26 april 2013

Franskt hus med Franska Hus, del 6 - mer om en fransk hantverkare

Året därpå var det dags att göra gästrum, badrum och tvättstuga i markplanet. När vi köpte huset fanns där stampat jordgolv och ett mycket skruttigt välvt tak som hyste både spindlar "en masse" och fladdermöss i de flertaliga hålor som uppstått där murbruket inte längre fanns kvar.

Muraren kontaktades och denna gång tänkte vi ha litet bättre koll på honom. Han fick i uppdrag att klä tak och väggar med bruk samt att bygga ett förråd och lägga klinker på golvet. Ritningar gjordes och instruktioner till muraren skrevs. François på Franska Hus kontaktades för att därefter färdigställa badrum och tvättstuga med hjälp av rörmokare och elektriker.

Det var ett ganska stort jobb som muraren skulle göra och i halvtid for mannen i mitt liv ner för att inspektera murarens arbete. Jo, trots våra ritningar och alla våra instruktioner så var det mycket som fortfarande var ogjort, en del som var felaktigt eller alltför slarvigt gjort och något som bara inte blivit som vi tänkt oss...

... som till exempel förrådet (husets enda) vars mått var tydligt angivna på ritningen och som skulle bli stort nog för att rymma golfbagar, extrasängar, resväskor mm,  hade minskats till hälften av den tänkta ytan. Muraren berättade efteråt, att han tyckte förrådet var alldeles för stort och det vore bättre för oss med ett litet större gästrum!

... som tIll exempel att han inte hade tvättat klinkern helt ren efter fogningen, så att klinkerplattorna som hade svagt reliefmönster nu var flammigt gråa istället för vita.

... som till exempel att han hade använt vår helt nya dammsugare för att ta städa murbruksrester så första gången vi satte igång den så lät som ett tröskverk och brann upp.

... som till exempel att vi fick ringa till SAUR för att de skulle slamsuga vårt avlopp och det visade sig innehålla murbruks- och fogrester.

... som till exempel att vår tvättmaskin blev stulen när muraren hade ställt den utanför huset i avvaktan på att han skulle få golvet klart. 

Vi kan ju konstatera att vår murare inte var rätt man för det jobb han skulle göra, han tog egna beslut som ej förankrats av oss och han hade en slarvig inställning till hur jobbet skulle utföras. Tyvärr ställdes vi inför fait accompli och bestämde oss för att gilla läget. Allt annat i gästvåningen hade blivit så bra och det kändes inte roligt att börja riva och göra om. Muraren fick dock ersätta oss med en splinkans ny tvättmaskin istället för den som blev stulen. En något dyrköpt läxa var att man bara ska anlita hantverkare som har rekommendationer. Det räckte inte, som vi trodde, med att han som granne och bybo borde vara rädd om sitt rykte. Och idag fungerar förrådet - man samlar inte på sig en massa onödiga saker med ett mindre förråd (!) och golvet har trots allt blivit rätt ok.

Nu hade vi ju etablerat kontakt med Ewa och François på Franska HusVilken lyckträff med François, en hantverkare som vet vad han gör och som tar reda på vad kunden vill och som dessutom gör ett fantastiskt fint och noggrant jobb. Gästvåningens tvättstuga och badrum är mycket fint gjorda och det överskuggar missarna som muraren gjorde.

Under hösten flyttade muraren från byn ... tur var väl det. Ett år efter terrassläckan, se Franskt Hus del 5, när vi kom till huset på försommaren så hade putsen på den blöta köksväggen kollapsat och trillat in i köket, över den nya diskbänken, köksbänken och spisen. Kvar av väggen var dyngsura gråstenar ... men det är en senare historia.


