Du har inte varit på Marstrand om du inte har besökt Berghs konditori....

(inlägget är flyttat hit från resebloggen)

Oj oj vad det är svårt att hinna med att blogga om resor när man själv är ute och reser.... Men här kommer en liten betraktelse om ett svenskt paradis som vi hann besöka innan vi for till Frankrike.

Man kör från fastlandet via ett antal mindre öar ut till Marstrandsön. Det är rätt enkelt att hitta en parkeringsplats, stora väl tilltagna långtidsparkeringar underlättar. Man måste parkera bilen, färjan tar bara 1-2 bilar, gissar att det bara är de bofasta som får köra över. Färjan går ofta och tar 5-10 minuter från fastlandet och bebyggelsen där heter Marstrand. Vips så är man ute på den ö som för de flesta är Marstrand. Fast den kallas Marstrandsön men heter egentligen Koholmen. Litet begreppsförvirring.....

En vacker helg i juni far vi tillsammans med goda vänner för ett par dagar på Marstrand. Vårt mål var att bo bra, äta gott, bada salt och låta ögat njuta av den västkustska skärgårdens mjuka klippor. Vi fick allt vi ville. Inte heller var det särskilt stor turistträngsel, vilket man annars kan befara under sommaren.

Vi går i land och tar oss till vårt lilla hotell, Nautic Hotel Marstrand. Eller det är mer som ett Bed & Breakfast för här serveras inga middagar. Men vilket ställe! Ägarinnan är mycket trevlig och väldigt samarbetsvillig. Vi vill nämligen ha litet skaldjursfrossa, köpa de rosaröda djuren i hamnen som vi läst att vi kan göra, och mumsa på dem i den vackra trädgården som hör till boendet. Det är inga som helst problem, stora kylar härbärgerar djuren från dagens inköpsrunda liksom de svala drycker vi släpat med i kylväska. Varma bröd från bageriet, jordgubbar till efterrätt och en chokladbit till kaffet gör middagen komplett.

Våra rum delar denna fina veranda och rummen är ganska stora, smakfullt inredda och dekorerade och sängarna är riktigt sköna.

Dagen därpå, efter en riktig hotellfrukost i den soliga trädgården, är det dags för en runda på ön. Det finns jättefina promenadleder kors och tvärs över ön. Men vi börjar med att kolla in byn, kyrkan, några affärer och den ganska stora hamnen. När det är avklarat är vi alla rätt fikasugna. Jag säger bara "Berghs konditori". Missa inte detta! Matbröd av typ 100 olika sorter och lika mycket söta bakverk och riktigt kaffe, vilket för mig är en espresso. Uteservering så här en solig och varmt dag, ja det kan inte bli bättre! Det finns inget foto på vad vi trycker i oss, men det är ju nästan lunchdags så det slank dessutom ner några räkmackor i våra magar.... 

Nu är vi fit for fight igen och tar oss an Marstrands fästning eller Carlstens fästning - som är det korrekta namnet på denna . 

Vi får en kunnig och bra guide som går iväg med oss efter litet köande. Ingen av oss har varit där tidigare, men alla är historiskt intresserade så vi tar till oss all info med stort intresse. Fästningen började byggas på 1600-talet då delar av den svenska flottan var förlagd hit. Här var redan då ett fängelse för grova brottslingar, politiska fångar och krigsfångar. Vi får veta mycket av guiden, om alla hemskheter som de stackars fångarna utsattes för och extra mycket om Lasse-Maja, en av våra största förbrytare historiskt sett. Han for runt på stöldturnéer och kunde klä sig och leva som både man och kvinna och arbetade som bonde, kammarjungfru och hushållerska.... Men efter att han stulit kyrksilvret i Järfälla dömdes han till livstids fängelse och placerades på Carlstens fästning där de värsta förbrytarna hölls fångna. 

Men Lasse-Maja blev en privilegierad fånge, han såg bland annat till att det infördes turistresor till fästningen för göteborgarna. Fångarna blev nämligen tvungna att själva betala sin mat i fängelset och om man inte orkade arbeta så fick man gå hungrig. Men när det kom "turister" till ön så kunde fångarna berätta historier och sälja tillverkade föremål och få in en slant som de sedan kunde köpa mat för. Lasse-Majas arbetade stora delar av sin strafftid som kock och tydligen var han ganska bra. 

Han blev nämligen benådad av Karl IVX Johan för att kungen, fransman som han var, blev imponerad av hans matlagningskonst. Då hade Lasse-Maja suttit fängslad i 26 år. Efter frigivningen for han land och rike runt för att berätta om sitt liv och berätta sina historier och levde 6 år i frihet innan han dog av sjukdom vid 59 års ålder. 

Lasse-Maja hann skriva sin självbiografi och det är en av de få svenska texter som före 1900-talet beskriver hur det var att leva som både man och kvinna. Boken är kontinuerligt utgiven ända in i våra dagar.

Efter 45 minuter med rysliga berättelser och besök i fångarnas celler och efter att både tortyrredskap och galgbacken visats upp känner vi nu, trots allt intressant vi hört, för sol och dagsljus och trevligare upplevelser i nutid.

Så vi går till Strandverkets Konsthall och njuter av modern konst och arkitektur. Byggnaden vi var i var fantastisk liksom en utställning av Gert Wingård.

Modellen på fotot nedanför ska bli Helsingborgs nya vattentorn, ritat av Gert Wingårdh.

Vi går en promenad, men inte runt hela ön. Det är mycket som ska hinnas med så här på 1,5 dygn. Vi håller oss i den östra delen av ön, alla leder verkar väl markerade och man kommer fort upp och bort från bebyggelsen till den vackra bohuslänska naturen. På vägen tillbaka på södra delen av ön hittar vi en arrangerad badplats med trampolin.

Bada kan man annars göra överallt. Morgondoppen tar vi på bryggan tre minuters promenad från vårt boende. Härligt fint klart salt vatten - det är verkligen det bästa sättet att börja en dag på! Vi är så klart inte ensamma, det kommer fler i morgonrockar, både till fots och cyklandes. Mysig tradition! Vid kvällsdoppet är det inte lika många intresserade, men det är lika skönt - fast på ett annat sätt.

Bebyggelsen är ett kapitel för sig. Alla hus är väl bevarade, fint målade med "snickarglädje", små trädgårdar och blommor syns överallt i prång och bakom plank. Det är svårt att fotografera, man känner sig som om man kommer alltför nära den privata sfären. Visst, jag vet att när man bor i en pittoresk idyll så vänjer man sig - eller kanske det handlar om att man måste vänja sig.

Här är i alla fall ett välskött hus som alla vill fotografera, Societetshuset. Det byggdes i slutet av 1800-talet som ett ställe att roa sig på för de kungliga och societeten. När det blev förlegat så förföll huset och först runt 2000 började man renovera byggnaden. Idag är det en välbesökt festlokal.

Vistelsen avslutas med en kväll på restaurang, Johans Krog. Mycket är bra, inte minst den franska touchen, men nog fattas det en del för att man ska bli imponerad och vilja återvända. Men vi har en trevlig kväll och alla är nöjda med vår korthelg på Marstrand..

Man kan konstatera att vi har tur med vädret. På vår avresemorgon är det gråmulet och litet svalt. Vi ser flera båtar av samma sort ge sig ut på havet, ganska väl påpälsade... Kan det va' kappsegling?