30 juli 2018

Sommar i franska Pyrenéerna

Efter några intensiva veckor med ena omgången barnbarn åker jag och mannen i mitt liv en liten sväng till Pyreneérna innan det blir dags för nästa omgång av barnbarn. Det franska sommarvädret har, efter många veckor av regn i maj-juni, bjudit på hetta och torrväder sedan vi kom. Ett och annat värmeåskväder får man dock räkna med när termometern visar uppåt 32-34 Celsius. Eller som vår franska lärarinna Nelly konstaterade när vi fick avboka vår lektion "Oh Pyrenéerna, så skönt med litet sval luft". Så rätt hon har, samma fina molnfria klarblå himmel men runt 25 mitt på dagen. Helt perfekt, men nu går jag händelserna i förväg.
Innan vi kommer upp i bergen stannar vi till i två dagar på ett av våra favorithotell, Hotel les Elmes i Banyuls. Kanske är det läget som är det allra bästa! I princip på stranden i en fantastiskt liten bukt av Medelhavet och med 10 minuters promenad till vinorten Banyuls. Rummen är ganska ordinära men funktionella och det är rent och prydligt. Men restaurangen är värd en resa! Här har vi bott flera gånger och vi kommer alldeles säkert att återvända.
Middag med havsutsikt
 Frukost med havsutsikt

Så blir det dags att åka upp i bergen. Meteorologerna varnar för kraftiga regn och åska så det är med blandade känslor som vi överger vår fina badvik. Men eftersom vårt boende är inbokat i Saillagouse så är det bara att ge sig iväg. Vägen är slingrig och brant i vacker natur och ännu inget regn....
För några år sedan så bodde vi i en av grannbyarna men kom inte direkt ihåg denna by även om den är en av de större. Mest känt för ett jättefint familjecharkuteri. Borgmästarens hus är som vanligt i detta land imponerande, här är det till och med rätt charmigt. Så här på gränsen till  Katalonien så ser man ofta både den franska flaggan och den katalanska i långrandigt rödgult.
Hotellfasaden är inte riktigt lika charmig och hotellet ligger i en gatukorsning. Det som är charmigt är att det har drivits som hotell/restaurang av släkten Planes sedan 1864! 
Vi får ett rum med balkong mot baksidan och med utsikt över lägre hustak men också litet berg i fjärran. Vi anar att meteorologen kanske har litet rätt i sina väderförutsägelser....
Men klockan är mycket och det är dags att intaga dagens huvudmål. Även denna restaurang visar sig vara värd en resa. Häftig matsal, på fotot syns bara en liten del av rummet som är dekorerat med uppstoppade djur. En mäktig kronhjort på öppna spisen och till vänster om leker två små svarta björnungar...
De bjuder på en otroligt vällagad och god mat, alla olika grönsakerna har exakt rätt tuggmotstånd och allt är så vackert upplagt. Titta bara på denna efterrättstallrik. Allt på den högra delen av porslinet är olika sorters pureér och krämer. 
Till matmenyn kan man beställa en vinavsmakningsmeny. Fyra rejält fyllda glas med lokala viner kostar hela 9 euro.
Nästa dag har meteorologen fel - vilket gläder oss. Vi väljer en vandringsled som både har arkeologiskt och botaniskt intresse. Det är lättgånget men vi stannar hela tiden ändå - mest för att njuta av den fina blomsterprakten. Det är det enda jag riktigt saknar i Skåne och som jag vuxit upp med i Bohuslän och i Roslagen - alla dessa vilda blommor.

Ni som vandrat i Europa känner kanske igen den översta lilla skylten som visar att man går på en del av någon av alla leder som tar en till Santiago de Compostela.
Vi passerar många olika arkeologiska fynd, flera dösar och bautastenar och en bro som också är byggd av stora stenblock som dösen på fotot. Hela tiden är vi omgärdade av de vackraste blomsterängar man kan tänka sig.
 

När vi kommer tillbaka till bilen ser vi att huset bredvid parkeringen är en turistinformation med tillhörande restaurang. Här sitter flera vandrare och njuter av den höga luften och fransk lunch al fresco - och så gör även vi!
Här finns massor av skidbackar på båda sidor om dalen. Att det är snösäkert förstår vi när vi informeras om att skidskyttekungen Martin Fourcade är bosatt i grannbyn Font Romeu. I morgon ska vi kolla in skidorterna....



22 juli 2018

Från vår franska takterrass

Vi njuter fortfarande av värmen och solen och framför allt av de ljumma kvällarna då vi så länge det är ljust kan beundra tornseglare en masse och flera familjer av släktet tornfalk.

