Champagne och åter champagne

Så här några dagar in på det nya året, när man fortfarande kan förnimma tolvslagets skumpa, så vill jag skriva litet om ett av våra favoritresmål nämligen Champagne! Alla vägar bär hit, så är det bara. I alla fall om man som vi kuskar runt omkring i Frankrike ;).
Vi har ju gjort många rundor och hamnat litet här och där eller som ett känt citat lyder "all over the place". På vår allra första tur till Champagne (för ganska länge sedan...) hamnade vi i Reims på en guidad tur tillsammans med en stor grupp turister och besöket avslutades med en provning som vi inte förstod mycket av. Vi hade nog inte riktig koll på hur Champagne gjordes och det fick vi visserligen kläm på, men hur man provar och vad man känner för skillnad - ja det krävdes flera år och flera provningar för att vi skulle förstå.

De stora champagnehusen (Bollinger, Moët & Chandon, Lanson m fl) och som ofta ägs av stora konsortier har sällan egna vinfält. De köper upp druvor och/eller druvmust från kontrakterade vinodlare. På samma sätt som Findus odlar ärtor här i Skåne, slut på likheter. De stora husen strävar efter att deras standardchampagne ska ha samma stil och kvalitet år efter år. Därför gör man alltså en blandning och använder också en del av föregående års vin för att åstadkomma detta. Till skillnad från en årgångschampagne som bara är tillverkad av druvor från ett och samma år.

Vi tycker att de mindre odlarna, vigneron independent, som är privat- eller familjeägda är roligare att besöka. De är stolta och vill gärna berätta om sitt företag, de är oftast något billigare och småskaligheten gör allt mer personligt. Till vår hjälp när vi far runt har vi flera gånger haft glädje av en bok skriven av Richard Juhlin, svensk och dessutom världens främste champagnekännare. En sann skildring om hans stora kunskap (hämtad från hans egen hemsida men något förkortad) kan du läsa om sist i detta inlägg.
I denna bok har han katalogiserat "alla" champagneodlare och betygsatt dem mellan 1 och 5 där 5 är bäst, men då är de också onödigt dyra. Tycker vi... De odlare som i boken får omdömet 2 eller 3 passar vår plånbok bäst. Boken är lättförståelig, man måste inte alls vara något proffs för att kunna använda den.

För några år sedan besöker vi Côte des Blancs som ligger precis söder om Epernay och där champagnen görs nästan uteslutande på Chardonnay. Vår bas är då den lilla byn Bergères-lès-Vertus där vi bor på Hostellerie du Mont Aime. Ett ganska stort hotell och fina rum med uteplats. Matsalen var tjusig och menyn ambitiös!

Här sitter vi med eftermiddagsfika och planerar dagens runda nr 2.

Matsalen är en klassisk dröm i gult och vitt

Ett otippat sätt att servera les frites på 

  Maffiga efterrätter och läckert porslin

 

I den något större byn Vertus besöker vi Champagne Guy Larmandier och vi blir väl emottagna av ett barnbarn till Colette, änka efter Guy. De producerar både premier cru och grand cru på sina 9 ha. Flickan bjuder glatt på alla sorter och berättar att även hennes mamma är vinodlare och driver Champagne Waris-Larmandier i Avize, en mil norrut, fortfarande i Côte de Blancs. Så vi far såklart dit också! Marie-Hèlene, är femte generationen vinodlare och idag driver hon gården tillsammans med sina barn och även föräldrarnas gård tillsammans med sin bror. Hon blir jätteförtjust när vi visar vad Richard Juhlin hade skrivit om henne och hon kopierar sidan ur boken.

I dessa trakter besöker vi också Champagne Jean Milan i byn Oger. Ett större ställe med guidad rundtur som visar sig kosta pengar om man inte handlar något. Vi köper några flaskor men det andra paret gör det inte och de blev rätt irriterade när de blir krävda på pengar av guiden. Det ger en trist eftersmak till provningen, eftersom ingen informerat om detta. Idag vet vi inte riktigt hur det fungerar, ett ungt syskonpar har tagit över verksamheten.

Ett annat trevligt område i Champagne och inte alls lika hemsökt av turister är Côte de Bar som ligger längst ner i södra delen av Champagnedistriktet. I detta område görs nästan all champagne på druvan Pinot Noir och vi gillar faktiskt dem litet bättre än blancs de blancs som är gjorda på Chardonnay. Landskapet här är också något mer kuperat och här är väldigt vackert att bila runt på småvägarna. 