24 april 2013

Fröer, övervintrare och nykomlingar

Nu har det gått exakt en månad sedan jag planterade mina chilifrön. Det blev inte de sorter jag drömde om i mitt tidigare inlägg Heta sydlänningar. Det var inte så enkelt att hitta dessa fröer, men tack för de webbutiker som visade sig ha roligare sorter än de jag hade läst om i bladet. Därför blev det också en något senare sådd än jag hade tänkt. Vi får se om det var för sent, men av 50 sådda frön av 9 olika sorter så har 40 grott på denna månad. I köksfönstret, rakt i solen och med elementet på... det blev upp emot 28-30 grader större delen av det ljusa dygnet. Tack till alla moln som höll sig borta under dessa veckor. 
Nu är de omplanterade i något större krukor. Vissa sorter grodde till 100% t ex Fish Pepper, Jamaican Bell och Chilhuacle Negro. Den som trilskast mest var Espelette och Caloro. Tiden får utvisa vilka som passar bäst i den miljön jag kan erbjuda.

Idag är det sommarväder utanför fönstret, fast litet blåsigt. Nu är våren på plats, dock senare än tidigare år... Vitsipporna finns i skogen, vårstjärnorna fyller rabatten på framsidan och rosmarinen blommar nästan lika fint som i Frankrike. 
Kurre, fortfarande med viss vinterpäls, plundrar fågelautomaterna. 

I uterummet har något dött men annat har överlevt med besked och blommar som om det var högsommar. Här en sorts Campanula som är översållad av blommor. 
Här finns också midsommarsillens bästa kompis, i avvaktan på förflyttning utomhus. 
Liksom några nykomlingar som får vänja sig vid klimatet i avvaktan på frostfria nätter.

Till överlevarna utomhus hör ängssyran som jag köpte i matbutiken i augusti och som fick komma i jorden i november, på vinst och förlust - men den har tydligen gillat den kalla vintern. 
Det finaste just nu är dock stjärnmagnolian som har hittat ut ur sina gråludna höljen.

22 april 2013

Ibland behövs en kulturpuff i rätt riktning


I veckan som gick fick vi trevligt besök av vår gamle vän L. Han och mannen i mitt liv  har varit kompisar sedan skoltiden. Nu hade L ett ärende till Skåne och ville passa på att träffa oss. Han ville också besöka Louisiana och undrade om vi kunde göra detta tillsammans.

Det är ganska vanligt att man inte uppskattar de sevärdheter man har på nära håll, inte på samma sätt som de som gör en resa för att beskåda/besöka/beundra. Själv bodde jag nära Kaknästornet under flera år utan att jag tog hissen upp 155 meter...  men det kom bussar med folk från resten av Sverige som skulle njuta av utsikten.

Visst har vi varit på Louisiana, vi har sett utställningar med Picasso, Monet och Magritte - ja, alla de stora utställningarna som folk pratar om. Men Louisiana har inte hört till våra regelbundna utflyktsmål. Så när nu L vill besöka konstmuseet - då är vi gärna på G och hänger me'.

Det aktuella utställningen på Louisiana heter Pop Art Design med drygt 170 utställda föremål/bilder. 


Popkonsten växte fram i USA under 1950-talet - efter andra världskriget öppnades den kommersiella världen med påföljande kommersiella värden. En intensiv dialog om vad som är konst och vad som är design startade. Utställningen blandar friskt det som då var nya trender - reklam, saker av plast, massproduktion, design - och som så klart spred sig till Europa. Idag kan vi glädjande konstatera att gränserna mellan konst och design är utsuddade och omfattar dessutom även konsthantverk och mode .

Det var en rolig utställning, jag tyckte att mycket kändes som en flirt med 60-70-talet, några föremål är rena ikoner från vår uppväxt, några verk är ett inlägg i kvinnodebatten, en del föremålen fick mig att skratta högt. Några  verk fick mig att undra hur konstnären har tänkt - om han har gjort det över huvud taget ... och det är också intressant. De mest namnkunniga konstnärerna var Warhol, Lichtenstein, Oldenburg och Sottsass.



Den mer långvariga behållningen av denna dagsutflykt var ändå att jag och mannen i mitt liv blev medlemmar i Louisianaklubben! Nu har vi, förutom flera andra förmåner, även gratis inträde. För oss som numera disponerar vår tid själva finns möjlighet till många roliga konstutflykter till Danmark. Nästa utställning kommer till sommaren med verk av Yoko Ono som blir 80 i år - ytterligare en ikon från vår ungdom...



