31 december 2016

God fortsättning...

Nu är det bara timmar kvar till det nya året. Man får behov av att titta litet bakåt, göra vissa reflektioner över vad har hänt, både i vår närhet och i världen. Ja, världen ser tyvärr värre ut än någonsin; det blir varmare - är det redan alltför sent att bromsa klimathotet? På flera ställen i världen sitter det ledare som inte borde få kallas ledare och som har agerat människovidrigt. Terroristattentat på många ställen i världen, inte bara i Europa även om de i vår närhet tenderar till att få mer uppmärksamhet.
I min närhet har livet flutit på ganska fint, de vuxna sönerna och deras kärlekar jobbar litet för mycket ibland men de trivs och kan numera också ta ledigt för återhämtning. En av dem har drabbats av barndiabetes (i vuxen ålder) vilket är tufft för båda kropp och själ, men är nu anpassad till det nya liv som detta innebär. En av dem har startat eget, en är på väg att byta jobb, önskade förändringar som jag håller tummarna för. De fem små växer så det knakar, en har bytt till en internationell skola, en har börjat skolan och en har bytt till utomhusdagis - alla trivs, Själv lever jag och mannen i mitt liv ett aktivt pensionärsliv, det är litet stillsammare än på den tiden man var yrkesverksam och delar av kroppen bråkar med oss ibland, men klaga ska man inte! Det gäller att hålla igång, både knopp och kropp! Just för stunden undrar vi litet över hur mycket och ofta vi ska vara i Frankrike kommande året. Dessa funderingar går in helt klart under etiketten "ilandsproblem".
Framtiden vet man inget om - tack och lov! Men med en ytterligare icke önskad världsledare på plats i USA tillsammans med den ryske och turkiske gör att utvecklingen i världen känns väldigt osäker. När vi ser i backspegeln tillbaka på 1930-talet så säger vi " hur kunde man tillåta den tyske ledaren komma så långt med de åsikter han hade? Varför gjorde man inget?" En förklaring kan vara att man inte fick den information som behövdes tillräckligt snabbt. Idag får vi nästan för mycket ögonblicklig information, till och med direktsända krigshändelser, så vad ska vi skylla på som nu släpper fram dessa maktfullkomliga statschefer?
Nä, tillbaka till dagens tema "god fortsättning". På vaddå - jo alla helger som varit... advent som är min favorit, alla levande ljus, hyacinter (som jag får snuva av), kransar och annat pynt från naturen. En dag i advent brukar vi ta en tur till Danmark. Denna gången blev det Helsingör som är en fantastisk liten stad med många välbevarade hus från 1600-1700-talen. En mycket dansk jultradition är att dricka glögg och den är ganska annorlunda jämfört med den svenska, framförallt är den inte så söt. I gengäld är den litet starkare så man får ta det nätt.
Så här kan det se ut på Själland när solen går ner i dag i december. Inte särskilt julelikt men otroligt vackert!
En annan tradition är stadens Lucia som går runt till arbetsplatser med sin skönsång. Här på min fd arbetsplats.
En adventshelg bor de tre äldsta småtrollen hos oss och då bakar vi julkakor. I år blev de ovanligt fina, det märks att de blir större, småtrollen alltså....
Lillejul och Julafton hos äldste sonen med traditionellt julkaffe framför TV:n samtidigt som Kalle med vänner, tomten hittade som vanligt och alla höll masken och låtsades att han var den riktige.... Sedan ett finfint julbord där hemmafångade svenska kräftor och gäddpaté kompletterade sillen och skinkan.


Juldagen blev också traditionsenlig - hemma hos oss med kalkon på matsedeln och tomtar på bordet.
Sedan kom Urd, det förflutnas gudinna som lånat sitt namn till stormen, och vi fick säkra lösa föremål i trädgården. Tack och lov så blev det inte så farligt denna gång fast det blåste ordentligt i två dygn.
Nu är det 2016 några timmar till..... Tack för att ni hängt här och tack för trevliga kommentarer till mina inlägg. Fortsätt gärna - det är roligt att höra vad ni tycker. Jag önskar nu er alla ett lyckosamt och fredligt gott nytt 2017!



