22 april 2015

Vi rymmer från hemmet

I måndags släppte jag och mannen i mitt liv alla måsten; alla krattar och spadar, alla häftpistoler och tygsaxar, alla dammsugare och diskborstar och rymde från hemmet...
Solen sken från en märkligt molnfri himmel där förmiddagens flygplan hade satt sina spår. Fåglarna kvittrade och hela världen var full av solgula tjocka och kompakta forsytiabuskar och lika rikblommande och kompakta rosa körsbärsträd vart man än tittade. Busken nedan är vår egen och så fin har den inte varit på flera år.
På vår flykt ut mot Bjärehalvön stannade vi till på ett före detta militärt område och provianterade sallad och bröd - passade bra till en picknicklunch. Egentligen hade vi tänkt köpa smörrebröd hos en danskisländska som emigrerat till våra trakter - men denna dagen hade hon stängt. Vi får återkomma till henne en annan dag...
Vi hade ett mål med vår utflykt, men på vägen dit ägnade vi oss åt litet hökning (som våra vänner från Göteborg säger när man ska kolla in något litet extra). Det finns ett par hus som vi länge tänkt kolla in och se var de ligger - och nu är det gjort :) Målet med utflykten var Grevie Backar - detta paradis på jorden så här i månadsskiftet april/maj när backsipporna blommar och kossorna ännu inte släppts ut.


Förr i världen (läs när barnen var små) så gjorde vi ofta vårutflykter hit, alla i familjen behövde komma ut på grönbete efter vintern. Med matsäck (för alla), med filt att vila på (för föräldrarna), med ett gäng bollar, med förstoringsglas och små burkar att samla ännu mindre djur i (för barnen). Vi fick en fin återhämtning efter en sådan lördag.
Väl ute på Bjäre så kändes vårvinden från nordväst rätt kall, men de gräsbevuxna rullstensåsarna gav fint lä för de kalla vindarna. En annan dag ska vi ha litet mer tid och rätt skor och vandra längs slingan som går genom området. Här är omväxlande natur med fälader med enar, hagar, åkermark och skogsdungar. På många ställen är det utsikt över Skälderviken.

Denna gång valde vi att åka hem över det högt belägna Påarp, på små vägar och genom minibyar - allt så oändligt vackert så här års. På en stengärdsgård bodde detta stenskvättepar - de verkade vilja bli fotograferade, de satt stilla och hannen till och med tittade in i kameran...
Vitsippsbackar, massor av svalört, slånbärsbuskar och vildapel och en och annan liten utslagen björk... och så havet på avstånd, söderöver Skälderviken och norröver Laholmsbukten. Kan det bli bättre!?


19 april 2015

Växelbruk för amatörer

Nu är det dags för allt det roliga i trädgården! Rabatterna är städade, allt gammalt är puts väck, de tidiga lökarna som har lyst upp med sina färger är överblommade. Stjärnmagnolian börjar bli skräpig - kronbladen ligger som babylakan över halva trädgården och det är dags för de första tulpanerna. Snart har vi petat i oss hela höstsådden av machésallad. Det var verkligen en höjdare - aldrig trodde jag att det skulle bli så lyckat och eftersom inga sniglar finns så här års så blev skörden som den skulle. När det fanns risk för frost på barmark så la jag bara ett armeringsnät över planteringslådan och så täckte jag med ett sjok av ris och kvistar. Förhoppningsvis blev det tillräckligt med ljus samtidigt som frosten stoppades upp något.
Just nu är det hit till kökslandet som dagens tankar går. Häromåret utökade vi våra planteringslådor från två till sju stycken och jag läste in mig på växelbruk. Främsta anledningen till detta var att vi skulle sluta byta jord i lådorna och låta grödorna sköta om jorden. Huvudregeln är att man delar in sitt land i rutor (eller lådor) och odlar en bestämd växtsort i varje låda och nästa år så roterar man grödorna ett steg medsols och ytterligare ett steg året därpå under fyra års växtföljd. Första året odlas baljväxter (bönor och ärtor och luktärtor) som bara behöver gödas i början av säsongen och efter skörd gräver man ner växtdelarna som tillför näring till jorden. Nästa år odlar man i den lådan näringskrävande växter som kålsorter, gurkor och vitlök och här måste man tillföra med naturgödsel under säsongen. Tredje året sätts här de växter som behöver måttligt näringsbehov som rotfrukter, lökar och bladgrönsaker. Fjärde och sista året passar potatis eftersom den inte behöver mycket näring alls. Här kan man också ha sallad och rädisor mellan potatisen eller bondbönor i ytterkanterna. Femte året är det dags för baljväxter igen och så rullar det på.

