30 september 2013

Vin, vin, vin...

Vin överallt... maskiner och människorna bakom - alla arbetar just nu för högtryck. Skörden är 2-3 veckor senare än normalt och det är mycket som återstår att göra. Detta lilla fält ligger alldeles ovanför lilla byn och det är ganska brant fast det inte syns på fotot. Då är det handplockning som gäller.




I vårt vindistrikt, St Chinian, odlas mest blå druvor. De fem vanligaste är Grenache, Syrah, Mourvedre, Carignan och Cinsault. För att vinet ska få kvalitetsbeteckningen AOP (Appellation d'Origine Protégée) krävs att det är gjort på blandningar av ovanstående druvsorter. Det odlas också flera olika sorters gröna druvor, men det vita vinet är inte lika vanligt i detta distrikt. 
Det är mycket svårt att avgöra vilken druva det är när man ser dem på fälten, men även om de är rätt lika så smakar de väldigt olika. En del är små hårda druvor i hårt packade klasar med massor av kärnor och tjockt skal, andra är lika små men har ett mjukt skal och några är nästan som dessertdruvor, söta och saftiga. 



En mycket vanlig syn dessa dagar, minitraktorer i maklig takt som vi svischar förbi så fort att kameran inte hinner med att fokusera....

En ovanlig syn, trots skördetider. Dessa lådor hittade vi en tidig kväll i kanten av ett mycket stort fält,  jag hoppas verkligen att inte någon har glömt bort att de skulle hämtas...

När vinet är skördat har man såklart en skördefest. I en av våra grannbyar hade man skördefest i söndags. Borgmästaren hade pyntat med vindruveballonger....
Symboliskt hade man ställt ifrån sig sina tomma träkar för att på torget vid långbord äta "moules au pastis" på papperstallrikar och dricka (tidigare årgångar?) vin.



När druvorna är plockade så återstår bara att vänta på att vinbonden och vinmakarna gör sitt jobb i "la cave" innan vi som konsumenter kan få njuta av deras arbete. 

I granndistriktet Faugères finns en vinodlare som vi alltid återvänder till, Les Amants de la Vigneronne".
Förutom att de tar fram 2-3 egna mycket goda viner så driver madame en prydlig b&b och i hennes försäljningslokal kan man också handla vin från alla andra odlarna i området, dock finns inte alla för provsmakning. Hon är mycket kunnig och trevlig och hon pratar mycket gärna engelska. Fast vi vill gärna prata franska när vi provar vin, men hos henne blir det engelska. I dag när vi besökte henne gjorde hon dock oss litet besvikna, favvovinet var slutsålt - och vi som skulle haft 3 kartonger.... Men eftersom hon är den hon är så trixade hon litet (undrar vem det gick ut över) så vi fick några flaskor som vi ville samt en låda av deras nya vin av en blandning som hon såklart tyckte var minst lika bra. Hon berättade att många av deras kunder kommer tidigt på säsongen, så nu ska vi dit i april-maj för att försäkra oss om favoritvinet.
Vi beslutade oss också för att prova några, för oss, helt nya producenter och faller dessa väl ut kan det bli ett besök till hos Madame innan vi far norröver.

17 september 2013

Flygtur och fikon

En eftermiddag trodde vi att piloten på detta plan hade glömt något hemma...
... men efter två varv funderar vi på om han kanske ville erbjuda sina passagerare på något alldeles extra uppe i luften. Eller kanske att han ville stila litet för flickvännen eller mamman på landbacken? 
Fast sväng två verkar ha varit ganska snäv, undrar hur den upplevdes i planet. 

Morgonpromenaderna bjuder på andra nöjen förutom motionen. Just nu dignar fikonträden av mogen frukt. Många träd växer på någons mark och här i Frankrike finns inte den allemansrätt vi har i Sverige. Men det står ett och annat träd i ett dike eller i ett skogsbryn och när det ligger 50 fallna fikon under trädet - så tror vi att ingen bryr sig om vi plockar några direkt från trädet.

Efter några olika rundor och en biltur har vi fått så mycket att jag kan koka fikonmarmelad. Det är riktigt lyxigt! Vi har hittat tre olika sorter, den vanligaste violetta som är rätt avlång, små runda gröngula samt en brunrosa sort som är litet bredare i basen. 

Det finns annat man kan plocka, litet björnbär till frukostens yoghurt. Många är förtorkade men man kan ha tur och hitta fina exemplar. Här har inte ens alla mognat....

