24 februari 2014

Pétanque eller Boule

Varannan lördag träffas ett gäng svenskar i Tourbes. Det är Scand'Oc, den skandinaviska föreningen i Languedoc, som arrangerar flera olika aktiviteter för sina medlemmar. Pétanque, som är det rätta ordet för spelet här i Frankrike är här riktigt trevligt och opretentiöst - man åker dit, man måste inte ha några förkunskaper och inte heller anmäla sig innan, man spelar i två timmar och de som vill (och det brukar vara de flesta) äter sedan gemensam lunch på bykrogen tvärs över gatan.    
Efter den senaste spelet kan vi konstatera, jag och mannen i mitt liv, att vi måste träna. De flesta av de andra svenskarna träffas ju regelbundet och vi spelar bara de gånger vi är här i Frankrike. Vi har ju en pétanqueplan i vår lilla franska by och det är ofta helt tom. Men på senare tid har vi kunnat konstatera att här träffas ett tiotal män regelbundet och spelar. Kul - fast de gångerna håller vi oss på ett fegt avstånd...

De flesta klarar av att spela boule redan första gången man provar, om man nu inte har stora krav på hög poäng. Fast man kan ju ha nybörjartur ... 
Att se en spelare göra en "carreau" är häftigt! Då pratar vi inte tur utan stor skicklighet förmodligen baserad på en mångårig träning.

Här kommer en ordlista för dig som vill kunna stila litet:
Lägg - kast i syfte att placera klotet på ett speciellt ställe på banan
Plomb - ett lägg med mycket hög båge
Skott - kast i syfte att knuffa undan klot eller lillen
Rullskott - kast som gör att klotet rullar en stor del av sin färdväg
Rasp - skott som tar i marken ett stycke innan det träffar motståndarens klot
Carreau - en spelare kastar och träffar med sitt klot, så att det byter plats med motståndarens klot
Casquette - en spelare kastar och träffar ett motståndarklot med sitt eget klot men bågen är litet för lång så att  motståndarens klot stannar kvar och det egna fortsätter
Paket - när ett lag tar lika många poäng som det antal klot laget disponerar
Elfenbenare - när det ena laget lyckas skjuta bort varje klot som motståndaren lägger in och  lyckas få hem "ett paket"
Kloss - när ett klot ligger an mot lillen
Lillen - målkula av trä som man vill komma närmast
Fanny - vinna match med 13-0 (snarare att förlora en match med 0-13!)
Här kommer en ordlista för dig som vill kunna använda några franska termer. De bör kanske användas med varsamhet...
Avoire le point - man har ett eller flera klot bättre än motståndaren
Réprendre le point - placera ett klot bättre än motståndaren som hade poängen
Faire un palouf (palouffer) - spelare gör ett alltför kort kast
Jouer volontiers - motsatsen till palouf, man har kastat klotet för långt/hårt

Det finns en uppsjö av facktermer och lustiga uttryck inom denna sport, man kan läsa mer om både sportens historia , regler och de olika uttrycken här.




18 februari 2014

Fête du Mimosa

Mimosafesten i Roquebrun; för första gången under de 12 år vi varit husägare i en av grannbyarna så passar det tidsmässigt mig och "mannen i mitt liv" att besöka detta ganska exotiska evenemang. Vi gör det tillsammans med O som tar ledigt från renoveringsarbetet med det nya Chez Amis, deras b & b i en annan av våra grannbyar.
Flera i min franska blogg- och facebookvärld har redan skrivit och fotograferat om mimosan och festen i Roquebrun. Så blir det när man sitter flera dagar i bil genom Europa och inte har tid eller uppkoppling för att blogga.... så en vecka efter de andra, här kommer min version av Fête du Mimosa.
I veckor före festivalen sätts det upp skyltar på alla tillfartsvägarna till Roquebrun - genomfartstrafik genom byn är förbjuden på söndagen. Några dagar innan ställs det ut kravallstängsel längs med infartsvägarna och plastband i klara färger binds upp här och där som avspärrning - men vi ser ingen info eller skyltar om var man ska parkera. Vi har visserligen bara 5 km till Roquebrun men... bilen ska ställas någonstans - ännu oklart var... Vi är ju svenskar och vi parkerar faktiskt INTE som många fransmän gör. Men mångårig tillvänjning av "det franska" gör ändå att vi slappnar av litet och gissar att det löser sig nog... Vi börjar förstå att vi inte kan räkna med några arrangerade p- platser  - det finns helt enkelt inget riktigt bra utrymme. Alla ängar här är vinfält och själva byn ligger utmed en brant sluttning som slutar i floden. Kanske att badstranden vid floden kan vara ett alternativ och så längs med vägen, ja i alla fall på de ställen vägbredden tillåter.

