Använd din fantasi rätt

Våren 2020 hoppades vi på sommaren, när sommaren kom så sa vi "till hösten". När hösten kom var det värre än någonsin, i alla fall här i Skåne. Kring jul började vi säga "efter vaccinet". Nu läser man att det finns en risk att man inte kommer att hinna vaccinera alla skåningar före sommaren... Dessutom finns olika mutationer som gör att vaccinet kanske inte hjälper, kanske måste fyllas på, kanske måste göras om, kanske något vi ännu inte vet...

Någonstans i början av hösten valde jag bort att tänka på hur det skulle bli sedan... efter... när.... Jag blev alldeles för fokuserad på allt jag inte kunde planera. Inte ens coronatillåtna aktiviteter kändes ok och jag åkte för mycket bergochdalbana för att jag skulle känna mig helt bekväm. Skulle jag någonsin kunna planera in någonting? När skulle jag kunna gulla med barnbarnen? Åka till Frankrike eller kanske bara till Stockholm eller inte någonstans alls? Bli bortbjuden inomhus? Ha sitt 70-årskalas? Många var frågorna - få var svaren. Ingen vet någonting om framtiden, inte ens experterna.

Det enda jag kan förhålla mig till är min egen vardag. Mina egna rutiner. Djupa och långsamma yogaandningar gör att jag sover bättre, framför allt så somnar jag snabbare. Jag gillar också att fylla dagens vakna timmar med aktiviteter utanför måstena. Jag gillar att lägga pussel, lyssna på en bok, sticka och brodera onyttigheter, den dagliga promenaden, se en tv-serie, att surfa på nätet och läsa andras bloggar - ja allt det där som jag förr inte hann så mycket som jag ville. 

I höstas utökade jag mina aktiviteter. Den roligaste är en målarkurs, Annette Morris Art, på nätet. Den leds av en engelsk kvinna som bor i "mitt" område i Frankrike och som normalt sett ordnar dagkurser i sketching, då man träffas in real life och målar tillsammans. Nu har hon anpassat sin verksamhet till verkligheten. Hon lägger ut motiv, tips till nybörjare och instruktionsfilmer på sin hemsida och jag och hennes andra elever sitter i våra hem och försöker göra vårt bästa. Här är en av mina bilder som jag tycker är tillräckligt ok för att visa upp (de flesta andra bilderna är inte riktigt där ännu) Nästa steg, när jag har gått klart hennes kurser, blir att hitta egna motiv och skapa helt själv!

Den andra aktiviteten har jag redan nämnt, yogan. Förr så gick jag på kundaliniyoga varje vecka och har gjort det i flera år. Nu har jag hittat en tjej från Stockholm, Helen som lägger ut merparten av sina kurser på nätet. Här handlar det ju om att trycka bort alla sina tankar med hjälp av mantran och monotona rörelser. Oavsett hur jag känner mig när jag börjar ett pass så är jag både piggare och gladare efteråt.

Det bästa av allt är att jag kan spara yogakurserna och måleriövningarna på min egen dator och jag kan ta fram dem när jag vill. Eller hoppa över ett par veckor om jag känner för det.

En av de personer som gett mig något som lärt mig hantera mig själv är psykiatrikern Åsa Nilsonne. Hon är en kvinna i min egen ålder, professor och författare, en person som jag bara har sett på TV och läst några böcker av. Men hon har verkligen gett mig något att förhålla mig till. En av hennes böcker om mindfulness, medveten närvaro, heter "Vem är det som bestämmer i ditt liv". Otroligt förenklat, och som jag kommer ihåg det, så är det väsentliga vilken typ av teater man "spelar upp" på scenen i hjärnan. Du har ett verkligt problem eller du oroar dig för ett eventuellt problem eller du oroar dig för ett helt fiktivt problem. Hur tänker du då? Spelar din hjärna upp ett drama, en tragedi eller ett lustspel när du funderar på problemet. Hur försöker du lösa problemet? Blir det en tragedi eller komedi? Man kan lära sig att styra skådespelarna på hjärnans scen - ge dem olika typer av repliker, agera regissör och bestämma slutet på pjäsen. Absolut inte alltid enkelt, men varje gång jag lyckas välja bort drama och tragedi ur mina vardagstankar så har jag också vunnit något.

