I nästan hela mitt vuxna liv har jag fått frågan "varför målar inte du tavlor? Du är säkert lika duktig som din pappa." Tror ni att man ens vågar tänka tanken att man ska prova?
Min pappa lärde sig att måla både med olja och akvarell under en årslång konvalescens på 50-talet efter att ha fått polio. Han var en duktig hantverkare, målade gärna i det fria men helst hemma efter egentagna fotografier. Men han hade hela tiden sitt arbete, målandet var bara en hobby. Han var ganska produktiv och vi har många av hans tavlor på väggarna.
Jag har alltid tillverkat saker med händerna och jag har ett ganska bra färgsinne. Jag har stickat och sytt kläder till barnen och sytt kläder till mig själv, jag har gjort tavlor i tygapplikationer och under många år gjorde jag tittskåp på all min lediga tid (man kan läsa om det
här). Sedan en himla massa år renoverar jag möbler och klär om. Men måla tavlor - näe!
En av våra svenskfranska vänner hade i många år veckokurser i det fria "lär dig måla akvarell". Men när jag jobbade så var det inte så aktuellt att ta en hel veckas semester och vara i Frankrike utan familjen. Så det gör jag när jag blir pensionär - tänkte jag. Men se, då hade hon slutat med dessa kurser och flyttat hem till Sverige.
För några år sedan dök det upp en engelsk kvinna som ledde dagskurser i Languedoc i sketching. En svensk väninna i franska byn tipsade om att hon hade provat på och hennes alster såg ut som om hon verkligen hade lärt sig detta - på en dag. Ja, en dag lät bra, jag har ju inte så stort tålamod och vill helst kunna allt direkt. Så denna vår såg jag fram emot att prova på detta på ort och ställe.... ja, ni vet ju vad som hände.
Men eftersom jag hade anmält intresse så fick jag info om att nu hade hon lagt sina kurser på nätet - bara att sitta hemma och följa hennes instruktioner.
Förstår ni vilken lycka? Att när helst jag har tråkigt, är litet nere, det bara regnar eller andra stunder som behöver livas upp eller tid som behöver fyllas ut - då tar jag fram mina färger och papper och vips så har det blivit något. Detta är det allra första jag gjorde.
Roligast är att jag har ju precis börjat, det finns många kurser att följa och priset är högst resonabelt.
Man måste hela tiden komma ihåg P-ordet säger hon på engelska. Practice, practice - öva, öva, öva. Alltid ha en penna och ett block tillgängligt, rita det du ser, rita inte allt du ser, välj ett motiv och välj bort det som är svårt att rita. Jag kan egentligen inte alls rita, har aldrig kunnat. Men detta är mer som att härma och ändå ser jag ju att jag inte har gjort enligt instruktionerna. Det ser inte ut som det hon har gjort. Näe, det är ju jag som har gjort det. Det är flera parametrar som man ska ta hänsyn till, var på papperet ska jag börja, hur stort blir detta, får jag plats med det jag vill, hur gult är ett äpple?
Jag har både vanliga akvarellfärger och akvarellpennor. De senare är som de vanliga färgpennorna man hade som barn, men när man är klar så blöter man litet på det färglagda med en pensel med rent vatten och så blir resultatet som en akvarell. Trolleri!
Det är litet roligt att många av hennes motiv i kurserna är från Frankrike och Languedoc, mycket känns som om man har sett i verkligheten. Detta fönster kan nog finnas i var och varannan by där nere och bilden är resultatet av min andra lektion.
Nu har jag inte tid att blogga mer, dagens motionsrunda är avklarad, liksom ett utomhusbesök hos min gamla mamma med leverans av jordgubbar och ringblommor. Nu har jag ett par timmar som skall ägnas till en mur som det växer röda vallmoblommor framför....
