25 februari 2015

Gammal by i modern tid

Vår lilla by är en gammal sk circulade, en by med husen byggda i cirklar utanför varandra för att försvara borgen i mitten istället för med en klassisk mur runt byn.
I den innersta cirkeln, där vårt lilla hus är byggt väggivägg med kyrkan, fanns ursprungligen en borg med ett kapell uppfört i slutet av 900-talet. Kapellet byggdes senare (på 1300-talet) om till dagens kyrka. Förlorade borgherren någon strid eller släkten dog ut i kombination med kyrkans ökande betydelse...?

Vårt lilla hus har tidigare varit prästens bostad, från köket en trappa upp har det funnits en dörr in i kyrkan. Den riktigt gamla delen av huset kan man tänka sig är den del av husets markplan som längst in har ett valv mot kyrkans vägg. Huset är "k-märkt" exteriört liksom de två andra husen runt Place de l'Eglise

I nästa cirkel ligger något nyare hus (!) och så fortsätter det med nyare hus ju längre ut från mitten man kommer. Vår lilla by är inte ett av skolexemplen på en circulade men principen finns i en och en halv ganska ojämn oval. 

Precis utanför de äldsta delarna har det legat ett förfallet hus som bara blivit risigare och risigare under de år vi har bott här. Det har nästan varit förknippat med fara att gå alltför nära. Man funderade på hur ägaren resonerade, om det nu fanns någon. I somras läste vi i bytidningen att gatan utanför skulle stängas av till hösten, kommunen har köpt huset för att riva det. Tydligen har ägaren avlidit utan arvingar och huset var alltför förfallet för att kunna säljas och renoveras. 
Det tog några veckor för kranbilar och grävmaskiner att sakta och metodiskt plocka ner huset del för del. Det verkade som om man glädjande nog tog hand om de delar som skulle kunna återanvändas, som gamla tjocka bjälkar och tegelpannor. 



    





Det var vemodigt att under processen kunna se rätt in på gamla tapeter, köksinredning modell äldre, hängande elledningar, rester av öppna spisar mm.

När vi nu ett par månader senare kommer tillbaka till byn så är alla rester av huset borta, platsen är städad och husen bakom har fått ny utsikt...
Nu vet vi också att här ska bli parkeringsplats(!) Visserligen en välbehövlig sådan, här är många bilar på helger och på sommaren, men nog känns det kluvet. De gamla kvarteren i byarna ska bevaras och att riva hus för bilar - fanns det verkligen ingen bättre lösning? Men om man vill bevara byarna levande så måste det också bo folk där och i en by så här på landet så behövs då ofta två bilar per hushåll. 
Det talas om att man ska låta göra en trompe l'oeil på någon av de nu frilagda husväggarna - det kan minsann bli en turistattraktion!
Men man inte bara river hus här i byn, man bygger nytt och förtätar också. Nordost om huvudgatan har det de senaste två åren byggts 3-4 ganska stora villor, mitt i byn, på plats man inte trodde fanns. Nedanför byn bygger man ännu fler småhus - tre nya sista halvåret. Snart får de utöka skolan...