Det är oftast roligt och kreativt att ha en stor portion fantasi men fantasin kan ställa till det för en. Jag har berättat ibland om min tankar som kan dyka upp i vargtimmen och fått frågan från en av våra manliga vänner "men hur ser det ut i din hjärna egentligen". Det ni - det kan man undra....

 

Hur man lär sig att göra en tavla

I nästan hela mitt vuxna liv har jag fått frågan  "varför målar inte du tavlor? Du är säkert lika duktig som din pappa." Tror ni att man ens vågar tänka tanken att man ska prova?

Min pappa lärde sig att måla både med olja och akvarell under en årslång konvalescens på 50-talet efter att ha fått polio. Han var en duktig hantverkare, målade gärna i det fria men helst hemma efter egentagna fotografier. Men han hade hela tiden sitt arbete, målandet var bara en hobby. Han var ganska produktiv och vi har många av hans tavlor på väggarna. 

Jag har alltid tillverkat saker med händerna och jag har ett ganska bra färgsinne. Jag har stickat och sytt kläder till barnen och sytt kläder till mig själv, jag har gjort tavlor i tygapplikationer och under många år gjorde jag tittskåp på all min lediga tid (man kan läsa om det här). Sedan en himla massa år renoverar jag möbler och klär om. Men måla tavlor - näe!

En av våra svenskfranska vänner hade i många år veckokurser i det fria "lär dig måla akvarell". Men när jag jobbade så var det inte så aktuellt att ta en hel veckas semester och vara i Frankrike utan familjen. Så det gör jag när jag blir pensionär - tänkte jag. Men se, då hade hon slutat med dessa kurser och flyttat hem till Sverige.

För några år sedan dök det upp en engelsk kvinna som ledde dagskurser i Languedoc i sketching. En svensk väninna i franska byn tipsade om att hon hade provat på och hennes alster såg ut som om hon verkligen hade lärt sig detta - på en dag. Ja, en dag lät bra, jag har ju inte så stort tålamod och vill helst kunna allt direkt. Så denna vår såg jag fram emot att prova på detta på ort och ställe.... ja, ni vet ju vad som hände.

Men eftersom jag hade anmält intresse så fick jag info om att nu hade hon lagt sina kurser på nätet - bara att sitta hemma och följa hennes instruktioner. 

Förstår ni vilken lycka? Att när helst jag har tråkigt, är litet nere, det bara regnar eller andra stunder som behöver livas upp eller tid som behöver fyllas ut - då tar jag fram mina färger och papper och vips så har det blivit något. Detta är det allra första jag gjorde. 

Roligast är att jag har ju precis börjat, det finns många kurser att följa och priset är högst resonabelt.

Man måste hela tiden komma ihåg P-ordet säger hon på engelska.  Practice, practice - öva, öva, öva. Alltid ha en penna och ett block tillgängligt, rita det du ser, rita inte allt du ser, välj ett motiv och välj bort det som är svårt att rita. Jag kan egentligen inte alls rita, har aldrig kunnat. Men detta är mer som att härma och ändå ser jag ju att jag inte har gjort enligt instruktionerna. Det ser inte ut som det hon har gjort. Näe, det är ju jag som har gjort det. Det är flera parametrar som man ska ta hänsyn till, var på papperet ska jag börja, hur stort blir detta, får jag plats med det jag vill, hur gult är ett äpple? 

Jag har både vanliga akvarellfärger och akvarellpennor. De senare är som de vanliga färgpennorna man hade som barn, men när man är klar så blöter man litet på det färglagda med en pensel med rent vatten och så blir resultatet som en akvarell. Trolleri!
Det är litet roligt att många av hennes motiv i kurserna är från Frankrike och Languedoc, mycket känns som om man har sett i verkligheten. Detta fönster kan nog finnas i var och varannan by där nere och bilden är resultatet av min andra lektion.

Nu har jag inte tid att blogga mer, dagens motionsrunda är avklarad, liksom ett utomhusbesök hos min gamla mamma med leverans av jordgubbar och ringblommor. Nu har jag ett par timmar som skall ägnas till en mur som det växer röda vallmoblommor framför....