Årskrönika juli-december 2018

Juni gick solig, varm och torr över till lika soliga, varma och torra juli. Då var vi i Frankrike tillsammans med alla barn och barnbarn i lilla huset i C. Vi hade verkligen härliga dagar!

Bad med flamingosarna hos Chez Amis

De flesta dagarna i lilla huset i C är ju en sorts vardag och man försöker hitta på roliga saker som barnbarnen kan minnas. Så plötsligt dyker det upp en oplanerad händelse som vi alla kommer minnas. Den dagen vi hade en stor fågel inomhus....

Till vardagen i Frankrike hör också att åka på utflykt. Endagars eller flerdagars. Denna sommar blev det en liten veckas utflykt som bland annat innebar några härliga vandringar i Pyréenerna.

Vi inte bara vandrade utan hann även ta till oss de olika försöken man gör i Valleé d'Eyne med förnybar energi - mycket intressant blandning av sol och snö på dessa höjdmeter.

Väl hemma i Sverige igen i augusti försöker vi hantera det rätt jäktiga liv som uppstår när vi varken är i Frankrike eller i Sverige utan antingen precis har kommit tillbaka eller är på väg söderöver igen. Helt självvalt och som det blir när man vill få ut det bästa av både fransk och svensk sommar. Detta året var augustis svenska kalender inbokad med en helg på Legoland, ett par middagar med kompisar, en födelsedag med släkten, tjejträff, några dagars barnbarnpassning på hemmaplan, Diggiloo i Båstad, en hajk på Hallandsåsen, besök hos ett par läkare, tandläkare, optiker och sjukgymnast.

Det brukar också innebära en tripp till Stockholm och yngste sonen med familj. Detta året var vi där samtidigt med rätt stora segelfartyg.

Lika stressig som augusti kan vara med alla måsten som hopat sig denna månad, lika lugn och tillbakalutad blir september. Nu startar snart höstens resa söderöver. Inget är akut i trädgården, inget ska startas upp eller avslutas... Man bara njuter av ljuva september och packar så småningom väskan för att åka.

Denna höstresa blev ju egentligen något jag helst vill glömma. Först hade vi rätt lugnt och mysigt i lilla huset i C och sedan fick vi besök av Stockholmsvännerna. Det var roliga dagar med olika utflykter och luncher och kvällar på terrassen med många skratt och roliga samtal.

Men sedan blev jag sjuk och sedan konvalescent så de fyra veckorna därefter försvann i ett töcken.

Första tecknet på att livet kanske skulle bli normalt igen fick jag när vi gjorde en promenad genom den lilla byn och jag tänkte att det finns kanske ett liv efter detta eftersom tanken "undrar hur det ser ut när vi kommer tillbaka till våren" slog mig när jag fotograferade grushögar och uppgrävda gator.

Konvalescenttiden fortsatte på svensk mark med många promenader och inte så mycket annat värt att skriva om. Så  här års vill jag mest gå i ide... När min blogg i princip låg nere nästan två månader så ökade oönskade besökare på min blogg och jag behövde fundera på bloggens vara eller inte vara. Ska jag blogga eller ska jag sluta blogga? Inför det nya året får man funderingar på hur det ska bli. Vad ska hända med Moder Jord och vad kan vi göra i det lilla?

Nu är vi 11 dagar in på det nya året och väntar otåligt på något som liknar en regering. Hur man än vänder och vrider på sakfrågorna och vad man än tycker om blått eller rött eller världspolitiken eller ekonomin eller invandringen eller miljöfrågor - så kommer det nog tyvärr bli ett rörigt och oroligt år. 

Årskrönika januari-juni 2018

Så här i början av ett nytt år ser man årskrönikor överallt. TV visar nyhetsdito och sportdito, tidningar har kulturdito och politikdito. Några bloggar nära mig har också årskrönikor, så nu provar jag för att se hur det blir. Om inte annat så blir mitt eget minne litet uppdaterat....

Inläggen i januari 2018 ägnades till döstädning respektive prepping. Att röja bland sina sparade saker som man inte behöver (men som kanske någon annan behöver) känns ännu mer rätt så här ett år senare. Att tillhöra prepparna visar sig efter Alfridastormen vara riktigt bra. Rätt många hushåll är fortfarande strömlösa efter en vecka.