Hit har vi återvänt flera gånger, vi besöker alltid Champagne Drappier i Urville men brukar bo i den sevärda byn Colombay-les-deux-Eglise. Läs gärna mina tidigare inlägg om både Drappier och general de Gaulles hemby här och här.

Den otroliga blindprovningen - har den verkligen hänt? 

Hur gick det egentligen till den gången när Richard Juhlin chockade en hel vinprovarvärld i Paris 2003? Hur många prickade han egentligen och hurdana var förutsättningarna? Var det en helblind eller halvblind provning? Hände den överhuvudtaget? Ja frågorna är många och den sanna historien börjar lätt likna en skröna och konstiga rykten florerar. Låt oss reda ut vad som verkligen hände. 

Tidningen Spectacle du Monde anordnade flera år i rad en omfattande champagneprovning .

I flera år hade man försökt få med herr Juhlin att medverka då hans skicklighet i blindprovningar var högt uppskattad. När han äntligen kunde medverka hade man fått in 50 champagne från en stor mängd olika producenter som ville få sina viner recenserade av den högkvalificerade internationella franskdominerade juryn. Från början var tidningens målsättning bara att provarna skulle bedöma, rangordna och karakterisera vinerna - inte att gissa vad som dolde sig i respektive glas. Just av den anledningen var provningen helt blind, provarna hade alltså ingen aning om vilka champagnesorter som skulle avsmakas.

Provningen var mycket professionellt upplagd och provarna gavs rikligt med tid att prova i perfekta glas och temperaturanpassning. När Juhlin ges så goda förutsättningar kan han inte låta bli att känna igen en hel del av vinerna med sitt fotografiska doftminne och systematiskt började han gå igenom vin för vin. Juhlin blev mer och mer övertygad om att han satt med en stor mängd såväl korrekta bedömningar som kvalificerade gissningar. När provningen var avslutad ville han att alla skulle gissa exakt vilket vin som dolde sig i de olika glasen. När det blev Juhlins tur plockade han ett i taget. Han räknade upp 43 helt korrekta svar! Det ska kanske tilläggas att tvåan, en före detta världsmästarsommelier stoltserade med 4 rätta svar. En annan intressant detalj är att Juhlin hade rätt årgång på samtliga 7 som han missade.

Högst medveten om hur svårt det var att upprepa en sådan bedrift höll han sig borta från de nästkommande årens provningar. När han till slut inte kunde motstå  att prova igen så var allt  frid och fröjd - ända tills de två provningsdagarna var över och organisatörerna inte kunde låta bli att testa Juhlins kompetens ”off the record”. Uppgiften den här gången var att duellera mot en annan sommelier, en världsmästare  och prova 20 roséchampagne. En blind provning igen, men den här gången med vetskapen om att det bara skulle vara prestigetillverkare,  alltså inte helt förutsättningslöst. Världsmästaren lyckades hitta tre rätt och Juhlin han spikade alla 20. Efter detta så behöver han inte bevisa något i denna speciella genre...

Alla vägar bär hemåt

Jaha, så var det dags att lämna fina Languedoc och lilla huset i C.....
Efter fyra veckor på plats så har vi både hunnit med att läsa en massa böcker, bada i havet flera gånger, träffa gamla goda vänner över trevliga måltider och göra nya bekantskaper, ha middagsgäster och övernattningsgäster, besöka nya vingårdar och en och annan välbekant, ha oförskämt långa frukostar på terrassen, men också ha blivit ordentligt magsjuk (bloggaren) vilket blir en anledning till att vi nu åker hem tidigare än planerat.
Det är fortfarande så att vi inte gillar att bila i Rhônedalen, så vi väljer autoroute över Milhau och första dagens mål är Pouilly-sur-Loire. Vägen över Centralmassivet går periodvis på mer än 1000 möh och naturen är vackert fäladslik med lång utsikt. Längs vår väg syns ett och annat får och massor av rovfåglar.

Nattens övernattningshotell ligger behändigt (men ganska ocharmigt) precis bredvid l'autoroute. Rummet är dock helt ljudisolerat med egen terrass ner mot Loire. Tyvärr är det litet för kallt för att ta en drink på terrassen. Restaurangen är helt ok, trevlig och prisvärd, nästan fullsatt - inte bara av hotellets gäster. Vi har upptäckt tidigare att det är många belgare och schweizare som rör sig i Frankrike över helgerna.