Första året för vårt växelbruk, dvs förra året, var jag jättenoga och noterade allt i lådorna i ett schema i datorn och hur växlingen skulle ske nästa år, läs nu i vår. Men har man gjort ett schema så får man minsann följa det och inte vara alltför impulsiv... Jag fick ett tips av en bloggkompis om en lyckad vitlöksskörd. Hastigt och lustigt tryckte jag ner en massa vitlök i en låda som vi odlat potatis i - bara för att den lådan just då var närmast när vitlöken skulle ner i jorden. Nu ställer denna impulsivitet till det så till den milda grad att jag knappt vet ut eller in. Nu har jag satt vitlöken i en låda typ ett år för tidigt utan att det hann komma ner baljväxter innan. Hm.. betyder det att jag måste göda vitlökslådan litet extra nu då? Med något kväverikt? Och hur ska den lådan hanteras vid nästa nästa års sådd... Jag får nog konsultera trädgårdstidningen eller ännu bättre - deras frågespalt på nätet. Hoppas ändå att till hösten kunna återkomma med bilder på fina vitlökar.




13 april 2015

Istanbul - en drömstad

Det har varit mycket skriverier om flygande den senaste tiden. Häromveckan vägrade Ryan Air flyga på Frankrike för att flygledarna strejkar. Jag har också vägrat att flyga under delar av mitt liv...
De senaste 25 åren har jag inte flugit mer än max 15 gånger.  Jag gillar inte att flyga och har fått konstaterat att jag har en fobi mot att falla. "Har du blivit tappad som barn" frågade den första terapeuten som jag konsulterade. Jo kanske, eller jag vet att jag har trillat utför en lång svängd trappa som litet barn - då helt utan skador.... kanske har något dunkelt minne omvandlat den händelsen till en fobi mot flygresor, bergochdalbanor och nöjen (?) liknande fritt fall....
Det var nu inte detta jag skulle skriva om utan att jag faktiskt lyckades bemästra flygrädslan (tack vare en KBT-terapeut) och lyckades komma till min drömstad Istanbul.
Mannen i mitt liv kom hem en dag och berättade att höstens årliga tredagarsresa med jobbet detta år skulle gå till Istanbul och att respektive fick följa med. Jag som bara tidigare drömt om att ta mig till Bosporens pärla med superdyra Orientexpressen från Paris - fick nu en reell möjlighet att besöka drömstaden.
Vi flög ut från ett grått Köpenhamn en oktoberdag för några år sedan. Vi hamnade i ett solvarmt härligt myller av öst och väst och hur denna stad än ska beskrivas så blir det ofta med klichéer. Men vilka härliga klichéer!
Istanbul har en färgrik historia, staden grundades av grekerna på 600-talet f.Kr (Byzantion) och blev senare huvudstad i Romarriket (Konstantinopel) och därefter i Bysantinska riket (Östrom). I mitten av 1400-talet blev staden Osmanska rikets huvudstad. Genom historien har staden anfallits av hunner, goter, perser, nomader från norr, araber, furstar från Kiev, korsriddare och venetianare.... Det är inte konstigt att man upplever denna tjusiga stad som en historisk och religiös smältdegel.
Som turist i Istanbul med två hela och två halva dagar till sitt förfogande så hinner man inte uppleva så mycket. Men tack vare att vi medföljande fick tillgång till guide med buss (när de som skulle jobba gjorde det) så hann vi ändå ganska mycket dessa dagar. 
Vi började med att besöka Top Kapi. Det var från mitten av 1400-talet till mitten av 1800-talet sultanernas residens och det osmanska rikets administrativa centrum. Palatset fungerade som en stad i staden med 4000 invånare och med egen moské, sjukhus och myntverk. Idag är det ett museum men tyvärr fick man inte ta några fotografier inomhus.
Fantastiskt blåvitt kakel vid ingången till haremet 
Kyrkan Hagia Sofia, byggd av kejsare Justinianus på 500-talet, då den största och viktigaste kyrkan i världen och en central helgedom för de ortodoxa kyrkorna. Under det muslimska styret gjordes den om till moské och idag är den ett museum. Fortfarande omnämns Hagia Sofia som ett av arkitekturhistoriens vackraste byggnader. Här finns så mycket att se, vackra mosaiker bland annat - men också ett "vikingaklotter" - på en av balustraderna ser man inristat med runskrift vikinganamnet "Halfdan".

