29 juni 2021

Stockholm - verkligen en stad på vatten

När vi åker till Stockholm står såklart barn och barnbarn som nummer ett på besökslistan. Vi brukar bo hos dem och det både fungerar bra och är sååå roligt! Ibland stannar vi en vecka ibland, som denna gång, bara ett par dagar.

Eftersom både mannen i mitt liv och jag själv är födda och uppvuxna i och nära staden så har vi också kvar skolkamrater och andra vänner. Dessa försöker vi hälsa på när vi är uppe - så även denna gång!
I dessa tider blir det lunch och utomhus (alla är pensionärer och nästan färdigvaccinerade) och det är ett jättetrevligt sätt att umgås på! 

Plötsligt är Nacka Strand nära oss alla. Ett tidigare kontorsområde för olika stora företag som nu är ombyggt till bostäder med fantastisk utsikt över Stockholms inlopp. Vi, som bor i Kummelnäs och en kompis som har landställe på Värmdö, tar bilen och de som bor på Lidingö tar SL-båten! Restaurangen har vi besökt tidigare - alltid en favorit!

Den kommunala trafiken på Stockholms vatten är i mitt tycke en av Stockholms absoluta fördelar - det finns dels båtlinjer som kommer utifrån skärgården och som ju närmare stadens centrum de kommer sicksackar över Saltsjön mellan Lidingö, Nacka, Djurgården och in till Nybroviken och så finns det typ pendlarlinjer som går regelbundna turer mellan Lidingö, Nacka och Djurgården. Detta fanns inte alls när jag växte upp i innerstaden, men före pandemin tog vi rätt ofta båten från Nackasidan in till Gamla Sta'n när vi skulle till city. Mycket smidigt!
Så vid lunchen på trevliga J säger plötsligt en av vännerna "ni har ju inte sett vår nya lägenhet, vi kan väl ta båten över innan vi skiljs åt?" Sagt och gjort, vi lämnar vår parkerade bil på Nackasidan och tar en "skärgårdsbåt" till Lidingö.
I ett huj är på vi på Lidingö och i lägenheten, pratar ytterligare en stund, beundrar utsikten och tar sedan nästa båt tillbaka till Nackasidan och bilen.

Nästa gång vi kommer och stannar litet längre ska vi åka litet längre ut, undrar hur långt vi kommer på ett SL-kort.....



 

22 juni 2021

Det finns mattor och så finns det mattor...

En av alla saker vi skulle göra i Stockholm, när vi var vaccinerade, var att lämna in en orientalisk matta för renovering. Eller, ja lagning är kanske ett bättre ord. Både mannen i mitt liv och undertecknad har vuxit upp med dessa orientaliska mattor på golven himmavid (obs - skånska!)

Svärfar hade av och till olika uppdrag i Iran, fast på den tiden (60-talet) hette landet Persien. Det är tyvärr oklart vilka mattor som kom hem tillsammans med svärfar och vilka som inhandlades i Sverige och idag finns ingen att fråga. Men det som är helt klart är att dessa mattor är otroligt slitstarka.

Det kanske ni inte tycker stämmer när jag skriver att vi ska lämna in en matta för lagning.... men denna ganska stora Lillian har legat i ett källarförråd (inte vårt...) i flera år och verkligen inte tagit blivit omhändertagen. Mattan kommer få en ny kant runt om, ungefär som om man syr en langettsöm, den blir lagad i några hörn och den blir tvättad!

När vi lämnade in mattan så frågade jag kvinnan hur man lär sig detta hantverk och hon svarade "det började med att jag arbetade i en mattaffär". Jag gissar att det alltid fanns några äldre, förmodligen män (!) som kunde hantverket och som lärde upp henne.

För en färg- och garnfreak som undertecknad så var hela ateljén som en dröm, en veritabel skattkista!

När vi kom satt en kille på golvet som en skräddare och fikade, men snart visade det sig att han samtidigt lagde en matta för hand ungefär som om han vävde fast med nål och tråd. Mycket imponerade! 

