Vår franska höst

Dagarna här nere är omväxlande. Några är rofyllda och med absolut ingenting inskrivet i kalendern. De är dock inte så många...  Andra är totalt inbokade från morgon till kväll. Det är allt från trevliga luncher och middagar, stadsvandring, museibesök, besök hos någon vinbonde, konsert eller petanque... Ja här finns hur mycket som helst att se och göra och besöka och egentligen är det bara tiden och den personliga orken som sätter käppar i hjulet.
En dag fick vi förmånen att vara med på en vingårdsvandring. Detta innebär att man möter vinbonden själv ute på fälten och så går man tillsammans under någon timme och får veta nästan allt om odlaren och hans viner. Denna gång hälsar vi på hos monsieur Bernhard Backhaus på Domaine Lanye-Barrac. Denna vingård ligger otroligt vackert, bara ett långt stenkast från vår by. Alla vinfälten ligger samlade intill varandra vilket är ganska ovanligt. Här produceras ekologiska och biodynamiska viner och till sin hjälp har man kor, åsnor och grisar som lever fritt ute bland vinstockarna. Detta blir möjligt eftersom hela arealen är inhängnad, vilket också hindrar vildssvinen från att komma in bland vinstockarna och glufsa i sig druvorna. I början och slutet av säsongen äter bondgårdsdjuren upp allt ogräsgrönt och gödslar jorden men när vinstockarna börjar få blad och frukt så får de beta på andra ställen.

Här är några av vingårdsarbetarna.

                                  
Efter vandringen åker vi till odlarens cave där vi får prova vinerna och mer information om respektive vin. Om man köper vin så brukar dessa vandringar inte kosta något. Detta är verkligen ett enastående bra tillfälle att få veta mer om vinodling som ju är den huvudsakliga sysselsättningen i vår del av Frankrike.

Så här års så brukar Medelhavet bjuda på sin bästa sida, men så har det inte riktigt varit i år. Sol och lagom vind - ja, men ack så svalt i vattnet - inte mer är 16-18. Men livet på stranden med lunchpicknick och en god bok är fantastiskt avkopplande även utan bad. Många plockar de vackra snäckorna som man hittar överallt på sanden. Så gör även jag och hemma i Sverige tillverkar jag små kuddar av grovt linne, fyllda med fransk (såklart) lavendel och pyntade med dessa snäckor. Här är det någon anonym som har gjort ett mer tillfälligt konstverk...

I detta land träffar man gärna sina goda vänner över en bit mat på restaurang. Luncherna är ofta med tre rätter till ett mycket överkomligt pris jämförbart med vad man får betala för en varmrätt i Sverige. Man sitter länge till bords och ibland är bordet dukat som sinnebilden för en sydländsk restaurang. 

En av de utflykter som arrangeras av den skandinaviska föreningen härnere går en dag till Montpellier. Vi är många som får en mycket trevlig rundtur i de gamla kvarteren. Nedanför syns en triumfbåge förvillande lik den i Paris och det var så man tänkte när staden byggdes, nämligen "vi gör ett litet Paris". Här finns fantastiska gamla kvarter, häftiga bostadshus och en supermodern del med spännande arkitektur

Madame Buesa på Domaine de Pradine le bas säljer egenproducerad olivolja som vi gärna köper av varje gång vi är här. Hennes hus är nyrenoverat i gammal stil och här ett av hennes trappräcken. Vissa saker får verkligen vara vackra och staket, balkongräcken, utemöbler och andra saker i smide låter man tillverka så de blir personliga, gärna med initialer, druvor eller liknande. Här har olivodlaren tagit ut svängarna med olivträd i hela trappräcket.

Tiden är litet ur led härnere. Blomsterhandlaren har urfina hyacinter som doftar svensk jul. I en otroligt läcker ickejulig färg. Konstigt. Man ser också att det säljs penséer och violer överallt. Här i södra Frankrike planterar man ut penséer nu och så är de fina hela vintern. Likadant gör man med cyklamen. Jag provar med att sätta ut penséer i oktober - undrar hur de ser ut när vi kommer nästa gång i mars...?

Om vi fortsätter på ämnet med det som kan skilja sig från Sverige, så gick vi häromdagen förbi en herraffär med de roligaste skjortor vi sett. Motiven är zebror, vägskyltar, papegojor, ormskinn, örnar, höstlöv, jeansetiketter, Paris tunnelbanekarta, höstlöv, vanliga gröna löv som på en skolaffisch och bussar - bland annat. Dyra var de också, runt 100 euro. Men visst, man blir säkert ensam med en sådan här skjorta. Mannen i mitt liv ville dock inte ha någon i farsdagspresent...