I februari var det sport, dvs vinter-OS samt egen skidåkning med barn och barnbarn som gällde. Visst elände uppstod då mer än halva gänget fick influensa i snöriket. Även en och annan som var vaccinerad... Denna vinter var det många som ville vaccinera sig men vaccinet räckte inte till alla. Jag ringde runt till alla vårdcentraler den dagen min egen vårdcentral hade slut på vaccin och vi lyckades få var sin dos. Vi hoppas därmed slippa den värsta varianten av influensan.
I år är det inte OS men väl VM i flera vintersporter som längdskidor, alpint och skidskytte. Vi hoppas på roliga tävlingar med fina svenska insatser.

Mars mars måne, jag kan lura dig till Skåne! Jo visst, i mars kom det ordentligt med snö (!) och det var tjäle och av vårbruket blev intet.

Jag längtade till varmare tider och planerade några frösådder, besökte Stockholm och gick på teatern och startade min reseblogg Hit och dit genom Europa. Nu ligger resebloggen litet i träda. Jag inser att, trots att jag har så mycket att skriva om, så får jag inte tiden att räcka till. Kanske att jag stänger den, kanske att jag spottar upp mig och tar mig tiden... Förra årets mest besökta inlägg på resebloggen handlade dels om ett franskt slott  och dels om en liten belgisk stad.

April - Äntligen blev det Frankrike för hela slanten! Fast inte det där superfina vädret som i april kan vara sommarvarmt på våra breddgrader. Eftersom ett högtryck hade parkerat vid Skandinavien så blev det mer ostadigt  vid Medelhavet på flera sätt. Men vad gör det när man kan göra roliga vinutflykter eller se nya pittoreska byar tillsammans med goda vänner.

Maj i Frankrike kan också innebära att slicka såren efter en tuff vintersäsong - läs regnig!!! Ett gammalt franskt hus kan läcka som ett såll eller också kan det vara som vårat - bara läcka litet grand. Men fasaden vittnar bara om vackra stenar och hög mysfaktor, vilket man gärna vill föreviga när man stöter på en eller två gåramålare.

Juni, då gjorde vi en härlig utflykt till Bohuslän och fick vårt lystmäte på konst av olika former tillgodosett. Roligast var mötet med arkitekten Wingårdh och hans olika projekt. Idag är både Nationalmuseum och Helsingborgs vattentorn högaktuella. Vattentornets tillkomst kan vi se varje vecka strax utanför Helsingborg.

Det var första halvåret 2018. Fortsättning följer...

Gott Nytt År!

Snart bara timmar kvar av det gamla året.... Dags för reflektioner och tillbakablickar. Fast egentligen passar det mig bättre att titta framåt. Vissa saker måste man dock påminna sig om. 
På det globala planet återstår så oändligt mycket att förändra och förbättra och minska på - om det ska bli en bra värld att leva i och så att barn och barnbarn och kommande generationer får en tillvaro värd att leva i och njuta av. 
Klimathotet spökar ständigt. När världens ledare äntligen blivit hyfsat överens så kommer stormaktens genom tiderna minsta ledare och hotar att rasera allt. Stormakten vill inte längre vara den typen av stormakt som går i spetsen för andra länder, som fungerar som världens polis, vill inte se bortanför landets gränser. Vilket öppnar upp för otippade ledare som i Kina där presidenten har ett personligt engagemang för klimatet hans folk lever i och är villig att ta ett ledarskap i klimatfrågan. Kina har minskat sin kolförbrukning sedan 2013 och är världsledande på förnybar energi och subventionerad sol- och vindkraft. Nya tänkesätt för oss som vuxit upp med ett USA som ett rättesnöre och ett Kina som inte i något tidigare sammanhang har varit ett rättesnöre. Men nu behöver världen enas så att det inte blir för sent.
Själv gör man vad man kan in vardagen. Källsorterar, kör bränslesnålt, använder energieffektiva hushållsapparater och lågenergilampor, har hyfsat svalt inomhus, handlar närproducerat och helst från ekologiska gårdar, äter mer fisk och grönt och mindre kött, lämnar in överbliven medicin till apoteket, använder färre saker av plast mm mm. Hjälper det? Ja, jag kan inte göra allt men alla kan göra något!
När man tänker på en del av dagens ledare runt om i världen blir man också litet bekymrad, Kina igen, inte sedan Mao har det funnits en ledare som så driver sig egen personkult - det är många som kan dyrka ledaren. Nordkorea som vill utropas till nästa kärnvapenmakt. Turkiet som verkar ha tappat allt vad mänskliga rättigheter står för. IS som tack och lov inte lyckades bilda sitt kalifat men som häckar litet här och där i Syrien och bidar kanske sin tid.
På det privata planet har det inte hänt så mycket, vilket i och för sig är skönt! Min gamla mamma, 93 om en vecka, flyttade till ett trygghetsboende i våras. Det har blivit väldigt bra för henne - hon har levt upp, hon träffar jämnåriga, hon får mat i matsalen om hon vill och hon har en fin liten lägenhet med egna möbler. Det har också blivit en trygghet för mig som enda barnet att veta att det finns andra i hennes närhet när jag är i Frankrike flera månader om året. Sönerna och deras familjers liv tuffar på som det ska med karriärer och engagemang i barnens skolgång och aktiviteter. Hus och trädgård och resor fyller tiden för dem liksom för oss. Jag ser fram emot 2018 med tillförsikt, hoppas på ett fredligt år och att om det finns frågetecken så rätas de ut till utropstecken.

