19 juni 2018

Konstrik helg

Nästan som en egen komponerad konstrunda, på Tjörn, Marstrand och i Varberg. Så blev helgen som gick. Egentligen tillbringade vi tre dagar i dessa trakter tillsammans med sex vänner för att fira ett par födelsedagar. Vi är turister i många avseenden och alla gillar konst och därför ingick det en konstupplevelse varje dag.
Turen startar på fantastiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Vi har varit där flera gånger och blir alltid berörda av det vi ser. Berörda på olika sett, det har hänt att vi pratat om Kejsarens nya kläder och "är detta konst" men alltid måste man beundra eller förundras över konstnären. Denna gång heter utställningen Fusion där enskilda verk av några konstnärer som ingår i den fasta samlingen  samarbetar i en grupputställning. 
En av kvinnorna är Katja Tukiainen som tecknar med ett politiskt och feministiskt perspektiv, gärna med association av dockor. Mycket i rosa med texter som får en att le.
Nästa verk som fastnar på näthinnan är Julie Nord, en danska som målar i tusch och akvarell. Gåtfulla mystiska motiv med idyller men med en osynlig hotfullhet i som lurar i bakgrunden. 
Största favoriten är så klart Lars Lerin. Han behöver ingen presentation och man kan se hur länge som helst på hans verk. 
Som ni ser på fotona så är väggarna chockrosa i några rum, orange i något annat. Precis så har både Glyptoteket och Skagenmuseet haft tidigare. Ibland ökar det upplevelsen av bilden men lika ofta passar det dåligt - som jag tycker det gör med Lerins tavlor på detta museum.

Så lämnar vi Tjörn och åker till Marstrandön. Där på ön finns Strandverket, ett gammal byggnad från 1800-talet då det ingick i ett försvarsanläggning - numera är det en stor konsthall. 

Det finns olika utställningar men vi vill se Gert Wingårdh och "8 projekt - från Liljevalchs till Nationalmuseum", de som redan är uppförda eller som aldrig kommer att blir det, enligt broschyren. Fantastiska skapelser och modellerna är så vackra! Roligast är såklart Helsingborgs nya vattentorn - som inte alls är ett torn utan en cirkel på pelare... 
Nationalmuseums förändringar visas också i detalj med så detaljerade och dekorativa ritningar att man skulle kunna ha dem inramade. Vi får en pratstund med arkitekten själv och han pratar glatt och svarar på våra frågor. 
När vi går ut fascineras jag av skulpturen "Sprungen ur" av Pål Svensson. Den ingår i Strandverkets samling. Ett svart solägg.... så häftigt! 

Avslutningsvis passerar vi Varberg på vägen hem. Rakel Persson, en svensk konstnär numera bosatt i våra franska trakter, gör de mest fantastiska skapelser i tovat ull. Jag har provat på att tova och anser det i princip omöjligt att åstadkomma dessa magiska figurer - men Rakel kan! Vi har kunnat följa henne de senaste åren och hon blir bara bättre och bättre. Nu kompletterar hon sina verk med målningar och underbara texter. En riktig upplevelse!




15 juni 2018

Katedraler och Tom Byggare

(inlägget är flyttat hit från resebloggen)

Bloggaren har en förkärlek för katedraler.
Katedralen i Narbonne
Det jag gillar är kyrkorum i allmänhet och enorma kyrkorum i synnerhet. Oavsett om man är troende eller inte - kyrkor kan ge mycket till många. Förutom religionen finns här historia och konst och konsthistoria och arkitektur och design och hantverk och musik. Här möts arkeologi och konsten att restaurera - ja listan kan säkert göras ännu längre. Det finns faktiskt inte många ställen där allt detta kan upplevas samtidigt.

Mitt intresse började för 20 år sedan när jag gick en föreläsningskurs i konsthistoria. Den hette "Från grottmålningar till Corbusier". Ämnet lät oerhört ambitiöst och det visade sig att föreläsaren hade ett rullande schema. Efter 10-12 terminer hade man gått igenom allt och då började han om från början. Han var oerhört kunnig och pratade till sina bilder helt utan manus och gav lektionerna en tvärvetenskaplig bild som både var rolig och intressant. Jag var med från början men blev helt fascinerad när vi kom till 1100-talet och de stora kyrkobyggnaderna. Då fick vi lära oss mycket om byggnadstekniken och dessutom förstå och tyda innebörden i de medeltida kyrkomålningarna. De är nämligen sprängfyllda med symbolik som gör målningen mycket mer intressant när man har nyckeln. Mer om det i något annat inlägg.

Ordet katedral används ibland lite felaktigt. En katedral är den kyrka där biskopen residerar och byggnaden kan vara en centralkyrka eller rundhuskyrka, en långhuskyrka eller en basilika.
Hagia Sofia i Istanbul byggdes ursprungligen som en kristen centralkyrka men på 900-talet kom turkarna och byggde till de fyra minareterna.
Hagia Sofia
En långhuskyrka är den vanliga formen på en kristen kyrkobyggnad placerad i öst-västlig riktning med koret i öster. Exemplen på långhuskyrkor är många.
Gråmantorps kyrka
En basilika är en romersk byggnad där mittskeppet är högre än sidoskeppen och ljus släpps in från fönster ovanför mittskeppet. 
Basilikan Santa Sabina i Rom
Det var faktiskt inte bara konsthistoriekursen som väckte mitt katedralintresse. Ungefär samtidigt som kursen kom det ut en tjock bok skriven av Ken Follett. En thrillerförfattare som skrev en historisk roman - Svärdet och Spiran. Boken utspelas på 1100-talet i den engelska byn Kingsbridge. En av huvudpersonerna är Tom, en stenhuggare vars högsta önskan är att få bygga en katedral. Och katedralbyggen blir det! Man får följa Tom som lämnar England för att fortsätta bygga katedraler i Frankrike. Gissa om detta kittlar fantasin när man kliver in i någon av dessa mäktiga byggnader. Hur i all friden gjorde de? Med dåtidens verktyg och avsaknad av dagens maskiner och hjälpmedel. Till viss del får vi faktiskt detta förklarat för oss.
Ken Follett säger själv att det som drev honom att skriva boken var att han själv ville veta varför man byggde dessa enorma kyrkor. Han ville veta hur gick det till när man på medeltiden trotsade tyngdlagen och skapade byggnader lika märkliga som pyramiderna. Har ni inte läst om Tom Byggare (som han kallas i vår familj) så gör det! Finns i pocket och numera med två uppföljare under samlingsnamnet Katedralserien. 

