Vinsafari

Häromdagen bestämmer vi med E och C, svenska vänner i grannbyn, att tillsammans åka på en "vinsafari”. De har fått tips om att besöka Cave Coopérative i Fontès liksom Domaine Trinité i Roquessels och vi har ett par egna förslag på fler vinodlare, om nu tiden räcker till. Sagt och gjort, vi hämtar kompisarna och far iväg på vackra små och vindlande vägar till Fontès och Fontesole som kooperativet kallar sig. 

bilden är lånad från hemsidan

De har ett ganska stor sortiment (liksom många andra cave coopérative) och flera är endruveviner, som vi tycker är rätt trevligt och faktiskt inte helt ovanligt just bland kooperativen. Vi tycker bäst om de vita vinerna och handlarte sorter, en torr muscat, en blandning av chardonnay/viognier  och en rosé – alla för 3.40 euro per flaska. 

Därefter på småvägar till lunchbyn Neffies där vi fått tips om L'Escampette, ett bistro med bra kvalitet på sin mat. Vägen snirklar sig över en bergsrygg i hårnålskurvor och mitt i en kurva finns en källa som springer fram ur berget, source Estabel. Där sitter en man och fyller stora dunkar med källvatten och han berättar att det är ett mineralvatten ”nyttigt för hela kroppen, hälsan och hyn”. Dock inte för brutna ben - lägger han till när jag, min vana trogen, snubblar till och nästan faller in i källan. Men inga ben brutna denna gång och vattnet är klart och svalt och smakar som svenskt fjällvatten. Vi dricker var sitt glas och fyller vår utflyktsflaska. Här finns en trevlig plats för pique-nique, som vi lägger på minnet till kommande utflykter.

Vidare mot Neffies och lunchen, vi väljer ett bord utomhus och snart är restaurangen full av andra lunchgäster. Personalen från gendarmeriet och kommunalarbetarna sitter inomhus, vi andra föredrar att sitta utomhus en solig och varm dag som denna. Strax efter oss kommer fler svenskar, några känner vi sedan tidigare, andra inte. Vi byter några meningar med varandra, hälsar till de vi känner och ägnar oss sedan åt maten. Liten restaurang i en liten by med en överraskande bra kvalitet till billigt pris.

de enda lediga platserna utomhus.....

Mätta och glada och solvarma fortsätter vi till Domaine des Trinités i Roquessels. Där blir vi emottagna av Monica som under ett mycket trevligt och långt besök berättar hur hon och Simon driver denna vingård. Han är engelsman med franska rötter och hon är katalanska. 

De letade länge innan de hittade den perfekta gården 2007. Jordmånen är, som ofta i Faugères, skiffer och den ligger rätt högt. Här finns också alla olika druvsorterna som krävs för att producera AOP Faugères. Man använder bara vildjäst, tillsätter ingen extra och detta gör också att vinerna blir olika från år till år. Vi kan faktiskt inte köpa allt, eftersom vissa viner är slutsålda – vilket är ett bra betyg!! Men vi åker därifrån med en god vit 100% Roussanne, ett trevligt rött ”Le Portail” - båda för 7-8 euro. I lådorna finns också ett av de bättre vinerna vi druckit de senaste åren; Cuvée 42 – ett helt fantastiskt gott vin. Dessutom biodynamiskt odlat enligt konstens alla regler med kohorn och hänsyn tagen till måne och stjärnor och jag vet inte allt som ska till för att få kallas biodynamiskt, förutom då att det är med svenska mått även ekologiskt odlat. Men smakar det så kostar det...

här pågår ett experiment, vinet jäser direkt på ekfatet,

kanske en idé från det katalanska Priorat?

Nu är vi litet matta och då passar det utmärkt att vårt ressällskap visar sig ha med kaffe och pepparkakor. Härlig rastplats hittas snabbt i dessa, för oss alla, välkända trakter och med utsikt över en liten fransk farbror som förbättrar en mur vid sina vinstockar så stärker vi oss med det svenska fikat.

