ACD, Australian Cobberdog

Vi passar en valp under tre veckor. Ägarna befinner sig i sydeuropeisk värme och det är inte bra för små vovvar. Inte heller det faktum att hon inte har hunnit få sin rabiesvaccinering.

Det är ju "bara" en hund men en valp är minst lika krävande som en bebis. Visst sover hon en stor del av dagen, precis som bebisarna gör. Men om jag vill gå in för att hämta något i ett annat rum eller gå på toa - då skulle bebisen ha fortsatt att sova. Men valpen - hon reser sig ganska sömndrucken och vacklar efter mig. Hon vill ha full koll på var vi vuxna befinner oss. Ibland lyckas vi med att smyga.... Hon sover bra på nätterna men vaknar halv sex-sex och då vill hon ut. Sedan kan hon somna om och vänta med frukosten till 7. Det är skönt för människorna i hennes närhet.

Hon äter bra, av allt! Hundmat är gott och hon blir vild av glädje när hon upptäcker att det är något på g till henne. Hon dansar runt och gör piruetter och slickar sedan skålen väääldigt noga långt efter att den är tom.

Hon äter annat också, utomhus finns det så mycket spännande som man kan tugga i sig. Favoriten är tunna nedfallna björkkvistar, kottar, småsten och plommonkart. För att inte tala om en liten jordkoka eller två från de rabatter man kan komma åt. Lecakulor krasar jättespännande och torkade löv både låter roligt att tugga på och de virvlar i vinden så att man kan jaga dem. Allt det där är väl ok. 

Men när hon tuggar på sitt koppel så vet jag ju att det är fel, ett beteende som inte ska uppmuntras. Man ska  inte rycka eller dra i kopplet för då kan det utvecklas till en lek. Man ska istället negligera henne, om det går. Men på något outgrundligt sätt lyckas hon få det hela till en dragkamp - hon gräver ner fyra tassar i gräsmattan, spänner ögonen i mig och drar baklänges, hela tiden morrande. Det är svårt att inte ge efter och skratta. Hade vår tomt varit inhägnad hade jag kunnat släppa kopplet, men det törs jag inte. Hon bor ju inte hos oss och jag är rädd att hon rusar iväg. Istället gäller det att hitta något som avleder leken så hon släpper kopplet....

Det bästa är ju om hon kan lära sig att vara utan kopplet. Vi tränar varje dag på att "gå fint" det vill säga att hela tiden befinna sig på min vänstra sida med ögonkontakt. Var 20 meter belönas den fina gången och det funkar förvånansvärt bra. Hon verkar lättlärd och så gillar hon hundgodis ;)

Det här kan vara ett sätt att försäkra sig om att husse/matte inte går utan att hon märker det....

Det är jätteroligt när hon leker själv vilket hon gör ofta. På filmen nedan har hon gett sig på ett kanin, dvs en som är av plysch och donerad till valpen av en av småhussarna.

Men efter 10 minuter så måste man vila igen. Hon föredrar att hitta mysiga ställen att sova på, jag tror det är mycket cockerspanielegenskaper i denna lilla australiska cobberdog (ACD).