Champagne, ett favoritområde

När vi har möjlighet, på våra resor till och från lilla huset i C, så passerar vi gärna genom Champagnedistriktet! Dels är det ett mycket vackert och öppet landskap med vinodlingar men här finns också stora vetefält och annat matnyttigt på åkrarna. Den södra delen av Champagne, litet sydöst om Troyes, har blivit en favorit dels för den vackra naturen men också för att här är det mindre trafik och färre turister - och minst lika god champagne från små oberoende familjeföretag.

Det är också en del av Frankrike som det är lätt att vara turist i. De flesta som arbetar inom turistnäringen här talar en klart begriplig engelska, något vi inte riktigt är bortskämda med i Languedoc. När vi bilar runt vill vi ju helst pröva den franska vi kan, men ibland räcker inte orden till. Det händer att fransmannen självmant övergår till engelska, vilket tyvärr gör att jag skäms litet.... Låter min franska så erbarmlig eller kanske att de bara vill vara artiga och hjälpa en hackande turist? För fransmannen är helt klart artigast i Europa, särskilt i sin kommunikationen med andra... ”jag ber, jag tackar er, jag önskar er en bra dag, välkommen tillbaka, trevlig resa, lycka till, på återseende” - alla dessa små kommentarer följer oss genom Frankrike. Vi försöker svara lika artigt och inte bara säga det svenska ”tack” som vi kanske gör alltför ofta hemmavid....

På det här champagnehuset Drappier...

... är de superartiga. Jag stod och väntade utanför deras reception, det var gott om plats att mötas och där gick folk litet fram och tillbaka. Men när le patron Drappier själv passerade mig - vilket han gjorde ungefär fem gånger – så sa han varje gång ”pardon”. Han stötte aldrig till mig eller så, utan jag gissar att han sade det varje gång han behövde vända ryggen mot mig. Något som alltså skulle kunna uppfattas som oartigt - utan att man är kunglig eller påve eller så - utan bara en äldre (!) dam  i detta land...

Vi kunde konstatera att på tre månader så har landskapet förändrats, tack och lov! Förra gången låg landskapet i snö... jag föredrar detta! 

Två gånger i rad har vi bott i Colombay-les-deux-Eglises. Första gången var byn helt okänd för oss och vi hann inte bekanta oss med de stora sevärdheterna, se tidigare inlägg i Äntligen litet vår

Nu har vi besökt byns kyrkogård och konstaterat att förutom de Gaulles gravsten, som är väldigt litet utsmyckad, så finns det flera hundra minnesstenar av olika storlekar som organisationer, föreningar och liknande skänkt till minne.

Detta är bara hälften av alla minnesstenar som står lutade mot muren

På vår fortsatta väg mot Normandie stannade vi till i Chartres för att besöka katedralen. Vi letar gärna upp olika katedraler längs våra vägar genom Europa. Vi har båda blivit fascinerade av denna fantastiska byggnadskonst allt sedan vi lärde känna Tom Byggare (läs gärna Svärdet och Spiran av Ken Follett). Det sägs att man kan se Chartres kyrktorn från den översta våningen på Eiffeltornet - jag tänkte inte prova det utan skulle nöja mig med att se kyrkan där den står. 

Men det var tydligen svårt att fotografera toppen på tornen, jag kanske måste till Paris i alla fall.....

Rosettfönstren var otaliga, enorma och fantastiska... och ganska svåra att fånga bra på foto. Men de var mycket vackra och imponerande, mer än 2000 kvm fönster i övervägande blåa toner! Den främre tredjedelen av katedralen är renoverad, de gråsvarta pelarna och väggarna har blivit vackert benvita med härliga målningar. Litet märkligt att man tycker det är ok att klä in den gamla stenen och sedan måla.... Men kyrkan blev ju både ljusare och vackrare.

Pelarna till höger är original, de vita är målade och det röda ovanför är ett försök att återskapa som det ursprungligen såg ut.

På väg till parkeringshuset gick vi rakt på denna trompe l'oeuil - något jag är lika förtjust i som stora mäktiga katedraler!