14 februari 2015

Årets första resa söderöver

Nu är det dags för årets första resa till Frankrike. Resan är försenad med två veckor eftersom vårt nya kök behövde längre tid på sig än vad vi hade beräknat. En anledning som är helt acceptabel tycker jag. Dessutom är det roligt att få ytterligare några dagar i det fina köket - se tidigare inlägg
Som vanligt bilar vi ner  och som vanligt bor vi första natten på hotell Hoheluft i Oldenburg i Schleswig Holstein. Hotellet är rent och snyggt och har ganska ordinära rum - det är ett utmärkt övernattningsställe. Restaurangen och baren är, i våra ögon, typiskt tyska och gemytliga. Matsedeln har en del att välja på och innehåller vällagad mat och trevliga viner. Vi äter alltid (!) en god råkostsallad till förrätt, därefter en biff med pommes frites - pommes är tyskarna bra på! Ofta är där flera andra gäster, både turister som vi och representanter ur lokalbefolkningen. När vi nu beställer ett vin från menyn och som visar sig ha tagit slut så kommer ägaren istället med tre glas med tre olika viner och vi får provsmaka och välja vilket vin vi föredrar, ett perfekt sätt att sälja in ett annat vin än det vi tänkt oss -  tycker i alla fall vi som vinprovare. 
En rolig detalj är att ägaren pratar svenska relativt obehindrat, en ännu mer rolig detalj (och som vi upptäcker först nu i år) är att han har en (tvilling)bror, de är väääldigt lika ... och brorsan talar också svenska .... Helt osannolikt! Ägaren (alltså den första av bröderna - tror vi i alla fall) berättade för oss för ett par år sedan att han hade gått en kurs i byn för att lära sig svenska, men att han aldrig hade varit i Sverige.
bilden är lånad från hemsidan
Det visar sig svårare att hitta ett hotell till nästa natt och det är tur att vi var ute i god tid med vår bokning. Det är nämligen Alla hjärtans dag... och det verkar som om de flesta hotell i triangeln Tyskland/Luxemburg/Frankrike är fullbokade. Nu bor vi på Simons Plaza (låter som ett hotell i Las Vegas tycker jag) i Luxemburg. De har specialpris på rummen vilket är bra. Annars blir det dyrare än vad vi brukar betala för en övernattning. I gengäld (!) så serverar restaurangen endast sin Valentinemeny... vilket också innebär mer pengar än vi brukar betala. Men det verkar ändå ganska prisvärt, vi får 6 rätter med vinmeny samt en flaska bubbel på rummet. Vi bestämmer oss för att vi ska prova - det är ju i alla fall alla hjärtans dag :). Eftersom vi är i Luxemburg så lutar menyn mer åt det sparsmakade franska hållet än grovhuggna tyska. Vad som verkligen var kul för oss som gillar viner var att alla vinerna som ingår i vinmenyn kommer från Luxemburg. Så håll i er våra vinprovarkompisar - kanske har vi ett tema för en kommande provning!
Många glas och bestick blev det...


Eftersom förra dygnet kostar mer är vad vi brukar betala så kompenserar vi med att tredje natten bo på Campanile, denna gång i Montelimar. Campanile är en kedja som huvudsakligen finns i Frankrike. Deras hotell ligger nära autoroute, är lättillgängliga och har egen parkering. Dessutom är det prisvärt, man får mycket för pengarna men charmen saknas... Rummen är som på motell med egen ingång direkt till rummet, här finns sängar med påslakan (ingen filt tack och lov), badrum och kaffekokare på rummet. Frukostbuffé i restaurangen och den har öppet alla veckans dagar (många restauranger är annars stängda på söndagskvällen). Här serveras både förrätts- och efterrättsbuffé och så väljer man en huvudrätt à la carte. Det är ofta fullbokat så man bör reservera rum i förväg. Så här off season så är det mest affärsresenärer liksom även pensionärer. Fast efter denna natt tycker vi inte att man ska bo på Campanile i Montelimar förrän de har renoverat klart hela hotellet. När man läser om respektive hotell så framgår det när det senast blev renoverat. Man ska också kolla om kocken har ledigt på söndagskvällen eller inte. Denna söndagskväll i mitten av februari så fanns bara två rätter att välja på och ingen à la carte. Vi tycker inte att detta var så bra, billigt ja, men inget annat. Det brukar faktiskt vara betydligt bättre. 
Så efter två hela och två korta bildagar där vi undvikit långtradare i både Tyskland och Frankrike med att köra på helgen och inte heller haft några större besvär med att halva Frankrike startade sitt vinterlov - så kommer vi fram till lunch till det lilla huset i C och som väntat på oss i fyra långa månader. Hur det är här i februari-mars kommer i en blogg nära dig....






12 februari 2015

Det nya köket

Ja nu är det nya köket äntligen klart. Det tog litet längre tid än vad vi hade beräknat, så är det nog för alla tror jag....
Vi har haft fantastiska hantverkare - samma firma som har lagt nytt tak och byggt vårt uterum. Det är en liten firma, två bröder som gillar att arbeta tillsammans. De är väldigt noggranna och inte vill lämna ett halvdant jobb efter sig. De är också trevliga att ha att göra med och att ha nära inpå sig! Köket ligger mitt i huset och vi bor ju här och då handlar det också om att visa hänsyn, även från vår sida såklart.
Så här såg vart lilla kök ut när allt var utrivet
Länge såg det ut så här och man misströstade allt några gånger. Händer det ingenting? Vad har de gjort idag? Men innerst inne så vet man ju att underarbetet tar tid och syns sällan när det är gjort ordentligt. 