Den nygamla mattan kommer att vara klar om ungefär tre veckor. Nu har vi en klocka i Vadstena att hämta i augusti (läs mer här) och en matta i Johanneshov att hämta under sommaren. Jag som tycker att Skåne har allt att erbjuda sina innevånare. Fast tydligen inte dessa specialisttjänster....


15 juni 2021

Vad ska vi göra istället?

Som pensionär har man mer tid till allt det man inte hann med förr. Då när man gjorde karriär på heltid och dessutom hade hemmaboende barn. Men, och det ska man inte sticka under stol med, allt tar längre tid för en pensionär och därmed har man inte så mycket extra tid.

Med två boenden som ligger 200 mil från varandra har vi tidigare inte funderat så mycket på vad vi gör med vår tid. Vi har renoverat och fixat på båda ställena när vi varit på plats och haft tid. Vi har valt att göra vissa saker och vi har valt bort vissa måsten! 

Senaste året i självvald isolering i Sverige har verkligen gjort underverk med vår trädgård. Ja, det är egentligen vi själva som stått för att saker blir gjorda - men det har verkligen varit trevligt att kunna bocka av nästan alla surdegar från vår attgöralista. Dessutom har vi hunnit förnya en och förstora en annan terrass, bygga en spaljé och bygga om ett utebord och vi har betydligt mindre skvallerkål (det är skånska för kirskål) jämfört med tidigare år. Snart kanske också gräsmattan kan återgå till sin forna glans (läs före lilla huset i C). Inomhus har vi målat om i hall och matsal och nu är det 10 000 diabilder som ska bli betydligt färre och också samordnas med våra föräldrars dior och så ska en del sparas till svägerskan och rätt många ska sparas digitalt till eftervärlden (läs barn och barnbarn). Roligt men litet tidsödande...

Molnet blir lösningen när sådana här apparater inte längre fungerar

Nu skulle vi ju, med vår vanliga fart i livet, ha bilat till lilla huset i C och röjt och städat litet här och där i huset efter 20 månaders frånvaro. Vi skulle ha målat om efter vattenskadan i ett sovrum och målat om terrassen. Vi skulle ha installerat fibern som kommit till byn och tagit hand om våra växter som har litet svårt att klara sig utan mänsklig hand och vi skulle efter 10 dagar åkt tillbaka till Sverige  med våra sommarkläder och sandaler som, opraktiskt nog, varit kvar i Frankrike sedan oktober 2019. Nu blir det inte så...

Istället...

Ja, vad ska vi göra istället? Stockholmsbesöket är överst på listan. Det ska bli jätteroligt att äntligen få ses. Vi kanske inte ska kramas men bara att träffas ska bli fint! Sedan ska vi åka hem till Skåne via Göteborg. 

En stor fördel med att inte vara så himla inbokad är ju att man kan göra saker med kort varsel. Det dyker säkert upp något....

10 juni 2021

Inget besök i lilla huset i C...

Ja, vad ska man säga, hur ska man tänka, vad kan man göra? Vi har lärt oss att man inte ska planera något nuförtiden, i alla fall inte utan att ha alternativa planer och att man måste ha litet elefanthud för att klara av att planeringen går åt skogen... 

Vi skulle ha hälsat på yngste sonen och hans familj i huvudstaden, nu är det mer än 15 månader sedan vi sågs. Men de måste vara friska för att vi ska kunna ses och så är inte fallet ännu, men på bättringsvägen - så det finns hopp!

Vi skulle ha åkt till lilla huset i C i början av juni. Alla hotellövernattningar, både ner och upp var bokade redan i februari - fast vi då inte visste om det var ok att åka genom Europa. Men hotellen hälsade oss välkomna och inget av dem garderade sig med info om eventuella avbokningar på grund av Corona. 

Men i mitten av maj bokade vi om alla hotellövernattningar till i mitten av juni. Kanske att vi skulle hinna få vaccinpass, kanske att Tyskland skulle vara mer öppet för turism då. Men ack nej, i denna dag är det fortfarande bara transit genom Tyskland som gäller. 