Något annat som verkligen är konstigt, läskigt och obegripligt är det som mötte oss häromveckan när vi skulle spela petanque med skandinaviska gänget. En tredjedel av boulebanan är belamrad med cirkusvagnar, och inte vilka cirkusvagnar som helst utan de med djur i. Och inte vilka djur som helst utan de med VILDA djur i.... Alltså, i en liten byhåla, på en vanlig grusplan står dessa vagnar som innehåller tigrar och lejon. Jag vet inte vad jag blir mest chockad över - att de faktiskt har domptörer av vilda djur i bur eller att de står så lättillgängligt att vem som helst kan gå och mata dem. Om man nu skulle vilja.... Fruktansvärt är egentligen det enda ord jag kan komma på, både för de stackars djuren och för vad som kan hända om någon glömmer att låsa... tänk de säkerhetsåtgärder som finns på djurparkerna där man har vallgravar med vatten och ett högt säkerhetstänk.

                      

En fin avslutning på våra höstveckor får vi när Maison Vieussan bjuder in till en konsert med musikalartisten Niclas Asknergård i byns lilla vackra kyrka. Fullsatt förstås, underbara välkända sånger i en stämningsfull miljö. Njut här av en snutt ur Kristina i Duvemåla och Guldet blev till sand. 

Oliver och olja

Det finns olja och så finns det olja.... Här i södra Frankrike så är det olivoljan som har huvudrollen av alla oljor. Matbutiken har massor av sorter i flera olika prisklasser och priset är baserat på vilken pressning det är och hur man har gått tillväga i processen. Den finaste kvalitén kallas extra jungfruolja. Det innebär att oliverna har kallpressats under tryck och det är en helt kemikaliefri process. Oliverna ska vara helt färska, det får inte ha gått mer än ett dygn sedan frukten plockades. Andra pressningens olja kallas bara jungfruolja. Oljan som sedan kvarstår i den två gånger pressade massan tas om hand med hjälp av olika kemiska processer. Den oljan av klart sämre kvalitet (kallas ibland för olio di oliva) används inte till livsmedel utan bland annat för tillverkning av tvål.

Den stora prisskillnaden mellan första pressningens olja och oljan från de följande pressningarna har gjort att en del producenter tullar på sanningen och döper om eller färgar sina produkter och andra liknande ohederliga metoder för att vi som handlar ska tro att vi köper den högsta kvalitén. Som konsument måste man alltså ha huvudet på skaft och glasögonen på för att läsa det finstilta när man köper sin olja, både i Sverige och i de länder där oljan produceras.

Man kan också göra handlingen av sin olivolja till ett trevligt nöje och handla sin olja av en lokal oljeproducent. Har du tur så finns det en producent nära dig.... 
Den oljan är litet dyrare – men också mer smakrik och man behöver inte mer än ett par droppar på sin sallad eller sina jordgubbar eller rostade grönsaker för att få den optimala upplevelsen av den kallpressade extra jungfruoljan.

Det finns flera likheter om man jämför olivodling och oljeframställning med vinodling och vintillverkning. Det finns många olivsorter som har olika smaker, det finns lokala olivsorter, rentav unika för området, och det finns sorter som är ofta förekommande på många ställen i världen. Fler saker påverkar olivoljans smak och doft - läget på olivlunden och jordens beskaffenhet och såklart klimatet över året. När oliverna ska skördas så plockas vissa sorter gröna och andra plockas svarta. Själva plockningen sker på olika sätt med olika resultat - för hand då man gör ett urval av frukten eller med maskin då man tar allt. När frukten väl är i caven så sker pressningen och de eventuella blandningar som producenten vill göra. 

Inte långt från oss finns Domaine Pradines le Bas som ägs och drivs av den mycket eleganta och trevliga Madame Francine Buesa. Vi har åkt hit tillsammans med bygrannarna S och E, vi har varit här flera gånger och vet hur det går till. När man besöker henne får man ett litet glas för varje oljesort och en sked och så doftar man och smakar. Madame berättar gärna både om olivsorten, hur den är skördad och vad just denna olja doftar och smakar. Liksom vid vinprovning så är tillverkarens kommentarer extra trevligt.

Denna gång har madame 6 olika oljor, 4 rena och 2 blandade. Skillnaderna mellan oljorna vi provar är överraskande stora, den första är ganska mild och mjuk, tvåan har klara drag av päronsplit (kan nog passa till efterrätter), trean är mer pepprig men med en eftersmak av banan, fyran är nyklippt gräs, femman är en tuffing mycket grön och lång eftersmak liksom sexan som är så kraftig att den ”fastnar i halsen”.

Här sker tappningen av oljan på flaskor.

I den vackra provningslokalen finns mycket annat med anknytning

till oliver, här en bok med vackra teckningar.

Madame köpte gården för 15 år sedan och har planterat alla träd själv. I början hade hon vissa svårigheter när hon ville utöka sina arealer och köpa mer mark eftersom all odlingsbar mark i detta område huvudsakligen används för vinodlingar. Hon berättar också att hennes oljor finns att köpa på flera ställen i södra Frankrike. Vi är nöjda med att vi kan handla denna goda olja direkt på gården och efter att ha kelat med hennes gulliga hundvalp (stor som en liten kalv) och beundrat det vackra huset med fina omgivningar så åker vi hem med flera flaskor olja och två häften med recept på allt roligt man kan laga och ha olivolja till.