Inget besök i lilla huset i C...

Ja, vad ska man säga, hur ska man tänka, vad kan man göra? Vi har lärt oss att man inte ska planera något nuförtiden, i alla fall inte utan att ha alternativa planer och att man måste ha litet elefanthud för att klara av att planeringen går åt skogen... 

Vi skulle ha hälsat på yngste sonen och hans familj i huvudstaden, nu är det mer än 15 månader sedan vi sågs. Men de måste vara friska för att vi ska kunna ses och så är inte fallet ännu, men på bättringsvägen - så det finns hopp!

Vi skulle ha åkt till lilla huset i C i början av juni. Alla hotellövernattningar, både ner och upp var bokade redan i februari - fast vi då inte visste om det var ok att åka genom Europa. Men hotellen hälsade oss välkomna och inget av dem garderade sig med info om eventuella avbokningar på grund av Corona. 

Men i mitten av maj bokade vi om alla hotellövernattningar till i mitten av juni. Kanske att vi skulle hinna få vaccinpass, kanske att Tyskland skulle vara mer öppet för turism då. Men ack nej, i denna dag är det fortfarande bara transit genom Tyskland som gäller. 

Visst kan vi dra söderöver och hoppas att hotellen öppnar dörren trots att vi inte är affärsresenärer. 

Visst kan vi chansa på att vi inte har passerat något högriskområde på väg genom Tyskland, för då är det karantän i en vecka - i Tyskland...

Men ingen av oss gillar oron som ovissheten kan medföra. 

Varför flyger ni inte (hör jag någon säga) så slipper ni Tyskland. Jovisst kan man flyga men just för mig så finns inte det alternativet. Ja, just nu är det himla opraktiskt att ha en flygfobi.

Lilla huset i C har byggstenar med anor som är ungefär 700 år bort, i alla fall på markplan och en trappa upp. Så visst kan det stå obebott något år till. Men det känns inte helt bra, alla hus med själ behöver ett engagemang av någon som bryr sig. 

Nu hoppas vi att våra hustomtar tittar till huset ett par månader till och vi bokar om våra hotellreservationer till i september istället.