30 september 2014

Saluhall à la Paul Bocuse

Franska matmarknader är ett populärt utflyktsmål och många fotografier tas på mat i alla vinklar. Många hamnar i bloggar och på facebook. Så även med mig som avsändare. Men denna matmarknad tog verkligen priset.....
Den gamla saluhallen revs 1971 och då hade den nya redan byggts upp på ett annat ställe för att "ta över". Rykten säger att detta inte alls var någon succé och efter drygt 30 år renoverades hallen, fick ett modernt yttre skal samt ett matnyttigt namn Les Halles de Lyon - Paul Bocuse.
Nu var succén ett faktum. Paul Bocuse, idag 87 år, har verkligen satt Lyon på matkartan. Han driver en trestjärnig restaurang och startade kock-VM i slutet på 1980-talet. I "hans" saluhall trängs inte bara kött-, fisk- och grönsakssäljare utan också många väldigt namnkunniga kockar och leverantörer av den finaste Frankrike kan uppvisa.

Här är massor av små amuse bouche - aptitretare av olika slag
Grönsaker är ju vardagsmat i en saluhall men att bland champinjonerna hitta svart trumpetsvamp känns rätt lyxigt.
Ännu mer goda förrätter, det är inte ofta färdiglagad mat till  försäljning ser så här aptitlig ut.
Helt rätt, franska kycklingar ska komma från Bresse!
Lamm som vuxit upp på saltängarna runt Mont Saint Michel, innebär detta att de skuttar runt där när det är ebb och att vallhundarna hämtar dem innan floden kommer? Nja det finns kanske inte så mycket gräs att beta där, kanske är ängarna mer inåt land....
Mums, massor av olika former, kryddor och inbakningar av anklever. Värt att notera att  ingenstans såldes gåslever, allt var anklever. Tydligen är ankan mer populär i sammanhanget, eller i alla fall mer prisvärd.
Bildbevis på det vi lärde oss under resan i Savoie. Osten från Beaufort kallas d'Alpage om kossorna betat på mer än 1500 möh.


Läckra tårtor!

Chokladtillverkaren blev sur när jag tog detta foto. Jag förklarade att jag inte var en konkurrent men han var litet tjurig i alla fall. Vi köpte ingen choklad av honom.
Vi köpte faktiskt bara en sak och det var en fläta med färska chilifrukter av sorten Espelette som är den som odlas i franska Baskien. Vi fick också provsmaka små munsbitar av färska fikon fyllda med konjakssmaksatt anklever.... det var vansinnigt gott! Och dyrt - 310 euro/kg! Priset gjorde att vi bestämde oss för att försöka göra något liknande hemma istället. Så är det när man är på resor - nya intryck ger en fina idéer att ta med sig hem.





18 september 2014

Mitt öga blir gärna lurat

Troempe l'oeil blir direkt översatt från franskan "bedra ögat", det svenska ordet är snarast synvilla. Jag är barnsligt förtjust i väggmålningar som låtsas vara något annat och vi har njutit av målande husväggar på många ställen i Frankrike, nu senast i Lyon.
Här en husgavel i Lyon vid Rhôneflodens strandpromenad. Många målningar har gärna någon lokal "kändis" eller historisk person avmålad.På nedersta balkongen ser man en vävstol och ett färdigt sidentyg, på balkongerna ovanför ser vi andra historiska lyonnaiser. 

Men i Lyon finns också Le Mur des Canuts - sidenarbetarnas vägg och med 1200 kvm yta så är detta Europas största utomhusväggmålning. Det är också en levande målning, första versionen gjordes 1987, nästa 1997 och den senaste 2013. Förutom att sponsorerna förändras och blir avbildade i målningen så har man moderniserat klädsel och företeelser. Klicka gärna på bilden så ser du fler detaljer.




På vägen hem från Lyon passerade vi Le Puy-en-Velay (känt för sina gröna linser). På en av de mindre genomfartsgatorna så dök denna (också stora) väggmålning upp. Här har man mixat medeltid med nutid (vandrarna med ryggsäck i trappan får representera nutiden)

Visst är det litet kul? Roligt också att dessa målade husväggar finns litet överallt, i mindre orter som i stora städer. I vår franska närhet finns det trompe l'oeil i Capestang, i Sigean, i Montpellier, i Agde, i Beziers, i Villeneuve-les-Beziers, i Carcassonne, i Perpignan - ja listan kan alldeles säkert göras ännu längre.