Efter lunch bär det av och ganska snart på vår väg står det bilar litet här och där längs vägen och in i vingårdarna. Efter några kilometer svänger vi in på en smal och brant grusväg ner mot floden och hittar en plats uppe på det vissna fjolårsgräset i kanten av ett lerig vinfält. Det är den näst sista "platsen" längs denna väg och vi hinner inte mer än ut ur bilen förrän det är kaos på grusvägen och flera bilar, som likt oss svängt ner på lilla vägen, måste nu backa upp och ut på stora vägen för att leta andra platser. Vi är rätt nöjda och får en lagom tur till fots och när vi kommer in i byn är den avspärrad med kravallstaket som vaktas av ett par polisbilar, ett antal poliser och några sapeur pompiers.
Man kan parkera på badstranden, men risken att kunna bli inparkerad känns överhängande, backen ner till floden är lång, trång och enkelriktad.
Vi vandrar längs huvudgatan, vi möter många som bär på mimosabuketter eller har satt en kvist av mimosa i håret, på hatten eller på kavajslaget. Här finns många traditionella marknadsstånd med lokala produkter, av både ät- och drickbart slag och så "min lilla hobby".

Man kan köpa stora mimosabuketter och färgglada vätgasballonger (i nästan samma typ av knippen som jag såg på Djurgården som barn) - allt varvas med tillfälliga utskänkningstält. Jo då, om man har förbeställt kan man äta en fyrarätters måltid med vin och kaffe för 16 euro.

Så är det dags för karnevalståget. Som brukligt är arbetar man med dessa blomsterprydda vagnar hela vintern. I år är temat musikinstrument och vagnarna dras av byns traktorer, även dessa är blomsterprydda - men med levande blommor. Musiken är ett genomgående tema, jag tror det är fyra olika orkestrar som inte på något sätt "spelar in i varandra", mycket tack vare ett bra mellanrum mellan dem.

Först i tåget går cirka tjugo paranta drillflickor. Nåja, flickor och flickor, de flesta ser ut att vara runt 50 år. De ger ett proffsigt intryck, inte bara att alla har likadana fräcka peruker och lika knallila ögonmakeup som uniformen - utan glädjande nog också i sitt framträdande. De verkar ha kul :) .   


                                                        
På de väldekorerade vagnarna finns små flickor och pojkar som glatt (?) kastar konfetti över publiken.


Men det roligaste är de knasiga bagarna/mjölnarna/gycklare - litet oklart vad de föreställer, liksom deras roll... finns det kanske en fransk tradition som vi inte känner till och som förklarar detta? De kommer dansande med en skottkärra full med mjöl och i händerna har de blåsbälgar som de fyller med mjölet och sprutar sedan helt ohämmat runt omkring på folket längs med kortegevägen. På filmsnutten fångar de in en "oskyldig" kille och ger honom ett mjölbad i skottkärran och så bär det av igen....                                                     

Kanske någon vet och kan förklara dessa vita gycklares närvaro? Någon tradition är det i alla fall eftersom de syns i slutet av denna film från 2012 års Fête du Mimosa




14 februari 2014

Visite à Sète et Narbonne!

En timme bort från oss ligger hamnstaden Sète. En stad som vi mestadels bara kör igenom, eller rättare sagt kryper igenom i ganska omfattande bilköer. Oftast verkar trafiken alltför snårig, massor av gator är enkelriktade och VAR parkerar man som turist ett par timmar? En påsk lyckades vi hitta en parkeringsplats så vi kunde äta lunch på en av fiskrestaurangerna....och visst gav det mersmak! Men nästa gång skulle bli off season. 
Nu är det off season och Sète blir mötesplats för vårt traditionella vårmöte tillsammans med "les cousins" som bor ett par timmar norr om oss. Hotell bokas - med utsikt över kanalen, vilket är möjligt så här års till lågsäsongspriser. 
Vädret är på sitt bästa humör! Det är helt sagolikt att kunna njuta av vårsol, lunch utomhus och vackra havsvyer i 15 varma grader och vindstilla - i början av februari!
Restaurant Les Goélands