Hagia Sofia

Teförsäljare med samovar på ryggen


Detaljer av mosaiker i Hagia Sofia  


Blå moskén har fått sitt smeknamn för den är klädd i blåttvitt kakel, det officiella namnet är Sultan Ahmedmoskén. Den byggdes i början av 1600-talet och lär vara inspirerad av Hagia Sofia. Takkupolerna är fantastiska, min kamera räckte inte till för att ta ett rättvisande foto av de blåvita kakelplattorna.

 Egyptiska kryddbasaren
Taket i stora basaren - man kände sig litet hemma med allt blågult... 
En av alla gångarna i Kapali Carsi (den stora basaren). Där finns 4000 butiker på 8 km gångar - den gör skäl för namnet. .. och ja - den upplevs som väldigt turistisk och ja - försäljarna försöker locka in en att titta just på deras varor och ja - man måste pruta och - ja det var otroligt häftigt!!
Ett av de otaliga containerfartyg som passerar genom Bosporen. Fascinerande fakta är att trafiken är så tät att man reglerar den med att enkelrikta trafiken olika delar av dygnet.
Gammalt möter nytt
Detta vackra hus hade gjort sig bra bredvid societetshuset i Marstrand.
Det finns ganska många träpalats
 som detta
många av husen är målade i fina pastellfärger.
Enligt guiden är detta Istanbuls äldsta trähus
Efter dessa dagar och en lyckad flygresa hem så längtar jag ofta tillbaka till Istanbul. Absolut måste jag någon gång ta mig i kragen och flyga dit igen. Sa jag att maten är otroligt god? Sa jag att människorna är så vänliga?  Güle güle!  /  På återseende!





10 april 2015

Årets upplaga av konstrundan 2015

Denna påsktradition började vi med att åka till Landskrona Konsthall. Där har alla Konstrundans konstnärer ställt ut ett , för deras konst representativt, bidrag och vi besökare kan bilda oss en uppfattning vilka ateljéer vi vill besöka.
Konsthallen är en vacker byggnad och konstverken kom verkligen till sin rätt. På många ställen hängde de i grupper om liknande färger - vilket kändes som ett nytt grepp.
Jag är inte mycket för textila verk på väggen, men denna svartvita labyrint, alternativt medeltida stadsplan, imponerade.
Eva Nelander-Juntunen
Strax bredvid fanns detta träd som var gjort i tenn - lätt att ställa var som helst.
Bengt Berggren
Detta litet gammaldags porträtt är gjort av en utställningsdebutant. Tyvärr besökte vi inte honom, han står definitivt på min lista till nästa påsk. En väldigt suggestiv bild, man vill nästan kliva in till detta par och så är det bara en tvådimensionell bild.
Gordon Skalleberg
Här en av mina favoriter. Han målar lätt surrealistiska bilder men många detaljer och en stor portion humor.
Sven Lingardsz
Vi besökte Ullastina Larsson, hon har förutom vackra målningar också gjort Nobeldiplomet till kemipristagarna 2014 - en hedrande uppgift.
Ullastina Larsson
Lunchen intogs på Erikstorps Kungsgård, i regi av Daniel Berlin och Anton Andersson. De bjöd på en fantastisk god påsklunch till ett mycket överkomligt pris! Hit kommer vi fler gånger....
Erikstorps Kungsgård
På vägen tillbaka besökte vi Siv Bokelund och log åt hennes fascinerande kvinnofigurer i glas eller keramik...
Siv Bokelund
Siv Bokelund
...samt Göran Billing som gjort en serie målningar från södra Spanien och man kunde verkligen förnimma hettan.
Göran Billing
Kvar att besöka till någon annan gång är Karin och Zoli - fina målningar som man vill se mer av.
Zoli Fuglesang Kareld

Karin Arvidsson

Klicka på bilderna om du vill se dem större.