13 december 2016

Franskt kök i förvandling

Att äga ett gammalt hus ställer krav. Ställer krav på att ta hand om, att rusta upp och att bevara. Ska man bo och leva i huset så ställs det ju personliga krav - det ska vara beboeligt och som ett semesterhus kanske också vara lättskött. Är det ett placeringsobjekt så bör det ju gå att sälja den dag det blir aktuellt och förhoppningsvis ska man i alla fall få tillbaka sina satsade pengar. Det finns många olika sätt att betrakta sitt gamla hus....
I vårt fall köpte vi ett semesterhus, ett litet ställe i en genuin och lugn by där vi skulle kunna koppla av och njuta av ett varmare klimat och den franska kulturen. 
Här i bloggen kan man följa vår resa tillsammans med lilla huset i C under de snart 14 år vi har kamperat tillsammans. Många olika renoveringar har det blivit.... Man skulle kunna tycka att vårt lilla hus var tillräckligt fint att bo i, bara flytta in i, det fanns ju badrum och kök, med en hyfsad standard - om än engelsk (träpanel runt badkaret t ex). Men vi har, av olika anledningar (läs mer i bloggarkivet "om lilla huset i C") snart renoverat huset från topp till tå. Det enda som vi inte tidigare gjort om har varit köksgolvet och köksväggarna. Plattan på golvet är en trist historia, men funktionell, och att väggarna faller in i takt med att man sätter upp saker på dem - ja, det kan vi leva med. Men nu blev det litet akut med golvet. Fogarna är lösa här och där och har följt med dammsugaren. Plattorna spricker så vi får lägga en extra trasmatta för att man inte ska skära sig om man går barfota. Med andra ord - dags för nytt klinker!
Vår eminente byggare Francois vet att jag tidigare yrat litet om travertin efter att ha sett ett vackert golv i grannbyn, och en dag i september så ringer han och berättar att det är halva priset på travertin i bygghandeln. Aha, nu är det dags att agera. Eftersom vi ändå ska tömma hela köket så bestäms att vi ska göra om innerväggarna i matrumsdelen. Så vår sista franska höstvecka blir rätt bökig med att flytta ut hela köket till resten av huset.... Vår andra köksrenovering på två år -  nä det vill jag nog aldrig mer göra... Men efter det har vi ju bara lämnat ifrån oss nyckeln och väntat på rapporter och foton. 
Foton kom och de gjorde ett riktigt oväsen i mejlboxen! Titta vad som har dolts bakom putsen - en igenmurad dörr! 
Om ni som aldrig varit hos oss tycker att detta är väl inte så märkligt så ska ni veta att den fd dörren leder in till ett helt annat hus som har adress på ett helt annat torg. Vårt hus och huset bakom dörren är byggda rygg mot rygg. Det dyker också upp en liten nisch i den stenmurade väggen, till vänster under snedtaket. Den nischen har varit helt "igenputsad". Tyvärr innehöll den ingen guldskatt....
Väggen bredvid rymmer inte på några hemligheter, men man kan konstatera att fönsterhålet har varit större och att man på senare tid har fyllt utrymmet med mer moderna tegelstenar.

Vi tror att grunden till vårt hus är supergammal kanske 1000-1100-tal, då det innersta torget och grunden till det som är kyrka idag förmodligen byggdes. Kyrkan var tidigare en del av borgen, innerst i la circulade, men den blev ombyggd till kyrka någon gång på 1200-1300-talet. Vilket förklarar kyrktornets konstiga placering mitt på kyrkkroppen. Markplanet och köksplanet en trappa upp i vårt hus är hopbyggt med kyrkan. Ett utrymme i kyrkan, där man idag förvarar sina vaxljus, ligger egentligen i vårt hus som ett utrymme inskjutet på mitten som en byrålåda (fast det är ett riktigt rum). Man kan ana att det har funnits en dörr in till detta utrymme från vårt kök och kanske har det bott en präst eller klockare i vårt hus. Men mer vet vi inte.... Det skulle verkligen vara roligt om SvT:s Christopher O'Regan ville komma hit ner och tidsbestämma huset och kanske också hitta någon som har bott här.... 