Men dessa håller på att mogna. Stora tunga blå klasar överallt på våra promenader längs med vingårdarna. Dessa maffiga klasar får man inte plocka, men när fältet är skördat så är det ok att ta av resterna som hänger kvar. Flera druvsorter är inte alls goda att äta men några av de saftstinna sorterna som förr kännetecknade Languedocvinerna kan vara riktigt goda att äta.
Det märks även i affären att det är skördetid för druvor. Det finns ett ganska stort utbud av olika druvsorter med namnen utsatta och det provsmakas bland de olika sorterna innan man väljer vilka klasar som ska inhandlas.

Roquefort - en rätt gammal ost

Languedoc bjuder på många fina utflyktsmål och vår senaste utflykt gick till Roquefort, dit vi for med S och J som besökte oss ett par dagar. Bara vägen dit är värd en resa, autorouten går stadigt uppför längs fantastiska bergsformationer och på 7-800 meters höjd planar landskapet ut till en platå. Hedmark så långt ögat såg, betesmark med rätt torrt gräs och låg buskvegetation gav oss känslan att vara ovanför trädgränsen. Efter flera mil öppnar sig marken framför oss, platån stupar brant nedåt till det som visar sig vara dalen vid Millau där Tarn rinner längst ner och en fantastisk bro erbjuder en övergång till andra sidan dalen. Vi har åkt över bron många gånger men aldrig sett den så här från sidan. Inte heller har vi kunnat fånga utsikten från bron på bild, men nu när vi lämnat autorouten för att komma ner till Millau så fanns en utsiktspunkt med information om brobygget och vackra vyer i 360 grader.


Innan vi startade vår utflykt hade vi läst på att i den lilla byn Roquefort-sur-Solzon, på ett område på 500 m brett och 2 km långt, tillverkas all (!) Roquefortost som konsumeras i världen. Lika strikta regler som bland annat finns för Champagne finns sedan år 1411 även för denna AOC-märkta ost. Med andra ord så får man ingen annanstans i världen göra en grönmögelost som man kallar för Roquefort. 

Den görs på mjölk från en speciell sorts får som heter Lacaune. Varje brebis (tacka) ger 1,5 liter mjölk om dagen.För att göra en hel Roquefortost på 4,2 kg krävs 12 liter mjölk. Man förstår att här finns många får... Tillverkningen av getosten startas samtidigt som man bakar ett rådbröd som bakas så att skorpan blir hård med brödet är ogräddat inuti. Då börjar brödet mögla och detta mögel sprutas sedan in i ostarna vars mognadsprocess innebär tillväxt av möglet. Det låter inte så trevligt, men idag sker detta med moderna metoder och mögelbakterierna är strikt kontrollerade i laboratorium innan de kommer in i osten.                

Lagringen av osten tar cirka 150 dagar och sker i fuktiga källare med optimala förutsättningar för ostens mognad och speciella smak. Källarna är byggda nedåt längs med bergväggen och eftersom berget är poröst så finns sprickor (fleuriner) som fungerar som luftkanaler med både till- och frånluft vilket är väsentligt för klimatet i caven.
                        
Nu när vi var där var hela caven tom, all osttillverkning sker från december till juni och skickas sedan på export till hela världen. De elva tillåtna ostproducenterna gör alla på samma sätt, men tydligen kan det finnas skillnader i smak och utseende. Den vi besökte gjorde flera olika sorters Roquefortost med olika styrkor men också en sorts Tomme. Det färdiga resultatet ser ut så här och denna halvcirkel kallas för 1/2 pain. 




08 september 2013

Känslan sitter kvar länge...

Vi har haft ett underbart sommarväder de senaste dagarna, liksom resten av Sverige. Det känns inte alls konstigt eller ovant att temperaturen är runt 25 grader. Alldeles lagom för att vara utomhus, barfota iförd i korta byxor och linne.

Vingresors gamla reklamslogan "känslan sitter kvar länge" stämmer faktiskt just nu till 100 %. Jag har varit fem sommarveckor i Languedoc och därefter fem sommarveckor i Skåne. Svenska vädret har varit mestadels ett fint svenskt sommarväder men också litet regn och rusk.  Nu - när det åter är dags att möta den sydfranska värmen - så känns det som om jag inte har haft något annat väder än vad som kan erbjudas i södra Europa så här års. Känslan sitter kvar länge... helt fantastiskt!