Överskåpen med belysning
Matplatsen med det nya snygga bordet
Betongbänk och spishäll och lådor i alla underskåp
Vackert ekbord - tack Björn!
Det som fattas är taklampa över bordet
Nu kommer det att dröja innan vi startar några ombyggnadsprojekt inomhus.... Nu ska vi njuta länge av vårt nya kök!





08 februari 2015

ABBA the museum

När vi bodde i Stockholm och var unga gick vi sällan på museum eller utställningar, inte heller hade vi gjort det som stadens turister oftast gör - besökt Stadshuset eller Livrustkammaren eller åkt upp i Kaknästornet. Efter vår flytt från storstaden så går vi mer än gärna på både museum och utställningar och vi har betat av många av de så kallade turistattraktionerna.
Nu ska vi besöka det ganska nya museet  ABBA the museumMuseet ligger fint vid Allmänna Gränd och det är enklast, när man som vi kommer från Nacka till Slussen, att sedan ta Djurgårdsfärjan. Förr i världen var det bara turister som åkte Djurgårdsfärjan, men vi konstaterar att det bor vanligt folk både på Skeppsholmen och Djurgården och att de pendlar med denna båt. Lokaltrafikens kort fungerar här också - mycket smidigt.
Blå timmen, utsikt från färjan mot Skeppholmskyrkan och af Chapman
Museet är inte så stort men väldigt fiffigt gjort. Mycket är interaktivt och meningen är att man ska kunna känna sig som ABBA:s femte medlem. Man sjunger sin favoritlåt i en studio och sedan hämtar man hem sin inspelning via museets hemsida, likaså kan man stå på scenen tillsammans med alla fyra och man kan träna på att mixa inspelningen lika bra (eller bättre?) än Michael B Tretow och även där kan man, via datorn och sin entrébiljett, ladda ner och lyssna på sina egna alster. Det finns ett självspelande piano som är direktkopplat till Bennys piano där han bor. När han sätter sig för att spela hemma - så spelar pianot på museet också. Tyvärr verkar inte Benny vara sugen på någon pianotruddelutt när vi är där :(
Jag går mest igång på nostalgikonceptet och att de har byggt upp autentiska miljöer. Första gången Björn och Benny möttes var i en folkpark, Hootennanny Singers var på väg därifrån i en ombyggt Amazon och Hepstars gjorde entré i en häftig amerikanare. Björn tyckte att Hepstars "vrålåk" var bra mycket läckrare än deras egen töntiga Amazon.... Inte vet jag - en ombyggd personbil med hus på taket verkar inte så häftigt idag i alla fall.


För övrigt blev jag väldigt förtjust i namnet Hepenanny Hootstars som tydligen myntats av någon tidning.

Visst är det Waterloo-kläderna! Trots att vi var unga när det begav sig så tyckte vi allt att de var ganska knasigt klädda... Idag ser dräkterna ut som ganska normala och roliga scenkläder. Detta är deras originalkläder vilket man kan förstå av att tygernas olika material har ändrat färg på olika sätt. Agnetas blå dress var ursprungligen flaggblå (inte lila som på fotot) och det var exakt samma blå färg på sammetsjackan och sidenbyxorna. Samma sak med killarnas jackor. Materialen uppför sig tydligen olika efter 40 år...

Här har man byggt upp skrivarstugan från Viggsö i Stockholms skärgård där Björn och Benny satt och skrev. "Utsikten" är en film från den riktiga skrivarstugan, det vajar i träden och olika sorters båtar passerar i farleden. Det känns verkligen som om det var "på riktigt". Båda ABBA-paren samt deras manager Stickan Andersson köpte i början av 1970-talet varsitt hus på denna ö. Stickan och Björn och Agneta var dessutom grannar. Stickan köpte sitt hus först och när det blev aktuellt för Björn och Agneta att köpa grannhuset så ställde Agneta som krav att Björn skulle tillbringa mer tid med henne än med Stickan - annars ville hon inte att det skulle köpas något.... 

En annan av miljöerna är syateljén. Åh, där står jag och drömmer bland alla fina tyger och roliga band, mycket är med guld och paljetter.