Tack för att ni har stannat till här i min blogg, läst och kommenterat mina inlägg. Det är alltid så roligt att höra vad ni tycker - fortsätt gärna med det!

Jag önskar er alla ett lyckosamt och fredligt 2018!!

God fortsättning...

Nu är det bara timmar kvar till det nya året. Man får behov av att titta litet bakåt, göra vissa reflektioner över vad har hänt, både i vår närhet och i världen. Ja, världen ser tyvärr värre ut än någonsin; det blir varmare - är det redan alltför sent att bromsa klimathotet? På flera ställen i världen sitter det ledare som inte borde få kallas ledare och som har agerat människovidrigt. Terroristattentat på många ställen i världen, inte bara i Europa även om de i vår närhet tenderar till att få mer uppmärksamhet.
I min närhet har livet flutit på ganska fint, de vuxna sönerna och deras kärlekar jobbar litet för mycket ibland men de trivs och kan numera också ta ledigt för återhämtning. En av dem har drabbats av barndiabetes (i vuxen ålder) vilket är tufft för båda kropp och själ, men är nu anpassad till det nya liv som detta innebär. En av dem har startat eget, en är på väg att byta jobb, önskade förändringar som jag håller tummarna för. De fem små växer så det knakar, en har bytt till en internationell skola, en har börjat skolan och en har bytt till utomhusdagis - alla trivs, Själv lever jag och mannen i mitt liv ett aktivt pensionärsliv, det är litet stillsammare än på den tiden man var yrkesverksam och delar av kroppen bråkar med oss ibland, men klaga ska man inte! Det gäller att hålla igång, både knopp och kropp! Just för stunden undrar vi litet över hur mycket och ofta vi ska vara i Frankrike kommande året. Dessa funderingar går in helt klart under etiketten "ilandsproblem".
Framtiden vet man inget om - tack och lov! Men med en ytterligare icke önskad världsledare på plats i USA tillsammans med den ryske och turkiske gör att utvecklingen i världen känns väldigt osäker. När vi ser i backspegeln tillbaka på 1930-talet så säger vi " hur kunde man tillåta den tyske ledaren komma så långt med de åsikter han hade? Varför gjorde man inget?" En förklaring kan vara att man inte fick den information som behövdes tillräckligt snabbt. Idag får vi nästan för mycket ögonblicklig information, till och med direktsända krigshändelser, så vad ska vi skylla på som nu släpper fram dessa maktfullkomliga statschefer?

Nä, tillbaka till dagens tema "god fortsättning". På vaddå - jo alla helger som varit... advent som är min favorit, alla levande ljus, hyacinter (som jag får snuva av), kransar och annat pynt från naturen. En dag i advent brukar vi ta en tur till Danmark. Denna gången blev det Helsingör som är en fantastisk liten stad med många välbevarade hus från 1600-1700-talen. En mycket dansk jultradition är att dricka glögg och den är ganska annorlunda jämfört med den svenska, framförallt är den inte så söt. I gengäld är den litet starkare så man får ta det nätt.

Så här kan det se ut på Själland när solen går ner i dag i december. Inte särskilt julelikt men otroligt vackert!