Nu så vi kan fortsätta mot Pouzolles och Domaine de l'Arjolle. Där var jag och mannen i mitt liv för cirka 4 år sedan senast och vi har flera gånger tänkt återvända. Nu blir det ett bra tillfälle, det ligger faktiskt på vår väg hemåt.

bilden är lånad från Domaine de l'Arjolles hemsida

Domaine de l'Arjolle ägs av 6-7 st släktingar i ett slags kooperativ. Alla delägarna har bidragit med odlad mark, numera har egendomen cirka 100 ha, vilket är stort för att vara i dessa trakter. De odlar många olika druvor och gör mycket trevliga viner. Vi köper en riktigt god Sauvignon Blanc, en inte så vanlig druva här nere i värmen. Man skördar druvorna på natten mellan 02.00 och 06.00 för att inte solen och dagsvärmen ska förstöra syran i druvan (!) och det kan nästan jämföras med ett Loirevin - i alla fall när vi är här i Languedoc. Vi köper också ett överraskande vin, en 100 % Zinfandel som visar sig vara ett mycket bra och välgjort vin. Detta är det enda stället i Frankrike där man odlar Zinfandel säger mademoiselle, som guidar oss föredömligt runt bland de olika sorterna... dessutom på en bra engelska. Som avslutning på detta besök går vi som hastigast förbi caven där det ligger 900 ekfat vackert staplade. Vilken förmögenhet det är i bara själva träfaten, för några år sedan hörde vi att ett ekfat kostar runt 500 euro....

Nu börjar dagen gå mot sitt slut men solen har ännu inte gått ner och bilen hittar nästan till lilla byn av sig själv.

Det är väldigt häftigt att få chans att besöka dessa småföretagare, trevligt att få ”komma hem” till dem och de berättar så stolt och så gärna om sina viner – det är verkligen en ynnest att de tar sig denna tid. Man känner inte heller att man måste köpa något vin ”som tack” utan man köper av de viner som man tycker om. 

Vinfestival i Faugères

Andra söndagen i juli är det vinfestival i vinområdet Faugères. Det ligger granne med "vårt" vinområde St Chinian och trots närheten så tycker jag att det är ganska stor skillnad på vinerna. 

Vinfestivalen är trevlig att besöka! Man går "stora"gatan in i byn genom dessa vinröda draperier, köper sitt vinglas för några euro, tar en förteckning över de deltagande vinodlarna och så promenerar man sakta genom gränderna och var tionde meter står en en vinbonde som vill bjuda på sina viner. Här finns inte bara vin, här finns till exempel getosttillverkaren Mas Roland som gör goda getostar och deras bergerie är ett mycket trevligt utflyktsmål.

Här säljs också snabbmat - jo det finns i detta landet också. Här kan det vara en hoprullad crêpe med fyllning som man kan ta i handen och gå vidare eller en croque baguette eller pizzabit. Man kan köpa olika sorters oljor, marmelader, senap, vitlökar och bakverk. Konsthantverkarna syns här också, av skiftande kvalitet som det brukar. Här hittade jag det jag har letat efter, ett languedoc-kors att hänga på vår terrassvägg. På marknaderna finns det ibland i keramik men de är rätt grälla i färgerna. Detta var gjort av sandsten i en fin beigerosa ton, precis som stenen ute i naturen. Du som undrar vad ett Languedoc-kors är kan klicka här!

              

Gränderna är charmigt trånga och emellanåt kan det bli tvärstopp... om vinodlaren är populär och vinet välrenommerat så får man får snällt köa och vänta på sin tur.

En av odlarna vars viner vi blev förtjusta i är Domaine Valambelle i Laurens. Deras viner är vin bio alltså ekologiska. Det känns extra trevligt eftersom vi oftast försöker handla ekologiska matvaror.

När man kör bil och ska prova vin så är det bra om vinodlaren tillhandahåller en crachoir det vill säga en spottkopp. Hemma hos odlarna är detta alltid ombesörjt men så här på en marknad är det litet si och så med den saken. Det är inte helt kul att spotta i rännstenen när det skvätter rödvin på fötterna.... Här var dock en vinodlare som hade med sig en stor tunna och i den inmonterad en crachoir i koppar - mycket elegant!