När vi skaffade lilla huset i C så njöt vi av sällskapet av vad vi trodde var en tornuggla. Liten och nästan helt vit. Sedemera blev vi rättade av fågelskådare och amatörornitologer, det uggleljudet vi hade spelat in tillhör en dvärguv. Så det så! Men vi kände oss inte säkra. Den lilla vita ugglan som efter ett par år hade blivit fler små vita ugglor som fortfarande bodde i kyrktornet. De var så enkla att artbestämma efter boken - det kunde bara inte vara en uv. Hoandet eller skriet bortsåg vi från. Idag vet vi att vi felaktigt kopplat ihop vår lilla vita uggla med dvärguvens skri i natten.... Två helt olika fåglar med andra ord.

Ett år när vi kom fanns varken Hedvig eller Dag Vag, vårt söta vita ugglepar. Istället hade det flyttat in en skränfock till fågel som levde rövare med de andra småfåglarna, fast på dagtid. Goda vännen E konsulterades och han sa tornfalk. Ok, rätt ok det med som extra husdjur. Efter ett par år visade det sig att det bodde minst två häckande par i tornet, Förra året när vi kom berättade våra engelska grannar att det flyttat in ytterligare ett häckande par. Men nu i vår lilla gränd, bara 3 meter ovanför dörren till vår gästvåning. Jaha, det var ju kul - falkungar pep och skrek efter sina föräldrar och mat. Men de växer och  skiter och växer och skiter rakt ner i gränden där vi har cyklar och ett bord med stolar. Nu behöver där städas alltför ofta. I år kunde vi konstatera att det måste vara 4-5 ungar i boet och gränden är i princip oanvändbar så länge de bor rakt ovanför gränden.

En dag i förra veckan när svärdottern gick ner från terrassen till köket så kom hon upp fortare än kvickt och sa "det sitter en stor fågel på diskbänken". Alla (nästan alla, jag stannade kvar på terrassen) sprang ner för att se. Jojomensan en tornfalksunge hade krånglat sig igenom det töjbara myggnätet som täcker köksfönstren och nu satt han där bland kryddor och oljeflaskor och såg väldigt uppstoppad ut. Man kan se att han kände sig väldigt malplacerad.
Vad gör man, falken har ganska kraftiga och vassa klor och näbben är inte heller att leka med. Men den rådiga sonen hade slitit med sig ett badlakan på väg från terrassen och gick nu med det som en stor sköld och motade falken mot den öppnade dörren. Motvilligt flaxade fågeln iväg, vingligt och tungt och vi kände att att inte alls behärskade flygningens konster. Jaha, det var bara till att sanera alla släta ytor och allt som hade med ätbara saker att göra. Falken hade bara släppt ett litet visitkort efter sig, vilket jag var tacksam över.
Nästa dag till frukost när jag ska duka så helt plötsligt sitter den hopplösa fågelungen igen i vårt fönster. Nu hade vi spikat fast myggnätet litet tightare och han hade ingen chans att komma in. Men jag undrar om vi inte hade kunnat få en tam falk med att bjuda den på köttbullar och andra godsaker. Hans flygförmåga verkade klart nedsatt och han kommer nog inte att klara sig där ute i den hårda världen. 
Vi har sett att mamman har flyttat sina ungar till insidan av kyrktornet, de sitter där och skriker efter mat. Vår lilla kompis kanske har strukit under eller har vuxit till sig och lärt sig flyga. Naturens villkor är hårda.

När mörkret faller och vi sitter på takterrassen så är det stjärnhimlen som gäller. Ännu bättre blir det när kyrkans fasadbelysning släckts - då ser man verkligen himlavalvets djup. På mobilen har jag numera två appar, en som heter SkyView och en som heter SkyMap. När man riktar mobilkameran mot himlen så står det på displayen vilken stjärna, stjärnbild eller planet det är. Igår fascinerades vi av den extra röda Mars. Det finns en hel del man kan filosofera över däruppe i mörkret....


17 juli 2018

Fransk sommar - stort som smått

Oj, oj vad tiden går fort, bloggaren har knappast hunnit sitta ner och än mindre framför en dator med uppkoppling.

I midsommarveckan lämnade vi ett fantastiskt Sommarsverige med sol och sol och inget regn. Hur kan man lämna det undrar kanske någon... Ja förra sommaren hade vi bestämt oss för att vara kvar i Sverige och njuta av den svenska sommaren. Pyttsan säger jag bara, då bjöds vi inte på en enda dag med sol eller värme och oftast så skurade det,
Inga bad i viken och frilandstomaterna som den sommaren odlades i stor skala (eftersom vi skulle vara hemma) blev det aldrig något med. De behöver också sol och värme.... 

Näe, detta år skulle vi njuta av det franska klimatet och i kalendern för lilla huset i C bokades in tid både för oss och de två sönerna med familjer.