14 september 2014

Weekend i Lyon

Lyon - känd för sina berömda kockar. 
Lyon - här bodde en gång en dam vars svenska dotterdotter vi lärde känna. 
Lyon - staden vi alltid kör en vid sväng runt om på grund av köerna i den centralt belägna tunneln.
Ja ungefär så här mycket visste vi om Lyon. Nu är det skillnad! Nu har vi tillbringat en helg mitt i staden tillsammans med vännerna S och J. De har haft anledning att under några år resa hit flera gånger om året - kan man få bättre guider?
Vi startar resan med att bestämma oss för att undvika autorouten genom Rhônedalen och istället åka den mindre trafikerade (och något längre) vägen över Millau och bron över floden Tarn och dess dalgång. Bron var världens högsta bro när den byggdes 2004, nu finns en högre bro i Kina. Utsikten är i alla fall enastående en vacker dag som denna.
På något mindre vägar flyttar vi oss sedan mot nordöst mot St Etiénne tillsammans med vykortsvyer över mjuka berg och kullar och gröna dalar och emellanåt hedmark avbetade av får och getter. Vackert och pastoralt. Departementet Losère är det minst befolkade i Frankrike och det är inte svårt att förstå när man bilar här.
Väl framme i Lyon så checkar vi in på ett mycket centralt beläget Campanile. Hotellet är under renovering (det behövs) men det är rent och ligger på bästa tänkbara läge för oss turister - ett litet stenkast från station och parkeringshus och ett litet längre stenkast till turistbyrå, affärsgator och restaurangkvarter. Det kan inte bli bättre! 
Middagen intas på La Traboulerie, ett favoritställe förstår vi av vännerna. Det var ett bra val! Huvudrätten är olika sorters fint kött som man steker själv på heta stenar och till detta serveras pomme Dauphine och ett par kalla såser. Maten är mycket god och okomplicerad, stället är riktigt litet och har bara två-tre bord utomhus, personalen skämtar med oss och är flinka. Menyn som började med en valfri sallad och avslutas med en hemlagad (*) dessert kostar bara 20 euro - verkligen ett fyndställe.
 (*) Detta är mycket viktigt i Frankrike nu för tiden - på menyn ska framgå att allt är lagat på plats och att man inte använder några halvfabrikat.
                                            
Lyon domineras av två kullar, Fourvière och La Croix-Rousse och de två floderna Rhône och Saône. Mellan floderna finns den mest centrala stadsdelen, kallas Presqu'il och som förbinds med de andra stadsdelarna med 28 broar. Nedströms om staden flyter Saône in i Rhône som sedan fortsätter sin väg mot Medelhavet.                                                                                                                                                                  
På kullen Fourvière grundlade romarna 43 f. kr Lugdunum, de tre galliska provinsernas huvudstad. På 1600-talet blev Lyon Europas centrum för sidenindustri och sidenhandel och i mitten av 1700-talet fanns här mer än 14.000 sidenvävstolar och ungefär en tredjedel av befolkningen levde på sidentillverkningen. 
Vi börjar lördagen med att ta oss till saluhallen i Lyon. En fantastisk värld - mer om den i ett annat inlägg. Därefter hoppar vi på en sightseeingbuss som tar oss genom de gamla kvarteren, över Saône, upp på kullen Fourvière (under vilken biltunneln går) och passerar stadens stora kyrka, i folkmun kallad "en elefant på rygg". När man ser alla fyra tornen så förstår man liknelsen med elefantens ben.
Tillbaka genom sidenhandlarkvarteren där vi kliver av bussen och klättrar uppför backarna till fots upp till La Croix-Rousse där vi vill se de berömda väggmålningarna, mer om dem i ett annat inlägg. På vår väg uppför får vi sällskap av en annan elefant...          

Från toppen av La Croix-Rousse vandrar vi sedan sakta nerför de mycket branta gatorna med genuin bebyggelse och små annorlunda affärer. Längs vår väg ser vi några av de berömda traboules. De var smala gångar mellan hus, eller som en gång genom hus från en gata till en annan gata, eller som trappor från en gata till en annan gata i kvarteret nedanför eller som underjordiska gångar. Dessa byggdes för att man skyddat för dåligt väder skulle kunna transportera sidentyger och kläder ner till floden där tygerna skeppades vidare ut i Europa.  



