa senvintern hemma i Sverige istället för att åka till Frankrike. Det var dags att åka skidor tillsammans med barn och barnbarn och hur det gick kan du läsa om här.  Vissa delar av storfamiljen hade i alla fall en fin vecka....
Vad vi såklart inte heller kunde veta var hur vintern skulle bli här i Sverige. Det man vet är att det är nästan alltid 10 grader varmare i vår lilla franska by på vinterhalvåret och på sommaren, ja då är det ännu större skillnad. Fast detta år har det inte varit så bra väder i södra Frankrike heller. En av de bloggar jag följer hade lagt upp två foton tagna med en dags mellanrum, ett foto över ett snöklätt Skåne (de är också skåningar) och ett foto över ett snöklätt Provence. Det såg ungefär likadant ut...

Vi kommer inte ihåg när vi senaste hade så mycket snöande som denna vinter. Tidigare år så har det snöat och snön har legat kvar i några veckor och sedan försvunnit. Men nu - oräkneligt antal morgnar under mars har vi dragit upp persiennerna till en helt vit värld. Oftast har snön försvunnit på några timmar - för att nästa morgon ha färgat världen vit igen. Vi i Skåne vill inte ha snö i mars, vi vill ha tidig vår med tidigt vårbruk och tussilago och - ja ni vet... Dessutom är det flera minusgrader varje natt så tjälen ligger fortfarande djup. Det vanligaste på våra breddgrader är att vi inte har någon tjäle alls och det är kanske inte bra med tanke på sniglar och dylika skadedjur, men då kan man i alla fall börja bruka jorden.
Allt sammantaget gör att vi har tid att jobba inomhus! Vi planerar växelbruket i vårt köksland. Vi funderar på vad vi ska bygga för spaljéer till våra Rosa Helenae som håller dem innanför tomtgränsen istället för att de ska rymma till grannen.

Vi spånar på vilken typ av mobilt planteringskärl som passar till luktärtorna, de måste stå i söder men där har vi ingen bevattning och alltså kommer de att behöva flyttas på under våra franska veckor. Alternativt får jag lägga ner tanken på luktärtor. Jag sår chili och planerar vilka som ska få flytta med till Frankrike och vilka som ska skötas här hemma.

Jag räknar veckor baklänges, om den förgrodda svartkålen och zucchinin ska planteras ut i slutet av maj, när kan de då sås inomhus? Bondbönor är bra, de är tåliga och kan sås när jorden bara är 5-6 grader medan haricots verts är superkänsliga och kan inte sås före midsommar. Det blir ett litet schema. Potatisen ligger och gror men i år blir de knappast någon midsommarprimör...

Mannen i mitt liv trotsar kylan och blåsten och nederbörden och klipper ner och ansar förvuxna prydnadsbuskar. Helt plötsligt ropar han "kom ut och titta" - ovanför vårt hus en bit upp i luften kretsar 24 st skränande tranor - vilket härligt vårtecken!!

På Europas tak

(inlägget är flyttat hit från resebloggen)

På väg till vår lilla franska by bestämmer vi oss för att göra en omväg via Alperna för att bo i Hauteluce och få uppleva Mont Blanc. Äldste sonen hade varit här med sin familj och de pratade länge och glatt om vilken upplevelse det hade varit. Vem kan motstå en rekommendation om ett bra hotell med en ännu bättre restaurang? Nu är ju detta mer som ett pensionat med en stark familjär prägel. La Ferme de Chozal ägs av ett par där hon är svenska utan att ha bott alls i Sverige, uppvuxen i Schweiz, och han är fransman. De bor där med sina barn och hund. Den senare vill gärna hålla en sällskap på terrassen. Man har tillgång till ett litet pentry med kylskåp, flera mindre sällskapsutrymmen med kartor, böcker och TV och de svarar mer än gärna på frågor om vandringar. Vi förstår att här bor man minst lika gärna på vintern, tillgången till superfina skidsystem finns runt knuten. Men vi är mer vandrare och ägnar helst vår tid till att vandra på Mont Blancs sluttningar. 

Vår ankomstdag är det litet mulet men utsikten ändå helt magnifik när man tittar nedåt dalen. Jag står vid uppfarten till huset och det känns nästan som om man ska trilla ner i dalen. Byn som ligger därnere är en riktig alpby med allt man kan behöva, vare sig man är där på sommar eller vinter.

Nästa dag är det önskeväder! Vi tipsas om att ta bilen uppåt till en parkering avsedd för dagsvandrare. Uppför och inåt alpvärlden går det i 6-7 km. Fantastiska vyer, kossors klockklang blandas med fågelkvitter. Blommor av alla sorter och snöklädda berg - överallt är det vykortsvyer!

Vi har fått med oss en matsäck från köket, bröd, charkuterier, grönsaker, vatten och frukt. På tillbakavägen hittar vi ett chalet där vi vilar benen över en kopp kaffe.

Maten är ett speciellt kapitel på detta ställe. Otroligt vacker och dessutom god (!) dekorerad och smaksatt med blommor och örter från den egna trädgården.