En annan tradition är stadens Lucia som går runt till arbetsplatser med sin skönsång. Här på min fd arbetsplats.

En adventshelg bor de tre äldsta småtrollen hos oss och då bakar vi julkakor. I år blev de ovanligt fina, det märks att de blir större, småtrollen alltså....

Lillejul och Julafton hos äldste sonen med traditionellt julkaffe framför TV:n samtidigt som Kalle med vänner, tomten hittade som vanligt och alla höll masken och låtsades att han var den riktige.... Sedan ett finfint julbord där hemmafångade svenska kräftor och gäddpaté kompletterade sillen och skinkan.

Juldagen blev också traditionsenlig - hemma hos oss med kalkon på matsedeln och tomtar på bordet.

Sedan kom Urd, det förflutnas gudinna som lånat sitt namn till stormen, och vi fick säkra lösa föremål i trädgården. Tack och lov så blev det inte så farligt denna gång fast det blåste ordentligt i två dygn.
Nu är det 2016 några timmar till..... Tack för att ni hängt här och tack för trevliga kommentarer till mina inlägg. Fortsätt gärna - det är roligt att höra vad ni tycker. Jag önskar nu er alla ett lyckosamt och fredligt gott nytt 2017!

Gamla året och nya året

Den sista veckan på det gamla året är, precis som vanligt, himla intensiv och litet galen! Vi är en familj som för tillfället består av 12 personer, så många har vi aldrig tidigare varit. En i den äldre generationen finns kvar och tack vare alla småtroll, numera fem stycken under 10 år, så är vi fler än någonsin. Vår vana trogen är vi alla tillsammans under samma tak i fem dagar. Det är precis som det brukar - vi samlas och vi äter och bor tillsammans alla helgdagarna och de startar på skånskt sätt redan på lillejulafton och slutar först på tredjedag jul. Det vill säga först är vi 12 personer under ett tak från lillejulafton till och med annandagens frukost och sedan flyttar vi oss allihop tre mil norröver och är tolv personer under vårt tak annandagen och tredjedag jul. Äldste sonen med familj har tagit över merparten av firandet, det känns rätt i tiden att jag (som är en julfreak) släpper fram nästa generation. De behöver skapa sina egna traditioner. Nästa år är det nog dags för den yngre sonen och hans familj. Bägge sönerna har hus som är större än vårt, så det finns klara fördelar även med de praktiska aspekterna...

Självklart bidrar vi på olika sätt, gammelmormors sillsallad och farfars köttbullar är måsten, liksom den fantastiska julskinkan köpt hos Jonas. Den stora gäddan som ena sonen egenhändigt dragit upp hos sin svärfar blir en fantastisk gäddpaté. Kräftorna är i år en nymodighet på vårt julbord, men högt älskade av alla, inte minst småbarnen. En kommer med flaskor och en annan bakar. Någon är jultomte....

Tomten är den "gamla vanliga". Kul för de minsta barnen som ännu inte avslöjat hans identitet. Tack till de stora barnen som kan bevara en hemlighet!

Ett av småtrollen får sin första klocka av tomten - vilken lycka! Han kan nästan inte somna när det är dags, utan behöver titta på klockan med jämna mellanrum.

Ja, så är det dags för alla att komma till oss. Så här ser det ut när 5 av familjen fortfarande inte hade kommit....Men röran hör till och alla (nästan) har sitt eget krypin.

Årets julgran är en doftande rödgran och har de fina grova barren som vi gillar. Men den ser litet konstig ut och de undre grenarna breder inte ut sig som vi trott. Den är helt enkelt för smal eller rätt ord är kanske jämntjock....

På måndagen har det mesta återgått i vanliga banor och det har absolut sin charm det med :).
Yngste sonen med familj bilar hem till storstaden genom regn och snöslask på årets mest trafikerade dag, men de är vana bilförare och tar det lugnt.
Jag och mannen i mitt liv börjar planera nyårsaftonens fest. Det är inte så jättemycket att planera, det har varit the same procedure as every year de senaste 20 åren. Så gästerna kommer med förrätt (färsk hummer med aiolo) och efterrätt (crêpes Suzette) och så fixar värdparet drinktilltugg och varmrätt och så delar vi på kostnaderna. I år blir det löjrom med citroncremefraiche på smördegskuddar och ceviche till drinkchampagnen samt rådjursfilé med portvinssås och svart trumpetsvamp till varmrätt.
Chablis, Gidondas och Beerenauslese att dricka - är det nyår så är det!
Bordet dukas i vitt och silver, nejlikorna à la Nobelfesten syns inte... nähänä - de var inte tillräckligt många inser jag.