Hur köket ser ut färdigt undrar vi också - foton kommer så småningom. Men vi har beslutat oss för att putsa väggen igen. Jaja, jag vet att många gillar "stenar i dagen" och det är jättefint hos andra - men inte i vårt kök. De befintliga stenarna är inte av tillräckligt bra kvalitet och jag behöver också ha full koll på det som en gång var en dörr ;).










02 december 2016

Franska väsentligheter del 4 - osten

Jaha, då har vi kommit till osten. Ett klassiskt citat "hur ska man kunna regera ett land med 267 olika ostar" - ja stackars de Gaulle, det borde funnits värre saker än detta tycker man, även för en fransman.
Ost äts aldrig till frukost utan ostbrickan avslutar en måltid eller serveras som tredje rätt mellan varmrätt och efterrätt.
Jag fick lära mig för många av år sedan, av en ung dam med fransk påbrå, att i Frankrike visar ostskärandet vem man är. Eller i alla fall om man fått någon god uppfostran eller inte. Jaja, men hur viktigt kan det vara i dessa dagar?
Fast lika gärna som att göra fel kan man ju faktiskt göra rätt - eller hur? Alltså - här kommer några regler. (Nu får jag ju göra som biskop Brask, lämna in en liten lapp; min läromästare kanske inte kunde allt. Är det någon av er därute som vet bättre eller annorlunda - så tala gärna om det!)

1. Om osten på brickan är rund som en tårta så ska man skära som en tårtbit från mitten och utåt. Inte så svårt - kan verka självklart. Men jag har sett de som skär en långsmal skiva tvärs över den runda osten. Förstår inte varför, då får man ju nästan bara kanter - verkar ogott.
2. Om osten på brickan redan är som en stor tårtbit, så ska man skära som om man ska göra en tårtbit till. Man ska aldrig skära av "näsan". Den är ju den mest mogna och mjukaste biten och den vill ju alla ha. Men om man skär en bit längs med tårtbiten - då får alla smaka på det godaste.
3. Om osten är en skiva hårdost, inte alls ovanligt i länder där de inte har osthyvel, så fungerar det som med exempel 2, man skär en remsa längs med osten. Bra är det ju då om den som serverar osten redan har hyfsat kanterna och tagit bort yttersta skalet, stanniolpapper mm så att inte gästen behöver få det på sin tallrik.
Just det felet att inte städa bort kanterna gjorde jag själv för massor år sedan. Vi hade bland middagsgästerna en fransman och jag serverade på ostbrickan en Saint Agur. Det är en blåmögelost som har litet tråkiga kanter men de syns inte förrän man tar bort stanniolpappret. Jag hade varken gjort det ena eller andra och den artige gästen visste inte hur han skulle bära sig åt för att undvika de tråkiga delarna. Men tack och lov insåg han att jag behövde lära mig detta och berättade hur man ska göra. Jag tror att dessa tre tips gör att man klarar av att hantera de flesta franska ostar.
Vad dricker man nu då till ost? Här i Sverige så är ju rödvinet en självklarhet liksom en klase druvor och salta kex på ostbrickan.
I Frankrike äter man en bit bröd, baguette eller liknande till osten och absolut ingen frukt. På restauranger har vi ibland fått getost på en bädd av finskuren sallad men då har det varit som en egen liten rätt. När ostvagnen kommer till bordet kan man kan på vissa restauranger få sylt eller kanske nötter till osten och kanske ett nötbröd.
Vinet då? Jo det går minst lika bra att dricka vitt vin till ost som rött vin. Det gäller bara att veta vilken ost man ska äta när man väljer vinet eller göra tvärtom - låter det vin man har i glaset få styra vilken ost som ska ätas. Det senare är nog enklare att göra när man är på restaurang.
Alltså vitt vin till getost är otroligt gott och tradition i Loire. I nordöstra hörnet dricker man sina vita viner från Alsace till kittosten Münster och i Champagne/Bourgogne finns det många olika krämiga ostar som Brillat Savarin, Delice de Bourgogne eller Chaource och där något gott vitt sitter som en smäck!
Det röda vinet passar i mitt tycke utmärkt till en vällagrad Franche Comte, en Petit Basque eller till någon av alla de franska blåmögelostarna. Fast har ni inte provat litet portvin till en blåmögelost så vill jag verkligen rekommendera det. En smaksensation!