Menyn dag två är litet speciell berättar kocken. Eftersom huvudrätten Vacherin Mont d'Or är så mäktig så är förrätt och efterrätt anpassade till detta, lätta - men goda ;).

Förrätten är en consommé serveras med tillbehören liggandes på tallriken 

och sedan kommer kyparen och slår på buljongen - ursnyggt och gott!

Den klassiska alpmaten, smält ost med charkuterier och grönsaker.

Desserten är en "isglass" på skogsbär serverad med fläderblommor. 

Gissa om man sover gott mellan dessa lakan? 

Efter en ganska lång vandring , hög luft, god mat och dryck!

Ny dag, nya upplevelser! 

Kolla in vårt frukostsällskap, hon viker inte en tum från sin plats. 

Château de Cheverny - slottet med något för alla!

(inlägget är flyttat hit från resebloggen)

Château de Cheverny, 15 km( söder om Blois vid floden Loire, byggdes i mitten på 1600-talet. Det var ett av de första slotten som i början på förra seklet öppnades för allmänheten och det är idag ett av Frankrikes största turistattraktioner. Det har med några års undantag varit i samma släkts ägo sedan det byggdes och det är därför det fortfarande finns kvar så mycket av möbler, gobelänger och konstskatter. Idag bor ägaren Marquis de Vibraye och hans familj i en fjärdedel av slottet, resten visas upp för allmänheten alla dagar året om. Som besökare får man gå runt i slottet på egen hand, vilket är väldigt trevligt. 

                         

Sällskapsrum för eftermiddagens te eller en musikalisk soaré. Notera den målade insidan av flygellocket.

  

Husfruns textilrum. På hyllorna lakan med knutna sidenband, hopplösa strykjärn och trampsymaskin.

Här dukat för en mindre lunch i gröna salongen, inte så pampigt men trevligt och ljust.

Notera broderierna på duken, de föreställer slottets jakthundar.

Här den pampiga matsalen. Man kan hyra den för en privat fest, 

bara själva hyran är runt 2.500 euro. 

Detta lekrum har tapeter och gardiner med färger och girlangmönster 

som skulle passa  jättebra som julkort. 

Notera att julfärgerna rött, grönt och guld går igen i takets stuckatur.

Så länge man är liten bebis på slottet får man bo nära sin mamma. Sovrummet är ett 

mycket  behagligt inrett rum med champagnefärgat siden överallt.

Detta är ett dressingrum, vägg i vägg med sovrummet. Notera den öppna 

dörren till vänster i bild, via spegeln ser man kopparbadkaret i badrummet. 

Brudklänningen tillhör dagens markisinna. Otroligt tjockt fint siden i en 

stil som påminner om Askungens och som säkert inte var så lättburen. 

  

Slottets snickerier är fascinerande och färgglada. Här ett tak i en av salongerna.

  

Mera färgglatt, matchande tapet och väggmålning.

En detalj av en dörrspegel med utskuren pilgrimsmusselskal och målat i svenska färgerna.

Denna byggnad är slottets orangeri. En otroligt vacker byggnad ursprungligen för vinterförvaring av slottets exotiska växter. Idag är det ett trevligt fikaställe.

Tintins skapare lånade delar av slottets exteriör när han skulle rita kaptens Haddocks hus. 

Idag finns det en permanent utställning med Tintin i ett av slottets uthus.

Sist men inte minst - här är några av slottets jakthundar. Man föder upp denna ras (påminner om stövare) och håller ett 100-tal hundar som används för rådjursjakt på slottets marker ett par gånger i veckan under säsong. Som besökare får man även besöka hundstallarna.
Vi tillbringade nästan en hel dag här, mycket att titta på, parken är jättefin och det finns också en fin köksträdgård. Eftersom det finns så mycket olika sevärdheter inom slottets område så blev det aldrig trångt eller köer. Vi var här en vardag i början av september, det är förstås fler besökare mitt i sommaren.

My Fair Lady och andra ladies

Mitt i allt snöande får man göra litet roliga saker inomhus. Senast i storstaden blev det ett besök på Stadsteatern. En mycket trevlig födelsedagspresent i form av en biljett till My Fair Lady! Jag har sett flera olika uppsättningar av musikalen och har, liksom många i min ålder, filmen med Audrey Hepburn som någon sort förebild, inte minst med tanke på Elizas kläder.
Men detta var verkligen något annat, vanliga kläder - kostymer och dräkter både på huvudrollerna och baletten/kören. Med mycket små medel förflyttades man till olika scener. Till gatan utanför Covent Garden där baletten dansar med paraplyer i händerna och där koreografin verkligen ger en illusion av ösregn. Till Ascot med hjälp av överdimensionerade taftrosetter på alla (istället för hattar?) och hästarna är blanka metallhuvuden på några av balettkillarna. Mycket snyggt genomfört! Till professor Higgins arbetsrum med bokhyllevägg och hörlurar på alla, som i en språkstudio, som enda attribut.  En helkväll med urfina sång- och dansprestationer!

En snöig dag i Skåne går vi på vernissage i Höganäs, där vår vän Jane Hansare  bland annat visar sina akvareller med kvinnoansikten. Härliga bilder som värmer i snörusket!