21 december 2020

Jul med tradition eller bara jul?

"Ingenting är längre som förut" är en rad i en schlager från förr. I denna tid vi har nu så blir den än mer sanning, men faktiskt mest trist. Det gäller att hitta det positiva och inte fokusera på det som inte blir av i år...

Vi har ju våra traditioner nu så här i jultider. Traditioner är de ritualer som vi har med oss från tidigare generationer och som upprepas och också anpassas till den tid vi lever i och till det liv vi lever.  Vi har tagit till oss att detta sociala arv är bra för oss. Särskilt i tider när mycket är annorlunda och ovant så lutar vi oss gärna mot de traditioner som är bekanta och ger trygghet. 

Julfirande är väl en av de mera traditionsbundna helgerna vi har i västvärlden. Förutom att vi firar den religiösa högtiden så excellerar vi under juldagarna med särskild mat, presenter, tomtar och levande ljus och helst allt samtidigt och tillsammans med hela tjocka släkten! Nu när vi lever i osäkra tider, särskilt avseende pandemier men också med tanke på hotet om en miljökatastrof och politiska envåldshärskare, så skulle vi verkligen behöva ta till traditionens tröst och trygghet. Så långt som möjligt ska vi behålla våra traditioner nu i jul. 

Brukar du ha gran - ha det i år också även om det bara är du som kommer att se den. 

Ge julklappar till de du brukar ge julklappar till. Istället för att handla i butiker så kan man ge hemmagjorda "presentkort" med löfte om en present litet senare. Väldigt många butiker har onlineaffärer med hemleverans, ibland gratis ibland mot en mindre avgift.

Brukar du julpynta - så klart ska lådan ned från vinden. Du behöver ju inte ta fram alla grejer, kanske har du ett par saker som verkligen betyder jul för dig.

Gillar du julmat - laga den i år också men inte lika mycket som om du skulle bjuda hela släkten. Har du aldrig gillat julmaten - passa på att äta något annat!

Kom ihåg att njuta av det du själv gillar - nästa år är det många fler som ska tycka och bestämma!

I detta huset försöker vi hålla på våra traditioner. Vi har klätt granen och julpyntet är framtaget. Vi har spelat mycket julmusik och hängt upp julgardinen i köket. Fast tomteparaden som de små barnbarnen gillar att leka med består i år av färre antal tomtar. Vi bakade inte heller något pepparkakshus i år - det roliga är att göra det tillsammans med de stora barnbarnen. 

På julafton har vi i år planerat en traditionell sopplunch med ena sonen och hans familj - i deras trädgård. Hoppas det inte regnar... Den andre sonen skulle inte firat jul i Skåne detta år utan kommer stanna i storstaden. Det kommer ingen tomte till de skånska barnbarnen - de är ju så stora att de vet varför. Istället kommer vi med ett par kassar med paket som de får öppna senare på kvällen...

Skinkan är beställd, vi har gjort Brantevikssillen, vörtbrödet och den gravade laxen. Kvar är löksill och sillsallad. Sedan kan det bli jul i vårt hus. Annorlunda ja - men ändå jul. Vi kommer att känna igen oss!






08 december 2020

Andra Advent

Nu vet vi ju att det inte alls är som det brukar detta år. Här i Skåne är det just nu värre än någonsin. Man orkar faktiskt inte riktigt tänka på det, bara hålla sig på sin kant. På vår gata är det flera som är sjuka, ungdomar och deras föräldrar. 

Men på något konstigt sätt så blir det advent i alla fall....