På morgonen styr vi mot en gammal vinbekant, Domaine Masson-Blondelet i Pouilly. Goda viner från både Pouilly och Sancerre och dessutom driver föräldrarna ett ställe i Languedoc, Chateau de Tersac i Corbière. Vi köper denna gång bara Pouilly, bilen är ganska full och vi ska passera två vinområden till. Dagens tur ska inte bli så lång, vi ska bara till Champagne och max köra 25 mil - men bara på ganska små vägar så det kommer att ta hela dagen...

Fösta stopp blir i Donzy i departementet Nièvre (som jag aldrig hört talas om tidigare...) men som så ofta så har även detta departemente fått namn efter en flod. I Donzy stannar vi, här finns en klosterruin uppförd av Clunyorden 1107, sedermera förstörd första gången av protestanter (!) 1569 och andra gången i samband med franska revolutionen 1789, kvar nu finns bara ingången med tympan, norra tornet och några valvsbågar.

Mest uppseendeväckande var den förfallna kyrkogården. Snacka om spöklikt ställe. Så många urgamla gravstenar som hade sackat ihop eller vält eller till och med rest sig från sin grund. Huuu...

Nästa stopp är i Druyes-les-Belles-Fontaines i Yonne. Här finns uppe på berget en stor borg med tillhörande liten "stad".

Borgen är nu ett museum som man kan besöka, dock inte så här års. I den lilla staden bor det dock folk i de små söta husen.

Sedan är det dags för lunch, medhavd picknick vid foten av en av chabliskullarna. Skönt i solen men tyvärr fick vi sällskap av alldeles för många nyfikna coccinelles (nyckelpigor) så vi åt vår matsäck mycket fort. Vi får med oss massor av dessa insekter i bilen, efter detta får vi slänga ut några varje dag och ett par följer faktiskt med oss ända till Skåne...

Så var det dags för byn Chablis, här har vi faktiskt inte varit tidigare. En söt ort med många odlare längs huvudgatan. Vi väljer ett ställe på måfå (ganska ovanligt för oss) och får en jättetrevlig provning. Flickan bakom disken är duktig och intresserad av oss och vad vi gör där. Hon berättar ingående om Chablis och skillnaderna mellan de olika lägena och vi förstår att Chablis kan vara lika krångligt som Bourgogne när det gäller cru-lägen. När vi försöker förstå vilka som är bäst  så vill hon inte framhålla ett läge framför det andra utan säger "det beror på vad man tycker om". Mycket diplomatiskt! Vi väljer hennes metod och handlar (precis som vanligt) efter hur vinet smakar.

Nästa stopp är i Chaource i Aube (också en flod...). Vår favoritost kommer från denna ort och vi bara måste handla en artisanal (handgjord) variant av den AOC-märkta osten. För några år sedan (på genomresa i Champagne) serverades vi denna ost efter en middag. Två dagar i rad och ändå hade jag svårt att komma ihåg namnet på osten. När jag hade frågat flera gånger hjälpte servitrisen oss med att säga mjau-grrrr (chat = katt och ours = björn). Nu har vi inga problem med att komma ihåg vad osten heter. Det är en av de få ostarna som ska serveras ganska kylskåpskall vilket kan vara praktiskt.

Fram på sena eftermiddagen kommer vi till Champagne och den sydvästra delen som ligger ungefär 15 mil sydväst om Reims. Hit hittade vi för första gången för 3 år sedan. I vår lokala tidning fanns då en artikel om "Champagnes bortglömda hörn" där reportern beskriver ett besök hos Drappier i Urville. Här blir man  mycket väl omhändertagen, blir visad in i en salong med vackra möbler i olika grupper och så dukas det fram glas och man får välja vad man vill prova. Denna gång är inget undantag, salongen är knökad med besökare som verkar ha valt detta ställe för sin lördagsapero. Vi sitter dock inte längre än vi behöver och när vi ska göra vår beställning på kontoret så tycker den unge försäljaren att vi ska träffa Monsieur Drappier i egen hög person. Han är såklart jättetrevlig och han blir väldigt begeistrad när han hör att vi är från Sverige. Han tar fram sin telefon och visar foton från en middag som president Hollande höll för vår kung och drottning när de besökte Paris förra året. På denna middag var M Drappier bjuden, han satt mitt emot drottningen (!) och berättade att de hade haft sååå trevligt under middagen!