Vi låter "trip advisor" avgöra var kvällens middag ska intas och hamnar på fantastiska Restaurant Paris Mediterranée. Man kan inte så enkelt läsa ut av restaurangens yttre att detta är ett kanonställe, men deras utmärkelse som Bib Gourmand samt massor av lovord - se länken ovan - stämde verkligen. En vardag i början av veckan och restaurangen är fullsatt; tre olika alternativ av förrätt, varmrätt och dessert, mycket gott, mycket vackert (också viktigt) och mycket prisvärt. Bör absolut provas som ett gastronomiskt betydligt bättre alternativ än uteserveringarna längs kanalen.
Restaurant Paris Mediterranée 
Dagen därpå är en onsdag - vilket betyder stor marknadsdag i Sète. Marknaden breder ut sig på flera gator och torg och den påminner om Pézenas eller Clermont-l'Héraults stora marknad. Här kan man gå länge - om man hittar en parkeringsplats. Vi stod i ett p-garage under kanalen (litet läskigt men praktiskt) och det fungerade utmärkt!

En liten timme åt andra hållet från vår lilla by ligger den trevliga staden Narbonne. Hit åker vi ett par gånger om året. Här besöker vi den stora marknaden när vi har norrifrån kommande gäster, här lockar både Canal de la Robine (en utlöpare från Canal de Midi) och de romerska sevärdheterna. Nu är det dags att träffa "les autres cousins" de som bor litet söder om oss. Vi ska träffas bara över dagen och denna gång blir det i Narbonne. Även här finns en restaurang som fått ett fint utnämnande i Bib Gourmand. Den ligger bakom saluhallen, bland trånga gränder där det mest verkar finnas bostäder och skolor. Affärerna ligger närmare rådhusplatsen där man också kan gå på Via Domitia, den gamla romerska vägen som man har grävt fram på torget. Denna restaurang var tidigare en vinbar - vilket förklarar namnet "La Table des Cuisiniers Cavistes". 
Vi går sist ut från lunchen - då har kocken redan städat och lämnat....

(bilden är lånad från Restaurant la Table)
För oss är Bib Gourmand fram till nu ett ganska okänt begrepp - vilken tur att man har släktingar som är bättre bevandrade i den franska gastronomin...
Bib Gourmand är en utmärkelse från Michelin som indikerar vällagad mat till ett rimligt pris. Bib är smeknamnet för Michelinmannen, kommer från Bibendum som han också kallas och som i sin tur är ett latinskt ordspråk "nu ska vi dricka". OK, det gör vi såklart - men vi äter också jättegott på bägge restaurangerna. Middagen i Sète kostar 34 euro för tre rätter och dagens lunch i Sète, tre rätter och kaffe, för 21 euro. Är man på resande fot i Frankrike kan det  vara all idé att köpa den lilla boken Bib Gourmand som kommer ut varje år. Kanske bra att ha för alla som tycker det är kul att äta gott i Frankrike utan att bli ruinerad. När jag kikar litet i boken ser jag till min glädje att det finns fler restauranger även närmare oss än Sète och Narbonne. Återkommer när dessa är utforskade.

04 februari 2014

Le Bois des Eucalyptus

En av dagarna planerar vi en vandring i den ganska närbelägna eukalyptusskogen. Vädret lovar en gassande sol hela dagen - perfekt vandringsväder så här års. Vi packar matsäck, karta och drar iväg. Väl framme vid början av leden ser vi några mörka moln (!) vilket är litet oväntat och vi har inte riktigt klätt oss för regn. Men molnen blåser nog bortåt... nähä inte det... Efter 10-15 minuters vandring tvingas vi att vända och snabbt ta oss till bilen för att inte bli helt dränkta. Litet besvikna flyr vi mot kusten där vi ser att solen skiner - men innan vi vet ordet av är vi mitt i ett störtregn och så långt man ser är hela himlen regngrå. Hyfsat torra är vi ändå ganska glada att vi är i bilen. Vi bestämmer oss för att göra denna vandring vid ett annat tillfälle....