Visst kan vi dra söderöver och hoppas att hotellen öppnar dörren trots att vi inte är affärsresenärer. 
Visst kan vi chansa på att vi inte har passerat något högriskområde på väg genom Tyskland, för då är det karantän i en vecka - i Tyskland...

Men ingen av oss gillar oron som ovissheten kan medföra. 

Varför flyger ni inte (hör jag någon säga) så slipper ni Tyskland. Jovisst kan man flyga men just för mig så finns inte det alternativet. Ja, just nu är det himla opraktiskt att ha en flygfobi.

Lilla huset i C har byggstenar med anor som är ungefär 700 år bort, i alla fall på markplan och en trappa upp. Så visst kan det stå obebott något år till. Men det känns inte helt bra, alla hus med själ behöver ett engagemang av någon som bryr sig. 

Nu hoppas vi att våra hustomtar tittar till huset ett par månader till och vi bokar om våra hotellreservationer till i september istället. 

04 juni 2021

Hos urmakaren med släktklenoden

Färdigvaccinerade med två sprutor startar vi en förmiddag mot Vadstena. Trots regn och hot om ännu mer regn njuter vi av det vi anser vara en stor del av en semester - nämligen en bilresa!

Egentligen skulle vi vidare till yngste sonen och hans familj i Stockholm, men det eländiga viruset har slagit till hos dem så vi stannar till Vadstena ett dygn för att sedan vända hemåt igen. Anledningen till besöket i Vadstena är att där bor en riktigt duktig urmakare som ska kunna renovera och få liv i en av våra släktklenoder - ett resevagnsur från 1800-talet. Denna man har vi stämt träff med sedan några veckor tillbaka och vi har bokat in oss på Klosterhotellet för övernattning. Vi var i Vadstena för några år sedan och blev väldigt förtjusta i den lilla och mycket gamla orten. Fint läge vid Vätterns strand och med sevärdheter som Klosterkyrkan - enligt Guide Michelin "värd en resa".

Efter Gränna väljer vi den lilla vägen, ursprungligen den enda, mellan Gränna och Askersund. Här njuter vi av gullvivor och mandelblom i dikena och litet längre in i lövskogsdungarna är det överfullt med ramslök. Som bästa sortens marktäckare! I kilometer efter kilometer - häftigt! 

Snart är vi framme och kan checka in på hotellet. Först erbjöds vi eftermiddagsfika i salongerna, scones med clotted cream och marmelad samt små chokladbakelser. Tur att allt är ganska smått för vi har ju tänkt äta en god middag också och i så här i coronatider så serveras den redan 17.30.

Före middagen får vi göra ett besök i restaurang Munkklostrets vinkällare. 

Här finns både det ena och det andra och man kan också se vådan av att stanna här för länge...
I restaurangens hall finns många trevliga tidningsklipp inramade på väggarna, mycket att läsa om man har tid.
Som sagt, en mycket god middag i Munkklostrets matsal, men tidig. Tyvärr inbjöd inte dagsregnet till att strosa längs promenaden vid sjön. Det blev inte heller någon morgonpromenad av samma anledning. HUR kan det regna i 24 timmar i ett sträck? 

På vägen hem, som blev en planerad omväg, åkte vi längs Vätterns västra sida och passerade Hjo, vilken fin trähusstad! På Almnäs Bruk stannade vi och kunde på ett mycket coronasäkert sätt (obemannat kylskåp och swish) köpa med oss hem av deras goda ostar Tegel och Wrångebäck. Jättegoda ostar, Tegel helt i klass med en fin Gruyère!

Hur gick det med vårt vagnsur? Jo vi träffade urmakaren och han fick med sig klockan. Han berättade att Nordens enda urmakeriutbildning finns numera i Motala och att han ingår i lärarkåren. Men färdig lär klockan inte bli förrän i slutet av sommaren. Då får vi ta oss till Vadstena igen och hoppas på litet finare väder.