Här en uppbyggd loge från en av turnéerna. Skojigt och detaljerat gjort med urdruckna tekoppar, pappertussar med läppstiftsavtryck och ännu mer kläder, även vardagsdito. Många av tjejernas scendresser var av typen kroppsstrumpa och för att komma i en sådan krävdes talkpuder - vilket även ingick i sminkarsenalen på bordet.

Många kläder finns på plats, i original, och utställda så att man kan beundra det detaljerade hantverket. Men ändå kändes kläderna helt platta och ointressanta - visst är det så man saknar den karisma som bärarna av kläderna utstrålade och som gjorde alla deras framträdanden så enastående.



Hela tiden, från rum till rum hörs olika låtar. Jag blir så glad när en av mina tidiga favoriter (och under många år bortglömd) dyker upp i ett av rummen. Lyssna här och njut!
Ett rum handlar om musikalen och filmen Mamma Mia. Där finns en uppbyggd miljö från Björn och Agnetas kök på Lidingö. Genom köksfönstret ser betraktaren när dottern Linda är på väg till skolan. Detta gav Björn idén till låten Slipping through my fingers. Den ingick ju i Mamma Miamusikalen som Niclas Strömstedt översatte till svenska. Lyssna här på texten, jag tycker att det är fantastisk. Kan man ha en solkatt i en bur 
Efter ett par timmar är man härligt fylld av maffig musik och roliga minnen. Runt oss har det mest varit utländska turister, två italienska mindre sällskap, ett fransk par och ett större spanskt sällskap - alla 20-25 år yngre än vårt sällskap. Det är roligt att ABBA fortfarande intresserar och de är verkligen ett bra exempel på hur bra svensk musik kan vara ett av våra främsta exportvaror.

På slutet av rundvandringen finns Swedish Music Hall of Fame med små rum för alla årtionden från 1920 och framåt. Här finns artistkläder, foton, låtlistor, dagböcker, skivor, skivspelare och radioapparater och mycket mer. Bara det värt ett besök!



05 februari 2015

Julen varar länge...


Av olika anledningar har vi inte träffat de två småtrollen i huvudstaden sedan i slutet av november. De skulle kommit ner till Skåne i samband med julhelgen, men är man 2,5 år och har 40 graders feber så får man minsann stanna hemma och bli frisk - trots att farmor och farfar längtar sååå....
Nu är det vi som åker upp istället. Med julklappssäckarna! Ett inte särskilt roligt, men likväl ständigt återkommande, skämt inom familjen är att "vi kanske ska spara klapparna till nästa år"  och detta skämt blev tråkigt nog sant denna jul. Men tomtedressen lämnar vi hemma - litet får man hålla på traditionen. Kanske också att grannarna skulle undra om de såg en tomte smyga i buskarna. Annars tycker jag att vår julaftonstomte verkligen ser ut som en snäll tomte som gärna skulle tomta i slutet av januari också.
Naturen gjorde vad den kunde för att ge oss julstämning. Det snöade fyra dagar i rad och S och C skottade den långa uppfarten många gånger under dessa dagar. Det byggdes jättestor (fast litet sned...) snögubbe och A kunde åka pulka på tomten - ja ni vet vilken (!) jag menar.
Annars varar ju julen olika länge av olika anledningar. Jag lägger till exempel alltid ett pussel till jul, eller rättare sagt, i mellandagarna tas pusslet fram och sedan får det ta den tid det tar. Det kallas alltid för mitt julpussel oavsett om det läggs långt in i februari.  
Årets julpussel - vackert och omväxlande
De som bor i Stockholms innerstad tvingas nog att inse att julen är slut när julgranen måste läggas ut på anvisade uppsamlingsställen. Vissa av dessa granar hade säkert varit gröna och fina ända till påsk... fast några behövde helt klart slängas ut. Bilden är tagen 31 januari - undrar hur länge granarna har legat där och hur länge de ska ligga där - till påsk?
På vår hemfärd söderöver kan vi konstatera att det hade snöat hela vägen ner till Skåne och att alla träd var julkortsvackert rimfrostiga och snöklädda.   
Men snart är det dags för andra breddgrader! Det är litet deppigt att det tydligen snöar där också... även om snön smälter så är kanske både mandelblom och mimosa försenad. Fast "jul" som prefix slipper vi därnere och vi byter gärna ut det mot "vår" istället.