Högst upp i byn hittade vi denna destilleringsapparat och en gäng killar som gjorde Fine Faugères. Det är helt enkelt som en konjak, gjord på vin och sedan lagrad många månader på ekfat. Vinodlaren får ju inte bränna sin egen sprit (här heller...!). Han lämnar antingen sitt vin (för att få en Fine) eller druvrester (för att få en Marc) till byns destilleri som har en speciell licens för att bränna sprit. Vinodlaren kan få tillbaka en produkt som är gjord på de egna druvorna eller så gör destilleriet en mix och odlaren får sin andel. I detta fall så verkar destilleriet i Autignac få ett överskott som de kan sälja vidare. Visst låter det litet som hur våra lokala äppelmusterier arbetar?

Vin, vin, vin...

Vin överallt... maskiner och människorna bakom - alla arbetar just nu för högtryck. Skörden är 2-3 veckor senare än normalt och det är mycket som återstår att göra. Detta lilla fält ligger alldeles ovanför lilla byn och det är ganska brant fast det inte syns på fotot. Då är det handplockning som gäller.

I vårt vindistrikt, St Chinian, odlas mest blå druvor. De fem vanligaste är Grenache, Syrah, Mourvedre, Carignan och Cinsault. För att vinet ska få kvalitetsbeteckningen AOP (Appellation d'Origine Protégée) krävs att det är gjort på blandningar av ovanstående druvsorter. Det odlas också flera olika sorters gröna druvor, men det vita vinet är inte lika vanligt i detta distrikt. 

Det är mycket svårt att avgöra vilken druva det är när man ser dem på fälten, men även om de är rätt lika så smakar de väldigt olika. En del är små hårda druvor i hårt packade klasar med massor av kärnor och tjockt skal, andra är lika små men har ett mjukt skal och några är nästan som dessertdruvor, söta och saftiga. 

En mycket vanlig syn dessa dagar, minitraktorer i maklig takt som vi svischar förbi så fort att kameran inte hinner med att fokusera....

En ovanlig syn, trots skördetider. Dessa lådor hittade vi en tidig kväll i kanten av ett mycket stort fält,  jag hoppas verkligen att inte någon har glömt bort att de skulle hämtas...

När vinet är skördat har man såklart en skördefest. I en av våra grannbyar hade man skördefest i söndags. Borgmästaren hade pyntat med vindruveballonger....

Symboliskt hade man ställt ifrån sig sina tomma träkar för att på torget vid långbord äta "moules au pastis" på papperstallrikar och dricka (tidigare årgångar?) vin.

När druvorna är plockade så återstår bara att vänta på att vinbonden och vinmakarna gör sitt jobb i "la cave" innan vi som konsumenter kan få njuta av deras arbete. 

I granndistriktet Faugères finns en vinodlare som vi alltid återvänder till, Les Amants de la Vigneronne".

Förutom att de tar fram 2-3 egna mycket goda viner så driver madame en prydlig b&b och i hennes försäljningslokal kan man också handla vin från alla andra odlarna i området, dock finns inte alla för provsmakning. Hon är mycket kunnig och trevlig och hon pratar mycket gärna engelska. Fast vi vill gärna prata franska när vi provar vin, men hos henne blir det engelska. I dag när vi besökte henne gjorde hon dock oss litet besvikna, favvovinet var slutsålt - och vi som skulle haft 3 kartonger.... Men eftersom hon är den hon är så trixade hon litet (undrar vem det gick ut över) så vi fick några flaskor som vi ville samt en låda av deras nya vin av en blandning som hon såklart tyckte var minst lika bra. Hon berättade att många av deras kunder kommer tidigt på säsongen, så nu ska vi dit i april-maj för att försäkra oss om favoritvinet.

Vi beslutade oss också för att prova några, för oss, helt nya producenter och faller dessa väl ut kan det bli ett besök till hos Madame innan vi far norröver.