Till tolvslaget är det mousserande och så ska man knapra i sig en äppelbit och hålla i en guldpeng samtidigt. Allt för att befrämja hälsan och plånboken. Sedan är det fyrverkerier utanför huset - grannarna, inte vi. Ingen har hund så det fungerar.

Dagen därpå är man litet seg. Att komma i säng kl 03.00 är man inte så van vid nu för tiden. Så är det Tour de Ski och Ivanhoe och litet rester till middag - men före det en skön promenad i den skånska gråvintern. Havet är lika spegelblankt som ån - allt verkar vila.

Och så var det 2016 och allt vad det innebär med ett nytt år. Jag hoppas att det blir ett bättre år i många avseenden. Några saker går att kanske förutse, både i vårt liv och i världen. Annat vet vi inget om, tack och lov. Inte heller vet vi hur det blir när och om något verkligen händer, både stort som smått, både nära och avlägset.

Jag har engagerat mig som volontär i Röda Korset, ska dels vara på språkcafé för att prata svenska med de som behöver träna språket och också vara delaktig med att aktivera en grupp kvinnor som väntar på besked om asyl och fram till dess inte får börja på SFI. Det ska bli spännande och jag ser fram emot fascinerande möten med andra kulturer.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Gott nytt 2015

Det gamla året är i sina sista skälvande timmar. Dags att göra en tillbakablick.

Inom familjen var den största händelsen 2014 att det femte lilltrollet, lilla E, gjorde sin entré och hon är vårt första flickbarnbarn. Hon är nu 3,5 månad och bor i Stockholm. Det är långt bort, mycket hinner hända från en vecka till en annan, men vi har hälsat på hos henne och familjen två gånger sedan hon föddes. Vi reser ofta söderöver och har gjort fyra trevliga resor till lilla huset i C. Sommarresan dit ner, som blev som en egen resa på 10 dagar, innehöll besök och vandringar på några favoritställen i Frankrike. En stor del av vårt "nya" pensionärsliv tilldrar sig i Frankrike och vi njuter i fulla drag av detta. Hemma i Skåneland är det småtrollen J, F och Ph som får ta plats och ungefär varannan månad vill vi träffa de två minsta småtrollen i Stockholm. Så har vi vår kära trädgård med alla de projekt vi vill genomföra där. Undrar om den någonsin blir klar...?

Historien har blivit ett år längre men inte bara bättre. Nyheterna handlar alldeles för mycket om ondska och grymhet - och många tror att de inte kan göra mer än titta på och förfasa sig. Det är krig och katastrofer i många hörn av världen men vi som bor i ett av världens rikaste länder kan göra mer än bara titta på. Jag har stående månadsöverföringar till tre olika hjälporganisationer, köper alltid de hemlösas egen tidning och de senaste månaderna ser jag till att alltid ha en tjuga eller två i jackfickan när jag går och handlar. Vi har det bra och kan hjälpa de stackare som har det sämre. Mycket sägs och skrivs om nutida tiggare - men jag tror inte någon av dem skulle välja att tigga istället för att arbeta. Så i väntan på att de får ett riktigt jobb eller att situationen blir bättre i deras hemland så delar jag med mig av mitt överflöd.  Många bäckar små ... Politiken i landet Sverige har det senaste bjudit på olika karusellrundor. Skönt att ha en stadig politisk uppfattning, det ger en grund att stå på när politikerna snurrar litet hit och dit runt omkring oss. 
För en relativt ny bloggare som undertecknad så är man både glad och tacksam över att ha läsare. Ännu roligare är att ha läsare som kommenterar det man har skrivit - tack för det och fortsätt gärna att höra av er! Antalet besök på min blogg har ökat med 150% under 2014 och jag ser att ni finns på flera olika ställen i världen, inte bara i Sverige och Europa. Fascinerande! 
Till alla er som följer mig vill jag önska ett glatt och lyckosamt 2015 och jag hoppas att det nya året bjuder oss på mer värme och omtanke och färre fasor och katastrofer.