Det är samma fina väder när vi bestämmer oss för att göra denna vandring några dagar senare. Ja, det är nästan bättre - det är i princip vindstilla och 12 plusgrader. 
Det finns massor av broschyrer och handböcker om olika franska vandringsleder. Det finns kartor, information om sevärdheter, tydliga instruktioner om hur man ska gå, höjdmeter längs vägen, svårighetsgraden av leden, naturligtvis hur lång den är men också hur lång tid den ska ta att vandra. Så det enda du själv behöver göra är att bestämma vilken led du ska välja och så börja gå!


Här växer alltså en eukalyptusskog, ursprungligen planterad som ett experiment. 1958 satte man ett dussintal olika sorters eukalyptus (den finns c:a 600 arter). 1984 frös tydligen många ner. Vi kunde urskilja i alla fall två sorters träd. Dels det som man känner igen från blomsterhandeln med äggrunda grå blad men också träd som har smala lansettliknande blad och silvergrå helt släta stammar- Sådana träd som jag har sett (på bild) med koalabjörnar i...

Vandringen genom "la garrigue" är mycket trevlig och ganska lätt, stigen är nästan en grusad bilväg. Det mest fascinerande är all växtlighet. Här finns förutom eukalyptusträd, olika sorters pinjeträd, cederträd, smultronträd och olika sorters enbuskar och andra stickiga växter. Bland det lågvuxna hittade vi den vintergröna steneken, trädljung, massor av olika sorters cistrosor, fjärilslavendel, vanlig lavendel, något som är förvillande likt azalea eller rhododendron, och så alla kryddväxterna - ja detta är ändå bara en bråkdel av allt som finns här, men dessa känner vi till.... Nu är mycket av växtligheten antingen torkade fjolårsväxter eller vintergrönt - men tänk hur det kommer att se ut om någon månad när trädljungen blommar vitt och små gula jonkviller och timjan blommar rosa och rosmarin i ljusblått. Eller litet senare när cistrosor blommar i vitt, rosa, rött och gult samtidigt. Djurlivet hade dock börjat vakna till liv, några flugor, flera humlor och bin och ett par fjärilar följde oss längs hela vandringen. Hit kommer vi att återvända, särskilt under vårmånaderna när garriguen blommar!








01 februari 2014

Fantastiska Roquebrun

Tänk att denna fantastiska by är en av våra närmaste byar! 
Här rinner livliga floden Orb där man både kan paddla kanot och bada. Här finns en barnstrand och ett forsande vattenfall, vattnet är rent och med en behaglig temperatur. Såhär i januari är det ingen som badar såklart, det är inte många människor ute överhuvudtaget - vilket gör att man kan parkera var man vill och gå nästan vart man vill. 
Vi letar oss ner till strandkanten precis nedanför byn och sitter en skön stund i solen på en bänk med utsikt över badplatsen. Här svämmar vattnet litet över sina breddar en bit upp på flodslänten. Det är rofyllt att titta på vattnet som forsar, ungefär som att titta in på elden i en öppen spis.

Roquebrun har ett mikroklimat som gör att här finns växter som annars inte skulle kunna klara vintrarna i Languedoc. Vi har hört att det var plockningsdags för citrusfrukterna och visserligen har vi ett citronträd i kruka på terrassen, men apelsinträd i naturen är något helt annat. Vi blir inte besvikna - här finns massor av apelsinträd, mandarinträd (eller någon av alla dess kusiner) och för oss märkligast av allt - ett grapefruktträd!



I  Roquebrun finns en medelhavsträdgård som man kan besöka. Där finns en fin samling av alla typer av medelhavsväxter. Trädgården klättrar högt uppför bergssluttningen, vilket inte inbjuder till ett besök mitt i varmaste perioden. Det visar sig att trädgården har vinterstängt fram till i mitten av februari. Det är naturligt, inget har ännu börjat växa. Så vi skjuter fram vårt besök ett tag till....

Önskar att jag kan förmedla doften av detta mimosaträd! Vi hittar ett (1) som hade slagit ut - en förtrollande syn och doft. Faktiskt så doftar även de träd som har ganska små och gröna knoppar också väldigt gott. Tänk - om någon vecka ska alla hundratals träd som finns runt om i byn vara utslagna....