18 april 2013

Franskt hus, del 5 - vatten och en fransk hantverkare

Vårt lilla hus i C - tänk att vi faktiskt hade köpt ett hus till... i Frankrike! Att vi vågade... vi som inte är särskilt äventyrliga av oss, vi som gärna både planerar saker långt i förväg och vill ha full kontroll. 

Men detta husköp bara kändes helt rätt och inte alls som något man måste fundera länge på eller våndas över efteråt. Det är väl som när man har träffat sin kärlek i livet - då är det inte mycket man behöver fundera på - utan bara följa sin känsla.

Flera av våra vänner har sagt att vi är modiga - ja kanske det. Men igen, när något känns helt självklart så sveps både tvivel och farhågor iväg med västanvinden. Tur var det väl att vi snabbt fick en stark relation till lilla huset, för vid ett par tillfällen genom åren så har vårt tålamod som franska husägare satts hårt på prov.

Terrassen skulle läggas om första året och vi ville absolut ha en lokal hantverkare som vi hoppades skulle känna litet mer för detta jobb - bybor emellan och så... Det visade det sig att det fanns en murare i byn och han anlitades för att göra jobbet under hösten.

När vi kom ner i mars så hade vi en fin terrass men hade fått två problem... inomhus var alla ytor täckta av vetemjöl (!) nåja, det såg ut som det men visade sig vara murbruk och cementdamm. Vad värre var att det hade runnit vatten på vägg och golv i ett av sovrummen på plan 2 samt i köket på plan 1. Vatten inomhus - vad i hela friden berodde detta på? Vi torkade och städade hela huset - i avvaktan på en rendez-vous med muraren. Han förklarade "vetemjölet" med att han burit sina cementsäckar fram och tillbaka 4 trappor upp genom huset. Jo och förmodligen hade han haft  korsdrag genom huset eftersom "mjölet" fanns absolut överallt. Det var det mindre problemet - varför hade vi vatten inomhus?

Muraren svor sig oskyldig, terrassgolvet var lagt som det skulle. Felet lokaliserades i alla fall till den nylagda terrassen.  När den lades om så gjordes ett fall ner mot utkastaren till hängränna och stuprör, precis som det ska vara. Tidigare hade det inte funnits något fall, vilket bl a var anledningen till att terrassgolvet skulle läggas om. Nu hade hela höstens  och vinterns regnvattnen från terrassgolvet runnit mot detta utkast genom  terrassmuren. MEN, i muren på vattnets väg till hängrännan visade det sig finnas ett hål på 5 cm i diameter - rakt ner in i husets vägg. OK, under 5-6 månader hade det förmodligen runnit ner en och annan liter vatten som sedan pressats sig genom putsen. När det regnar 10 mm regn på vår terrass så blir det 150 liter vatten som ska rinna ut, ut, ut - och inte in, in, in ....

Muraren beklagade händelsen, svor sig oskyldig igen och hävdade att det hålet nog hade funnits hela tiden. Tidigare hade det inte slussats så mycket vatten genom det hålet som nu när han hade gjort om terrassen och gjort fallet åt rätt håll. Tyvärr gick det inte att bevisa något annat.... Det var bara att bita i det sura äpplet och hoppas att vattnet inte hade förstört något på sin väg genom huset. Muraren fixade till hålet och allt var frid och fröjd.

Terrassen var verkligen snygg och den blev snabbt vårt favoritplats! Där äter vi frukost och beundrar svalornas och tornseglarnas halsbrytande seglatser. Där äter vi ibland lunch under segeltaket med sällskap av tornfalken som dödsföraktande kastar sig med högsta fart in i sin håla i kyrktornet eller den färggranna härfågeln som är hyresgäst i vår egen husfasad. Där äter vi sena middagar och njuter av svarta sammetsnätter i skenet av kyrkans fasadbelysning med sällskap av tornugglans hoanden i jakten på föda. 
En av alla dessa märkliga solnedgångar sedd från terrassen. Hade man målat detta på en tavla hade det kallats hötorgskonst.