Axplock från den franska sommaren

Dagarna i Frankrike går mot sitt slut för denna gång och det känns bra att tänka tillbaka på alla trevliga dagar och allt som vi har gjort tillsammans med släkt och vänner.
Äldste sonen med fru och de tre småtrollen har åkt hem för att planera sitt nya hus och för att få mysiga svenska sommardagar med mormor och morfar. Innan de for hann vi besöka Réserve African i Sigean, en riktigt fin djurpark med safari bland rovdjur och på savann.

Det var bra att det också fanns djur som man kunde klappa....

Petanque var kul, nu börjar de bli så stora att vi kan spela tillsammans....

  ...och flodens forsar funkar med farbrors vågsurfingbräda.

Så var det 14 juli och efter borgmästarens tal och skål för republiken var det gatufest med paella och rosé och musik av dels två engelska killar som spelade blandad popmusik från "vår" tid och dels en fransk duo som hade alla sångtexter på en kareokeskärm. Ville man sjunga så gjorde man det och ville man dansa så gjorde man det!

Vi var några kvinnor som i dagarna två provade på tovning under Rakels goda råd och handledning. Svårt och kul men ett hyfsat resultat tror jag alla skulle sammanfattat kursen. Det tillverkades hatt och vinkylare och ängel och påskhöna, en dörrstoppsvovve och ett par fåglar. Här är min fågel i tre steg, först skumgummistommen, sedan när den börjar kläs med vit ull...

 

     

 och så det färdiga resultatet. Nu hänger den i trappan i lilla huset i C. 

Vädret har varit blandat denna sommar. En dag då vi var vid havet så kom det mitt i all sommarvärme en dimma från havet som ingen brydde sig om utan alla låg kvar. Det blev konstigt nog inte alls kallare utan det var fortfarande fint... men dimmigt...

En annan dag då vi var ute och bilade så kom en annan bil rätt nära oss på en smal bro. Braaak (!) sa det och båda bilarnas backspeglar gick sönder. Skillnaden var att vår tyska bil klarade sig med bara en trasig spegel medan den franska lilla bilen blev av med hela sin backspegel och de fick leta delarna till den i diket. Det var en söndag eftermiddag och det franska paret (särskilt hustrun som inte hade suttit bakom ratten) var väldigt noga med att "skadorna var lika stora på bägge bilarna" och "inget skulle anmälas"... vi tror nog att den sedvanliga franska långa söndagslunchen på restaurang hade ett finger med i spelet. Det är inte första gången som vi kan konstatera att man kör bil trots att man druckit flera glas vin till maten.

Vännerna E samt U-K och R kom för att hälsa på här i Languedoc för första gången och vi hade fyra roliga dagar då vi själva fick tillfälle att turista och njuta av våra franska trakter. Här vid  ett kloster nära oss finns denna vägvisarskylt... en dag ska vi gå på pilgrimernas väg till Compostela. Kanske inte hela, nästan 130 mil tar väl ett par månader eller så att gå... Men det finns ju kortare avsnitt som passar bra för bara några dagars vandring. 

I Capestang finns en av områdets häftigaste trompe l'oeuil och den blir inte mindre häftig när vännen E testade sina skidåkarmuskler.

L'étang de Montady - en imponerande "byggnadskonst" konstruerad av munkar på 1200-talet för att samla upp vatten i detta solrika landskap. I mitten samlas det regn som ändå faller - trots många soldagar per år.

Platanerna längs med Canal du Midi har drabbats av någon svampvirus och dör. Nu planterar men nya träd längs kanalen - men oj, det lär ta tid innan de växer upp och skänker den välbehövliga skuggan.

Etang de Thau från ostronbodarnas vinkel....här plockade vi ostronskal minsann - kan användas till mycket!

Se så'n stil han har.... B som är Sveriges representant i petanquetävlingen i lilla byn C. Trots vår svenska anslutning - dock utan hejaklack (är inte säker på att det hade uppskattats, ibland känns det som tystnad är lika viktig i pétanque som i golf...) så gick hans lag inte till final.

Och så flera luncher och kalas.... här söndagslunch i Berlou med syster och svåger

Skaldjurskalas i grannbyn

Pool- och grillparty i grannbyn

Fin födelsedagslunch i Beziers med våra "franska" släktingar