Höstfärger i Champagne

Lorrainekors vid de Gaulles monument i Colombey-les-Deux-Eglise

Lördagsmiddag och övernattning är inbokat (som flera gånger tidigare) på La Grange du Relais i byn Colombey-les-Deux-Eglise. En by mest känd för att de Gaulle hade en stor egendom här och han är också begravd här. En stort monument och museum till generalens minne drar många turister, så här finns flera trevliga hotell. Allt är trevligt som det brukar, fast ikväll verkar personalen i restaurangen ha glömt sina leenden hemma. 

Nåja, det förstör inte vår middag och sedan kan vi på rummet kolla film på datorn, internetuppkopplingen fungerar fint.

Näst sista dagen går i medelhög fart på först franska och sedan tyska motorvägar. En söndag får det inte finnas några långtradare på vägarna varken i Frankrike eller Tyskland och det är nästan behagligt att köra. Inga stockningar och inga olyckor och vi kommer fram till Verl utanför Bielefeld som planerat. Fint hotell Landshotell Altdeutschland, läs mer om förra gången vi bodde här.

Sista dagen längtar vi hem, vi blåser genom norra Tyskland utan större engagemang och petar i oss ett par smörrebröd på färjan Puttgarden-Rödby för att lika oengagerat susa fram genom Danmark. Många resor har det blivit just denna väg, det finns inte direkt några bra alternativ och det tar ju bara drygt två timmar till dess vi kommer hem.
Borta bra med hemma bäst kan man ju inte säga när man har två hem.... Fast det skånska hemmet är ändå mest hemma. Nu dröjer det fyra månader innan vi tuffar ut på vägarna igen.

Champagne, ett favoritområde

När vi har möjlighet, på våra resor till och från lilla huset i C, så passerar vi gärna genom Champagnedistriktet! Dels är det ett mycket vackert och öppet landskap med vinodlingar men här finns också stora vetefält och annat matnyttigt på åkrarna. Den södra delen av Champagne, litet sydöst om Troyes, har blivit en favorit dels för den vackra naturen men också för att här är det mindre trafik och färre turister - och minst lika god champagne från små oberoende familjeföretag.

Det är också en del av Frankrike som det är lätt att vara turist i. De flesta som arbetar inom turistnäringen här talar en klart begriplig engelska, något vi inte riktigt är bortskämda med i Languedoc. När vi bilar runt vill vi ju helst pröva den franska vi kan, men ibland räcker inte orden till. Det händer att fransmannen självmant övergår till engelska, vilket tyvärr gör att jag skäms litet.... Låter min franska så erbarmlig eller kanske att de bara vill vara artiga och hjälpa en hackande turist? För fransmannen är helt klart artigast i Europa, särskilt i sin kommunikationen med andra... ”jag ber, jag tackar er, jag önskar er en bra dag, välkommen tillbaka, trevlig resa, lycka till, på återseende” - alla dessa små kommentarer följer oss genom Frankrike. Vi försöker svara lika artigt och inte bara säga det svenska ”tack” som vi kanske gör alltför ofta hemmavid....

På det här champagnehuset Drappier...

... är de superartiga. Jag stod och väntade utanför deras reception, det var gott om plats att mötas och där gick folk litet fram och tillbaka. Men när le patron Drappier själv passerade mig - vilket han gjorde ungefär fem gånger – så sa han varje gång ”pardon”. Han stötte aldrig till mig eller så, utan jag gissar att han sade det varje gång han behövde vända ryggen mot mig. Något som alltså skulle kunna uppfattas som oartigt - utan att man är kunglig eller påve eller så - utan bara en äldre (!) dam  i detta land...

Vi kunde konstatera att på tre månader så har landskapet förändrats, tack och lov! Förra gången låg landskapet i snö... jag föredrar detta! 

Två gånger i rad har vi bott i Colombay-les-deux-Eglises. Första gången var byn helt okänd för oss och vi hann inte bekanta oss med de stora sevärdheterna, se tidigare inlägg i Äntligen litet vår

Nu har vi besökt byns kyrkogård och konstaterat att förutom de Gaulles gravsten, som är väldigt litet utsmyckad, så finns det flera hundra minnesstenar av olika storlekar som organisationer, föreningar och liknande skänkt till minne.