14 april 2013

Orientexpressen, I R L

I går morse gick många nordvästskåningar man ur huse för att få se en glimt av den klassiska Orientexpressen.

Aldrig någonsin har vi sett så många människor på stationen i vår lilla stad. Det var tur vi cyklade till stationen, för det syntes inte en enda  laglig parkeringsplats. De flesta var utrustade med sin kamera i högsta hugg, några hade till och med en fikakorg med sig. Kanske hade de startat tidigt och kört långt för denna unika upplevelse.



Venice Simplon-Orient-Express  har gjort en avvikelse från den fasta rutten London-Venedig och gjorde för första gången en resa från Venedig till Stockholm. Den tog fem dagar, varav de två första dagarna tillbringades i Venedig. För denna specialtur fick man betala 3500 euro, all-inclusive!




Vackert emblem, mycket välputsad mässing
Tågets 16 vagnar i mörkblått med välputsade mässingsdetaljer är renoverade original från 1920- och 1930-talet och de drogs av två svenska lok. De 130 passagerarna får sin frukost och sitt afternoon tea serverat  av den personliga (!) butlern den egna kupén och äter sin fyrarättersmiddag i någon av de tre restaurangvagnarna. 


Alla träväggar i vacker intarsia



Carrozza-letti, wagon-lit, sleeping-car, schlafwagen...

Golvytan i kupén är inte stor.

Tågpersonalen ställde glatt upp för fotografering!

Liksom flera passagerare, här några svenska journalister som åkte med tåget inom Sverige

En av passagerarna kommunicerade med oss via ett skriftligt meddelande: "Hello from New York"

Resterna efter frukosten  ... men var är butlern?
Le chef M Christian Bodiguel
Jag vågade mig på en fråga till den franske kocken (på franska!) om han trivdes med jobbet och fick till svar att han hade arbetat ombord i 28 år - så han trivdes uppenbarligen.                              

De tre restaurangerna är olika och har fått sina namn efter dekorationerna. 

Etoile du Nord

L'Oriental

Côte d'Azur

Av resebyråns hemsida framgår följande 

"stilen ombord på Orientexpressen är stilig och här kan du inte klä dig för fint. Männen förväntas bära kavaj och slips till middag och motsvarande fina klädesplagg för damerna".




Medan tåget susar vidare mot sydligare breddgrader tänker jag att... visst har det varit en liten dröm  att få resa med detta tåg, men jag tror att jag nöjer mig med att plocka fram Agatha Christies Mordet på Orientexpressen - tänk att läsa den och nu kunna se alla interiörer framför sig



11 april 2013

Farmorstankar...


I tisdags föddes vårt fjärde barnbarn - en mörkhårig gosse som både var litet lik sina kusiner och ändå inte. Dock har de ju vissa gener gemensamt...

Så fantastiskt märkligt det är med dessa småtroll som dimper ner i ens liv och ger så mycket glädje. De ställer också till med litet oreda i ens tankar, mest för att man själv inte förstår hur det kunde bli så här? Är sönerna redan så vuxna, jo det vet man ju, men att det gick så fort. Va, har jag barnbarn också? Jo visst, den äldste går redan i ettan - snart tar han studenten ;)  och det är mycket man vill hinna med att göra tillsammans innan dess.

En farmor av i dag - knappast någon ser väl framför sig en vithårig gumma, stickandes i sin gungstol? Ändå är vi idag oftast äldre när barnbarnen kommer än vad tidigare generationer var. Även barnbarnens föräldrar är äldre, studierna ska klaras av och jobben ska påbörjas innan det är dags för bebisar. Jag läste om en fyraåring som undrade varför alla i släkten var gråhåriga utom han själv...

Historiskt sett har det aldrig tidigare varit så vanligt som nu, att det finns fyra generationer samtidigt. Våra småtroll har fyra "gammelmormor/farmor". De är fortfarande pigga kvinnor som bor kvar i sina hem och som har stor glädje av att träffa barnbarnsbarnen!

