Vicken Stockholmsvecka

Vicken vecka - eller så här blir det oftast när vi lämnar Skåne för att hälsa på släkt och vänner....

Allt började med att jag skulle vara en planerad farmor. Inte så svårt när man redan i juni blir tillfrågad om att vara barnvakt i slutet av oktober. Föremålet för passningen är minsta lilltrollet A som nu har hunnit bli sex månader och vars föräldrar ska gå på bröllop. Lilltrollets moster ska gifta sig och hela stockholmssläkten är såklart bjuden. 

Eftersom vi inte har träffat lilltrollet sedan i augusti, så behöver vi träffas några dagar innan så att barnvakteriet ska gå utan missöden. Lilltrollet måste ju få vänja sig vid sin farmor och farfar och förstå att det är helt ok att låta dem byta blöja, mata och natta. Nu har de kloka föräldrarna sett till att vi inte är långt från festlokalen och att vi även bor på samma hotell som många av bröllopsgästerna inklusive föräldrarna till lilltrollet. Så om lille A skulle få för sig att sakna mamma eller pappa något alldeles kolossalt - så kan de vara hos honom på några minuter. Känns tryggt inte bara för dem (!) utan även för barnvakterna. Själva lärakännaprocessen sker hemma hos S och H där föräldrarna för tillfället bor inneboende i avvaktan på att deras husbygge ska bli klart.... Låter det rörigt? Det var det inte alls! Vi tillbringade 1,5 dag  under trevliga former i ett höstvackert Uppland...

...tillsammans med flera av lilltrollets andra släktingar. Därefter ansågs vi vara färdigutbildade på vad lilltrollet ville äta och när och hur han skulle nattas...  Så vi lämnade den delen av släkten tillfälligtvis och tillsammans med E så njöt vi av en rolig kväll med de gamla vännerna L och G. Sängarna även denna natt stod hos E. Att bo här - det är nästan som att bo hemma!

Barnpassardagen startade med att lilltrollet hälsade på sin fars farmor M på hemmet - vilket verkligen uppskattades av gammelfarmor. Sedan njöt vi av en promenad i storstaden tillsammans med många andra stockholmare i ett underbart sensommarväder, + 16 grader. 

Ni som kommer ihåg hur det var med en sexmånaders aktiv bebis - ja ni förstår att resten av de närmaste 12 timmarna fortskred med en blandning av lek och skoj, matande (gröt överallt!) och nattande. Tidig morgon återbördades lilltrollet till sina föräldrar (som säkert sovit tre timmar!) och sedan sov farföräldrarna mycket gott fram till en ganska sen hotellfrukost.

Litet kultur är aldrig fel och denna gång hann jag med ett besök på Stadsteatern för att se musikalen  "Blodsbröder". En riktigt bra föreställning, rolig med fräck scenografi och bra sång. Kan verkligen rekommenderas!

Söndagsmiddagen var vi bjudna till M och J och det blev en del prat om vin och Frankrike! Det är aldrig fel ...

På måndag lämnade vi storstaden, rätt hastigt eftersom vi ville klara av den skogiga sista biten innan stormen Simone kom till Östergötland. Målet var att hälsa på I och G, även de en ingift del av släkten. Simone kom och hälsade på framåt natten, dock bara med några timmars strömavbrott som följd... 

Som sig bör så här års i dessa trakter hittade vi dagen därpå trattkantareller! Tillsammans hittade vi säkert 8-10 liter. Nu är höstens grytor räddade!

Hemma igen efter sju dagars kuskande på vägarna så har vi med oss goda minnen - från möten med alla trevliga släktingar och vänner, alla tandlösa leenden från lilltrollet, ett mycket vackert och lyckligt brudpar och ett fantastiskt Sverige i höstfärger!