Vicken vecka - eller så här blir det oftast när vi lämnar Skåne
för att hälsa på släkt och vänner....
Allt började med att jag skulle vara en planerad farmor. Inte så svårt när man redan i juni blir tillfrågad om att vara barnvakt i slutet av oktober. Föremålet för passningen är minsta lilltrollet A som nu har hunnit bli sex månader och vars föräldrar ska gå på bröllop. Lilltrollets moster ska gifta sig och hela stockholmssläkten är såklart bjuden.
Eftersom vi inte har träffat
lilltrollet sedan i augusti, så behöver vi träffas några dagar innan så att
barnvakteriet ska gå utan missöden. Lilltrollet måste ju få vänja sig vid sin
farmor och farfar och förstå att det är helt ok att låta dem byta blöja, mata
och natta. Nu har de kloka föräldrarna sett till att vi inte är långt från
festlokalen och att vi även bor på samma hotell som många av bröllopsgästerna inklusive
föräldrarna till lilltrollet. Så om lille A skulle få för sig att sakna mamma
eller pappa något alldeles kolossalt - så kan de vara hos honom på några
minuter. Känns tryggt inte bara för dem (!) utan även för barnvakterna. Själva
lärakännaprocessen sker hemma hos S och H där föräldrarna för tillfället
bor inneboende i avvaktan på att deras husbygge ska bli klart.... Låter det
rörigt? Det var det inte alls! Vi tillbringade 1,5 dag under
trevliga former i ett höstvackert Uppland...
...tillsammans med flera av lilltrollets andra släktingar. Därefter
ansågs vi vara färdigutbildade på vad lilltrollet ville äta och när och hur han
skulle nattas... Så vi lämnade den delen av släkten tillfälligtvis
och tillsammans med E så njöt vi av en rolig kväll med de gamla
vännerna L och G. Sängarna även denna natt stod hos E. Att bo här - det är
nästan som att bo hemma!
Barnpassardagen startade med att lilltrollet hälsade på sin
fars farmor M på hemmet - vilket verkligen uppskattades av gammelfarmor. Sedan njöt
vi av en promenad i storstaden tillsammans med många andra stockholmare i ett
underbart sensommarväder, + 16 grader.
Ni som kommer ihåg hur det var med en sexmånaders aktiv bebis - ja ni förstår
att resten av de närmaste 12 timmarna fortskred med en blandning av lek och
skoj, matande (gröt överallt!) och nattande. Tidig morgon återbördades
lilltrollet till sina föräldrar (som säkert sovit tre timmar!) och sedan sov
farföräldrarna mycket gott fram till en ganska sen hotellfrukost.
Litet kultur är aldrig fel och denna gång hann jag med ett besök
på Stadsteatern för att se musikalen "Blodsbröder".
En riktigt bra föreställning, rolig med fräck scenografi och bra sång.
Kan verkligen rekommenderas!
Söndagsmiddagen var vi bjudna till M och J och det blev en del prat om vin och Frankrike! Det är aldrig fel ...
På måndag lämnade vi storstaden, rätt hastigt eftersom vi ville klara av den
skogiga sista biten innan stormen Simone kom till Östergötland. Målet var att
hälsa på I och G, även de en ingift del av släkten. Simone kom och hälsade på
framåt natten, dock bara med några timmars strömavbrott som följd...
Som sig
bör så här års i dessa trakter hittade vi dagen därpå trattkantareller! Tillsammans hittade vi säkert
8-10 liter . Nu är höstens grytor räddade!
Hemma igen
efter sju dagars kuskande på vägarna så har vi med oss goda minnen - från möten med
alla trevliga släktingar och vänner, alla tandlösa leenden från lilltrollet,
ett mycket vackert och lyckligt brudpar och ett fantastiskt Sverige i höstfärger!