Jag är lyckligt lottad som kan träffa tre av småtrollen varje dag - om jag vill. Det vill jag dock inte ;) min kalender innehåller även andra aktiviteter. Men en till två eftermiddagar i veckan hämtas de av oss på skola och dagis. Det är lyxigt att lära känna dem i vardagen och trevligt att hjälpa familjen med deras vardagspussel. 

Denne nye lille familjemedlem, han bor 60 mil bort. Vi kommer inte att kunna ses varje vecka, förmodligen inte ens varje månad. Det gäller att tänka kvalitet istället för kvantitet men också att inte alltid ställa till med fest när man träffas. Inte alltid komma med presenter utan att komma med lektid istället och att försöka göra vardagliga saker tillsammans. Vardagen är viktig, det är ju faktiskt den som är större delen av livet.

Teknikens under underlättar för alla att hålla kontakt med varandra. Jag vet några som har sina barnbarn på avstånd. De köper dubbla sagoböcker, en bok till barnbarnet och en bok att läsa högt ur - så skypar de tillsammans med barnet som då kan titta på bilderna samtidigt som att lyssna. Jag får vidareutveckla denna idé med detta lilltroll som bor 60 mil bort. Kanske sjunga godnattvisor?

Jag säger som Amelia "det är sällan jag är en spontanfarmor, jag kan vara en akutfarmor men oftast är jag en planeringsfarmor".  

Nu ska jag vara en planeringsfarmor och titta i kalendern när det kan passa att fara 60 mil för att beskåda senaste underverket!


06 april 2013

Ett kort besök på kontinenten


Jag vet inte hur andra tycker det är att lämna Sverige, om så bara över dagen. Men jag får en liten kick av att lämna landet för en snabbvisit på kontinenten! Att komma till Danmark och få en injektion av det danska gemytet....   

Många skåningar turardet vill säga tar färjan Helsingborg-Helsingör, men sedan kliver de inte av färjan i Danmark utan sitter kvar i matsalen, kanske både en och två vändor. Ja det har säkert sin charm, men jag gillar Helsingör och jag vill lämna den i mitt tycke inte så roliga färjan till förmån för de roliga personliga butikerna i gränderna, de gamla sneda och inte alltid så välbehållna husen, de små trevliga restaurangerna som serverar smörrebröd  med öl och en lille en.  Min personliga favorit är Rådmand Davids Hus, läs mer här, ett pyttelitet ställe med supergoda smörrebröd. Huset är fantastiskt sött, här finns inte en rät vinkel någonstans, På sommaren har man uteservering på gården och under kalla årstiden är här alltid fullt inomhus.





Helsingör är ett gammalt fiskeläge. I första halvan av 1400-talet införde kungen Öresundstullen, dvs de fartyg som skulle passera sundet fick betala tull. När man lade till för att erlägga tullavgiften så passade fartygen på att proviantera och tack vare detta så blomstrade byn i flera hundra år. 

I mitten av 1800-talet upphävdes tullavgifterna och detta tillsammans med pestens framfart gjorde att Helsingör hamnade i stor ekonomisk kris. Därför är många av husen ganska orörda sedan tidigt 1800-tal, man hade inte råd att renovera, bygga ut, eller till och detta bidrar till stadens charmiga bebyggelse av idag.

Här kommer några foton på miljöer i Helsingör, tagna på sensommaren förra året.






Detta är visst Helsingörs äldsta hus




Gårdagen tillbringades med de goda vännerna J och L i denna charmiga danska by. På dagordningen stod shopping av grönt te, akvavit, födelsedagspresent och blommor. Dessutom lyckades vi trilla in i ett par charmiga kläd- och interiörbutiker (ja de säljer både ock på samma gång...) som Levende Lys och Bissen og Bassen .

Innan hemfärd  intogs smörrebröd med tillbehör (!) på Café Hyacinth, vilket var en ny upplevelse då favoritrestaurangen hade stängt för dagen. Detta kan nog bli ytterligare ett favoritställe, mycket trevlig svensk (!) personal och där kocken slog sig i slang med gästerna - precis som på kontinenten.