Jag har bara tänkt på mina höstkläder någon nanosekund de senaste veckorna. Risken är alltså stor, nu när jag ska packa, att jag inte alls tar med något långärmat, långbent eller något ulligt plagg. Alltså måste jag börja tänka ull och långt - svårt blir det och tar emot gör det....

Trots att jag har haft mina sommarkläder i mer än 10-12 veckor så tycker jag inte alls att det skulle vara roligt att botanisera i höstgarderoben, nix - jag gillar sommarväder, soligt och varmt! Météo France lovar sådant väder - den väderspaningen vill jag gärna tro på!

Men andra tider kommer och därför har vi idag förberett oss på en svensk vinter och fyllt vedförrådet med 1,5 kubikmeter bokved. Vår spiskamin är bussig och eldar man smart så kan vi värma större delen av huset under en normalskånsk vinterdag.



Några som jag inte heller tror kommer att frysa om fötterna är mina chiliväxter. De står nu i vårt uterum/orangeri där många fönster kan släppa in höstsol och ljus till frukterna som förhoppningsvis kommer att vara lagom mogna i början av oktober.


 Caloro - orange som mogen

 Chilhuacle negro - rödsvart som mogen

 Espelette - röd som mogen
Man skulle kunna tro att de flesta av dem  är av ett annat släkte, typ bönstänglar eller så, eftersom de ränner i höjden rent kolossalt.  Men den högsta sorten är en Amarillo som kan bli över 1,80 och sägs likna ett litet träd....



Som en sista avslutande gest till den svenska sommaren har jag inte köpt en fransk järnsäng (!) utan en svensk järnsoffa. Vad som inte syns på fotot är att man sitter under ett tak av rosor. Dynan syns inte heller, är inte ens tillverkad.... man får tänka sig något flerfärgat, pastelligt med gråtoner, tror jag eller kanske att jag ändrar mig till våren :) Härligt ord eller hur - våren? Snart så, det gäller bara att övervintra....
                   


03 september 2013

Trädgårdsdrömmar

Höst i Skåne - fåglarna flyttar, dagarna är svalare och kvällarna är mörkare. I väntan på att själv få fara söderöver är jag tacksam över alla dessa trädgårdsentusiaster som förgyller de sista veckorna i augusti. De som ger oss energi som lyckas hålla höstdeppen borta, i alla fall för stunden. Alla dessa trädgårdsamatörer som visar upp sina trädgårdar för att vi andra ska få njuta och kanske få en och annan idé att ta med hem. 

Här kommer ett urval av vad jag har njutit av de senaste veckorna, inklusive någon bild från Sofiero och Trädgårdsmässan i hemstaden också.

Här en klassisk skånegård där man dukat ett bord med vad hösten kan erbjuda
Detta är alltså inte Frankrike utan en trädgårdsoas i Skåne. Druvorna var helt mogna och mycket söta!

Gårdsförsäljning är en vanligt skånskt företeelse. Här kan man dessutom beundra gårdens djur.

Om sniglarna låtit mina skockor vara ifred så hade jag låtit åtminstone en blomma få bli så här vacker

Ett keramiskt löv som kan dekoreras med enstaka blommor - enkelt och jättesnyggt!

Trädgårdsspa, varför inte? Denna fina sommar hade det nog fungerat bra.

En uttjänt sockerkaksform får ett nytt liv - lätt arrangemang att ta efter :)

Ett trädgårdsrum från Sofieros utställning, drömlikt och vilsamt
Den egna trädgården har haft en fin sommar. Kökslandet har bjudit på finfina luktärtor, ganska bra haricots verts, mer potatis än vi hittills hunnit konsumera, god fast ganska liten fänkål men ingen svartkål eller grönkål (någon annan gillade dem), ett (1) moget fikon samt vinbär som småtrollen har ätit direkt från buskarna. De engelska rosorna har blommat överdådigt, men favvorosen tynar sakta bort... Gräsmattan har mått bra av all sol och har nästan ingen mossa alls och de röda pelargonerna som övervintrade i uterummet bara blommar och blommar!

Det finns en hel del projekt framöver men som vanligt med projekt så vill hjärnan mer än kroppen och klockan. I oktober ska vi gräva om en ganska stor rabatt - vi vill försöka få bort kirskålen men framför allt för att få en annan struktur på det som ska växa där....  mer vita perenner och mer engelska rosor.