Först ut till det lilla huset i C var undertecknad och mannen i mitt liv. Vi kom dagen före midsommarafton. Traditionsenligt hade vi faktiskt med oss litet sill och egenodlad potatis som vi njöt av dagen därpå med den yngste sonen och hans familj som landade till lunch.
Sedan följde två veckor av intensivt strandliv. Strandliv vid havet, strandliv på flera ställen längs med floden och även vid en pool ganska nära oss hos kära vänner. Inte en dag under 30 plusgrader, inte ett moln så långt ögat såg och sena middagar i det sammetsmjuka mörkret på takterrassen. Som på beställning. Märkligt nog var det lika fint i Svedala, vilket gläder en, fast inte lika mycket när man tänker på allt som odlas, både i den egna trädgården och på de skånska fälten och som skulle behöva litet vatten.

Vattenlivet vid Medelhavet gjorde att A som är 5 år lärde sig att hantera djupt vatten utan sina puffar och E på 3,5 år hängde orädd med ut på det djupa och i de ganska stora vågorna - dock med puffar. Det är en stark sol här och tre parasoller skyddar oss vuxna som sitter still men är man förskolebarn så vill man inte sitta still. Då är det solkräm med skyddsfaktor 50 och dessutom solskyddande hattar, badtröjor och badbyxor som gäller. Då kan man springa och sparka boll och gräva stora gropar utan att solen bränner. Picknicklunch och mellis på stranden och extramellis i bilen på väg hem - dessa barn somnade väldigt ovaggade dessa intensiva dagar.



Två av dagarna fick vi förmånen att själva rå om de små liven medan föräldrarna tog en liten tur söderöver till Banyuls. Vi funderade litet på hur det skulle bli att passa dem i en miljö där de inte är så hemtama - men det var såklart bara roligt och okomplicerat. Roligast var besöken på Chez Amis där vi kunde härja fritt i poolen tillsammans med "flamingosarna"
Men allt har ett slut och dessa två veckor gick fortare än vanligt och nu dröjer det nästan två månader till dess vi träffar A och E igen.
- Nästa gång vi ses blir i ett annat land än Frankrike sa A till farmor.
- Ja, sa hans farmor, då ses vi i Danmark.
- Neeej farmor, sa A, vi ska ju till Legoland!
- Ja just så är det, sa farmor.

Som tur var fanns det ingen tid att sitta ner och böla.... utan på det igen, tvätta lakan och handdukar, handla och städa - för två dagar senare var det dags för besök av äldste sonen och hans familj. Deras tre barn J, F och Ph  är äldre, 12, 9 och 8 år, och de har varit här nästan varje sommar i sina liv. De har koll på vad den långa bilresan innebär och hur allt fungerar här nere. Den äldsta killen har börjat med franska i skolan och tränar glatt på att beställa på restaurang och öva artighetsfraser på oss andra. Bra! I detta land är det extra viktigt att man är artig och fransmännen har världens mest väluppfostrade barn vi sett. Roligt när ens egna ätteläggar visar att de har tagit lärdom av allt tjat.

Den äldre generationen (dvs mannen i mitt liv och undertecknad) drog iväg en liten vecka till Pyreneérna (skriver om den turen i ett annat inlägg) för att trebarnsfamiljen tillsammans skulle gå ner i varv och verkligen känna att de hade semester.

Tyvärr gjorde både ett tidskrävande jobb och ett inbrott i bilen att några av de förväntande lugna dagarna tvärtom blev stressiga och irriterande. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Bilen är fransk så reparationen löste sig och det stulna går att köpa igen. Men tiden..... den dyrbara tiden .... Men de är duktiga på att ta tillvara på tiden och använda den rätt. Sova kan man göra någon annan gång.

Killarna är alla vattendjur, det snorklas, det åks surfboard och det paddlas. I havet och i floden. Jag tror floden vinner som favoritplats om de får välja, de små vattenfallen som byggts fram runt badplatsen i Roquebrun är ett eldorado för aktiva ungar.

Nu är fotbolls-VM avslutat, vi har med glädje följt alla Sveriges matcher och ganska många av de andra ländernas. Finalen såg vi på byns bar tillsammans med lokalbefolkningen, fast där var också ganska många engelsmän. Det har varit ett folknöje och fotboll på denna nivå tycker jag är roligt att titta på.
Vi har njutit av fotbollen både i svala köket och i terrassens sammetsmörker.

Nu har vi en liten vecka kvar tillsammans, vi planerar stranddagar, restaurangbesök och vad som ska göras den där dagen när meteorologen hotat med regn (!). Nå, den kanske inte kommer... 
Sedan ska den familjen också åka hem. Då blir det så himla tyst i lilla huset i C. Så in i norden tyst, visserligen också lugnt och så småningom återgår man till vardagslivet och det är också skönt.

Snart ska vi ju ses alla igen, i ett annat land, Legoland!