Nedräkning eller "varför flänger ni hit och dit istället för att vara hemma?"

Tänk - nu har vi varit hemma i Skåne i exakt tre veckor! Och vi drar söderöver till Occitanie och lilla huset i C om exakt tre veckor...
Ofta ser vår sommar ut så här; vi väljer att vara hemma i Sverige augusti - mest för att det är alldeles för varmt och alldeles för mycket folk på våra franska breddgrader. Men också för att vår skånska trädgård behöver någon sorts omvårdnad. Liksom barnbarnen och min gamla mamma. Vår augustimånad brukar vara otroligt inbokad, inte bara med ovanstående utan oftast också med en tripp till de två barnbarnen i Stockholm och med vänner som konstaterar att "ni inte är hemma på hela sommaren" och "nu måste vi träffas innan ni åker igen". Vilket vi jättegärna gör - men det blir litet tight och ibland måste vi prioritera...

Vi har också en och annan vän som tycker att vi är konstiga. De kan säga "trivs ni inte i Sverige, hur kan ni åka ifrån ett så fantastiskt land?" eller "vad gör ni hela dagarna där nere i Frankrike?".

Om jag varit på humör, eller kanske jag ska säga inte varit på humör (!) - då skulle det kunna bli en litania om hur nyttigt det är att vidga sina vyer eller att Sverige inte alls är så fantastiskt som man kan tro om man aldrig har sett något annat eller att bara sitta vid sitt köksbord och ha åsikter är ganska inskränkt.
Men eftersom jag är en vänlig själ så är mina argument att man mår bra av att se andra kulturer, om än bara västerländska, att jag är en utpräglad sommarmänniska som älskar solljus och värme och som har svårt både för mörker och kyla och att nu när man är pensionär så är det så himla lyxigt att få lov att välja till - inte välja bort.
Nåväl, vi har börjat vår nedräkning. Till vår glädje så har vår nya bil levererats, ungefär två månader tidigare än beräknat.

Eftersom bilen är vårt tredje hem är detta en ganska viktig händelse. Jag räknade ut för ett tag sedan hur mycket tid vi tillbringade i vårt skånska hus, i vårt franska hus, hos yngste sonen i Stockholm där vi bor veckovis när vi väl kommer dit och slutligen hur många dagar per år vi sitter i vår bil. Etta och tvåa är såklart våra hem i Skåne och i Occitanie. Men sedan trodde jag att sonens hem kom trea men alls icke - det blev bilen, visserligen med en knapp marginal men ändå.... Det låter varken särskilt kul eller miljövänligt - men det är ett faktum,. Vi bilar till Frankrike 3-4 gånger per år och gör resan till en upplevelse på 3-4 dagar varje gång. Ofta gör vi en extra sväng någonstans på ytterligare en vecka och så bilar vi ju till Stockholm 4-5 gånger per år och åker skidor eller hälsar på kompisar - ja och då blir vår tid i bilen minst en månad om året. Det är tur vi gillar att köra bil!

I begreppet nedräkning ligger också hur kommer hösten i lilla huset i C se ut. Kommer det några vänner som vill stanna ett tag? Jo så brukar det vara, särskilt på hösten. Vad vi ska hitta på med dem är en fråga som är lätt att besvara - här finns hur mycket som helst att se och besöka. Behöver något i huset renoveras? På den frågan brukar svaret alltid vara JA. Har man ett hus som är flera hundra år gammalt så är det alltid något som ha slutat fungera eller behöver göras nytt.

Men i begreppet nedräkning ligger mest vår längtan efter att få fler böcker lästa och fler vandringskilometer i benen. Det ska jag svara nästa person som frågar vad vi gör hela dagarna.... vi vandrar och vi läser, både kropp och själ blir tillgodosedda. Vad kan man mer begära?