ABBA the museum

När vi bodde i Stockholm och var unga gick vi sällan på museum eller utställningar, inte heller hade vi gjort det som stadens turister oftast gör - besökt Stadshuset eller Livrustkammaren eller åkt upp i Kaknästornet. Efter vår flytt från storstaden så går vi mer än gärna på både museum och utställningar och vi har betat av många av de så kallade turistattraktionerna.

Nu ska vi besöka det ganska nya museet  ABBA the museum. Museet ligger fint vid Allmänna Gränd och det är enklast, när man som vi kommer från Nacka till Slussen, att sedan ta Djurgårdsfärjan. Förr i världen var det bara turister som åkte Djurgårdsfärjan, men vi konstaterar att det bor vanligt folk både på Skeppsholmen och Djurgården och att de pendlar med denna båt. Lokaltrafikens kort fungerar här också - mycket smidigt.

Blå timmen, utsikt från färjan mot Skeppholmskyrkan och af Chapman

Museet är inte så stort men väldigt fiffigt gjort. Mycket är interaktivt och meningen är att man ska kunna känna sig som ABBA:s femte medlem. Man sjunger sin favoritlåt i en studio och sedan hämtar man hem sin inspelning via museets hemsida, likaså kan man stå på scenen tillsammans med alla fyra och man kan träna på att mixa inspelningen lika bra (eller bättre?) än Michael B Tretow och även där kan man, via datorn och sin entrébiljett, ladda ner och lyssna på sina egna alster. Det finns ett självspelande piano som är direktkopplat till Bennys piano där han bor. När han sätter sig för att spela hemma - så spelar pianot på museet också. Tyvärr verkar inte Benny vara sugen på någon pianotruddelutt när vi är där :(

Jag går mest igång på nostalgikonceptet och att de har byggt upp autentiska miljöer. Första gången Björn och Benny möttes var i en folkpark, Hootennanny Singers var på väg därifrån i en ombyggt Amazon och Hepstars gjorde entré i en häftig amerikanare. Björn tyckte att Hepstars "vrålåk" var bra mycket läckrare än deras egen töntiga Amazon.... Inte vet jag - en ombyggd personbil med hus på taket verkar inte så häftigt idag i alla fall.

För övrigt blev jag väldigt förtjust i namnet Hepenanny Hootstars som tydligen myntats av någon tidning.

Visst är det Waterloo-kläderna! Trots att vi var unga när det begav sig så tyckte vi allt att de var ganska knasigt klädda... Idag ser dräkterna ut som ganska normala och roliga scenkläder. Detta är deras originalkläder vilket man kan förstå av att tygernas olika material har ändrat färg på olika sätt. Agnetas blå dress var ursprungligen flaggblå (inte lila som på fotot) och det var exakt samma blå färg på sammetsjackan och sidenbyxorna. Samma sak med killarnas jackor. Materialen uppför sig tydligen olika efter 40 år...

Här har man byggt upp skrivarstugan från Viggsö i Stockholms skärgård där Björn och Benny satt och skrev. "Utsikten" är en film från den riktiga skrivarstugan, det vajar i träden och olika sorters båtar passerar i farleden. Det känns verkligen som om det var "på riktigt". Båda ABBA-paren samt deras manager Stickan Andersson köpte i början av 1970-talet varsitt hus på denna ö. Stickan och Björn och Agneta var dessutom grannar. Stickan köpte sitt hus först och när det blev aktuellt för Björn och Agneta att köpa grannhuset så ställde Agneta som krav att Björn skulle tillbringa mer tid med henne än med Stickan - annars ville hon inte att det skulle köpas något.... 

En annan av miljöerna är syateljén. Åh, där står jag och drömmer bland alla fina tyger och roliga band, mycket är med guld och paljetter.

Här en uppbyggd loge från en av turnéerna. Skojigt och detaljerat gjort med urdruckna tekoppar, pappertussar med läppstiftsavtryck och ännu mer kläder, även vardagsdito. Många av tjejernas scendresser var av typen kroppsstrumpa och för att komma i en sådan krävdes talkpuder - vilket även ingick i sminkarsenalen på bordet.

Många kläder finns på plats, i original, och utställda så att man kan beundra det detaljerade hantverket. Men ändå kändes kläderna helt platta och ointressanta - visst är det så man saknar den karisma som bärarna av kläderna utstrålade och som gjorde alla deras framträdanden så enastående.

Hela tiden, från rum till rum hörs olika låtar. Jag blir så glad när en av mina tidiga favoriter (och under många år bortglömd) dyker upp i ett av rummen. Lyssna här och njut!

Andante, andante med Frida

Ett rum handlar om musikalen och filmen Mamma Mia. Där finns en uppbyggd miljö från Björn och Agnetas kök på Lidingö. Genom köksfönstret ser betraktaren när dottern Linda är på väg till skolan. Detta gav Björn idén till låten Slipping through my fingers. Den ingick ju i Mamma Miamusikalen som Niclas Strömstedt översatte till svenska. Lyssna här på texten, jag tycker att det är fantastisk. Kan man ha en solkatt i en bur 

Efter ett par timmar är man härligt fylld av maffig musik och roliga minnen. Runt oss har det mest varit utländska turister, två italienska mindre sällskap, ett fransk par och ett större spanskt sällskap - alla 20-25 år yngre än vårt sällskap. Det är roligt att ABBA fortfarande intresserar och de är verkligen ett bra exempel på hur bra svensk musik kan vara ett av våra främsta exportvaror.

På slutet av rundvandringen finns Swedish Music Hall of Fame med små rum för alla årtionden från 1920 och framåt. Här finns artistkläder, foton, låtlistor, dagböcker, skivor, skivspelare och radioapparater och mycket mer. Bara det värt ett besök!