Vi är ganska traditionsbundna och gillar särskilt adventstraditionerna, ljus, glögg, saffransbröd och blommor! Helgen började med att vi faktiskt blev bortbjudna! Vi har tackat nej till tidigare inbjudningar, när arrangemangen har känts alltför osäkra, men denna gång tackade vi ja. Det var nära vänner till oss som bjöd till glögg med tillbehör utomhus och det tredje paret är också mycket restriktivt och har inte träffat andra överhuvudtaget. Alltså coronaglest dukat, vi satt två och två kring tre bord, alla fick sin mat på egen bricka och vi var bara sex personer på den stora uteplatsen.  Vi var ordentligt klädda med varma kläder och kunde sitta ute i nästan 5 timmar, från sen eftermiddag till tidig kväll. Vi har alla stor utomhusvana, men detta funkar faktiskt för de flesta - bara man klär sig rätt. Fötterna är mest utsatta, yllesockar och tjocka sulor är bra. Fotona är litet suddiga, det blir så när man väljer bort blixten. Det blir dock mer stämningsfullt!

Dagen efter var det dags för en adventspromenad. Vi har ett relativt nytt husområde i närheten, villor, radhus och låga bostadsrättshus blandat huller om buller. Där händer nya saker hela tiden, vilket gör att det är kul att promenera där.
Eftersom jag har lovat en utlandsboende bloggkompis att visa litet hur det kan se ut i Sverige nuförtiden kommer här några (också suddiga) bilder på svenskens senaste hit - utomhusbelysningar! Det är faktiskt så att man blir bländad när man passerar vissa installationer...




Enklast är att lägga belysningen på marken...

Dessa tre är från vårt hus. Runt entrén, stjärna i köksfönstret, ljusbågar i orangeriet. Men det finns ljusstakar i fler fönster och ett par till på baksidan av huset - vad gör man inte för att betvinga mörkret!














02 december 2020

Milou, snart en vuxen hund

Jag har vuxit upp med hund och fick min första när jag var 7 år. Jag var enda barnet och behövde en kompis hemma. Nästa vovve kom in i familjen när jag var 16 år och hon hängde med ända till dess jag fick mitt första barn. Men en obotlig ögonsjukdom och det faktum att matten fått något nytt att kela med ställde till det i hennes huvud och vi fick lov att skicka henne till de sälla jaktmarkerna.

Det har aldrig rent praktiskt passat in i mitt vuxna liv att ha hund. Men jag har alltid saknat hund och jag har kastat mig över alla vännernas vovvar med längtan i hjärtat. 

Sedan mer än ett år så har äldste sonens familj skaffat hund och i och med det blir jag nästan hundägare på deltid. I alla fall inbillar jag mig att jag är den som betyder mest för henne utanför hennes kärnfamilj.

Hon kom till sin familj våren 2019. Under tre veckor i juli bodde hon hos mannen i mitt liv och undertecknad. Husse, matte och alla barnen var på bilresa i Europa och det hade inte passat en valp att följa med. Istället fick hon fina och lagom varma dagar i en skånsk trädgård. Läs mer om det här 
Numera är hon hos oss av och till några gånger i månaden. Ofta sover hon över och då har hon första tjing på den ljusa tv-soffan. Vi ger oss alltid ut i skogen med henne, hon gillar nya dofter och mycket skutt över stock och sten. Numera använder vi en superlång koppellina som tillåter henne att springa rätt fritt - men dock inte bort! Vi vågar inte släppa henne, även om vi vet att hon kommer när man kallar. Men det är skillnad med en egen hund och andras. Jag skulle vilja lära henne söka svamp men det lär vara svårt.
Efter att vi har gått några kilometer tror jag att hon har avverkat minst det dubbla och då sover hon som klubbad!
I somras försökte vi få henne att bada. Hon älskar inte vatten, går ut för att hämta pinnar men hon vill inte simma. Då står hon istället och väntar på att vågorna ska föra pinnen närmare. Vi vet att hon kan simma för matte har testat. Men av någon anledning väljer hon bort det momentet i vatten.

Att bada hos oss innebär bad från sandstrand, gissa hur hon såg ut efter det? Så hon fick göra som vi människor gör efter ett bad på stranden, ta en snabb dusch! Inte helt kul, men hon är foglig...

Nu är hon 20 månader och färdigvuxen. Nästa stora steg i hennes liv är en egen valpkull, vi får se vad kenneln anser om hennes avelsgener framåt våren.