Moderna stadsdelar på andra sidan Rhône och äldre hus på Presqu'il
Väl nere på platt mark igen kommer vi till fina gatan och alla shoppingkvarteren. Det är förvånansvärt få klädkedjor, vilket är trevligt - de ser ju i alla fall likadana ut överallt. Även om vi mest ägnar oss åt fönstershopping är det roligt att få botanisera bland ett mer blandat utbud av affärer. På ett av de större torgen, där vi tar oss en svalkande dryck, tycker vi att det samlas fler och fler människor i klungor på ett ganska omotiverat sätt. Mannen i mitt liv knäcker nöten - här ska snart börjas en flash mob! Mycket riktigt, på en given signal börjar större delen av människorna på torget att dansa! Och när dansen är slut efter 5-6 minuter så går alla därifrån och torget ser ut som vanligt igen - väldigt häftigt och kul att ha fått uppleva.
Kvällens middag intogs på en klassisk Bouchon-restaurang Le Merciers. Bouchon är ett namn sedan sidenarbetarnas tid men idag är det en klassificering där det ingår ett 20-tal restauranger med tonvikt på gemytlighet och klassiska rätter - inte haute cuisine. 

storstadsparkering...?
En av restauranggatorna efter midnatt 




10 september 2014

Mosaikgolv från förr....

På våra bilresor försöker vi alltid stanna om vi passerar någon romersk utgrävning eller bara "fyrkantiga stenar i en hög". Det gör man rätt ofta när man bilar genom Europa - romarriket var stort och sträckte sig genom många av Europas nuvarande stater. 
I England har vi besökt Hadrianus mur, som är byggd tvärs över ön, och både London och York var viktiga administrativa centrum. Britannia var romarnas namn på ön. 
I Tyskland gick romarrikets gräns ända upp till Nordsjön  men det finns inte så mycket utgrävt - i alla fall så har vi inte stött på något. I södra Tyskland grundades Trier av kejsar Augustus och där finns det många sevärda romerska minnesmärken bevarande, inte minst den imponerande triumfbågen Porta Nigra. 
I Italien snavar man bokstavligen över romarlämningar vart man än går och i Frankrike finns det också ganska många. I vår del av Frankrike hittar man flera försvarsanläggningar längs den romerska vägen Via Domitia. Exempel på detta är det välbevarade och mycket sevärda Glanum i Provence och det litet mindre kända, men också sevärda,  L'Oppidum d'Ensérune mellan Narbonne och Beziers
Mellan Sète och Marseillan finns också Villa Loupian, en romersk villa med utsikt över Etang de Thau. Vi har passerat skylten till denna plats ett flertal gånger och nu äntligen bestämt oss för att besöka den. Utgrävningarna på ett tre hektar stort område visar resterna av en romersk villa. Ursprungligen var detta en ganska blygsam gård men under tidiga romerska imperiet byggdes här en villa med varma källor. Man ägnade sig huvudsakligen åt vinodling, man har hittat rester av magasin som rymde 1500 hl vin. Man hade också en liten hamn i Etang de Thau samt tillverkning av amforor för att transportera sitt vin. Under femte århundradet byggdes gården om till en stor villa och de tretton rummen på markplanet dekorerades med flerfärgade mosaiker.
Här en modell av villan och hur man lagrade sitt vin i halvt nedgrävda lerkrus.
Man "vet" att mosaikarbetena gjordes av två arbetslag, från Syrien och från Akvitanien. Mosaikmönstren och teknikerna representerar två helt olika konststilar och kombinationen av dessa har inte hittats någon annanstans. Kanske att ägaren till huset hade extra stora krav på skönhetsintryck... Kostnaderna för mosaikerna var omfattande, de representerade halva byggkostnaden för hela anläggningen.


Många av golvmönstren påminner om vackra mattor.
På dessa två detaljer fascineras jag av de tredimensionella mönstren, det översta som en mur sedd ovanifrån och på den undre bilden som en slinga av ett blankt sidenband.

Detta var ett mottagningsrum där viktiga beslut rörande gården och dess arbetare fattades och nedtecknades.
De varma baden finns i ett annat hus och med en sinnrik konstruktion för hur vattnet skulle värmas. Mosaikgolv här också förstås...