Detta är bara hälften av alla minnesstenar som står lutade mot muren

På vår fortsatta väg mot Normandie stannade vi till i Chartres för att besöka katedralen. Vi letar gärna upp olika katedraler längs våra vägar genom Europa. Vi har båda blivit fascinerade av denna fantastiska byggnadskonst allt sedan vi lärde känna Tom Byggare (läs gärna Svärdet och Spiran av Ken Follett). Det sägs att man kan se Chartres kyrktorn från den översta våningen på Eiffeltornet - jag tänkte inte prova det utan skulle nöja mig med att se kyrkan där den står. 

Men det var tydligen svårt att fotografera toppen på tornen, jag kanske måste till Paris i alla fall.....

Rosettfönstren var otaliga, enorma och fantastiska... och ganska svåra att fånga bra på foto. Men de var mycket vackra och imponerande, mer än 2000 kvm fönster i övervägande blåa toner! Den främre tredjedelen av katedralen är renoverad, de gråsvarta pelarna och väggarna har blivit vackert benvita med härliga målningar. Litet märkligt att man tycker det är ok att klä in den gamla stenen och sedan måla.... Men kyrkan blev ju både ljusare och vackrare.

Pelarna till höger är original, de vita är målade och det röda ovanför är ett försök att återskapa som det ursprungligen såg ut.

På väg till parkeringshuset gick vi rakt på denna trompe l'oeuil - något jag är lika förtjust i som stora mäktiga katedraler! 

Äntligen litet vår

Vi har lämnat Sverige för att slippa frosthala vägar och grå snöhögar vart man ser. Men för ett möte med våren fick man åka rätt långt....

Danmark, Tyskland och norra Frankrike - alla landskap bjöd på täckande snö och dessutom snö blandat med regn från ovan och med minus noll grader. Vi vet ju att våren kan vara oberäknelig, men hade kanske inte räknat med att få vänta på barmark ända till söder om Lyon. Dock hade vi planerat ett par trevliga stopp på vägen. Första var i Cochem vid Mosel. Här var vi varit flera gånger, men aldrig sett kullarna på detta sätt...

Andra stoppet gjorde vi i södra Champagne i en liten by som heter Colombey-les-deux-Eglises. Det var en för oss okänd by. Den valdes på grund av närheten till en champagneodlare vi ville besöka samt att här fanns ett trevligt Logis de France med 3 spisar och 3 grytor (vilket är Logis de France högsta omdöme och som brukar vara mer prisvärt än motsvarande hos Guide Michelin).

Väl framme i byn visar det sig att här bodde general de Gaulle större delen av sitt liv och därför fanns ett memorial till hans minne Charles de Gaulle Mémorial. Vi sparade detta besök till nästa gång och for istället till Urville för att provsmaka och köpa litet bubbel hos familjen Drappier. Utanför deras hus hade vinrankorna det kallt om fötterna...

Äntligen, efter flera långa kalla och mörka månader är vi nu i lilla huset i C. Här var det sig ganska likt... Vår lilla miniträdgård verkar ha klarat sig under vintern. Bambun hade ogräslikt vuxit runt 60 cm, hängbegonierna har frusit ner som de brukar, pelargonerna har överlevt och t.o.m börjat blomma om, citronen har skjutit ett par kraftiga skott liksom olivträdet. Fikonbusken är helt kal så här års så man vet som vanligt inte om den lever eller ej... Eftersom våra växter är planterade i krukor så är de mer känsliga om den languedocska vintern nu blir långvarigt kylig. Men vi har också med tiden lärt oss vad som oftast klarar sig och vad som alltid dör....

Här bakom byn är vinstockarna prydligt nedklippta och nu väntar de bara på värmen.....

Runt byn blommar en del mandelträd, men det är många mandelträd som ännu inte har slagit ut.

Mimosan verkar dock stå i full blom och man blir rent berusad av doften. 

På våra morgonpromenader uppåt berget har vi hittat jonquiller, små vilda minipåskliljor max 10 cm höga. De står där och lyser knallgult mitt i de gråbruna vissnade resterna av den vilda lavendeln som med sin blomning förgyller morgonpromenader längre fram på säsongen....

Vi är mycket ute och promenerar. När solen skiner är det mycket behagliga 10-12 grader utomhus. Men inomhus är det fortfarande svalt i vissa rum. Minimitemperaturen inomhus denna vinter var 3 grader och i ett hus med halvmetertjocka stenväggar tar det några dagar att får en dräglig inomhustemperatur. Elelement och golvvärme i all ära - tack och lov för den öppna spisen i köket! 

Jag hoppas kunna återkomma med fler vårtecken här från vårt härliga Languedoc!