Vinodlare i våra trakter

Efter Vinfestivalen i Faugères så följde vi upp vårt provande och besökte tillsammans med S och E fyra vingårdar för att prova mera och handla. Först besökte vi Brigitte Chevalier på Domaine de Cebène och där fick vi en omfattande genomgång av hennes tankar och åsikter avseende hennes vinodling och tillverkning. Hon har startat med två tomma händer, lämnade sitt jobb som försäljningschef på något större vinföretag i Bordeaux och började köpa upp vinodlingar, bara på skiffermark och helst med nordsluttningar. Med norrläge tar vinets mognad litet längre tid och hon får en annan typ av vin att arbeta med i caven och skiffermarken är såklart för den berömda påverkan av terroir... Hon berättade en söt historia om när hon fick köpa grannens vinfält för en spottstyver. Han var för gammal, orkade inte längre och ville plöja upp hela fältet där det växte hundraåriga Carignanstockar. Hon betalade en symbolisk summa av 1 euro och nu kan man bli delägare i detta vinfält, vara med om skörden och för varje andel får man två vinflaskor.

Nästa ställe var Domaine Balliccioni i Autignac, en mycket trevlig vinodlare med korsikanskt påbrå. Han hade ett stort sortiment av många goda viner till vettiga priser. Han bemödade sig om att tala långsamt och ville förvissa sig om att vi hela tiden förstod vad han sa - mycket trevligt! Här fick vi bland annat prova hans vin Jules som var gjort på 100 % Aramon, en gammal druva från Languedoc som det inte finns så mycket kvar av längre. Förr gav denna druva väldigt stora volymer med dålig kvalitet, men idag begränsar man skördeuttaget och får på så sätt ett bättre vin. Kul att ha provat!

Därefter till Domaine Méteor i Cabrerolles, vars viner vi känner till sedan tidigare. Det var svårt att hitta dit och när vi väl hittade rätt dörr och någon verkligen öppnade (fast vi hade en avtalad tid) så verkade madame helst vilja vara någon annanstans. Men hon visste ju vad hon hade i flaskorna och det blev trots allt en proffsig provning. Även här ett ganska stort sortiment till bra priser.

Dagens sista vingård, Domaine de la Reynardiere i St Geniès, var i princip omöjlig att hitta till, mest för att byns genomfartsgata var avstängd och vår GPS tyckte inte som verkligheten.... Till slut, rejält försenade, hittade vi rätt via baksidan av domainen och fick köpt det som vi hädanefter ska göra vår fisksoppa på, en Sauvignon Blanc för 3 euro flaskan samt som rent impulsköp och dessutom oprovat - deras bubbel, en vit och en rosé. Klart prisvärt!

Några dagar senare gjorde jag och mannen i mitt liv en liten tur till ett AOC-område för söta viner, St Jean de Minervois där vi besökte deras Cave Coopérative. De hade 4-5 olika söta viner, alla tillverkade av samma druva, Muscat à Petits Grains, men som skördats vid lite olika tillfällen och vinifierats på flera olika sätt, vilket gav vinerna rätt olika karaktär. Det var en trevlig provning, entusiastisk personal och goda viner. 

En dag gjorde vi en omväg på väg hem från en lunch i hamnen i Marseillan. Denna vingård, Domaine la Grangette, ligger utanför Castelnau-de-Guers, inbäddad i pinjegrönska där cikadornas spelande nästan var öronbedövande. Vi besökte denna gård för flera år sedan, även då efter en lunch i Marseillan då restaurangen hade deras Picpoule rosé.... något vi inte tidigare ens visste fanns.

Nu blev vi ännu en gång överraskade av att man nu även tillverkade även en röd picpoule!! Monsieur var mycket trevlig, intresserade av oss som besökare, visste en del om Sverige, testade sin engelska på oss och passade på att fråga om om vi kände herr och fru X från Skåne - vilket vi gjorde! Han har ett stort sortiment och precis som förra gången var det ett litet språkligt äventyr att besöka honom.

Jag kan konstatera att det blir några kartonger vin att köra hem i bilen......