Åter till katedralerna. Till skillnad från många andra kyrkor på mindre orter så är en katedral i princip alltid öppen. Det brukar oftast finnas ett informationsblad om kyrkan om man vill fördjupa sig i fakta. Ibland vill man bara sitta ner i det svala dunklet och meditera en stund. Ofta tänder jag ett par ljus, man lägger en slant i en bössa och ställer sitt ljus på en särskild hållare. Katolikerna tänder sina ljus inför en personlig reflektion och under bönestunder. Då väljer man vilket helgon som man ska tillbe. Det finns många att välja på och de flesta tillfällen täcks in. Jag, som inte alls har koll på de katolska helgonen, tänder ljus för de som lever - mina barn och barnbarn. Fina och riktigt minnesvärda stunder har varit när organisten varit på plats och spelat på orgeln. I Bretagne hörde vi flera gånger att man helt enkelt spelade medeltida kyrkomusik i högtalare. Fint det också. 

När man har gått sitt varv i kyrkan, läst informationsbladet, förundrats över inredningen och konstaterat att man kan alldeles för litet om det mesta - då är det dags att gå ut och titta på kyrkobyggnaden utifrån. Att stå på marken jämte en mäktig stenbyggnad som är kanske 75-100 meter hög ger en tydlig känsla av hur mäktig och dominant kyrkan var för folket under medeltiden och flera hundra år framåt.


Genom åren har vi kört kors och tvärs genom Frankrike och haft som delmål att stanna och besöka de mest kända katedralerna. Vi har varit i Aix-en-Provence, Albi, Arles, Avignon, Beziers, Bordeaux, Bourges, Chartes,  Lisieux, Lyon, Montpellier, Narbonne, Orléans, Paris, Perigeux, Reims, Rouen, Tours och Troyes. Enligt en lista jag hittat finns det 58 katedraler i Frankrike - vi har alltså 39 stycken kvar att besöka... 

När man som vi far kors och tvärs med bilen är det roligt att ha delmål som man kan pausa vid. Att komma in i en sval kyrka en varm sommardag gör underverk för både kropp och själ. 

Ibland ids man inte köra in i en större stad - men nästa gång har man kanske mer tid. Vi brukar dessa gånger säga att "den står ju kvar, vi kan alltid återkomma".


14 juni 2018

Om krisen kommer ... mera om prepping

Jag kommer ihåg broschyren "om kriget kommer" och den broschyr som hade en blåochgulrandig tiger på omslaget med den dubbelbottnade sloganen "en svensk tiger". Jag var inte född när de gavs ut (under 40-talet) men i min familj hade de sparats. Under 50-talet fanns den viktigaste informationen i våra telefonkataloger. Uppdaterade eller reviderade varianter kom vid ytterligare 4 tillfällen, senast 1987.

Nu 31 år senare har det kommer en aktuell upplaga, omdöpt till "Om krisen eller kriget kommer". Den nya upplagan ger råd hur man ska agera vid höjd beredskap och krig men också råd i samband med kriser i fredstid. I broschyren finns en lista där du och jag kan pricka av tipsen för vår egen hemberedskap eller det moderna uttrycket prepping som innebär samma sak (se min blogg januari 2018).

Den nya listan är faktiskt mer omfattande. Förutom följande 10 punkter som jag skrev om då - hittar jag flera nya saker. Tips på mat som inte behöver förvaras i kyl och som kan ätas utan tillagning eller i alla fall kräver minimalt med vatten. Vatten har jag förstått kan stå mörkt och utan syretillförsel i flera månader. När man bestämmer sig för att förnya innehållet kan man ju använda det vattnet i hushållet. Vad som också tillkommit men som borde vara självklart är en omgång av de mediciner du eventuellt tar regelbundet liksom pappersutskrifter av försäkringsbrev och bankuppgifter och kontaktuppgifter till myndigheter och vänner.

Andra informationsuppgifter är att man ska vara vaksam mot fake news och att man inte ska dela obekräftad information på sociala media. Det som kallas "viktigt meddelande till allmänheten" kommer via Sveriges Radio och SvT. Jag läste i veckan att nu är det också klart att alla som befinner sig i ett riskområde av något slag kommer att få sin information om detta via SMS till sin mobiltelefon.

Visst kommer tanken för en att det kan verkligen vara befogat att informera folket. Vi står kanske inför allvarlig brist på vatten eller är hotade av illasinnade i någon form. Eftersom vi svenskar har levt i fred i flera hundra år så har vi inte har tänkt mobilisering på rätt länge. Många tror alla om gott och "det händer inte mig" eller att stat och kommun kommer att ta hand om mig. Jag tror att denna broschyrs främsta uppgift är att få folket medvetet om de risker som finns och vad man själv kan göra för att riskminimera.