Hos urmakaren med släktklenoden

Färdigvaccinerade med två sprutor startar vi en förmiddag mot Vadstena. Trots regn och hot om ännu mer regn njuter vi av det vi anser vara en stor del av en semester - nämligen en bilresa!

Egentligen skulle vi vidare till yngste sonen och hans familj i Stockholm, men det eländiga viruset har slagit till hos dem så vi stannar till Vadstena ett dygn för att sedan vända hemåt igen. Anledningen till besöket i Vadstena är att där bor en riktigt duktig urmakare som ska kunna renovera och få liv i en av våra släktklenoder - ett resevagnsur från 1800-talet. Denna man har vi stämt träff med sedan några veckor tillbaka och vi har bokat in oss på Klosterhotellet för övernattning. Vi var i Vadstena för några år sedan och blev väldigt förtjusta i den lilla och mycket gamla orten. Fint läge vid Vätterns strand och med sevärdheter som Klosterkyrkan - enligt Guide Michelin "värd en resa".

Efter Gränna väljer vi den lilla vägen, ursprungligen den enda, mellan Gränna och Askersund. Här njuter vi av gullvivor och mandelblom i dikena och litet längre in i lövskogsdungarna är det överfullt med ramslök. Som bästa sortens marktäckare! I kilometer efter kilometer - häftigt! 

Snart är vi framme och kan checka in på hotellet. Först erbjöds vi eftermiddagsfika i salongerna, scones med clotted cream och marmelad samt små chokladbakelser. Tur att allt är ganska smått för vi har ju tänkt äta en god middag också och i så här i coronatider så serveras den redan 17.30.

Före middagen får vi göra ett besök i restaurang Munkklostrets vinkällare. 

Här finns både det ena och det andra och man kan också se vådan av att stanna här för länge...

I restaurangens hall finns många trevliga tidningsklipp inramade på väggarna, mycket att läsa om man har tid.

Som sagt, en mycket god middag i Munkklostrets matsal, men tidig. Tyvärr inbjöd inte dagsregnet till att strosa längs promenaden vid sjön. Det blev inte heller någon morgonpromenad av samma anledning. HUR kan det regna i 24 timmar i ett sträck? 

På vägen hem, som blev en planerad omväg, åkte vi längs Vätterns västra sida och passerade Hjo, vilken fin trähusstad! På Almnäs Bruk stannade vi och kunde på ett mycket coronasäkert sätt (obemannat kylskåp och swish) köpa med oss hem av deras goda ostar Tegel och Wrångebäck. Jättegoda ostar, Tegel helt i klass med en fin Gruyère!

Hur gick det med vårt vagnsur? Jo vi träffade urmakaren och han fick med sig klockan. Han berättade att Nordens enda urmakeriutbildning finns numera i Motala och att han ingår i lärarkåren. Men färdig lär klockan inte bli förrän i slutet av sommaren. Då får vi ta oss till Vadstena igen och hoppas på litet finare väder.