Vinfestivalen är trevlig att besöka! Man går "stora"gatan in i byn genom dessa vinröda draperier, köper sitt vinglas för några euro, tar en förteckning över de deltagande vinodlarna och så promenerar man sakta genom gränderna och var tionde meter står en en vinbonde som vill bjuda på sina viner. Här finns inte bara vin, här finns till exempel getosttillverkaren Mas Roland som gör goda getostar och deras bergerie är ett mycket trevligt utflyktsmål.
Här säljs också snabbmat - jo det finns i detta landet också. Här kan det vara en hoprullad crêpe med fyllning som man kan ta i handen och gå vidare eller en croque baguette eller pizzabit. Man kan köpa olika sorters oljor, marmelader, senap, vitlökar och bakverk. Konsthantverkarna syns här också, av skiftande kvalitet som det brukar. Här hittade jag det jag har letat efter, ett languedoc-kors att hänga på vår terrassvägg. På marknaderna finns det ibland i keramik men de är rätt grälla i färgerna. Detta var gjort av sandsten i en fin beigerosa ton, precis som stenen ute i naturen. Du som undrar vad ett Languedoc-kors är kan klicka här!
Gränderna är charmigt trånga och emellanåt kan det bli tvärstopp... om vinodlaren är populär och vinet välrenommerat så får man får snällt köa och vänta på sin tur.
En av odlarna vars viner vi blev förtjusta i är Domaine Valambelle i Laurens. Deras viner är vin bio alltså ekologiska. Det känns extra trevligt eftersom vi oftast försöker handla ekologiska matvaror.
När man kör bil och ska prova vin så är det bra om vinodlaren tillhandahåller en crachoir det vill säga en spottkopp. Hemma hos odlarna är detta alltid ombesörjt men så här på en marknad är det litet si och så med den saken. Det är inte helt kul att spotta i rännstenen när det skvätter rödvin på fötterna.... Här var dock en vinodlare som hade med sig en stor tunna och i den inmonterad en crachoir i koppar - mycket elegant!
Högst upp i byn hittade vi denna destilleringsapparat och en gäng killar som gjorde Fine Faugères. Det är helt enkelt som en konjak, gjord på vin och sedan lagrad många månader på ekfat. Vinodlaren får ju inte bränna sin egen sprit (här heller...!). Han lämnar antingen sitt vin (för att få en Fine) eller druvrester (för att få en Marc) till byns destilleri som har en speciell licens för att bränna sprit. Vinodlaren kan få tillbaka en produkt som är gjord på de egna druvorna eller så gör destilleriet en mix och odlaren får sin andel. I detta fall så verkar destilleriet i Autignac få ett överskott som de kan sälja vidare. Visst låter det litet som hur våra lokala äppelmusterier arbetar?
Verkar hemskt trevlig! Och ibland lär man sig något nytt - crachoir idag. Marc köpte jag på kooperativet i Cotignac för sisådar fem år sedan. Smakat, inte mycket mer. Det smakar inte mer.
SvaraRaderaIbland behöver man en Marc på samma sätt som vi kanske tar en nubbe till julmaten, den hjälper verkmästaren med sorteringen......
RaderaVad roligt att läsa din blogg och få en massa tips och inspiration! Delar din kärlek till det franska livet med (nästan ) allt vad det innebär :)
SvaraRaderaKram Anna
Hej Anna! Så roligt att du hittat min blogg! Det ärtervligt när det dyker upp likasinnade så här i cyberspace. Hoppas det blir fler tillfällen. Nu ska jag läsa din blogg.... Ha det bra!
RaderaVilken härlig tillställning! Skulle kunna tänka mej att vara med där! Men nu har jag äntligen kommit hem till mitt kära Wales och stannar hemma i två veckor innan nästa jobbperiod.
SvaraRaderaBorta bra men hemma bäst! Ibland har man flera hemma ......
Radera